Linda, Inez & Drömma

Min kompis Kim har platser kvar på sitt specialsökläger!!! Är du intresserad eller känner någon som kan vara?! Tipsa gärna!

Till Nordiska hund.

Idag packade hundarna och jag in oss i bilen och åkte till Yvonne och Spike i Gårdeby. Det var äntligen dags för en efterlängtad promenad. Det var extra härligt eftersom vädrets makter var på vår sida och visade ett underbart härligt vårväder.

Vi strövade i skogen, njöt av fågelkvitter, vitsippor och annat vackert innan vi till slut kom ner till sjön. Det var en alldeles underbar plats med ett hav av vitsippor, en gammal fin grind och en gärdsgård... fiiiiiint!

Yvonne packade upp fika och jag fotade hundar i vitsippor innan vi njöt av kaffe och bulle, det smakade extra gott eftersom det var ett så fint fikaställe! Inez har varit med förr så hon ställde upp sig fint på bänken, man får ju lite bättre utstikt därifrån.

Spike ville oxå vara med på några bilder... Han har blivit en stor gosse nu.

Tack för en underbart härlig dag!!!

Ojoj, helgen har börjat så bra, vad ska det bli av resten!?

Direkt efter jobbet åkte jag till plantagen för att köpa lite vårblommor. Det blev pärlhyacinter och penséer som ska samplanteras i små runda krukor. Det blev även minipåskliljor som ska bli en påskgrupp tillsammans med bellis, fjädrarm kycklingar och ägg. Det kommer nog bli kanonfint

Sen blev det lite mellis och skjuts av barn, och sen drog jag till skogs med Ann och hennes grabbar. Solen sken på oss och det var riktigt härligt vårväder! Konstigt nog så hann vi inte prata så mkt, eller gjorde vi det?! Det kändes iaf inte som vi sa så mkt trots att vi var ute nästan en timme, men det kan ju vara trevligt utan massa prat oxå!

Jag åkte hem och gjorde pannacotta, ett recept som jag hittat hos Lena. Bilden är oxå från henne, hoppas det är okej att jag lånar den!

Pannacottan åkte in i kylen och jag åkte iväg till stallet för att titta på dottern som red. Det började bra på bänken i solen, men sen kom det... allt damm... fy vad det dammade. Jag kunde inte sitta kvar utan klättrade upp på ett berg som ligger precis bakom ena riduset och njöt av solen. Tyvärr så såg man inte ridbanan därifrån, men jag passade på att spela wordfeud med min bror istället. När granarna skymde solen så gick jag ner till ridbanan igen, då dammade det inte fullt så mkt, så jag kunde titta klart på lektionen.

Nu lagar maken lasagne mexicana och jag sitter och smuttar på lite rödvin som blev kvar från resan till Stockholm. En riktigt härlig start på helgen!

Bromma tur och retur.
Ja så kan man sammanfatta helgen om man ska göra det kort, men jag tänkte nog göra det liiiite längre

Min vän bor i Umeå och vi ses inte alltför ofta, den här gången hade vi bokat in oss på hotell och skulle lyxa till det lite. Vi hade ungefär lika lång restid, men jag med bil och Agneta med flyg. Jag åkte och hämtade upp henne på flygplatsen och vi hittade till hotellet utan problem. Rummet var dessutom klart så vi kunde ställa in våra väskor innan vi begav oss in till huvudstaden. För första gången i våra liv, åkte vi själva tunnelbana utan att ha någon "trygg" stockholmare med oss, men det gick ju galant. Det svåraste var att få spärrvakten att förstå att vi inte ville köpa en remsa med biljetter eftersom vi bara skulle åka två turer.

Väl inne i city så började vi strosa runt på gatorna, vi gick mot slottet och sen blev det vidare mot Gamla stan som vanligt, man brukar ju hamna där så fort man är i Stockholm. Efter att ha gått upp och ner för gränderna ett tag hittade vi en liten resturang där vi passade på att äta och värma oss lite, det var en ganska kall blåst och gråmulet. Efter ännu mera gående och fotande så kom vi fram till att vi behövde lite kaffe, det var inte det lättaste. Vi hade nämligen hamnat bland massa olika butiker och knappt ett café i sikte, men till slut hamande vi på Coffe house och beställde en varsin latte-liknande sak.Vi fortsatte att avhandla massa roliga ämnen, bland annat fotografering och fina bilder.

