Leva, lära, dö

E M P A T I

Med tanke på den människosyn som diverse borgerliga politiker med folkpartiet och CUF i spetsen företräder, så är det väl kanske dags att var och en tar sig en ordentlig funderare på vad ett människoliv är värt.

Är det verkligen så illa att vi inte har råd att föda alla människor i Sverige? Måste verkligen unga ställas mot äldre, invandrare mot svenskar, kvinnor mot män, privatanställda mot offentliganställda? Eller är hela "krismedvetenheten" bara ett sätt att dölja det faktum att vissa delar av befolkningen vältrar sig i lyx och överflöd, och att det är just denna del av befolkningen som gynnas av regeringen på övrigas bekostnad.

Vad är det med folk egentligen? Hur svårt kan det vara att se åt vilket håll hela skiten är på väg?

Ta högskolan till exempel. Vad tror ni själva blir effekten av att frysa studiemedelsnivåerna, ta bort 25:4-regeln, minska antalet terminer med studiemedel, införa krav på C-kurser i kärnämnen för allmän behörighet, ta bort kärnämneskurserna ur de praktiska gymnasieprogrammen och införa terminsavgifter?

En annan sak som är hur tydlig som helst är att människorna värderas utifrån sin produktionsförmåga, eller rättare sagt sin förmåga att tjäna pengar. Ju mer pengar desto mer produktiva. Även om det är någon annan som producerat det man tjänat pengarna på. Samtidigt som man kollektivt anklagar sjuka människor för att vara simulanter och fuskare, så höjer man spekulanter och finansnissar till skyarna. Snacka om dubbelmoral. En människa som lever på andras arbete och tjänar pengar på spekulation är en parasit. Ungefär lika produktiv som en fästing. Och när dessa blodsugare fått bestämma alldeles för mycket, så har vi fått en finanskris.

Det är min åsikt att inte en enda skattekrona ska gå till bankerna. De har gjort miljardvinster år efter år efter år. Varför ska skattebetalarna stå för förlusterna när bankerna inte varit villiga att dela med sig av vinsterna? Låt spekulanterna betala sin egen jävla kris. De har skapat den själva genom sin girighet, och i åratal har de sugit ut pengar ur det systemet. Då får de fan betala för sig också.

Men - vad gör regeringen? De jagar sjuka människor med blåslampa, samtidigt som de tar en sinnessjukt stor del av statens pengar och ger till bankerna så att dessa spekulanter inte ska behöva ta ansvar för sina egna handlingar. Och sedan har de mage att ifrågasätta folkets moral. Det är så man kan spy.

Demagogi kallas det när man vilseleder eller på ren svenska ljuger om verkligheten. När det gäller artikeln i DN från "Globaliseringsrådet" så är det svårt att hitta något annat ord. Rubriken till artikeln lyder "Inkompetens ska kunna leda till uppsägning". Problemet är bara att inkompetens räknats som skälig grund för avsked under hela den tid Lagen om anställningsskydd varit i kraft. I lagen står:

18§ Avskedande får ske, om arbetstagaren grovt åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren.

Att "Globaliseringsrådet" skulle vara omedvetna om detta får väl anses ganska så orimligt. I annat fall är det rent skrämmande inkompetent... Jag utgår ifrån att de inte är så inkompetenta att de inte läst den lag de föreslår förändringar i.

Alltså återstår bara att de medvetet framställer verkligheten på ett sätt som inte är sant - ljuger alltså.

Det är rent pinsamt att en statlig utredning, bekostad av mina skattepengar, inte kan föra en saklig debatt med åtminstone någon slags verklighetsförankring. Det minsta man kan begära av en statlig utredning är att den genomförs med saklighet och inte medvetet förvanskar fakta. Det har "Globaliseringsrådet" inte levt upp till. Och kan därför avskedas enligt LAS.

Men, kanske har de fått det om bakfoten? De kanske tror att det är de borgerliga partiledningarna och inte folket som är deras arbetsgivare när de är i statlig tjänst?

I dagens DN finns en artikel från "Globaliseringsrådet". Ordförande i detta råd är stolpskottet Leijonborg, och det märks. Globaliseringsrådet verkar vara en ultrareaktionär lekstuga.

Artikeln fullkomligen kryllar av högerns våta drömmar. Avskaffad turorning i LAS, avgifter för högre studier, privatisering av vård, skola och omsorg, privatisering av sjukförsäkringen, sänkta avgifter och skatter för företagen bla bla bla.

