Linda, Inez & Drömma

Idag hade jag bestämt med en tjej från vår agilitykurs att jag skulle lära henne lite om klicker. Det är första gången jag lär ut om klicker och tycker det är rätt svårt att veta vad man ska säga och vad som är nybörjarkunskap och inte... Har man klickat ett par år så är ju allt så självklart, tycker ju jag då!

Vi började med att klicka in Dixie, sen fick hon försöka sig på det här med target. För en ovan hund så är det ju svårt och jobbigt att förstå vad man ska göra med det där skräpet som bara ligger där, men med lite hjälper, mkt förstärking och många raster så fick vi nog till det bra.

Dixie och Johanna fick även klicka in slalom mellan benen, för de hade J tidigare sagt att hon ville lära sig och vips så kunde de grunderna till det  (Y)

Dixie blev ju snabbt trött så Inez fick komma in och vara lite stand in så J kunde klickerträna lite, inte Inez emot. Drömma stackarn däremot fick sitta i bilen å ha tråkigt, men efter en promenad fick hon faktiskt oxå komma ut och köra lite agility. Det blev lite jacko, tyskar, slalom och lite, lite banglek.
Klockan var straxt före nio på kvällen, det var så härligt ljust att man inte ville åka hem, till slut var det ändå dags, då hade jag varit på klubben i (oups) TRE timmar!!!
Ja har man roligt så har man och då springer tiden iväg.

Det här med att lära ut är ganska nytt för mig. Jag tycker inte jag är bra på det, tycker det är svårt att hitta rätt nivå, men man blir så taggad att att göra det. Man vill ju bara träna mer och mer och är välmotiverad till tusen när man kommer hem, men då är förstås hundarna alldeles för trötta...

Tack för en trevlig kväll!

Idag har det inte hänt mkt i lyan här hemma... En lugn och skön söndag med andra ord.

Efter en sovmorgon och frukost en framför nyhetsmorgon, så begav vi oss mot Norsholms hundrehab. Det var dags för Inez simning. Vi simmar för att stärka hennes muskler för att hennes spondylos ska hållas i schack och för att hålla god kondition. Nu har vi ett par simtider inbokade, men tyvärr fick jag avboka några för de krockar med A1-utbildningen och rallytävlingen. Hoppas jag får några nya tider som passar.

Inez var riktigt duktig idag och hade faktiskt väldigt bråttom in på simmet och hon simmade finare än sist och gjorde hela längder Den här gången arbetade jag med mjukost i tub som förstärkning och det verkade funka kanon, så det ska jag prova nästa gång oxå! Vi har fortfarande två linor, för hon har varit en riktig bråkstake, men nu hoppas jag att det släpper när vi kommit på det här med mjukosten. Det blir ju mkt enklare med tider om jag kan jobba själv med henne, då kan jag ju åka även i veckorna och inte vara begränsad som nu, till helgerna! Tanken är oxå att lilla Drömma ska få komma igång med lite simning framöver.

Duktig Inez!

Jag hade bestämt träff med Carro å en av hennes pudelpojkar. Vi skulle prova på att gå upplevlesestigen som jag hittat vid en promenad. Den är utformad av elever på Himmelstalundsskolan, inriktning hund. Enligt eleverna skulle stigen ta ca 35 minuter, men om det stämmer eller inte vet jag inte, för jag glömde kolla tiden... Drömma är skendräktig och verkar inte helt fräsch, så hon fick faktiskt stå tillbaka och vänta i bilen för att sen följa med på själva promenaden istället.

Första stationen var apportering. Inez är ju van att hämta hem saker som jag kastar åt henne, men om Drömma kommer klara det vet jag inte... I en liten låda låg tre fina apporter som man skulle placera ut på lämpligt ställe. Eftersom det var lössnö valde jag att bara lägga en apport, Inez är inte helt förtjust i att få snö i munnen.

Nästa station var hopp över stock som låg på marken, inga knasigheter.