Vi gick ännu mer och började leta upp ett ställe där det serverades vin. Jag brukar aldrig dricka tidigt på eftermiddagen i vanliga fall, men det kändes så rätt och lyxigt, en självklarhet på en väninnehelg. När vi avhandlat ytterligare något viktigt ämne så började vi tänka på att dra oss tillbaka till hotellet. Förmodligen gick vi rätt fort för vi insåg att vi missat hela Sergelstorg (hur man nu kan göra det?), men efter lite korsande och tvärsande så hittade vi en tunnelbanestation, Hötorget.

Ja vi hade ju inte tänkt att hamna där, men det funkade ju bra det oxå! Väl tillbaka i Bromma så slängde vi oss i soffan på hotellrummet, det kändes lite i benen att vi gått så mkt. Helt plötsligt rusar Agneta upp ur soffan och säger...
-Men DU Linda, det är bäst jag tar det här nu... så jag inte glömmer det..
Å så tar hon fram två paket. Hon hade fixat presenter till mig <3 Jag blev jätteglad. Den första presenten var en skylt som jag kommenterat på facebook någongång, visst är den fin?!

Och det andra var en liten handgjord bok. En må-bra bok eller vad man ska kalla det. En bok där det stod mina bra egenskaper och vad Agneta uppskattade hos mig. Jag blev så glad att jag började gråta, göra sig sånt besvär för lilla mig, å träffade rätt in i hjärtat gjorde hon oxå <3 Tack <3

Det blev dags för lite middag så vi traskade iväg till en närliggande kvarterskrog. Trevlig välbesökt krog med god mat och fin service. Fläskfilé med svampsås och klyftpotatis blev det, och ett glas rött till det, vi frågade vad vinet hette, men hade redan glömt det innan vi lämnat resturangen, men gott var det iaf Väl tillbaka på hotellet slängde vi oss i soffan igen och pratade och pratade och skrattade. Till slut kom vi i säng, men fortsatte att prata, ända till klockan var typ 02:15 då somnade vi väl av ren utmattning.
Dagen efter blev det hotellfrukost och lite lugnt innan vi skulle till flyget. En trevlig och härlig helg som jag gärna gör fler gånger. Tack Agneta för att du bokade in det här så vi kunde ses och verkligen få kvalitétstid. Love U, miss U... Men vi ses ju redan i maj nästa gång!

Å du ska veta Agneta, att den här boken stämmer bra in på dig oxå!

Idag är jag uppe med tuppen, trots helg och inga tävlingar eller kurser/läger inplanerade. Nä istället ska jag på vänninehelg med min kompis Agneta från Umeåtrakten. Om vi bodde närmare tror jag vi skulle umgås MINST två ggr i veckan, nu får vi nöja oss med en till två ggr per år istället.Ja det var ju förstås via vårt hundintresse vi blev kompisar Det som är annorlunda den här gången är att vi inte har hundarna med oss.

Nä vi har lyxat till det och ska inte bo som vanligt med friluftskläder på något vandrarhem, nä nu har vi "vanliga" kläder och ska faktiskt t o m bo på hotell. Hon tar flyget och jag tar bilen å så möts vi på vägen!

Det var svårt att veta vad som ska med, jag har dessutom färdkost och kvällssnacks med mig, så visst ser det ut som om jag ska vara borta längre än en helg! Men det ska bli så kul och jag längtar efter att få se min vän!

Det är oftast så här vi ses, med bekväma kläder och hund ute i fina naturen någonstans.

Fredagarna brukar jag försöka varva ner efter jobbet. Idag fick jag mess från dottern om att hon ville ha skjuts till stallet, okej, vi åker direkt så jag inte hinner in å landa.. på vägen dit får jag sms om promenad med en hundkompis.

Där jag hade tänkt att gå med hundarna, blåste det huuuur mycket som helst så hennes alternativ i Vrinneviskogen lät mkt bättre. Jag slirade hem å åt lite mellis och hämtade hundarna och drog iväg till skogen. Vi kom dit nästan samtidigt, jag hann bara skicka ett sms innan jag såg hennes bil svänga in på parkeringen. Promenaden gick både på smala stigar i skogen (bra för Inez rygg att gå lite off-road) och på bredare motionsspår och även över åkern. Hundarna som faktiskt aldrig tidigare gått en prommis, gick bra ihop. Det var lite tjafs några gånger, frågor om rang kan tänkas, men det löste sig smidigt.
Straxt över timmen var vi ute och jag kände mig precis lagom nöjd, en hel del trevligt prat hann vi oxå med.

