

10 nov kl 21:02, 2006
Fick idag reda på elevernas gamla terminplanering och insåg att jag avrättat William Shakespeare. Eleverna var själaglada.
Jag kan inte förstå varför skolan prompt måste köra Shakespeare. OK, snubben var banbrytande, men det var fem hundra år sedan och mycket har hänt sedan dess. Å andra sidan, Shakespeare var inte först heller. De klassiska grekiska dramorna hade närmare två tusen år på nacken när Shakespeare skrev sina pjäser.
Men Shakespeares pjäser tar ju upp tidlösa frågor, existensiella funderingar etc. Jovisst, men det finns andra som gör det bättre. Moderna dramer som går både djupare och som berör ett större spektra är t.ex. Liftarens Guide till Galaxen, Forrest Gump och The Matrix.
Jag tror på omvänd kronologi. Om eleverna någonsin ska få ett intresse av att sätta sig in i tankegångarna i renässansens litteratur så måste man börja med liknande tankegångar i den moderna litteraturen som eleverna kan relatera till i sina liv. Historia blir inte levande förrän den kan relateras till nutid.
Samma gäller för svensk litteraur. Folkpartiets prat om en svensk litterär "kanon" (ett akademiskt begrepp som betyder "gemensam uppfattning") är rena dösnacket. Selma Lagerlöf blir inte ett dugg mer intressant för att man ska tvångsläsa hennes böcker. Det skulle gå lika bra med 91:an eller Andersonskans Kalle. Berättelser från en annan tid, som dagens elever inte kan relatera ett smack till... Skulle samma tankegång överföras på musikundervisningen så skulle det vara Bellman och Evert Taube för hela slanten. Skolan skulle drabbas av likstelhet.
Nä - ut med det gamla skräpet. Shakespeare, Lagerlöf och Bellman tillhör historien. Fram för den samtida konsten som grund för kulturintresset. Det är dags att släppa 1800-talets idévärld!
Skrivet av Troija den 12 november, 2006 kl. 08:16 #
Skrivet av livelev den 12 november, 2006 kl. 11:17 #
Skrivet av Hondjuret den 16 november, 2006 kl. 20:29 #
Skrivet av livelev den 17 november, 2006 kl. 09:49 #