Sitter just nu på en trädgårdsstol på en blivande gräsmatta på Gotland. Kuling och förfrusna fingrar och med en ynka pinne i mottagningsstyrka för mitt mobila bredband. Jag kommer att ha lite skraltiga möjligheter för blogg närmaste dagarna men ska försöka. På www.lipidus.org finns mitt första blogginlägg på min nya bloggplats. Den som vill fortsätta läsa nya inlägg kan alltså lägga ett bokmärke där.

Sedan fick jag signaler om ett svagt men begynnande intresse för LCHF på Socialstyrelsen. Man ville få in fler rapporter om diabetiker som blivit friskare av LCHF för att de skulle sammanställas på något sätt. Man upplevde att det mest var anekdoter idag. Ni som vill vara med och byta inriktning för kostråden för olycksbröderna och systrarna är alltså välkomna att mejla mig på info@fettskramd.se och berätta om huruvida LCHF gjort diabetesen mindre besvärlig. Detta upprop är väldigt spontant och tillkommet lite i hast så jag har inte lagt upp någon bank med uppgifter som ska besvaras. Men berätta fritt om hur länge du haft diabetes, hur den var och hur LCHF påverkade hälsan och medicineringen.

Nu är batteriet på upphällningen.

Nu till helgen ska jag till Allt om hälsa-mässan i Älvsjö. Jag ska hålla ett 20 minuters föredrag på söndag kl. 12. För den som bor i Uppsalatrakten kan jag annars vidaretipsa om en kväll som handlar om kvinnohälsa. Det är den 8 november i Uppsala.

Jag har fortsatt fråga om dietistutbildningen (se nedan) och externa föredragshållare etc men ej fått svar på detta.

I veckans Dagens Medicin har Expertgruppen för kostfrågor kommit in med en replik i debatten om kostråden. Fast jag vet inte om det egentligen är någon replik, det är mer en beskrivning av hur man gör när man bestämmer kostråden. För kostråd måste man ha. Vi har inte haft det tidigare i vår evolution men med all smörja som finns idag är det väl ett god tanke bakom att ha dem. Ett baskrav på ett kostråd bör ju vara att befolkningen mår bättre om den äter enligt det än om den äter tvärtom mot detta kostråd. Just detta med livsmedel och kostråd är ett extra komplext område då studier tydligen pekar åt alla olika håll. Därför måste en runda av kunskapsinsamlande avslutas med "en vetenskaplig diskussion som leder till ett beslut." Helt riktigt påpekar man i repliken att det inte finns några incitament att göra forskning på livsmedel. Folk äter ju ändå. Det är just därför som Per Wikholm och jag efterlyser oberoende studier om vad som är bra mat. I värsta fall får väl staten ta kostnaden - det borde ju finnas pengar att spara i andra änden om folk inte går och är sjuka.

I knorren av repliken står "På basen av ny och bättre vetenskaplig kunskap revideras de befintliga riktlinjerna kontinuerligt." Det är ju ett bevis på att man inte tidigare och inte idag vet vad som är rätt. Trots detta anses det som oerhört viktigt att ge den friska befolkningen råd om vad den ska äta. Hellre kostråd - även om de är fel - än att inte ha några alls. Kostråd för kostrådens skull liksom...

I inlägget "Dietistutbildning" nedan finns en kommentar med en länk till inbjudan till ett utbildningsmöte avseende behandlingsmöjligheter för överviktiga. Det som jag fastnade för var beskrivningen av bantningsprofessorns föredrag vilket avslutas med "Varför lyckas vi inte, när vi vet att det är så lätt?".

Ja... kanske är man inne på fel spår? Om det har visat sig att det varit ett massivt professionellt misslyckande de senaste 25 åren så vore det väl inte orimligt om man åtminstone temporärt försöker ompröva sina ideer? Men jag måste beundra dem som så stabilt står kvar oomkullrunkade i sin övertygelse och tror att det bara är att fortsätta försöka och hoppas på att resultatet plötsligt ska bli annorlunda än det varit.