När prommisen var över drog jag iväg till stallet igen, jag hade lovat att kolla när dottern red. De hade hopplektion. Jag ringde maken och plockade upp honom på vägen. Konstigt nog var det rätt varmt i ridhuset så tiden gick som den skulle. Om man sitter där i kylskåpet, äsch, jag menar ridhuset, när det är kallt ute går tiden så jäkla sakta, men idag sprang tiden iväg.
Ingen ofrivillig avsittning den här lektionen blev det heller.

Men nu är det helg på riktigt så jag tror jag tar fram lite ost och salta kex och bänkar mig i soffan tillsammans med resten av familjen.

Vad är det med denna måndag?!

• 
  Jag har ingen mobil som funkar ordentligt...


• Punka på cykeln när jag något sen skulle trampa iväg till jobbet i -6º.


• En kompis blev kränkt av en läkare när hon sökte vård Kram till dig...


• Min kund råkade i handgemäng med en av sina kunder och bröt (förmodligen) tummen.


• Dotterns inplanderade stjärnskådning på observatioriet blev inställt...

Jag hoppas att tisdagen har lite mer gläjde att komma med!!!

Igår förärades jag med ett besök av bästaste Anna, vi ses alldeles för sällan, men som småbarnsförälder och med tusen järn i elden så är det inte lätt att få till en date. Men nu hade vi iaf lyckats.

Eftersom både Anna och jag kom nästan direkt från våra arbeten så började vi vår fikastund med lite mackor. Jag hade svängt in på Lindahls och handlat av min fd jobbarkompis, Karin. Hon "lurade" på mig någon ny sorts semla och så skulle jag ju ha lite bröd förstås.... Det blev både majsbröd, müslibräck och solrosbröd, gottigott!

Dagen till ära så passade jag på att sörpla lite kaffe till semlan. Jag dricker ju inte kaffe så ofta nu för tiden, men när jag gör det så är det jäkligt gott
Anna! Tack för en mysig pratstund och tack för hjälpen med Drömmas hantering, den blev jag så stolt över, Drömma skötte sig jättefint!

Semlan som Karin lurade på mig var "bara" en botten och så var mandelmassan (geggan) utsmetad över HELA semlan så man slapp sitta och bre' med skeden, givetvis var det även grädde över och hela härligheten var toppad med florsocker och mandelspån Mkt gott!

Men vet ni vad som hände i morse? Nä hur ska ni kunna veta det om ni inte läst min fb-uppdatering eller är synska?

Jo på morgnarna brukar jag åka landsortsbuss till jobbet, den passerar lämpligt på min hållplats och med den kan jag åka hela vägen till jobbet utan byte. Idag när jag klev på så sade busschauffören,
-BRA JOBBAT.
-Eh, va? Ursäkta vad sa du, sa jag med hörlurarna i öronen.
-Bra jobbat, sa den kvinnliga busschauffören igen och log.
Ja det var ju en trevlig start på dagen, men undrar vad jag hade gjort som var så bra? Det enda jag kan komma på var att jag höjt handen och visat att jag skulle åka med (stadsbussar stannar ju alltid på varje hållplats, men landsortsbussarna gör inte det, speciellt inte om man står på en hållplats så pass nära city om jag gör.

Hur som helst så gjorde jag visst henne glad och hon gav igen med samma mynt och jag har faktiskt tänkt på det där hela dagen, tänk så lite några vänliga ord kan göra!

Jag åkte buss hem oxå, kände mig lite mör i kroppen på något sätt. Hm kan det vara så att någon sjukbacill har hoppat på mig? Har haft lite halsont till och från idag och även igår plus näsblod, det var länge sen jag hade. Jag hoppade över gymmet som jag annars är så duktig med varje måndag (och torsdag) och slängde mig i fotöljen och slötittade på tv när jag kom hem.

Den här fina bilden har Spikes husse Roger tagit!