Artikeln är rena krigsförklaringen på välfärdssamhället, och jag kan garantera er, herrar Leijonborg och Braunerhjelm, att om ni försöker genomföra det där, då får ni vara beredda på strid.

Jag är sååååååå less på dessa nyliberala idioter som får skattemedel för att propagera för sina galenskaper.

Valborg och Första Maj. Fina traditioner i detta land.

Först bevisar studenterna (och alla andra puckon) att de är hyperintelligenta genom att supa sig tillbaka till apstadiet. Dagen efter tågar arbetarrörelsen i demonstrationer för att sedan samlas i diverse lokaler och bli minst lika dyngraka som studenterna dagen innan.

Jag är så less på detta.

Det här jävla supandet ligger som en stor våt filt över allting i det här landet. Vare sig det handlar om intellektuella framsteg, fritänkande och innovation, eller om kämpaglöd, politisk insikt och internationell solidaritet, så upplöses allt detta i ett brölande - öööööööööööööööööööööl!

Det är samma visa år efter år. Dödsolyckor, våldtäkter och misshandel. Valborg och midsommar är de värsta dagarna på hela året när det gäller det här. Varje år.

Och ändå fortsätter det. Och de som borde ha intresse av att detta förändras - poliserna, feministerna, föräldrarna - de super på precis samma sätt så fort de träffas på firmafester, partifester och grannfester. Hyckleriet runt alkoholen är rekordartat i det här landet.

Idioter!

Varslen duggar tätt. Många tusen har blivit varslade om uppsägning och arbetslösheten ökar i en skrämmande takt. Finansministern sticker huvudet i sanden och pratar om "reformer" och sänkta arbetsgivaravgifter, samtidigt som han verkar helt oförstående för den offentliga sektorns ökande kostnader.

Att avskeda anställda i offentlig sektor vet vi sedan tidigare är fullständigt vansinnigt. Kostnaderna för samhället är ungefär lika stora att ha en offentliganställd i arbete som att ha den utan arbete. Minuset uppstår då den offentligt anställdes arbetsuppgifter inte längre utförs. Summan av kardemumman blir att mindre blir gjort för samma pengar. Rent slöseri, med andra ord.

Vad bör göras?

Jag är av åsikten att den mest effektiva, och rättvisa, åtgärden vore att pensionera alla från 60 års ålder. Istället för att dutta med arbetsgivaravgifterna och slänga in pengar i bankstöd och hålla den förstelnade bilindustrin under armarna, så borde dessa pengar föras över till pensionskassan. Om man tittar på bilden av befolkningen här uppe, så ser man ganska tydligt vad det skulle innebära.

För, ärligt talat - gruppen 60 - 65 år är inte den mest utsatta gruppen i samhället. De allra flesta har jobbat länge och har kommit högt upp på lönestegarna, så det borde bli en bra slant att leva på som pensionärer. Detta står i bjärt kontrast till gruppen 20 - 25 år, där förhållandena är de motsatta. Många, många unga har aldrig haft en fast anställning och kan inte bygga upp vare sig egen ekonomisk trygghet, eller bilda familjer. De får inga lån när de inte har stadig inkomst, och kommer aldrig in i sjuk- eller arbetslöshetsföräkringen.

Det är hög tid att "Jätteproppen Orvar" flyttar på sig. Och för att det ska hända krävs politiker som vågar stöta sig med medelklassen. Vågar du det, Anders Borg?

Här vad jag skrev om detta för två år sedan.

I en debattartikel i DN skriver professorn Magnus Henrekson att Lagen om anställningsskydd (LAS) är omodern och borde avskaffas.

Jag har väntat på detta sedan Reinfel blev statsminister. Näringslivet har bekämpat LAS ända sedan den instiftades. Den ger nämligen facket ett visst inflytande i samband med att ett företag ska säga upp anställda. Under de senaste tio åren har dock LAS urholkats så tillvida att arbetsgivaren fått rätt att undanta ett antal per enhet från turordningsreglerna. Nu vill Magnus Henrekson löpa hela linan ut...

Intressant i debattartikeln är att just undantagen från turordningsreglerna anges som orsak för att helt frångå dem. Ett mycket märkligt resonemang, tycker jag. Om man tar samma resonemang till ett annat område än anställningstryggheten så blir det tydligare. En stor del av polisanmälningarna leder inte till åtal, eftersom polisen saknar resurser att utreda brotten. Enligt Henreksons resonemang borde därför brotten som inte utreds avkriminaliseras. Helt absurt.