Vi som upptäckt LCHF vet att det är en ganska trivial lösning. Hoppa över potatisen - ungefär. "Problemet" är att det är en metod som fungerar i verkligheten. Varför lyckas vi? Det är en fråga som forskarna bör ta reda på snarast. Det behövs mer teori för att "dom som bestämmer" ska ta till sig vår modell. Att sitta med en miniräknare och räkna kalorier och försöka beräkna hur mycket man kommer att förändra sin vikt är en elegant lösning i teorin men som är totalt värdelös i verkligheten. Det är därför de inte lyckas trots att de "vet att det är så lätt".

Det har kommit massor med spam till ett inlägg jag gjorde 7 februari 2006. Nu har jag tagit bort det inlägget och klistrar in det på nytt nedan. Jag tycker det håller fortfarande. Inlägget verkar som om det är något slags "wormhole" för spam. Inga andra inlägg har fått sånt på mycket länge. Drar det här till sig spam igen är det väl meningen att det inte ska finnas och då åker det på soptippen.
------------------
2006-02-07
Jag har kommit på att jag kanske ändå varit otydlig med var jag står i kostfrågan. Inlägg göms ju vartefter så det är bara de nyaste som syns och för nytillkomna kan jag kanske behöva dra lite kort vad jag tror på:

• Jag menar att den största andelen energi vi får i oss ska komma från mättade animaliska fetter.
• Jag sysslar inte med GI. Det enda är att jag ser till att äta mycket fett vilket har ett GI på i princip noll.
• Vinsten jag gör är att med en låg blodsockerhöjning krävs lågt insulinpåslag. Lågt insulinpåslag är bra eftersom insulin är ett fettlagrande hormon. Det är istället glukagonet som får jobba. Glukagon gör att fett kan frisättas för att förbrännas. Insulin verkar hindrande på detta.
• Jag har/har haft diabetes typ 2 och den här modellen med mycket fett gör att jag på et tnaturligt sätt kan kontrollera mitt blodsocker.
• Motion i form av vardagsmotion tror jag inte på som ett effektivt sätt att gå ned i vikt. Man kan motionera för att det är skönt och för att visa kroppen att musklerna faktiskt behövs men som medel för att gå ned i vikt tror jag inte på det. En helt annan sak är att träna hårt på gym och bygga muskler som sedan drar energi.
• Fibrer är normalt något som bara kolhydratätaren behöver.

Så, ungefär tycker jag.

På ett annat LCHF-forum läste jag detta angående dietistutbildningen:

 "Det finns ett företag som sponsrar den utbildningen med utbildningsmaterial, vinklat till deras fördel, och som låter sina professorer och föreläsare föreläsa för dietisterna samt ger ut handböcker med lämpliga råd som de sedan förmedlar till massorna som färdigutbildade. Företaget- Unilever- ifråga äger massor av varumärken, bl.a Milda, Becel, Lätta, Knorr, Rexona, GB-glass, Lipton etcetc. "

Det här är ju andrahandsinformation men tyvärr är jag ganska säker på att det är sant. Jag vill fråga om någon i läsekretsen känner till något mer om detta. Kanske kan - om detta är sant - innehållet i inlägget förklara ganska mycket bakom stelbentheten beträffande kostråden? Är det sant är det dessutom fruktansvärt.

EDIT: Jag har fått svar från företrädare för dietistutbildningen på min fråga om detta är sant:

Jag fick tips om margarinreklam. Missa inte länkarna i nederkant till höger.

http://www.margarin.se/goodness/

Har på kvällskvisten suttit och surfat på SLV:s sida. Jag vet att jag häromdagen hittade vetenskapligt stöd för SLV:s råd vilka i princip bara bestod av en uppräkning epidemiologiska studier. Det såg lite roligt ut. Min tanke var att jag skulle skriva något om detta tunga artilleri men jag hittar inte tillbaks till det så det får bli lite utdrag ur sajten på måfå. Passagens möjligheter att formatera text är helt värdelös, man formaterar och får sedan en helt annan storlek på bokstäver tex. Jaja. Läs eller strunta i att läsa.