Vid halv fem kom Yvonne och Spike och vi tog en 1,5 timmes lång promenad runt om i Kneippen. Jag gillar att gå där, det finns så många trevliga hus och små gator så man kan svänga hit och dit utan att gå på samma gata trots att man nästan håller sig inom samma lilla område.

På kvällen har Inez och jag tränat "tumme tott" dvs nosdutt på tummen. Drömma och jag har tränat lite slalom. Och nu ska jag ta och sätta igång bildredigeringsfilmen och kolla genom en lektion. Jag måste ju bli klar med kursen nångång!

Flera härliga timmar tillbringade jag i Valla ridhus i Linköping. I år tävlade jag inte själv (Drömma är ju inte tävlingsklar än), men jag var ändå där som sällskap, hunduppvärmare, filmare, hejarklack och stöd för mina klubbkompisar.

Jag måste erkänna att det kändes märkligt att sitta där utan hund (även om jag var hundhållare emellanåt) men det var verkligen kul och jag kände mig som en i gänget igen. Även om det aldrig varit meningen så har jag känt mig lite utanför det här sista året... Folk har lixom slutat prata agility med mig eftersom (antar jag) jag inte är tävlingsaktiv just nu. Men nu var jag verkligen en i gänget igen och det kändes bra! Den konstigaste känslan var att jag satt kvar på läktaren när banvandringen för medium var...

Men där fanns ju andra att heja på... bl a raskompisarna från sthlms trakten och så Assie (som var där som funktionär) hela mediumloppet hade vi tillgodo för lite prat. Länge sen sist, vi hann med en del, men hade nog behövt ett par lopp till

Tack alla för en trevlig kväll! <3

Nästa år kanske det är Drömmas tur!

Idag händer det grejer här hemma. Min kompis Yvonne och hennes vän Spike kom och hämtade upp mig, vi åkte till "himpa" och gick en promenad med hundarna. Spike är oxå valp (om man nu kan räkna Drömma som valp när hon blivit så stor och fyllt ett år!!!) Vi tränade lite inkallning under tiden de busade på promenaden, Drömma kom nog 9 ggr av 10 och jag är mkt stolt över att hon kan bryta leken så lätt! De blev utmanade med ett ungt hockeylag (ingen av hundarna är speciellt förtjusta i barn, ännu mindre i barn som hoppar å springar) som hade uppvärmingen där vi gick. Drömma skötte sig alldeles ypperligt och satt och tittade på dem (utan att skälla) och tittade sen på mig med jättefin kontakt, självklart fick hon godis för det

Vi gick väl en timme ungefär, sen var vi tillbaka vid bilen. Där satt vi upp några rallylydnadsskyltar som Yvonne och Spike fick prova för första gången. De var jätteduktiga, men Spike som kört en del lydnad, ja han tyckte matte var helknäpp som vill ha honom sittandes framför henne, guuud vilken tokig matte, men samtidigt en bra utmaning. Spike förstod ju att det inte var fot som förväntades av honom så flera gånger provade han med att gör en "vanlig" ingång och sätta sig på Yvonnes fötter, hihi, han var sååå söt!

Drömma fick köra lite rally hon oxå, å gud vilken pärla hon är. Vi har inte tränat varken fot eller ingångar eller nåt lydnadsmoment värst mkt, men hon har så fin kontakt när vi går, har lätt för sättande och för att sitta framför. Jag tror mer och mer på att jag ska tävla rally med den lilla damen på försommaren! När vi kört ett par skyltar var vi frusna och åkte hem till mig för lite bladder och mellis. Inez skällde som vanligt ut våra gäster och Spike tordes knappt röra sig iaf han skulle få skäll av Inez, men efter ett tag så vågade han känna sig lite mer hemma. Inez tog sig friheten att sätta sig vid bordet och Spike och Drömma tog igen sig vid våra fötter. Innan Spike och Yvonne åkte hem passade vi på att träna lite hantering och eftersom Drömma sköter sig så bra så tror jag att jag går lagom fort fram och med en metod som passar oss båda!

Över stock och sten gick det, med en hejdundrandes fart... Eller ja iaf över grästuvor på det gamla militäriska övningsfältet, synd att inte de är mer tillgängliga för allmänheten, där är ju dööbra att släppa hundarna! Inga bilar, inget farligt, bara massa härliga ytor att kuta omkring på.

