

10 okt kl 07:44, 2006
Jaha. Så var morbror i jorden.
Han blev inte ens 60 år. Död pga alkohol. Levern slutade fungera.
Jo, det är så det funkar. Först kollapsar levern, sedan slås de övriga organen ut och till sist finns inget immunförsvar kvar, så man dör av en liten förkylning.
Och ändå tycker vi att det är en rättighet att få dricka...
Jag är ledsen för mina kusiners skull. De hade precis flyttat hemifrån. Deras mamma dricker. Och nu är deras pappa borta, den enda som funnits där för dem, trots sitt eget missbruk. Ensammast i världen. Det är inte lätt att växa upp med två alkisar som föräldrar och inte lätt att vara vuxen med bara alkoholismen som referens till ett normalt liv.
Jag är inte ledsen för min morbror. Jag tror att han har det bättre nu. Han behöver inte längre låtsas att allt är OK. Kusinerna kan äntligen få berätta hur det egentligen var - hemligheten behöver inte längre upprätthållas.
Jag kunde ha varit min morbror. Mina barn kunde varit mina kusiner. Jag är tacksam. Jag är så glad att jag fick rätt hjälp vid rätt tillfälle så att jag kom loss ur mitt missbruk. Det är så lätt att ta för givet, så lätt att glömma att det är ytterst ovanligt att en missbrukare uppnår och bibehåller drogfrihet.
Min tanke idag går till Er som levt med missbrukande föräldrar. Det är inte ert fel! Och inte heller era föräldrars, för beroende är något så mycket starkare än den egna viljan.
Känner ni någon som kommit ur sitt missbruk, ring eller skriv till den, och berätta för den hur glad du är för att den kommit loss. Det är ingen självklarhet. Verkligen inte...
Skrivet av Twisted Sister den 12 oktober, 2006 kl. 23:32 #