Leva, lära, dö

Lokesson undrade varför jag inte bloggat mitt tal från förra första maj. Det undrar jag också.. så här kommer det.

HÖGSKOLAN TILLHÖR OSS!

Det sägs att det kapitalistiska systemet bygger på principen om tillgång och efterfrågan. Då undrar jag varför de yrken som flest vill ha har högsta lönerna? Om principen om tillgång och efterfrågan verkligen skulle styra så skulle arbeten som har att göra med bajs och blod vara rena guldgruvorna. Idag är det precis tvärtom. Det här motiverar man med att bajs- och blodtorkarna inte har så hög utbildningsnivå.

Av just den orsaken är möjligheten att studera vid högskolan en av de viktigaste rättvisefrågorna.

Hur ser det ut med rättvisan när det gäller högre studier? Tja, på ytan har ju alla samma möjligheter. Alla kan få studiemedel och alla kan få ledigt. Men sen finns det en verklighet utanför högskolan, en verklighet som i allra högsta grad påverkar möjligheterna att studera.

Studiemedelsystemet designades ursprungligen för att studenterna skulle kunna köpa sin kurslitteratur. Övriga utgifter förväntades studenternas familjer ta hand om, och följaktligen kom studenterna nästan uteslutande från rika familjer. Detta borde väl ha förändrats med tiden? Jodå, det har förändrats, men inte tack vare, utan trots studiemedelsystemet. Industrins strukturomvandling rationaliserade bort alla okvalificerade arbeten och kraven på arbetskraftens utbildning ökade. Först då öppnades universitetens dörrar även för arbetarklassen. Men studiemedelsystemet anpassades inte till den förändrade verkligheten. Ersättningsnivåerna är fortfarande så låga att studenternas familjer förväntas försörja dem.

Förr motiverades arbetarklassens utestängning från universiteten med rent rasistiska argument. Arbetarna ansågs, just för att de var arbetare, vara av lägre börd och därigenom inneha en lägre intelligens. Nu för tiden pratar man inte i termer av klass och börd längre. Nu heter det "studieovana hem". Personer från "studieovana hem" förväntas klara av högre studier sämre. Kan någon förklara skillnaden för mig? Är det inte samma gamla reproduktion av samhällets elit?

Intelligens är förmågan att tänka självständigt och att koppla samman olika informationer till en helhet. Frågan är om det verkligen är intelligenta personer skolväsendet vill forma. Självständigt, kritiskt tänkande och självständigt, kritiskt agerande är inte något som premieras i skolan. Tvärtom bestraffas det ofta. Det som premieras är anpassning till lärare och lärobok. Udda synsätt och idéer möts med bestraffningar i form av lägre betyg, istället för med diskussion. På så sätt stoppas effektivt varje försök till nytänkande och följden blir en intellektuell stagnation som är förödande för samhället.

Det finns en högfärdighet inom den akademiska världen som är direkt osmaklig. Denna högfärdighet yttrar sig i att man vägrar ta till sig kunskaper gjorda av andra än akademiker. Det finns en uppsjö av kunskap och erfarenhet utanför universiteten. Den svenska folkbildningen genom studieförbund och folkhögskolor är unik i världen och besitter ett kunskapskapital som är ofantligt. Detta kunskapskapital anses inte fint nog. Det är viktigare VEM som utfört en undersökning än vad undersökningen visar. DETTA, kära vänner, är ingenting annat än gammalt hederligt arbetarförakt, en kvarleva från gamla tider som borde ha ryckts upp med rötterna för länge sedan. När vi säger "släpp in arbetarklassen" så menar vi inte bara fler studenter med arbetarbakgrund, utan också att arbetarklassens kunskap ska jämställas med den akademiska. Det är dags att arbetarklassens kunnande och tankesätt tas tillvara även inom skolväsendet och att den akademiska världen inser att verklig kunskap kommer ur erfarenheter och inte ur böcker.

Varför blir så få kvinnor doktorander?
Kvinnorna utgör majoriteten av studenterna, men bara 25% av doktoranderna. Varför?
Det är så få kvinnor som söker doktorandtjänsterna brukar man säga. Varför?

Kvinnor kanske studerar inom andra områden än de där doktorandtjänsterna finns. Varför? Arbetsvillkor och ersättning för doktorander kanske är utformade så att kvinnorna inte kan kombinera dem med sitt privatliv. Varför?
Varför, varför, varför?
Det räcker inte med att konstatera att hindren finns. De måste bort.

Pengar till forskning bör gå genom staten och fördelas jämnt. Idag tillåts näringslivet satsa på sina favoriter, vilket gör att forskningen inom andra områden blir lidande och därigenom möjligheten att doktorera. När man tittar på vilka forskningsområden som premieras så förstår man snabbt varför andelen kvinnor bland doktoranderna är så låg. Forskningsanslagen går till teknisk och biokemisk forskning, just de mansdominerade forskningsområdena. Tittar man dessutom på stipendiefonderna, så ser det ännu värre ut. Doktorander inom mansdominerade områden har helt andra ekonomiska förutsättningar att bedriva forskning.

En möjlighet att utjämna skillnaderna är att helt enkelt könskvotera alla doktorandtjänster. Varannan damernas. Detta skulle förstås uppfattas som väldigt orättvist bland de "studievana" pojkarna, men nog är väl detta en grupp som redan har nog med privilegier i det här landet?

Studier på lika villkor handlar förstås om mer än bara studiemedel. Det handlar om funktionshindrades möjligheter att delta i undervisning, om undervisning anpassad till studenter med barn, om den många gånger sjuka studentkulturen med fylla och pennalism och sist, men inte minst, om arbetarklassens syn på sig själva.

I århundraden har vi matats med lögnen att vi skulle vara dumma - det är dags att sluta tro på den lögnen och ta plats i de högskolor som våra föräldrar faktiskt har betalat för. Högskolan tillhör oss.