Tredje stationen var slalom bland ungträd/sly... se bilden ovan. Inez verkligen älskade att vi jobbade ihop så hon var sååå duktig och nöjd, inga problem med slalom där inte.

Sen var det en lite lurigare station, där det oxå fanns fler valmöjligheter. Det var balansera på stockar av olika tjocklek, krypa under stockar, hoppa över och gå slalom mellan träden. Här fick man välja om man ville gå vidare på stigen och ta den enkla vägen, eller utmana stationen. Vi utmanade såklart. Här kunde man jobbat ett tag, men kylan som verkligen kröp in under skinnet å bet i ben å märg gjorde att vi körde ett "snabbvarv".

Godisträd var nästa utmaning. Man skulle pilla in godisbitar i barkens mellanrum å gärna på olika höjd. Det hoppade vi faktiskt över (vi har ju gjort godisträd förut), att ta av sig vantarna var inte nåt vi hade någon lust med, fingarna var stela som pinnar trots termovantar. Även stationen efter det hoppade vi över, det var en inkallningsstation och man skulle lämna hunden på den grå plattan, men frågan är var den var någonstans. Den syntes ju inte under snön.

Sista skylten var en infoskylt om hur man kom tillbaka till början och ett tack för att man provade på banan. Det var en ganska rolig bana å jag ska såklart gå den med Drömma oxå. Jag tror det blir i veckan som kommer. Kanske Carina å Grappa hänger på då!

Nu är våren här på riktigt, iaf i Norrköping, för det stod i  tidningen å allt som står i tidningen är väl sant
Saxat ur NT "Sju dygn i följd, med en medeltemperatur på över noll grader - det är vad som krävs för att våren ska anses som kommen."

I både måndags och tisdags gick hundarna och jag skogpromenader nästan direkt efter jobbet. I måndags fick de även sin mat i en snöfri sluttning, solen lyste dock med sin frånvaro. På tisdagen gick jag en annan sväng som var kortare så det blev lite fram å tillbaka på samma stig, men det gjorde faktiskt inget trots att jag tycker såna vägar är så tråkiga, för fåglarna kvittrade som tokar och hundarna busade järnet så jag var så glad och nöjd!
Jag passade på att filma lite bus, höj ljudet så hör du fåglarna oxå!

Rallykarriären för min del började låååångt före min rallytid med Inez, men det hade jag glömt. För tio år sen såg det ut så här en dag i maj!

Här har jag blivit tilldelad en bil! Jag ser rätt nöjd ut

Nu börjar jag bli nervös och givetvis fuktar jag läpparna just när kortet tas :p

Jävlar vad det går och kul var det!

Men nä någon finalplats fick jag inte, jag missade en sväng nånstans precis som ca 80% av deltagarna gjorde och blev diskad. Men en tjej klarade sig och fick starta  på kvällsracet på Kråkvilan ihop med "riktiga" tävlingsförare och tävla för GOLD FM (radiokanalen som gjorde det möjligt för oss att tävla om en finalplats).

Vad jag har hört så verkar det vara så att våren är i antågande, om inte annat så varskor de kvittrande, sjungade fåglarna om det på morgonen...

Vinterns härliga promenader börjar nog lida mot sitt slut på både gott och ont. Visst är det kallt och ruggigt, men man kommer oxå hem med rena fina hundar... Nu när våren kommer så lär hundarna vara allt annat är rena och fina...

Igår hängde Ann och Martin och deras för tillfället fyra jyckar med på en prommis å idag hängde maken med. Hundarna gick så fint i kopplet, konstigt, så mkt som man kämpat utan resultat å så en dag så bara funkar det...

En massa bus å spring blev det iaf både igår och idag!

Jag har legat lite lågt med träningen på Inez, jag har märkt att hon känt av sin rygg lite. Hon har vilat en hel del och den tänkta simträningen blev inte inbokad nu så som jag hade tänkt...

