

07 jan kl 09:13, 2012
En strålande solig dag, med några minusgrader. Det kunde väl inte lämpa sig bättre för en härlig skogspromenad.
Just som jag öppnar locket på laptopen, för att kolla hur jag kommer till en specifik plats där jag kommit på att jag nog vill ta en prommis, får jag ett sms.
-Härligt väder. Hundpromenad? 12?
Det var ju precis vad jag behövde, lite sällskap denna strålande dag. Inez önskade en promenad utan förlupna smällare så här dagarna efter nyår och vi hamnade återigen i Sörsjön, men inte mig emot, det är ett underbart friluftsområde.
Något sena iväg, lyckades vi ända hamna först i denna karavan av hundvänner som skulle till Sörsjön. Ja okej då, man kanske inte säger karavan när det bara är tre bilar, men iaf!!!
När alla hade parkerat lyckades vi smärtfritt välja håll och hamnade på 5 km spåret, ett trevligt terrängspår, med bra ojämnheter för Inez. Lite blött på sina ställen så man ska nog tänka sig för vilket väder det är innan man går spåret.
Inez fick som vanligt till hennes förtret börja promenaden i koppel. Hon rusar ju annars fram å tillbaka som en vilde och vet inte sitt bästa. Inez behöver ju iaf vara uppvärmd innan hon far iväg. Drömma däremot fick för lugnhetens skull vara lös direkt, hon gjorde sig till för Uno och Holger, men sen kom sen på att lilla corgin Ella var MYCKET roligare att springa med.
Två unga vallhundar vet hur man leker som allra bäst på sitt sätt...På vallhundsvis!
Det var totalt 9 hundar med på promenaden, men jag tror inte jag lyckades få värst många på samma bild. Uno tog täten och visade vägen tillsammans med Milton... och Holger och Mulle lekte emellan, Ella, Drömma och Inez sprang från topp till tå för att kolla så alla var med, Izz och Ocki höll sig i slutet av ledet.
Efter en ibland lite skuttig promenad, (eftersom vi fick gå balansgång på sidan av stigen eller hoppa över vattensamlingar) tillbaka på parkeringen. Svängen tog nästan precis en och enh halv timme. Mina hundar var så trötta så trötta att de sov i flera timmar när vi kom hem.

Låter ju alldeles underbart, så härligt med så många att promenadsällskapa med :)
Och det där med blötigheter i marken känner jag sannerligen igen, här är vattennivåerna i höjd med månen ungefär. Även om mina skor är vattentäta så märks det av, kan man säga. Och Spunkvalpen begriper inte att man kan springa runt, utan envisas med att plaska rakt igenom. Sen kommer hon, urblöt, och hoppar upp i famnen för att kramas en smula. Hö hö.
Skrivet av Humlespunk den 07 januari, 2012 kl. 10:54 #