27 okt kl 08:34, 2009

Skrivet av livelev under kategorin Skolan | 4 Kommentarer | Permalink

Självklart. Att lägga ner undervisningen om droger i skolan ligger helt i linje med den borgerliga regeringens övriga känslokalla och blinda politik.

Det är sorgligt. För man avrättar budbäraren här. Eftersom jag själv tillhör dessa f.d. missbrukare som åker runt och pratar i skolorna så kan jag inte annat än ta mig för pannan inför denna fullständiga idioti. Att skolan misslyckas med att motverka drogbruk bland unga har med något helt annat att göra.

Låt mig ta ett exempel: Jag kommer ut i en klass på ett gymnasie. Jag pratar i ungefär en timme om vilka mekanismer som styr ett missbruk, vad som händer inne i en missbrukare, hur den ser på sig själv. Det är ingen skräckpropaganda - det är fakta. Jag pratar även om hur missbruket påverkar omgivningen, om skräckslagna föräldrar och syskon, om kompisarnas maktlöshet. Därefter har jag ytterligare en timme med en öppen diskussion i smågrupper.

I diskussionen framkommer det att dessa elever aldrig diskuterat detta innan. De har gått tio år i den svenska skolan utan att någonsin beröra frågan om varför missbrukare missbrukar. De har goda kunskaper om själva drogerna, men inga kunskaper om drogernas funktion och hur beroende känns.

Efter lektionen kommer några elever och vill prata mer. De har föräldrar eller syskon som dricker. Eller så har de frågor om andra beroenden än just droger. Ätstörningar t.ex. Jag tar mig tid med dem, för det är uppenbart att de inte har någon annanstans att gå med sina tankar.

DETTA kallar man nu "verkningslöst". Jag tror inte att det är verkningslöst. Problemet är att när jag lämnar den här klassen så finns det ingen annan kvar att prata med. Ungdomarna är helt utlämnade åt varandra för att hitta lösningar på de här problemen, för vuxenvärlden sviker. Och att vara vuxen innebär att kunna erkänna sina egna begränsningar, att kunna be om hjälp när man inte klarar det själv. Så vuxna är inte skolorna idag. Och regeringens signal är ett steg i helt fel riktning. Skygglapparna på. "Vi kan inte göra fel".

Speciellt mycket pengar sparar man inte heller. Skolorna vill inte betala för den här typen av undervisning och merparten av de f.d. missbrukare som kommer till skolorna får inte betalt. Att de ändå gör det beror på att de besitter en erfarenhet som känns viktig att förmedla. Det är vuxna som bryr sig så pass mycket om andras barn att de är beredda att jobba gratis för att åtminstone försöka ge några svar.

Lämna inte ungdomarna i sticket. Tänk om.