Det är klart att man blir nyfiken på hur det går för de företag som driver bantningsverksamhet. Jag kontaktade Viktväktarna för att höra om deras statistik. Tyvärr svarar vi inte på sådana frågor, svarade man. Det är väl en affärshemlighet och det ska man ha respekt för. Om sådant kommer ut kan det vara till skada för affärerna - om det är mindre positiv information vill säga. Men lite synd är det ju. Hur det nu var så fick jag reda på att det varit en intervju i Sydsvenska Dagbladet med vd:n för Viktväktarna. Där hade vd:n ändå svarat på lite statistikfrågor så då får det väl räknas som officiellt och ingen affärshemlighet längre. Man sade att 25 % av medlemmarna nådde sin målvikt och av dessa behåller 70 % målvikten efter två år. Det låter ju inte så tokigt. Har man 100 viktväktare klarar alltså 25 av dessa att nå sin målvikt. Av dessa i sin tur klarar 17-18 stycken att hålla vikten efter två år. Tydligen räknas detta som ett bra resultat i de här sammanhangen. En "hit rate" om endast 17-18 % alltså. Då börjar man förstå att det inte är en siffra man går ut med i reklamen..
Är det någon som har statistik för Viktklubb.se och allt vad det heter?
Jag har också kontaktat överviktskliniken i Huddinge och frågat dem hur det går. De är ju proffs. Fast därifrån har jag inte fått något svar. Vi får se om det dyker upp något.
Någon kan säkert tycka att jag är syrlig som pekar på Viktväktarnas "magra" resultat. Det kan väl ligga något i detta möjligen. Man kanske menar att det är väl ändå bra att folk försöker även om man inte lyckas. Ett problem är - som jag uppfattar det - att det är lätt att man som utomstående uppfattar Viktväktarnas resultat som en del i affärsidén. Man lyckas gå ned, ledsnar på att följa reglerna, går upp och två år senare går man med dåligt samvete med igen och betalar nya hundralappar. En trogen kundkrets som alltid kommer tillbaka alltså. Ni får rätta mig om jag har fel.
Eftersom viktväktarmat bygger på energirestriktioner förlorar man muskelmassa. Kroppen prioriterar bort musklerna när den vartefter anpassar sig till det lägre energiintaget. Mindre med muskler gör att det blir än knepigare att gå ned i vikt nästa viktväktarrunda eftersom muskler är en bra energianvändare.
theme.postedin: Blandat | Permalink | Kommentarer [12]





















Skrivet av hemul den 10 januari, 2006 kl. 13:42 #
Skrivet av Kattmoster den 10 januari, 2006 kl. 18:14 #
Skrivet av Lars-Erik den 10 januari, 2006 kl. 18:21 #
Skrivet av undrande den 10 januari, 2006 kl. 19:29 #
Skrivet av Annika den 10 januari, 2006 kl. 20:00 #
Skrivet av Lars-Erik den 10 januari, 2006 kl. 20:25 #
Skrivet av undrande den 10 januari, 2006 kl. 21:22 #
Skrivet av undrande den 10 januari, 2006 kl. 21:25 #
Skrivet av Lars-Erik den 10 januari, 2006 kl. 21:38 #
Skrivet av Annika den 11 januari, 2006 kl. 07:31 #
Skrivet av Fru Bergström den 12 januari, 2006 kl. 02:24 #
Som gammal viktväktare kan jag bara hålla med om det som Kattmoster skriver. En anledning till att många trillar dit gång efter annan är som jag ser det att Viktväktarna bara fokuserar på energiintaget, oavsett var energin kommer ifrån. Kolhydrater ger mindre energi än fett, alltså kan du äta betydligt mer bröd och potatis än smör och grädde när du viktväktar. För en kolhydrat-/sockerberoende är det ett riktigt eldorado - om du drar ned på fettet och väljer lättprodukter kan du äta ganska många brödskivor om dagen och ändå få plats med en stor tallrik pasta. Inom VV talas öht ingenting om blodsockerkurvor, insulin eller hormonell inverkan på vikten. Riktigt rädd blev jag när jag läste innehållsförteckningen på ett paket pointssnåla VV-kakor - 52% socker, maskerat som maltodextrin, majsstärkelse, maltitolsirap m m.
Skrivet av 88.207.166.250 den 05 september, 2010 kl. 13:35 #