Istället blev det ett besök hos Yvonne som behandlar med ultraljud. Vi hade tid idag och kanske bara därför, så kändes Inez både piggare i kroppen och spralligare i humöret. Yvonne sa det inte var så farligt som jag trott. En behandling och en tiggande hund senare, gick jag lättad därifrån, Y tyckte inte ens det var läge att boka in nåt mer besök, De få spänningar Inez hade skulle säkert släppa efter den här behandlingen.

Så himla skönt tänkte jag
Äntligen kan jag börja träna igen, som jag har tänkt så nu ska jag ringa och boka lite simtider så vi kommer igång ordentligt med träningen. Jag vill ha henne så fint musklad jag bara kan innan spondylosen slår till. Men hon är fin nu oxå, vi fick beröm för de fina musklerna
Men först ta det lugnt några dagar så ultraljudsbehandlingen får verka ordentligt.

Inez och jag var och tränade på att tävla idag. Therese Peterson anordnar tre träningstävlingar där vi får chansen till bedömning och få veta hur vi ligger till med träningen. Hm, ja träningen som nästan har stått i stå nu under vintern. I höstas blev ju Inez skadad lagom till rallyträningarna i ridhuset skulle dra igång, sen har jag inte riktigt haft något bra mål och jag har bara tränat lite slarvigt på måfå.

Igår var jag hos en Cattis å petade lite i saker och hon fick mig att tagga igång riktigt ordentligt på tränigen igen, men jag stör mig på att vår lägenhet är så jäkla olämplig att träna i allt är så smått, eller för smalt, gillade den gamla lägenheten bättre, även om läget är bättre på den här. Nåja, slutgnällt om det...

Inez var lite seg idag, lite surkärringsbeteende, dra i koppel och vara så där typiskt nonchalant som hon blir när jag tränat för lite. Banvandringen kändes bra, det var gott om tid och jag tyckte nog inte banan var så himla krånglig trots allt. Det var alla sidbyten som gjorde det lite snurrigt.Vi värmde upp och fick provsmaka torkade fiskar av Elisabeth, som blev en hit, Inez blev galen i dem

Vi gick in och jag hade bara lite pirr i magen, inte så där sjukt nervös som jag brukar vara på tävling, skönt att jag börjar kunna hantera mina nerver lite grann... Vi har egentligen inte alls tränat tillräckligt för att starta en tävling, men idag hade vi chansen att se lite hur vi låg till i träningen. Högerhandlingen gick förvånandsvärt bra, iaf förflyttningarna framåt. Backa går inte alls, men det är ett helt nytt moment för oss och även svängar mm med hunden på högersidan är svåra, men slalomet funkar kanon och hindret var inget problem. Dessutom!!! Så fixade Inez honnören (som vi inte ens tränat på) galant, hon satt blixtstilla i 2 minuter, då lyfte hon en tass och satt sen stilla i ytterligare en minut, men då fick hon en och annan klapp, den första 1,5 minuten klarade Inez att sitta på min högra sida utan problem

En galen och övertaggad hund, som snurrade runt, provade att hoppa, byta sida, springa i förväg osv var inte lätt att ha med sig på banan, men oj så kul vi hade Jag är jättenöjd med träningen och ska satsa på att träna stegförflyttningar, sidbyten och även frestelsen.

I vår kommer vi vara startklara för avancerad klass, så se upp

Som vanligt bara flyger helgerna iväg. Det känns inte som om man hinner någonting.
I lördags var det lite skjuts av dotter å vi plockade ner julpyntet. Julgranen hade åkt redan tidigare och jag ska ta ner julgardinerna i veckan. Jag passade på att ta en promenad med hundkompisarna i Kättsätter, den här gången var det inte alls halt! Vi var ute nästan 1,5 timme å vädret var ganska perfekt för promenad. Snälla Maria hämtade mig så det löste sig bra med stallhämtningen oxå!
Kvällen tillbringades framför tv:n, vi sträcktittade på INKOGNITO, en väldigt bra miniserie. Passa på du oxå, om du inte redan sett den. Jag antar den ligger på TV4 play ett litet tag till.

