Av Alf Susaeg - 16 nov. 1999.
Onda människor skapar ett sjukt samhälle i miniatyr i den miljö de behärskar.
Vad är det som gör onda människor så vedervärdiga?Var gömmer de sig, innan de slår till? Och vari ligger deras makt? Döljer sig ondskan bakom människans mest omhuldade och omistliga begrepp? Ligger ondskans verkliga makt i dess medvetna och hänsynslösa utnyttjande av samma begrepp? Begreppen tillit och förtroende.
Ondska kan definieras som:
Utövandet av makt för att hindra andra människors utveckling i syfte att försvara och bevara den sjuka identiteten hos det egna jaget.
Ondska handlar alltid om lögn. Den som konfronteras med ondska reagerar därför - helt naturligt - med förvirring.
"Det är som att plötsligt förlora tankeförmågan" säger många som försökt beskriva mötet med genuint onda människor.
Onda människor är moraliska analfabeter och maskeringsexperter. Leendet och det insmickrande uppträdandet döljer det rätta jaget. Onda människor vägrar se sin egen personlighet. Plattar till andra för att upphöja sig själva. Hittar på egna ?sanningar? som inte har med verkligheten att göra. Angriper andra för att slippa ställas inför egna fel och brister.
Avundsjuka och maktlystnad är den onda människors främsta kännetecken. De är egenkära, fulla av förtal, hänsynslösa, giriga, skrytsamma och grymma. Anser sig förtjäna det bästa av livet. De högsta lönerna, den bästa maten, de dyraste prylarna. Kan spelreglerna, har allt under kontroll. Saknar ödmjukhet och vägrar se sin egen destruktivitet. Saknar sjukdomsinsikt, kort och gott. Skyller ifrån sig, pekar ut syndabockar och angriper alla som klandrar dem. Offrar andra för att bevara bilden av sig själva som förträffliga och ofelbara. Projicerar sin ondska på omgivningen. Påtvingar andra sin vilja med öppet eller fördolt tvång. Fördärvar livet och livets uttryck hos kreativa medmänniskor. Skryter, ljuger och bedrar. Hela tiden ute efter andras svagheter, fel och brister. Allt för att för egen vinning kunna "slå till vid rätt tillfälle".
De onda betraktar inte andra som människor. Endast som föremål för manipulation och kontroll. Och deras avsaknad av empati och känslor gör att de tänker och agerar snabbare än vanliga människor.
Sunda, friska och normala människor är öppna, direkta och tydliga. Talar inte i gåtor. Ifrågasätter egna motiv, rannsakar sig själva och är solidariska med mänskliga värden.
Vad kan man då göra när den onda människan lyckas så väl med att framstå som normal, pålitlig och förtroendeingivande?
Det första är att inte låta sig luras av den välpolerade fasaden. Det andra är att studera de onda på nära håll, "gå i clinch" och inför för deras omgivning avslöja deras rätta jag och karaktär.
Edmund Burke lär ha sagt:
"Det enda ondskan behöver för att segra är att det goda ingenting gör"
Alf Susaeg
Artikeln delvis inspirerad av M Scott Peck (författare till boken "Lögnens folk")
Postat i: Psykopater | Permalink | Kommentarer [23]
Av Gun Blomquist - Svenska Dagbladet - 17 juni 2000
Psykopater kan vara riktigt trevliga och medgörliga under vissa förutsättningar - när de själva mår bra, inte känner sig ifrågasatta, då inga krav ställs på dem att engagera sig emotionellt i ett sammanhang. Vi måste komma ihåg att en psykopat är att betrakta som en handikappad person - det handlar om ett funktionshinder i hjärnan, precis som vilket annat handikapp som helst.
Ett handikapp i form av ett förlorat ben eller en arm har vi förståelse för. Eftersom en förbindelselänk fattas i hjärnan mellan amygdala (ett känslocenter) och den del som bidrar till logiskt tänkande kan man aldrig kräva av en psykopat att "ställa upp på en vuxen människas sätt att fungera".
