Av Alf Susaeg - 16 nov. 1999.
Onda människor skapar ett sjukt samhälle i miniatyr i den miljö de behärskar.
Vad är det som gör onda människor så vedervärdiga?Var gömmer de sig, innan de slår till? Och vari ligger deras makt? Döljer sig ondskan bakom människans mest omhuldade och omistliga begrepp? Ligger ondskans verkliga makt i dess medvetna och hänsynslösa utnyttjande av samma begrepp? Begreppen tillit och förtroende.
Ondska kan definieras som:
Utövandet av makt för att hindra andra människors utveckling i syfte att försvara och bevara den sjuka identiteten hos det egna jaget.
Ondska handlar alltid om lögn. Den som konfronteras med ondska reagerar därför - helt naturligt - med förvirring.
"Det är som att plötsligt förlora tankeförmågan" säger många som försökt beskriva mötet med genuint onda människor.
Onda människor är moraliska analfabeter och maskeringsexperter. Leendet och det insmickrande uppträdandet döljer det rätta jaget. Onda människor vägrar se sin egen personlighet. Plattar till andra för att upphöja sig själva. Hittar på egna ?sanningar? som inte har med verkligheten att göra. Angriper andra för att slippa ställas inför egna fel och brister.
Avundsjuka och maktlystnad är den onda människors främsta kännetecken. De är egenkära, fulla av förtal, hänsynslösa, giriga, skrytsamma och grymma. Anser sig förtjäna det bästa av livet. De högsta lönerna, den bästa maten, de dyraste prylarna. Kan spelreglerna, har allt under kontroll. Saknar ödmjukhet och vägrar se sin egen destruktivitet. Saknar sjukdomsinsikt, kort och gott. Skyller ifrån sig, pekar ut syndabockar och angriper alla som klandrar dem. Offrar andra för att bevara bilden av sig själva som förträffliga och ofelbara. Projicerar sin ondska på omgivningen. Påtvingar andra sin vilja med öppet eller fördolt tvång. Fördärvar livet och livets uttryck hos kreativa medmänniskor. Skryter, ljuger och bedrar. Hela tiden ute efter andras svagheter, fel och brister. Allt för att för egen vinning kunna "slå till vid rätt tillfälle".
De onda betraktar inte andra som människor. Endast som föremål för manipulation och kontroll. Och deras avsaknad av empati och känslor gör att de tänker och agerar snabbare än vanliga människor.
Sunda, friska och normala människor är öppna, direkta och tydliga. Talar inte i gåtor. Ifrågasätter egna motiv, rannsakar sig själva och är solidariska med mänskliga värden.
Vad kan man då göra när den onda människan lyckas så väl med att framstå som normal, pålitlig och förtroendeingivande?
Det första är att inte låta sig luras av den välpolerade fasaden. Det andra är att studera de onda på nära håll, "gå i clinch" och inför för deras omgivning avslöja deras rätta jag och karaktär.
Edmund Burke lär ha sagt:
"Det enda ondskan behöver för att segra är att det goda ingenting gör"
Alf Susaeg
Artikeln delvis inspirerad av M Scott Peck (författare till boken "Lögnens folk")
Postat i: Psykopater | Permalink | Kommentarer [26]
Av Gun Blomquist - Svenska Dagbladet - 17 juni 2000
Psykopater kan vara riktigt trevliga och medgörliga under vissa förutsättningar - när de själva mår bra, inte känner sig ifrågasatta, då inga krav ställs på dem att engagera sig emotionellt i ett sammanhang. Vi måste komma ihåg att en psykopat är att betrakta som en handikappad person - det handlar om ett funktionshinder i hjärnan, precis som vilket annat handikapp som helst.
Ett handikapp i form av ett förlorat ben eller en arm har vi förståelse för. Eftersom en förbindelselänk fattas i hjärnan mellan amygdala (ett känslocenter) och den del som bidrar till logiskt tänkande kan man aldrig kräva av en psykopat att "ställa upp på en vuxen människas sätt att fungera".