Ja det var iaf vad Inez, Drömma och Grappa tyckte när vi gick en promenad. Stackars (eller ja stackars och stackars, det är ju självförvållat) Kajsa fick gå i koppel, men hon verkade rätt nöjd hon oxå.

Mattarna pratade på som vanligt och ännu vanligare är att våra vallhundar sprang som galningar. Det gör de varje gång vi ses. Drömma och Grappa har så himla kul när de leker jaga. Promenaden tog väl en 40-45 minuter, men sen hamnade vi vid bilarna och småpratade en bra stund oxå. Himla trevligt med lite promenadsällskap emellanåt!

På vägen hem var det snorhalt, så halt att jag först trodde jag tagit ut svängen för stort, men sen insåg jag att det var ett tunt, tunt islager, med gnistrande kristaller på asfalten, som bilen kanande på!

Hipp, hopp, hurraaa
på din födelsedaaaa!

säger jag till min underbaraste lilla Drömma som fyller ETT år idag!!!

För ett år sen vaknade jag på morgonen och hade tre missade (två hade jag sett tidigare) sms från Sara, kennelmamman på Dirgis kennel... Fem tikar hade hittat ut i dagens ljus (ja nu var det ju mitt natten, men ni förstår vad jag menar!) En overklig dag, tänk att jag skulle skaffa valp, igen!

Jag funderade på namn och fick restriktionerna om att det skulle vara på D och efter ett tag även att det nog skulle vara Dirgis..hm hm.. Diradotter. Jag var länge inne på Daisy (=gerbera en av mina favoritblommor), Desire (eng. önskan, längtan)  Desideria (efter drottningen), Dahlia osv.. men njaa inget kändes riktigt rätt. Men så en dag fick jag tipset Drömma och blev helt såld. När jag sen berättade det för Sara så var hon oxå såld på namnet, så en Drömma fick det bli. Men det var ju fyra flickor till i kullen som skulle ha namn, vi hjälptes åt att hitta passande namn. Till slut fick de små töserna namnen Dribba, Dreja, Drömma, Drama och Daga.

Så här söt var Drömma 9 april 2011, när hon var på dagen tre månader.

Då var hon 29 cm hög och vägde ynka 3900 g.
Idag nio månader senare, på ettårsdagen mätte vi Drömma till 39 cm hög och 7,8 kg, hon har växt en del den lilla pluttan Fast hon är rätt liten ändå, förmodligen minst i kullen.

Drömma hade kalas idag! Fast med bara en gäst, Inez.

Jag fixade smörgåstårta åt tjejerna och de vill mer än gärna vara i köket och hjälpa till. Jag hade en på var sida om mig vid diskbänken.
Det blev en fralla till botten, med ett ganska tjockt lager leverpastej, lite ostrullar och köttbullar och garnerat med mjukosttoppar och frolic. Å paket fick hon oxå, även gästen. En boll och lite tuggben och kycklingtugg, smaskigt värre!

Swisch, swosch, smask å mums, så var hela tårtan borta på ett nafs!

Tack Sara, för att jag fick förtroendet för denna, underbara, galna lilla mardröm. Hon går mig på nerverna emellanåt, men hon är mig så kär <3

Idag är det min vän Agnetas födelsedag.

Så jag säger GRATTIS och hipp, hipp, hurraaa,
hoppas din födelsedag blivit superbraaa!

Yvonne och Spike kom hit. Vi började med en promenad med blandade miljöer... Nya dofter för båda hundarna. Gröna tickande gubbar går bra, men en stressig fyrvägskorsning var inte Drömmas favorit, där blev hon lite stirrig, men det släppte så fort vi kommit några meter längre fram. Hon var ganska nosig idag, kanske är det ett löp på gång iaf, eller oxå får snön bara fram andra dofter.

Promenaden tog nästan 1½ timme, sen gick vi intill mig och värmde oss med lite fika Det blev som vanligt massa bludder när vi ses och käkmusklerna fick sig ett träningspass :p haha!

Hundarna sover nog gott ikväll. Det blev en hel del bus på Drömma och Spike. Och Inez, ja hon hade fullt sjå med att hålla dem i schack. Busiga ungar att hålla ordning på