"Trygghetsnarkomani" brukar högerstukade debattörer kalla människors vilja att kunna planera sin tillvaro. Magnus Henrekson är ytterligare en i kören som vill befria oss från denna hemska sjukdom. Han skriver förvisso att "omställnings- och inkomsttrygghet är viktiga nyttigheter", men redan ett stycke senare tar han tillbaka detta genom att säga att "ett modernt trygghetssystem förutsätter att den enskildes trygghet i mindre utsträckning än idag knyts till den nuvarande anställningen." Näringslivets filosofer får allt svårare att dölja det mest uppenbara - föraktet för anställdas liv.

Lagen om anställningsskydd bör inte avskaffas. Den bör utvidgas. Och om något ska ändras i den, så är det i så fall att ta bort den rättvidriga paragraf 39.

1.600 flyktingar från Irak får inte asyl beviljad i Sverige och ska skickas tillbaka till Irak. Enligt Migrationsverket pågår inget krig i Irak och situationen är stabil.

Vi gör det igen... På 1930-talet beviljade vi inte de tyska judarna asyl. De skickades tillbaka till Tyskland. Enligt svenska myndigheter förekom nämligen ingen förföljesle av judarna i Tyskland... Och vad som hände sedan vet de flesta som inte var alldeles medvetslösa under historielektionerna.

Skam!

Läser hos Ilse-Marie och blir så förbannad.

Den borgerliga regeringens förakt för sjuka når nya toppnoteringar.

Men det som verkligen gör mig pissed off är att Mona Sahlin och de andra i "oppositionen" är så tysta, så handfallna, så mjäkiga och så ointresserade. I vilket annat land som helst hade folk varit ute på gatorna och demonstrerat, arbetsplatserna hade stått stilla och man hade krävt nyval. Men inte här...

Jag vet inte vad det är för fel på sossarna. De valde en partiledare som är osedvanligt impopulär bland de egna väljarna och som aldrig kommer att kunna reparera förtroendet för sig själv. Snacka om politiskt självmål. Hade de verkligen ingen annan?

Och sedan Vänsterpartiet som lägger sig platt inför sossarna för att få vara med i en ny regering. Herreguuuuuud! Det är inte ministerposterna som är viktiga nu.

Tusentals människor drivs in i socialbidragsberoende samtidigt som regeringen påstår att de minskar "utanförskapet". Det är dessa människor det handlar om. Folk som är för sjuka och för klena för att försörja sig själva genom arbete. SOLIDARITET är ett ord som politikerna till vänster verkar ha glömt innebörden av.

Jag är övertygad om att de flesta svenskar känner vanmakt och frustration över hur de allra svagaste blir behandlade. Det borde vara oppositionens förbannade plikt att organisera ett motstånd mot detta istället för att tjafsa om ministerposter. Som det är nu står "oppositionen" vid sidan av och låtsas att de inget ser medan regeringen ger sig på de svagaste. Det är skamligt.

Politikerna lever inte på samma villkor som folket.

Så jag har en idé.

Varför inte ändra systemet så att riksdagens politiker tvingas leva på de sämst ställdas villkor?

Om t.ex. en riksdagsmans lön var lika stor som bidragsnormen, så skulle det finnas ett intresse för nivån på den normen. Riksdagslönen är ju trots allt i grund och botten ett bidrag.

Om riksdagens restaurang serverade samma mat som närmaste högstadieskola så skulle antagligen skolmaten förbättras radikalt.

Om riksdagsmännens pensioner alltid var lika stor som för den med lägst pension så skulle pensionssystemet ses över.

Kort och gott - om riksdagsmännens villkor utgick ifrån lägstanivån för övriga medborgare så tror jag att man plötsligt skulle inse att klyftorna i det här landet behöver minskas istället för att ökas.

Så har riksdagen sagt ja till Lissabonfördraget. Socialdemokraterna skiter högaktligen i de svenska fackföreningarna. Vad kan man säga? Fy på sig sosse, vad det luktar skit.

Vänsterpartiet håller fast vid kravet på 6 timmars arbetsdag. Det är bra.

Men jag har ett annat förslag. Inför allmän arbetsplikt istället.

Alla arbetsföra medborgare mellan 18 och 65 år borde arbeta två veckor om året inom offentlig tjänst. Det skulle kunna handla om att vara rastvakter och fritidsassistenter i skolorna, extra resurser på dagis, sociala resurser inom hemtjänsten, sjukvårdsbiträden inom sjukvården, nattvandrare eller att helt enkelt gå runt och plocka upp skräp.

Den största fördelen skulle bli att hög som låg fick vara med och ta ansvar för samhället. Och förhoppningsvis skulle mötet mellan dem kunna leda till en större förståelse för varandras situation.