(Kommentar Livsljus: vill du läsa mer om Amygdala, läs denna länk, slut kommentar).
http://cns.sahlgrenska.gu.se/goude/nsd/structure_6
Men social påverkan i en positiv livsmiljö kan göra att de med åren "fogar" sig i vissa beteendemönster. Psykopater skadar både sig själva och andra och de kan vara fruktansvärt svåra att leva med eller vara i beroendeställning till.
Känner de sig ifrågasatta går de genast till angrepp, då spelar det ingen som helst roll var sanningen finns. De bär ofta på känslor av otillräcklighet och mindrevärde, vilket leder till att de ljuger om och förgyller sin egen verklighet.
De saknar rätt känsla för begrepp som liv och död. Normalt har vi respekt för döden och för livet naturligtvis.
Den som tycker synd om en psykopat betraktas som naiv och okunnig. Men man kan inte ställa samma krav på psykopater som på andra vuxna individer, krav som de är oförmögna att leva upp till. Gör man det blir allt fel och psykopaten hamnar i känslokaos och i olika våldssituationer. Den som mist sitt ben kan lära sig att gå med protes, men i psykopatens fall finns inga proteser att ta till. I stort sett fungerar de som barn med outvecklad hjärna. Man kunde ha hoppats de skulle få chansen till ett innehållsrikt liv och även bli omtyckta.
Men vad tjänar det till att förkasta Lars Noréns agerande? Han är påläst på teaterområdet, är en utmärkt regissör och ville göra något bra för "pojkar på glid" - en positiv och god tanke som kanske kunde ha lett till ett slags utveckling både för honom och för dessa pojkar. Men Norén visste inte vilka slags människor han hade att göra med.
Det här känner professor Sten Levander mycket väl till och det han säger är att man måste lära sig handskas med psykopater på ett sätt som gör att de inte ställer till skada för sig själva och andra i samhället.
En på tio som föds till världen sägs bära på psykopatiska drag, men de har ingen etikett i pannan som visar att de bär på dessa anlag. Den som har många begåvningar och en välutvecklad förmåga att tänka logiskt, men saknar den viktigaste, förmågan att känna empati; handlar helt känslokallt, oftast för egen vinnings skull.
Gun Blomquist
Täby
Postat i: Psykopater | Permalink | Kommentarer [3]
Av Mats Lönnerblad - Bankrättsföreningen - 28 februari 2005
Ja, det skulle man kunna säga i bemärkelsen att de producerar ondska. Dels genom sina egna handlingar, dels genom den förvirring de orsakar i omgivningen. Förvirring som i sin tur genererar många handlingar, som vi betraktar som felaktiga eller onda.
Bokens titel: Psykopatiska chefer ? lika farliga som charmiga
Författare: Lars ? Olof Tunbrå
Förlag: Liber Ekonomi, 2004
Antal sidor: 112
Om psykopatiska chefer har Lars ? Olof Tunbrå med lång erfarenhet från olika chefpositioner inom näringslivet skrivit en lika omtumlande som avslöjande bok: Psykopatiska chefer ? lika farliga som charmiga. Liber Ekonomi (2004) Sedan mitten av 1990 ? talet är Tunbrå verksam som chefrekryterare. I dag är han VD för Search Partners AB. I boken hissar han varningsflagg för olika former av psykopatiska beteenden som är svåra att upptäcka.
Han menar att de flesta psykopater vi möter inte är kriminella eller fängelsekunder. De finns redan mitt bland oss. Har man hamnat i psykopatens våld kan man inte undvika att bli skadad. Psykopaten projicerar alla sina misstag på andra. De får ta på sig psykopatens skuld. Själv är han oförmögen att känna någon skuld.
Andras lyckade insatser och framsteg tar han däremot till sig, genom att göra dem till sina egna. Som en parasit lever han på andra. Det gäller i alla relationer med en psykopat. Som chef, medarbetare, kollega och familjemedlem.
För den som är tillräckligt självständig och tar avstånd eller försöker bryta sig loss, kommer att uppleva psykopatens hämnd. Han är en mästare i att ställa till problem genom att skaffa sig hållhakar på sina medmänniskor. Varje misstag hos andra utnyttjar han till sin egen fördel. Därför måste man så snabbt som möjligt upptäcka sjukliga psykopatiska beteenden och så snabbt det någonsin går isolera psykopaten.