(Kommentar Livsljus: vill du läsa mer om Amygdala, läs denna länk, slut kommentar).
http://cns.sahlgrenska.gu.se/goude/nsd/structure_6
Men social påverkan i en positiv livsmiljö kan göra att de med åren "fogar" sig i vissa beteendemönster. Psykopater skadar både sig själva och andra och de kan vara fruktansvärt svåra att leva med eller vara i beroendeställning till.
Känner de sig ifrågasatta går de genast till angrepp, då spelar det ingen som helst roll var sanningen finns. De bär ofta på känslor av otillräcklighet och mindrevärde, vilket leder till att de ljuger om och förgyller sin egen verklighet.
De saknar rätt känsla för begrepp som liv och död. Normalt har vi respekt för döden och för livet naturligtvis.
Den som tycker synd om en psykopat betraktas som naiv och okunnig. Men man kan inte ställa samma krav på psykopater som på andra vuxna individer, krav som de är oförmögna att leva upp till. Gör man det blir allt fel och psykopaten hamnar i känslokaos och i olika våldssituationer. Den som mist sitt ben kan lära sig att gå med protes, men i psykopatens fall finns inga proteser att ta till. I stort sett fungerar de som barn med outvecklad hjärna. Man kunde ha hoppats de skulle få chansen till ett innehållsrikt liv och även bli omtyckta.
Men vad tjänar det till att förkasta Lars Noréns agerande? Han är påläst på teaterområdet, är en utmärkt regissör och ville göra något bra för "pojkar på glid" - en positiv och god tanke som kanske kunde ha lett till ett slags utveckling både för honom och för dessa pojkar. Men Norén visste inte vilka slags människor han hade att göra med.
Det här känner professor Sten Levander mycket väl till och det han säger är att man måste lära sig handskas med psykopater på ett sätt som gör att de inte ställer till skada för sig själva och andra i samhället.
En på tio som föds till världen sägs bära på psykopatiska drag, men de har ingen etikett i pannan som visar att de bär på dessa anlag. Den som har många begåvningar och en välutvecklad förmåga att tänka logiskt, men saknar den viktigaste, förmågan att känna empati; handlar helt känslokallt, oftast för egen vinnings skull.
Gun Blomquist
Täby
Postat i: Psykopater | Permalink | Kommentarer [3]
Av Mats Lönnerblad - Bankrättsföreningen - 28 februari 2005
Ja, det skulle man kunna säga i bemärkelsen att de producerar ondska. Dels genom sina egna handlingar, dels genom den förvirring de orsakar i omgivningen. Förvirring som i sin tur genererar många handlingar, som vi betraktar som felaktiga eller onda.
Bokens titel: Psykopatiska chefer ? lika farliga som charmiga
Författare: Lars ? Olof Tunbrå
Förlag: Liber Ekonomi, 2004
Antal sidor: 112
Om psykopatiska chefer har Lars ? Olof Tunbrå med lång erfarenhet från olika chefpositioner inom näringslivet skrivit en lika omtumlande som avslöjande bok: Psykopatiska chefer ? lika farliga som charmiga. Liber Ekonomi (2004) Sedan mitten av 1990 ? talet är Tunbrå verksam som chefrekryterare. I dag är han VD för Search Partners AB. I boken hissar han varningsflagg för olika former av psykopatiska beteenden som är svåra att upptäcka.
Han menar att de flesta psykopater vi möter inte är kriminella eller fängelsekunder. De finns redan mitt bland oss. Har man hamnat i psykopatens våld kan man inte undvika att bli skadad. Psykopaten projicerar alla sina misstag på andra. De får ta på sig psykopatens skuld. Själv är han oförmögen att känna någon skuld.
Andras lyckade insatser och framsteg tar han däremot till sig, genom att göra dem till sina egna. Som en parasit lever han på andra. Det gäller i alla relationer med en psykopat. Som chef, medarbetare, kollega och familjemedlem.
