

29 nov kl 15:35, 2006
En sak har jag dyrt lärt mig...
Jag ska inte ge råd som jag inte själv följer. För om jag inte själv är beredd att göra det jag föreslår, hur bra tycker jag egentligen då att rådet är?
Att sopa framför egen dörr, att tvätta sin egen smutsiga byk, att göra sin egen inventering - ja, att helt enkelt lära som man lever.
Och vet jag att något skulle vara bra för någon annan, så kan jag ju fråga mig själv varför jag inte gör det för mig själv. Är jag inte värd det? Eller har jag blivit frisk? Eller är det bara ett sätt för mig att känna mig bättre än den jag ger råd till?
Kan det vara så att när jag ger råd åt andra så säger jag det jag själv skulle behöva?
Jag ska inte ge råd. Jag ska berätta vad jag gjort och hur det fungerade.