Författaren varnar för att ge psykopaten befogenhet att utöva någon som helst makt. I så fall utövar han bara makten till sin egen fördel. Ge honom heller inte ekonomiskt ansvar eller möjlighet att representera företaget eller den politiska organisationen utåt. Vi får inte glömma att psykopaten tar varje tillfälle till att dupera och manipulera omgivningen.
Den amerikanske psykiatrikern Hervey Cleckley menar att psykopater inte är att betrakta som sjuka. De har en beteendestörning som inte har sin grund i neuroser eller mentala sjukdomar. Det är därför de är svåra att upptäcka. Den psykopatiska personligheten är motsägelsefull. Där finns charmerande positiva drag, samtidigt som man kan finna en osminkad egoism och ondska.
Manipulerandet gör att man har svårt att se de rätta sammanhangen. Lever man eller arbetar tillsammans med en psykopat kan det ta flera år innan man upptäcker den svarta sidan.
Eftersom han saknar fullständig insikt om sitt problem är han aldrig samarbetsvillig. Visar han vilja till samarbete om han råkar bli avslöjad är det bara för att manipulera psykologen. Lars ? Olof Tunbrå pekar på fall i litteraturen där kriminella psykopater lyckats få en diagnos på psykisk sjukdom eller neuros vilket innebär att straffet i princip uteblir. Psykologen arbetar därför sällan ensam när han misstänker psykopati. För att ställa diagnosen psykopati krävs det ofta samarbete mellan psykologer, psykiatriker och andra specialister inom mentalvården.
Psykopater saknar vad vi kallar för ett utvecklat ?överjag? (samvete), skriver Tunbrå.
De har inte den inre röst som talar om när man är på väg att göra något fel. Deras främsta drivkraft är kortsiktiga egoistiska behov. Kopplingen mellan förbjudna handlingar och ångest och skuld är därför svag eller obefintlig. Det enda som kan stoppa psykopaten är upptäckt eller risken för upptäckt. Han tycker dock fortfarande att han har rätt att agera som han gör. Att manipulera andra genom att skapa förvirring och kaos.
Kännetecknande för en psykopat som arbetar inom ett företag är det överdrivna behovet att vilja veta allt i detalj. Han litar inte på någon. Han kan ha en stab av ?siffernissar? med sig som ständigt kontrollerar medarbetarnas uppgifter. Psykopaten känner sig ständigt lurad och blir därför pedantisk i sitt beteende.
Det andra behovet är att vilja ha kontroll över andra personer. Det kan yttra sig att psykopaten ständigt kräver rapporter om vad personer gör. Men också i handlingar som demonstrerar makt över personen. Bestämma möten på tider som är obekväma. Själv passa han inte tider som han själv eller andra kommit fram till. Om den utsatte är stark och har integritet brukar det här inte lyckas. Då kommer nästa instrument in. Psykopaten börjar hota och förödmjuka personen. Får andra att utföra förödmjukande handlingar mot personen.
Själv tänker jag då genast på hur fullständigt ohämmat psykopatiska politiska ledare som Hitler, Mussolini och Stalin utnyttjade hela sin makt för att tillskansa sig egna ekonomiska och politiska fördelar på andras bekostnad, och med förödande konsekvenser för både det egna landet och alla de oskyldiga som drabbades.
I ledarskapet ligger ju att man blivit tilldelad makt. Till makt hör ett stort ansvar. Ytterligheten av maktutövningen är att utöva denna makt i ond tro. Något som psykopatiska ledare aldrig ryggar för, när det handlar om att använda sig av psykiskt eller fysiskt våld mot andra. Det är vad som händer, när vi anförtror den kommersiella eller politiska makten åt psykopater, som saknar både känsla och emotionell intelligens och som utövar makten genom att sprida ondska, bara för att kortfristigt kunna tillfredsställa sina egna behov.
Mats Lönnerblad
Författare och litteraturkritiker
Postat i: Psykopater | Permalink | Kommentarer [47]