Sovmorgon även idag och precis som igår hade vi planerat en hundpromenad. Den här turen gick vid Löfstad, en grusväg och bra ställe att ha hundarna lösa på. Nästan 6 km är rundan och den tog knappt 1,5 timme, men då åkte vi säck i en backe, fotade och hade inte värst bråttom. Drömma löper och idag var hon intressant för herrarna, så då fick hon gå i koppel hos mig. Hon skötte sig faktiskt riktigt bra! Resten av eftermiddagen hängde jag i tv-soffan och kollade avsnitt av Bron, tv-serien som gick för ett tag sen. Riktigt bra Nu har vi hälften kvar! Sen har jag mest suttit vid datorn och planerat, snackat blaj å funderat. Men en härlig helg, ja det har jag haft!

Och nej, Carina slog sig inte när hon åkte plastsäck nerför backen, hon blev bara lite ivrig... Men på't igen sa hon och svoschade vidare ner för backen efter vurpan!

Ibland kan jag inte låta bli att fundera på om Inez tyckte det var bättre förr... När Drömma var liten och när hon var jobbig så kunde Inez helt enkelt bara hoppa upp i soffan, iaf de första veckorna
Nu för tiden är det bara att försöka värja sig bäst man kan!

Hittade lite roliga bilder när jag letade annat...

Det händer alltid nåt nytt i livet som gör att jag kliar mig lite extra i håret....

som nu...

En "bomb" brakade av, kaboooom.

Inez flyger upp rädd som hon är för fyrverkerier å ska gå till sovrummet skyddsrummet å lägga sig under sängen. Drömma far upp, i stort sett första gången hon har reagerat på en smäll, någon gång har hon bjäbbat till å någon gång har hon morrat. Men NU drog hon igång värsta utskällningslarmet, precis som för att skrämma iväg det otäcka från Inez. Inez gick aldrig till skyddsrummet utan stannade kvar i hos oss i vardagsrummet å stämde in i skallet. 

Bra eller dåligt vet jag inte, men jag tror jag föredrar att rädslan förvandlas till skall istället för att ha en hund som flyr.
Undrar vad jag får klia mig i huvudet för nästa gång. Men en sak vet jag säkert, ett liv med hund är aldrig tråkigt! 

God fortsättning, säger man ju, men på vaddå egentligen? Året har ju just börjat så det kan  ju inte hunnit hända så mkt än. Kanske är jag lite före i tiden, man kanske ska säga det efter 13-helgen?!

Hur som helst!

Nyåret tillbringade vi precis som förra årskiftet ute vid Sörsjön, ett friluftsområde där det är fyrverkerifritt enligt kommunens stadgar. En trevlig tillflyktsort för oss som behöver. Drömma bryr sig inte om fyrverkerier för fem öre, men Inez däremot tycker det är obehagligt och visar flyktbeteende och oro. Om vi är utanför stugan i Sörsjön så hör hon fyrverkerierna där oxå trots att det är långt till närmsta ort, men det är ändå lugnare än i stan. 

Hundarna blir trötta av att sova borta en natt, så fort de kommer hem kryper de ihop i soffan eller korgen och slumrar.

Året som gått har varit ganska mkt tävlande i rallylydnad för Inez del, 2 klasser har hon klarat av och under våren 2013 kommer hon starta i den 3:e klassen, avancerad. Mot slutet var hon tyvärr lite skadad efter en krock med Drömma i lekens hetta. Det var lång konvalesens, men nu tror jag hon är på G igen.

Drömma har under 2012 kommit igång med agilityn mer och mer och vi har kört en blåbärstävling och faktiskt även DM/ÖM, men där var det verkligen mest på skoj. Jag gjorde om banan och körde för att Drömmas skulle få testa nya hinder och känna på ny miljö. Vilket gick kalas!
Hon har även gått rallylydnadskurs och provat att tävla. Då var hon en unghund som inte var klar, vi får väl se hur vi gör med rallyn under 2013...
Det sista jag gjorde på 2012 var att efteranmäla till en agilitytävling, så nu startar Drömmas tävlingssäsong i redan 19:e januari och då ska Drömma mätas in, vilket kan bli en större utmaning än själva tävlingen!

