När jag var hos läkaren sist fick jag beröm. Han tyckte att
jag höll humöret uppe och verkligen inte gav upp.
Jo, han hade fått det klart för sig, efter att ha tittat på
mina röntgenbilder. Jag har gått omkring sedan februari - 06 med ett konstant
övertryck inne i ryggradskanalen utan någon effektiv medicinering. Han kunde
inte förstå hur jag klarat att både plugga, jobba, praktisera och ta hand om
barn och hem under den här tiden. Och dessutom fungera socialt, inte tappa
humöret.
Jag vet. Varje gång jag handlat mat har medfört fem timmars
sängläge på värmedynan. Varje lektion eller föreläsning på Universitetet har
inneburit en sömnlös natt med hemska smärtor. Varje helg med dottern har
inneburit en måndag i sängläge. Varje timmes jobb eller praktik har inneburit
två timmars sängläge.
Så har det varit - jag har gjort det jag ska, och sedan
klappat ihop när jag blivit ensam. Kanske har det varit dumt att göra så?
Kanske har min omgivning inte kunnat se hur illa det egentligen varit?
Jag vet inte, jag har bara inte velat ge upp...
Nu verkar det dock som att jag är tvungen att göra det i
alla fall. Ryggen måste opereras, så det innebär att jag inte kommer att kunna
fullfölja studierna som jag hade velat. Dessutom ser jag ju att mina
studieresultat påverkats. Jag hade behövt mer kraft och tid.
Mitt beslut är därför att skjuta upp vidare studier till
dess att ryggen har läkt.
Skrivet av Kämpen den 25 maj, 2007 kl. 14:53 #