SLV-länk
Text från sidan:

Vad gäller Livsmedelsverkets näringsrekommendationer är syftet med dessa att utgöra underlag för planering av koster för grupper av väsentligen friska och normalviktiga individer.

 SLV:s råd vänder sig alltså till normalviktiga:

 SLV-länk

På den här sidan får du råd om hur du ska gå tillväga om du vill gå ner i vikt. På länkarna till höger på sidan kan du läsa mer om när man räknas som överviktig, varför man blir överviktig och riskerna med fetma

--------------------
Hur ska man äta?

Det finns faktiskt inte några speciella kostråd för personer som vill gå ner i vikt - det är samma råd som gäller alla människor.

Hur ska man ha det? Fritt ur minnet ur Liftarens guide till galaxen: Vi kom till en liten asteroid där det bodde en gammal man. Han påstod att allting bara var lögn. Det visade sig senare att han ljög.

Tvärsäkert påstående:
Man blir inte tjock av bröd
Det är en myt att man blir tjock av bröd. Däremot kan man bli tjock om man väljer feta pålägg, som ost och korv.  

SLV-länk

Enligt de svenska och nordiska näringsrekommendationerna bör 25-35 procent av energin komma från fett. Intaget av mättade fettsyror och transfettsyror bör begränsas till omkring 10 procent av energiintaget . Intaget av enkelomättade fettsyror bör ligga mellan 10 och 15 procent och intaget av fleromättade fettsyror mellan 5 och 10 procent.

Den som från Sverige bidrog till Nordiska Näringsrekommendationer kom just från Livsmedelsverket. Man har alltså satt regler själv som man i nästa steg anser sig skyldig att följa. Texten fortsätter:

Detta innebär att de allra flesta bör minska sitt intag av mättat fett och öka sitt intag av fleromättat fett.

----

Det här är enligt mig oroväckande: Man kommer fram till att artificiella transfetter är nyttigare än  smör:

Dessa studier är utförda med den typ av margarin som fanns när studierna utfördes. Även de mjuka margarinerna innehöll, till skillnad från dagens margariner, en hel del transfettsyror. Trots detta var det alltså gynnsammare att äta mjuka margariner än smör.

På min startsida start.se ploppade det nyss upp följande citat"
"Det enda goda är kunskap och det enda onda är okunnighet." ? Sokrates

Detta är väl lite tillspetsat, men jag kunde ändå inte låta tankarna gå till ett inlägg i Fetsmarts blogg. Han har luskat reda på protokoll 31/06  (respect!) som kommer från Expertgruppen för kost och hälsa. I protokollet kan man under rubriken "Trendbok" läsa att  det skulle bli:  "Ett informationsmöte om en ny amerikansk trendbok (?Eat fat, loose fat? av Sally Fallon och och Mary Enig)" Det konstaterades också att ?Ingen i Expertgruppen hade hört talas om någon av författarna och ingen avsåg att gå?

Det är beklämmande att experter inom nutritionsområdet inte har hört talas om Mary Enig. Hon är en auktoritet inom området.

För att återgå till citatet av Sokrates; "det enda onda är okunnighet". Man kan inte normalt beskylla någon för att vara okunnig men man kan beskylla någon för att inte vilja ta till sig nya kunskaper. I det här fallet misstänker jag att man inte ville ta till sig något nytt. Det skulle bara röra till den enkla värld man lever i.