Vem vet, jag kanske totar ihop en årskrönika och lägger på blogen även iår, eller publicerar 2013-års målsättning...

På återseende...  

Man ska väl inte ropa hej för tidigt, men iår har faktiskt varit ett ganska lugnt år när det gäller smällare och okynnes skjutande av fyrverkerier... Vi har som vanligt DAP (som bytt namn till Adaptil) i väggen och Inez blir medicinerad med Zylkene. 

Inez vill inte vara ute när mörkret faller på eller om hon hör att det smäller till, men hon är relativt lugn inne och ligger i samma rum som oss och ser ut att vara ganska avslappnad fastän att jag hör en å annan smäll utanför. Förr om åren (innan jag började med nedstressande preparat) så sprang hon flämtande runt i lägenheten, från den täckta buren i sovrummet, till den mörka toaletten till badrummet å så till sovrummet igen Inget roligt för varken Inez eller mig...

Nu har vi ju lilla (ja hon är ju snart två) Drömma oxå. Som inte bryr sig ett dugg om att det pangar å låter. Det hon reagerar på är att Inez reser sig och lommar iväg, men Drömma gör inget mer än att ställa sig upp och vara beredd, sen lägger hon sig igen... Om hon inte gör som igår förstås, när ett fyrverkeri sprakade precis utanför vårt fönster. Inez sprang å gömde sig och Drömma hoppade upp i fönstret och kollade läget. Var det nåt där ute, hallå, eller? När hon inte såg nåt så lade hon sig och sov igen och Inez kom straxt tillbaka hon oxå. 

Kan det vara så att lilla Drömma (hur nu det kan vara möjligt) inger ett lugn som gör att Inez inte reagerar så starkt, eller har vi helt enkelt hittat rätt dosering och börjat med DAP i tid... Ja man ska ju börja ca två veckor innan så det lugnande hinner bygga upp sin effekt både med adaptil och zylkene faktiskt.

Imorgon åker barnen till farföräldrarna och maken och jag drar ut till en stuga i skogen för hemma i stan runt tolvslaget vill jag inte vara om jag inte måste... 

Idag kom hundarnas julklapp på posten! Tack Popix.se!

Visst blev de fina!

Det är tredje gången jag beställer från Popix och jag har varit lika nöjd varje gång. Den här beställningen blev en liten specialare, med både halvstryp och knäppe...

Satt hemma i soffan, nyäten och drog mig för att gå ut med hundarna. Vädret var inget roligt, blåsigt med små, små snökorn som yrde...

DÅ ringer telefonen och kompisen Pia var på väg in till stan för att gå prommisen med Annika. Vill du hänga med på promenad säger hon, jag kan hämta upp dig?
Oh, vad bra, ja gärna svarar jag och skyndar att bylsa på mig kläder, precis när jag ska sela på hundarna ringer telefonen igenom och Pia behöver vägbeskrivning sista biten.

Hundarna åker utan bur, det händer inte ofta. Inez sätter sig direkt vid mina fötter och Drömma sitter i mitt knä. Drömma var stressad som sjutton, men så fort vi kom ut gick var hon som vanligt igen. Vi tog svängen runt Strömmen och båda hundarna skötte sig fint, drog inte alls så mkt i kopplen som de brukar!

På vägen hem hoppar Inez in i bilen och jag är beredd på att tvinga in Drömma, men då HOPPAR hon upp i knät på mig och sätter sig tillrätta. Sen var det lite läskigt när torkarbladen gick igång, men innan vi var hemma (tar bara kanske fem minuter) så hade Drömma slutat att skaka och satt å gjorde sig till för Pia, skönt att bilturen gick så bra

Tack för trevlig prommis!