Fuck You, könsrollen!

30 sep kl 22:22, 2006

Skrivet av livelev under kategorin Hjärta och Smärta | 3 Kommentarer | Permalink

Sorry.

 

Jag har inte svaren på hur Du ska bli lycklig. Jag vet inte ens hur jag själv ska göra för att må bra ända in i själen.

 

Så är det. Och det är bra.

 

Sanningen är att oavsett hur kloka mina tankar kan vara så finns det en annan verklighet. En verklighet där mina rädslor styr vad jag gör, en verklighet där min värld blir så himla liten och allt bara handlar om att överleva. Det är inget liv, bara överlevnad.

 

Så länge har jag strävat efter att vara en perfekt människa, rättvis, eftertänksam, ödmjuk och lyhörd. Men i mig skriker något - R I O T !!!!!

Jag vill inte vara det mähä jag försöker vara. Jag avundas dem som bara kan ta allt med en klackspark, som kan bete sig som svin utan att det bekommer dem det minsta. Vilken frihet! Tänk att slippa dras med samvetet, att bara kunna gå fram som en ångvält och köra över allt och alla som står i vägen för MINA nycker.

 

Ja, jag är känslig. Överkänslig. Fjollig, skulle nog en del säga. Men vad ska jag göra åt det då? Det är sån jag är. Sån jag alltid varit. Har aldrig känt mig bekväm i den traditionella mansrollen med allt vad det innebär av jagande och samlande. Och det smärtar mig att se att denna djävla skitroll ändå förväntas av mig. NEJ TACK!

 

Det bor ett uppror i mig. Jag vägrar. Jag tänker inte gå i ledband, vara ett bräkande får och ta vidare samma gamla idiotiska mönster till nästa generation. Men det är svårt. Svårt när t.o.m. de mest upplysta är drabbade av neanderthalarsjukan. Försörja och försvara. Så mycket för jämställdhet och oberoende.

 

Jag blir bara så djävla less.

 

Finns det verkligen inte någon som kan matcha mig?

« En ny dag... | Hem | Konflikter och fanat... »
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/livelev/entry/fuck_you_könsrollen

Kommentarer:

Varför skrivs det så lite om män som inte vill ta del av den traditionella mansrollen? Anses man vara mindre man då? Jag är glad att det finns undantag. Det ger mig hopp för kommande generationer.

Skrivet av evilette den 01 oktober, 2006 kl. 10:01 #

Var tvungen att läsa igen... Jo, hon finns men hon är redan gift ;-) Fan, du är vältalig, skarp och vägrar inordna dig. Kan väl inte vara något probs att hitta en matchande partner då? Eller tänkte du rent allmänt på att hitta likasinnade? Låg ju under hjärta och smärta :-/

Skrivet av evilette den 03 oktober, 2006 kl. 18:25 #

För att göra uppror behöver man ju inte bli elak. Känner du att du ska säga ifrån så gör det. Att vara god betyder ibland att våga säga till. Om du behöver kämpa för att vara en perfekt människa så ÄR du något du inte ÄR. Ingen behöver vara perfekt det räcker att göra det bästa du kan i varje given situation. Tror att man ska släppa fram även det som är dåligt för att bli medveten om det som hindrar en. Först då blir man tillräckligt medveten om problemet varför det är en kamp att var den människa som man vill vara.

Skrivet av Helena den 07 december, 2006 kl. 18:06 #

Skriv en kommentar:
  • HTML Syntax: INTE tillåten