Jag oroar mig inte för Reinfels alla reaktionära och
hjärtlösa beslut. Att Alliansen kommer att få storstryk i nästa val är
uppenbart. Folk är helt enkelt inte lika hjärtlösa som regeringen.
Nej. Det som oroar mig är bristen på vänsteralternativ. Mona
Sahlins socialdemokrater imponerar inte. Sossarna saknar en vision, man har
tydligen inget alternativ att komma med. Vänsterpartiet saknar ryggrad. Det
mesta som kommit från V de senaste tio åren har varit slagdängor från
socialdemokraternas valmanifest 1979. Folkhemsretorik, blandat med luddig
feminism och försvarstal för Fidel och Chavez.
Och till vänster om vänstern har vi anarkister och
trotskister i olika kombinationer.
Sverige behöver ett nytt arbetarparti - eller kanske man
skulle kalla det ett löntagarparti, för begreppet "arbetare" är inte alldeles
enkelt. Eller varför inte återknyta till Franska revolutionen, och bilda ett
parti för alla utan aktieportfölj. "Vi utan A-aktier" är väl ett bra namn?
Den kommunistiska ideologin - alltså Lenins teser - måste bort!
Det går inte att kalla sig demokrat och samtidigt vara kommunist. Kommunismen
är en anti-demokratisk ideologi. Samtidigt kan man inte hålla på med "samförstånd"
så som sossarna gjort i hundra år. Det är att förneka den grundläggande
motsättningen i samhället. Arbetsgivare och arbetare har totalt motsatta
intressen. Arbetarsidan behöver ett parti som anstränger sig för att förstå
dem, inte deras motpart.
Vi behöver gå tillbaka till grunderna - tiden innan
teoretikerna analyserade sönder allt och började träta om den rätta vägen. Ner
med Lenin, Trotskij, Stalin, Chrustjov, Bakunin, Marx och Engels och alla de
andra förstå - sig - på - arna i papperskorgen! En rörelse som lyssnar mer på
döda än på levande är dödfödd.
