Lars-Erik Litsfeldts blogg handlar om hur du med mycken och god mat blir av med sockersug och övervikt. Lars-Erik har skrivit boken "Fettskrämd" som bl.a. handlar om hur man kan bli av med övervikt och diabetes.

« mars 2006 »
tiontofr
  
5
18
25
  
       
Idag
Kategorier

Sidvisningar idag: 35

RSS

Mysteriet
8 mars kl. 20:58

Det kom en kommentar som inspirerade mig. Den handlade om det mysterium det onekligen är att diabetiker rekommenderas att äta fettsnålt enligt tallriksmodellen. Titta t.ex. här på Karolinskas hemsida. Där står bl.a. Fyll en fjärdedel av tallriken med kött/fisk/fågel/ägg/vegetariskt alternativ. Fördela lika mängd av pasta/potatis/ris och grönsaker/rotfrukter på resten av tallriken. Om man betänker att det inte spelar någon roll ifall man äter socker eller potatis så förstår man hur galna råden är. Den stora frågan är då hur tusan kan man se en patient i ögonen och rekommendera detta?

Tydligen är man rädd för att patienten ska få hjärtkärlsjukdomar om han äter kolhydratsnålt. En diabetiker är ju per definition känslig för sådant. Sedan decennier har man varit övertygad om att fett av någon anledning skulle vara skadligt för kärlen. Dessutom är man övertygad om att fett innehåller 9 kcal per gram mot kolhydraternas 4 så därför blir man fet av att äta fett. Så måste det ju fungera? Genom att man är rädd för att diabetikern ska bli dels fet, dels få igensatta blodkärl rekommenderas mat som är fettsnål och kolhydratrik.

Vad man glömmer är att kolhydrater är det absolut sämsta en diabetiker kan äta. Och det är ju synd.

Men frågan hänger kvar där i luften... Vad har man på fötterna för att uppmuntra diabetiker att äta det som de tål minst av? Vi kan välja på fett, protein och kolhydrater och nog tusan har man valt kolhydrater... 55 % sådär ska det ätas. Vetenskap och beprövad erfarenhet, hur är det med det? Vad gäller den beprövade erfarenheten måste det väl med all önskvärd tydlighet ha framgått att varken diabetiker eller "vanliga" blir smala av tallriksmodellen? Erfarenheten visar också att det bara blir fler diabetiker hela tiden. Vetenskapen då? Om kartan och verkligheten inte stämmer överens, vad gör man då? Kanske kan man med laboratoriestudier eller djurförsök kunna få fram att kolhydrater är perfekt mat för diabetiker? Knappast. Särskilt inte med de resultat som publiceras på löpande band och som säger att en neddragning av fettet inte för med sig några hälsomässiga fördelar. Dessutom är kostråden för diabetiker inte utprovade på diabetiker.

Vad jag tror att man blandar ihop är att fett kan vara dåligt om det äts ihop med kolhydrater, t.ex. i form av en pizza. Då blir blodsockret högt och insulin behövs och det leder till små inflammationer i kroppen. Dessutom lagras sockret som fett med sämre insulinkänslighet som följd. Äter man däremot fett utan en massa kolhydrater triggas inget insulin eftersom det inte behövs. Detta gagnar både typ 1:or och 2:or.

När man i tidningar vill illustrera en studie som visar att fett inte är farligt visar man alltid en hamburgare.Undra på att folk sedan blir förvirrade...

PS. Ni diabetiker som kör denna modell med mer fett och mindre kolhydrater: Fortsätt mejla mig info@fettskramd.se eller kommentera så att jag får samla på mig olika erfarenheter av detta. Hur har du blivit bemött på diabetesmottagningen? Nyfikenhet, avrådd från att fortsätta, uppmuntran? Berätta!



theme.postedin:  Blandat |  Permalink  |  Kommentarer [7]  
 
Bantarprogram
8 mars kl. 16:05
Jag har funderat mer på det där med bantarprogrammen på tv. Visst är det ju så att de inte produceras på grund av att chefen på produktionsbolaget lider av människokärlek för de överviktiga och att denne vill dem väl. Det handlar ju om att göra bra tv förstås. Fast när man som vanlig tittare ser de färdiga programmen kan det verka väldigt gulligt och programledarna verkar så intresserade. När man är klar med deltagarna och har pressat ned deras vikt under ett par månader kommer den goda fén (programledaren) och berömmer bantaren. Sedan säger man hejdå. Nu tänker jag nog på "Du är vad du äter". Det måste vara i princip omöjligt för deltagaren att hålla denna preussiska diet i fortsättningen och röra ihop sin kruska och frivilligt göra oaptitliga frukostdrinkar. Men direkt efter de två månaderna har man ändå lyckats smalna av deltagaren tillräckligt för att det ska fungera berättartekniskt. Det blir en historia som man kan se om och om igen. Precis som nannyprogrammen med den goda fén som svingar sitt trollspö. Jag hörde att man skippade att göra uppföljningsprogram om Tjockholmsdeltagarna därför att det inte var bra reklam för den metod som användes. Alla hade visst gått upp alla kilona igen - drygt. Utom en. Tjockholmen är ändå nog det mest sympatiska  av denna typ av program med "Du är vad du äter" långt borta i den andra änden på skalan. Brrr...

theme.postedin:  Blandat |  Permalink  |  Kommentarer [2]