Jag slog upp ordet "ignorance" på engelska därför att jag misstänkte att det skulle kunna passa i detta sammanhang och under en av delförklaringarna, "bigot" (A bigot is a prejudiced person who is intolerant of opinions, lifestyles, or identities differing from his or her own) kunde man läsa synonymer till ordet ignorance: Jim Crowism, bias, discrimination, dogmatism, fanaticism, ignorance, injustice, mindlessness, narrow-mindedness, partiality, provincialism, racialism, racism, sectarianism, sexism, unfairness

Som motsatsord angavs: fairness, open-mindedness, tolerance

Det är svårt att påstå att deltagarna i expertgruppen skulle vara "open-minded" vilket anges som motsatsord ovan. Man hade inte hört talas om författarna, i protokollet rubricerades boken som en "trendbok" vilket förmodligen avspeglar det resonemang som kom upp. "Trendbok" ger en negativ klang och ingen avsåg heller gå på informationsmötet.

Det saknas alltså nyfikenhet. Att man kan förlora fett genom att äta fett ingår inte i expertgruppens världsbild. Vi kan därför karakterisera deras beteende bl.a. genom det engelska ordet "narrow-mindedness" ovan. Har vi att göra med en grupp ignoranter som sitter i denna grupp? En grupp som inte vill lära något nytt utan lider av "dogmatism", se ovan?

Det roliga i alltihopa är att  strax ovanför i protokollet berättas att det ska bli ett symposium för Bengt Vessby med anledning av hans pensionering, "Towards a healthy diet". Jag var där och på detta möte fanns det experter från hela Norden och även europeiska forskare. Uppslutningen var stor kanske för att något "trendigt" inte riskerade att diskuteras. Diskussionsungar tystades snabbt ned. När Karl Arfors dristade sig till att fråga hur det kommer sig att björnar äter "nyckelhålsmärkt" om hösten när de vill bli feta blev svaret från en av SLV:s representanter bara ett "- I have no comments on that".  Bengt Vessby är en av dem som kallar högfettkost för trenddiet. Vid en annan sammankomst blev han tillfrågad hur han kunde kalla en högfettsdiet för en trenddiet när det är sådant som många naturfolk levt på i tusentals år. Bengt Vessby blev då mycket upprörd och förklarade det med att det inte går att jämföra och att dessa människor inte skulle klara sig i vårt samhälle (hann inte notera då svaret revs av mycket fort och ordrikt) och med avrundningen "-För så är det!!!". Detta var tydligen ett ämne som inte ens fick diskuteras. Ingen ?open-mindedness? där alltså.

Jag tycker att de som ska ge befolkningen kostråd måste vara nyfikna, intresserade och någorlunda uppdaterade på vad som händer. De lever på skattepengar och har en uppgift att sköta. Jag är måhända enkelspårig i mitt resonemang men jag bygger det i vart fall på egna erfarenheter. Jag har inte mandat att ge ut officiella kostråd, jag kan bara försöka påpeka saker och väcka frågor så att det någon gång i framtiden kanske blir kostråd till befolkningen som enligt mitt sätt att se det är bättre än de som finns idag - de som funnits under "25 års massivt professionellt misslyckande". Det ligger inte i min makt att finansiera några studier som skulle tillfredställa Livsmedelsverket. Frågan är vem som ska stå för dem? I vems intresse ligger det att befolkningen blir friskare? Är det överhuvudtaget någon i bestämmande position som är nyfiken? Någon som vill ha mer kunskap - det enda goda?

Idag fick jag hem broschyren "Laga mat med Becel - för dig som älskar ditt hjärta". Där kan man på s 2 läsa om hur man tar hand om sitt hjärta: "En hjärtvänlig kost består av mycket frukt och grönt samt rotfrukter, potatis, pasta och ris. Till det bör man komplettera med fisk, magert kött och mjölkprodukter med låg fetthalt. Matfett i lagom mängd och av bra kvalitet hör också hemma i en välbalanserad kost. Att minska på det mättade fettet och istället välja omättat fett är av yttersta vikt för den som vill leva hälsosamt." Nu har man lagt upp bollen på straffpunkten för att berätta mer om vad som är nyttigt fett. På s 4 står efter att man konstaterat att vi äter för mycket mättat fett: "Omättat fett, både enkelomättat och fleromättat, är däremot gynnsamt både för kolesterolvärdet och blodtrycket." På s 5 läser jag: "Becel baseras på de nyttiga oljorna från raps och solros, vilket ger en hög andel omättat och en låg andel mättat fett. Becel innehåller också omega-3 och omega-6 från växtriket. De är livsnödvändiga fettsyror som vi måste få i oss genom maten. Becel innehåller omega-3 och omega-6 i en bra balans."