För den som är tillräckligt självständig och tar avstånd eller försöker bryta sig loss, kommer att uppleva psykopatens hämnd. Han är en mästare i att ställa till problem genom att skaffa sig hållhakar på sina medmänniskor. Varje misstag hos andra utnyttjar han till sin egen fördel. Därför måste man så snabbt som möjligt upptäcka sjukliga psykopatiska beteenden och så snabbt det någonsin går isolera psykopaten.
Författaren varnar för att ge psykopaten befogenhet att utöva någon som helst makt. I så fall utövar han bara makten till sin egen fördel. Ge honom heller inte ekonomiskt ansvar eller möjlighet att representera företaget eller den politiska organisationen utåt. Vi får inte glömma att psykopaten tar varje tillfälle till att dupera och manipulera omgivningen.
Den amerikanske psykiatrikern Hervey Cleckley menar att psykopater inte är att betrakta som sjuka. De har en beteendestörning som inte har sin grund i neuroser eller mentala sjukdomar. Det är därför de är svåra att upptäcka. Den psykopatiska personligheten är motsägelsefull. Där finns charmerande positiva drag, samtidigt som man kan finna en osminkad egoism och ondska.
Manipulerandet gör att man har svårt att se de rätta sammanhangen. Lever man eller arbetar tillsammans med en psykopat kan det ta flera år innan man upptäcker den svarta sidan.
Eftersom han saknar fullständig insikt om sitt problem är han aldrig samarbetsvillig. Visar han vilja till samarbete om han råkar bli avslöjad är det bara för att manipulera psykologen. Lars ? Olof Tunbrå pekar på fall i litteraturen där kriminella psykopater lyckats få en diagnos på psykisk sjukdom eller neuros vilket innebär att straffet i princip uteblir. Psykologen arbetar därför sällan ensam när han misstänker psykopati. För att ställa diagnosen psykopati krävs det ofta samarbete mellan psykologer, psykiatriker och andra specialister inom mentalvården.
Psykopater saknar vad vi kallar för ett utvecklat ?överjag? (samvete), skriver Tunbrå.
De har inte den inre röst som talar om när man är på väg att göra något fel. Deras främsta drivkraft är kortsiktiga egoistiska behov. Kopplingen mellan förbjudna handlingar och ångest och skuld är därför svag eller obefintlig. Det enda som kan stoppa psykopaten är upptäckt eller risken för upptäckt. Han tycker dock fortfarande att han har rätt att agera som han gör. Att manipulera andra genom att skapa förvirring och kaos.
Kännetecknande för en psykopat som arbetar inom ett företag är det överdrivna behovet att vilja veta allt i detalj. Han litar inte på någon. Han kan ha en stab av ?siffernissar? med sig som ständigt kontrollerar medarbetarnas uppgifter. Psykopaten känner sig ständigt lurad och blir därför pedantisk i sitt beteende.
Det andra behovet är att vilja ha kontroll över andra personer. Det kan yttra sig att psykopaten ständigt kräver rapporter om vad personer gör. Men också i handlingar som demonstrerar makt över personen. Bestämma möten på tider som är obekväma. Själv passa han inte tider som han själv eller andra kommit fram till. Om den utsatte är stark och har integritet brukar det här inte lyckas. Då kommer nästa instrument in. Psykopaten börjar hota och förödmjuka personen. Får andra att utföra förödmjukande handlingar mot personen.
Själv tänker jag då genast på hur fullständigt ohämmat psykopatiska politiska ledare som Hitler, Mussolini och Stalin utnyttjade hela sin makt för att tillskansa sig egna ekonomiska och politiska fördelar på andras bekostnad, och med förödande konsekvenser för både det egna landet och alla de oskyldiga som drabbades.
I ledarskapet ligger ju att man blivit tilldelad makt. Till makt hör ett stort ansvar. Ytterligheten av maktutövningen är att utöva denna makt i ond tro. Något som psykopatiska ledare aldrig ryggar för, när det handlar om att använda sig av psykiskt eller fysiskt våld mot andra. Det är vad som händer, när vi anförtror den kommersiella eller politiska makten åt psykopater, som saknar både känsla och emotionell intelligens och som utövar makten genom att sprida ondska, bara för att kortfristigt kunna tillfredsställa sina egna behov.
