

24 aug kl 00:12, 2006
xS verkar må väldigt bra just nu. Det är bra. Jag unnar henne verkligen att få ha det bäst i sin värld.
Själv känner jag mig rätt så stabil. Jag har fokus klart på vad jag behöver och vill och har inget större behov av att analysera så mycket. Jag har en jobbig termin framför mig, då jag kommer att läsa dubbla kurser för att ta igen vad jag missat under det senaste året. Det känns OK, som att betala av en skuld till sig själv.
Det här med sig själv är centralt. Jag har åsidosatt mina egna behov under så lång tid. Det är inte så vidare snällt. Och jag är ju en snäll människa, så nog skulle jag väl även kunna vara snäll mot mig själv.
Jag är snäll mot mig när jag är sann mot mig. När jag inte förnekar mina behov och mina känslor, när jag inte låtsas vara så himla stark eller lycklig. När jag kan erkänna att jag längtar efter att bli älskad, att älska, att vara extra speciell för någon som är extra speciell för mig.
Att jag vågar ha drömmar och vågar ta risken att få de drömmarna krossade, just för att det annars vore outhärdligt att leva i rädslan att bli avvisad.
Jag är en känslig kille. Och jag ger mig inte in i saker halvhjärtat. Jag är blåögd och naiv och obotlig romantiker och jag blir lika ledsen varje gång som min romantiska dröm krossas av den krassa verkligheten. Ändå tar jag hellre smärtan än att ge upp drömmen. Kanske inte så smart och definitivt inte speciellt rationellt, men det vore inte jag annars. Jag kan inte fejka eller förneka mina innersta önskningar.
Jag vill leva fullt ut.
Skrivet av Zuddilagon den 25 augusti, 2006 kl. 08:49 #
Skrivet av zoowie den 30 augusti, 2006 kl. 15:04 #