Texterna gör att man ställer sig många frågor, tex. hur ser en bra balans ut mellan omega-3 och omega-6? Vi får ju i oss så för stora mängder omega 6 allaredan? Hur skulle ens ett knappt mätbart innehåll i Becelprodukterna av omega-6 kunna kallas för "en bra balans"?

Jag fick ett nyhetsbrev från Konsumenter i samverkan där det tipsades om en bra krönika i GP. Livsmedelsverket borde ju stå på konsumenternas sida men som Steven Acuff sade på sin föreläsning i Visby i somras "Det är uppenbart att Livsmedelsverket inte har folkets bästa för ögonen".

Livsmedelsverket tycker att transfetter är dåligt men det får ändå finnas. Varför? Man vet inte ens att det är skillnad på artificiella transfetter och naturliga. Glutamat får finnas i människoföda. Man är av okänd anledning livrädd för mättat fett. För att få det extra farligt klumpar man regelmässigt ihop det med transfetter.

Vore det inte rimligt att ha en slags myndighet som står på konsumenternas sida? Livsmedelsverket lyder under Jordbruksdepartementet och det ligger i sakens natur att man värnar om livsmedelsproducenterna. Tyvärr låter man gärna folk tro att de finns till för dem (konsumenterna). Då blir det ju så att många tror dem på deras ord och tycker att det är helt i sin ordning att äta avfall i form av fibrer och mat som bokstavligt talat klarar åratal på butikshyllorna. All Bran måste vara bland det smartaste som tillverkats om man vill tjäna pengar på sådant som annars borde ha eldats upp. "Skaffa dig en bra start på dagen". Jag undrar hur mycket innehållet kostar i framställning? Vad kostar en kartong? Såklart är det fantastiskt bra för fabrikanterna att ha livsmedelsverk runt om i världen som tycker att det är bra att äta dessa sopor.

Livsmedelsverket får gärna ägna sig åt salmonellaprov o liknande men de har gjort medborgarna en otjänst genom att framstå som att de står på deras sida när det gäller hälsan.

Usch, nu såg jag just igen en reklamspot på tv för Becel-margarin. Pratet gick ungefär. " Becel med omättade fetter och omega3" "Becel för dig som älskar ditt hjärta". Jag har fortfarande inte fått något svar på mitt förslag till dem att det skulle göras en studie på hjärtpatienter när de kommer in för vård. Fråga om de äter Becel. Det borde ju vara väldigt få Becelätare bland patienterna tycker man då om reklamen skulle stämma. Detta skulle ju kunna bli fantastiskt bra reklam för Becel. Men man har inte ens svarat mig, bara skickat det vidare till någon på Unilever.

Det är en särskild metod som används när man gör reklam på det här sättet. Man använder en tvåstegsraket. Först säger man att Becel innehåller fomättat fett och omega 3 (det är väl förmodligen vegetabilisk kortkedjig ganska meningslös omega 3). I en annan mening säger man sedan något om "Becel för dig som älskar ditt hjärta". Det är lätt att koppla ihop dessa uttalanden till en slutsats och tro att Becel är bra för hjärtat, men det säger man faktiskt inte rakt ut. Tvåstegsraketen bygger på regler för reklam. Vissa uttalanden är godkända att säga. Jag tror man får säga att fibrer är nyttigt t.ex. Sedan kan man säga att "Litsfeldts bröd, för dig som älskar din tarm". Då ligger det i farans riktning att tro att Litsfeldts bröd är nyttigt. Det gäller verkligen att tänka till när man ser reklam...