Mats Lönnerblad
Författare och litteraturkritiker
Postat i: Psykopater | Permalink | Kommentarer [47]
Mer information om Amygdala:
http://cns.sahlgrenska.gu.se/goude/nsd/structure_6
Mer information om Narcissism:
Bidrag från pe70:
Utöver de länktips som finns på livsljus hemsida skulle jag vilja lägga ytterligare en:
http://samvak.tripod.com/
Bakom denna länk finns en på nätet publicerad bok, skriven av en narcissist. Den tar upp väldigt många sidor av narcissism, narcissistiskt beteende, vad som händer dem/oss som drabbats av narcissister osv. Den har "interna länkar" kors och tvärs och en bra innehållsförteckning vilket gör att man kan lätt kan hitta svar på de frågor man för närvarande funderar på.
Nackdelen är att den är på engelska vilket kan bli lite svårt när vissa medicinska termer och andra fackuttryck kanske inte är helt välbekanta för en normalt engelskkunnig svensk. Med ett datorlexikon är det dock inga problem att ta till sig materialet.
http://www.bankrattsforeningen.org.se/psykopaten.html
För dig som inte har någon att prata med eller inte vet hur du skall gå vidare:
http://www.nationellahjalplinjen.a.se/html/start.asp
http://www.phir.se/html/start.asp
Postat i: Psykopater | Permalink | Kommentarer [5]
Här finns en plats för dig att bidra, du som har egna erfarenheter och vill dela med dig:
Postat i: Psykopater | Permalink | Kommentarer [36]
...tiden efteråt.
Dessa år innehåll ett ständigt "vara på sin vakt"-tillstånd. Men jag började känna igen och acceptera mönstren.
Mycket tid och energi gick åt att bevisa hans lögner, och mycket tid gick också åt till samtal om varför? Då visste jag inte det jag vet idag. Hans svar på varför han ljög var: jag vet inte. .
....to be continued.
Postat i: Psykopater | Permalink | Kommentarer [10]
...var de år där de ofrånkomligen dök upp saker. Vad han inte förstod var att jag var en tänkande, logisk människa också. Här började jag se beteenden och bemötanden som jag inte stött på tidigare i livet. När jag konfronterade honom med en lögn, eller bevis för något annat som hänt, så kom det som för mig är helt onaturligt: han började bortförklara och försvara sina bevisligen dåliga handlingar och beteenden. Han insåg inte att han sårat och skadat min tillit och förtroende. Här kopplade jag fortfarande det till omognad. Vi har haft många diskussioner om detta som tagit mycket kraft och energi från mig. Här visste jag inte att samvete och ånger utvecklas i tidig ålder, och att om dessa känslor inte utvecklats, så kan dom inte utvecklas i vuxen ålder. Jag trodde faktiskt att alla människor hade ett mått på samvete och ånger, fast jag visste att det kunde skilja sig lite. Men total avsaknad av, det har jag fått veta i efterhand.
Diskussionerna slutade alltid med att han nu förstod osv och skulle "bättra sig" osv. Men jag var helt dränerad på energi (fast det visade jag inte) eftersom jag höll koll på alla "trådar" han försökte slingra sig undan med. Jag hade sanningen, våra överenskomelser, och ofta konkreta bevis som mina följeslagare. Och även en manupilationens mästare har svårt att vinna över dessa, bara man orkar rida ut diskussionen och inte ledas in på sidospår, vilket också var vanligt. Han visste att han inte kunde vinna över sakfrågan och ledde därför bort mig på andra vägar.
Nu i efterhand har jag förstått vad det var som drev mig i dessa diskussionerna. Jag ville ju se ånger över hans eget beteende, men det kom aldrig, förrän i slutet (spelad ånger) när han tömt mig på alla fakta, men framförallt mina känslomässiga reaktioner. För det var detta som var hans primära mål. På så sätt kunde han lära sig hur andra människor reagerade på ett visst beteende.
Det är så här psykopaterna gör, men nu vet jag varför. En person med Antisocial störning kan inte känna "med" en person. Inte känna medkänsla. Dom kan bara känna starkt för eller emot. Sympati och antipati. Inte empati. Detta viste jag inte då. Men när jag till slut fick veta detta (efter brytningen) så gav det mig svaret på alla gånger han sårat, skadat, förstört, och att han faktiskt inte vet vad dessa handlingar orsakar hans omgivning. Och han bryr sig faktiskt inte heller, för mäniskor för honom är bara objekt som bara finns till så länge de gagnar hans syften med att upprätthålla sin bild/fasad av sig själv.
Under mittenåren kunde jag också komma på honom med direkta lögner till mig. Som jag också konfronterade honom med. Här började också de parasiterande dragen ge sig till känna.
Postat i: Blandat | Permalink | Kommentarer [4]
...var härliga. Då vissste jag inte hur mycket han dolde bakom min rygg. Då visste jag inte att jag var ett objekt för honom, som bara fanns till för att höja hans stärnglans och status och andra syften.
Jag var den kreativa och den som höll ordning. Han hakade på vilket jag då tolkade som intresse för aktiviteter och "vi-känslan". Idag vet jag att han "plockade" ur relationen det som han själv inte fick när han var liten. Min son drog han intill sig känslomässigt, eftersom han listat ut att han mest fått det praktiska av sin biologiska pappa. Min son tog honom till sitt hjärta. Det vi inte visste då, var att min son mest fanns till för min sambo, och inte sambo för min son.
Jag var tryggheten, med trygg ekonomi, rutiner och ramar. Dessa hade jag skapat för att öppna upp möjligheterna och skapa mer tid för spontana aktiviter i livet.
De första två åren fanns inga tydliga signaler på att något direkt inte stämde. Jag kommer ihåg att jag vid ett tillfälle reagerade på hur han var med "sina vänner", som inte stämde överens med den bild av sig han givit till mig. Jag såg barnslighet, omognad lysa igenom vid ett par tillfällen, när han troligen slappnade av, och kom ihåg min tanke och känsla: "Vad var det?" "Vem är han egentligen"? Efteråt har jag förstått att det "lyste igenom" när han släppte på den mask och bild av sig själv han givit mig. Han visste ju att jag inte skulle vara intresserad av honom som en sådan person.
Eftersom vi bodde och levde under samma tak, så började jag också efter en tid (1,5-2 år) upptäcka att han inte skötte sina ekonomi på ett ansvarsfullt och vuxet sätt. Innan vi blev ett par så hade jag kontrollerat med honom hur det stod till på det området. Han var tillräckligt ärlig för att erkänna att han hade lite skulder, men inte värre än att vi skulle kunna få bort dem på ett par år och sedan bygga vidare. Då visste jag inte att det erkännandet var till för att mörka andra saker och avleda min uppmärksamhet på området. Han invaggade mig i en falsk trygghet och utnyttjade det faktum att jag tror på en person som står framför mig och bedyrar det ena och det andra, och som dessutom säger att han älskar mig.
Jag påpekade detta med ekonomin för honom, och talade om hur jag såg på saken. Här började jag få höra de kommentarer jag sedan fick leva med oftare: "Jag skall bättra mig", "det kommer inte hända igen" och "det är lugnt, jag fixar det" osv. Eftersom han var ngt yngre än mig så kopplade jag detta beteende till omognad och tänkte att jag får ge honom en chans att bättra sig.
Han bättrade sig. Trodde jag då. I verkligheten blev han ännu nogrannare med att dölja, undanhålla fakta, ljuga så att jag inte kunde komma på att han var en oärlig. Jag såg det som en bättring och vi levde vidare.
Postat i: Blandat | Permalink | Kommentarer [2]
....i en psykopat är inte svårt, om du aldrig stött på någon psykopat tidigare ditt liv. Jag träffade min psykopat en tid efter att jag själv brutit en 10 år lång relation med den man jag har min son med.
En tid efteråt träffade jag på min psykopat genom mitt dåvarande arbete. Vi pratade lite och han var charmerande och öppen.(Tyckte jag då). Efter ett tag började vi fika tillsammans. Vi diskuterade livet och livsmål och innehåll. I efterhand har jag förstått att han mycket målmedvetet tog reda på vad jag tyckte, tänkte och kände. I alla dessa bitar tyckte, tänkte och kände han likadant. (Nu efteråt har jag förstått att han bara kopierade och härmade mig och andras insikter).
Jag är en öppen, ärlig och väldigt uppriktig människa som inte ser mig uppnå något med att ljuga och dölja. Jag är heller inte konflikträdd och kan säga min åsikt och stå för den. Detta utnyttjade han effektivt. Han visste exakt vad han hade mig osv och sa sig ha samma värderingar och mål med innehållet i livet.
Vi flyttade ihop. Mycket kärlek, stor passion och mycket aktiviteter tillsammans. Alla mådde bra. (Trodde jag då).
Postat i: Blandat | Permalink | Kommentarer [3]
Har levt i en 8 år lång relation med en människa som har Antisocial personlighetsstörning. Innan jag bröt visste jag inte att det fanns ngt som hette det. Jag visste bara att ngt var fel, och det här börjar kännas farligt och väldigt osunt och ofriskt.
Utåt sett var vår relation vilken som helst, både han och jag var och är uppskattade människor med bra arbeten och normal standard.
Jag drev iväg honom, och drog mig undan, vilket jag i efteråt fått veta var det bästa sättet och oftast det enda sättet för att verkligen komma undan en psykopat.
I den svåra tiden efter brytningen, upptäckte jag att det inte finns så mycket hjälp för den "drabbade" partern. Det är därför jag valt att skriva i denna blogg, för att sprida erfarenheterna och dela med mig av mina tankar/insikter.
Här till höger finns länkar för dig som vill/behöver mer kunskap om Antisocial personlighetsstörning.
Rekommenderar också att söka på bl.a. google.se på Antisocial personlighetsstörning och på Psykopat.
Jag har även en tråd på Passagen "Har du drabbats av en Psykopat":
I skrivandes stund är den läst av över 27 765 medmänniskor och besvarad av 202.
Den tråden är nu tyvärr FULL och fortsätter i denna tråd:
"Har du drabbats av en psykopat? Del 2"
I alla inlägg finns mycket att känna igen sig i, för den som behöver det. Min dröm är väl ändå att tråden skall dö ut. Men det kommer den troligen inte, eftersom det kommer bli nya som drabbas inkl. dom som fortfarande är inne i en relation med en sådan. Jag vet i alla fall att allt det som finns samlat här, räckte för mig att gå vidare.
En annan tråd som belyser samma ämne och där det också finns fakta och länkar för den som behöver:
Jag kommer inte uppdatera denna blogg vidare i detta ämne, utan den finns idag bara för att få en snabböversikt och en start på hjälpen att få svar på alla frågor.
Jag kommer kasta in saker här på bloggen när jag känner att jag bearbertat klart vissa bitar.
Jag kommer också utveckla det redan skrivna när jag kommer på saker som hänt som kan vara igenkännande för andra, om jag känner att jag har behovet. Förhoppningsvis har jag inte det. =).
Då vet jag, att allt är bakom mig. /Livsljus
If You wanna get to know me
Really get inside my mind
If You wanna moove in closer
Take it slow, take Your time
You must start from the heart and then....
First You got to listen
To understand my deepest thoughts
A little physical attraction
Romantic old fashion charm
And a lot of tenderness
It´s gonna get You into my arms
but
It ain´t gonna happen overnight
/ S.Twain
Postat i: Psykopater | Permalink | Kommentarer [48]
