...var de år där de ofrånkomligen dök upp saker. Vad han inte förstod var att jag var en tänkande, logisk människa också. Här började jag se beteenden och bemötanden som jag inte stött på tidigare i livet. När jag konfronterade honom med en lögn, eller bevis för något annat som hänt, så kom det som för mig är helt onaturligt: han började bortförklara och försvara sina bevisligen dåliga handlingar och beteenden. Han insåg inte att han sårat och skadat min tillit och förtroende. Här kopplade jag fortfarande det till omognad. Vi har haft många diskussioner om detta som tagit mycket kraft och energi från mig. Här visste jag inte att samvete och ånger utvecklas i tidig ålder, och att om dessa känslor inte utvecklats, så kan dom inte utvecklas i vuxen ålder. Jag trodde faktiskt att alla människor hade ett mått på samvete och ånger, fast jag visste att det kunde skilja sig lite. Men total avsaknad av, det har jag fått veta i efterhand.

Diskussionerna slutade alltid med att han nu förstod osv och skulle "bättra sig" osv. Men jag var helt dränerad på energi (fast det visade jag inte) eftersom jag höll koll på alla "trådar" han försökte slingra sig undan med. Jag hade sanningen, våra överenskomelser, och ofta konkreta bevis som mina följeslagare. Och även en manupilationens mästare har svårt att vinna över dessa, bara man orkar rida ut diskussionen och inte ledas in på sidospår, vilket också var vanligt. Han visste att han inte kunde vinna över sakfrågan och ledde därför bort mig på andra vägar.

Nu i efterhand har jag förstått vad det var som drev mig i dessa diskussionerna. Jag ville ju se ånger över hans eget beteende, men det kom aldrig, förrän i slutet (spelad ånger) när han tömt mig på alla fakta, men framförallt mina känslomässiga reaktioner. För det var detta som var hans primära mål. På så sätt kunde han lära sig hur andra människor reagerade på ett visst beteende.

Det är så här psykopaterna gör, men nu vet jag varför. En person med Antisocial störning kan inte känna "med" en person. Inte känna medkänsla. Dom kan bara känna starkt för eller emot. Sympati och antipati. Inte empati. Detta viste jag inte då. Men när jag till slut fick veta detta (efter brytningen) så gav det mig svaret på alla gånger han sårat, skadat, förstört, och att han faktiskt inte vet vad dessa handlingar orsakar hans omgivning. Och han bryr sig faktiskt inte heller, för mäniskor för honom är bara objekt som bara finns till så länge de gagnar hans syften med att upprätthålla sin bild/fasad av sig själv.

Under mittenåren kunde jag också komma på honom med direkta lögner till mig. Som jag också konfronterade honom med. Här började också de parasiterande dragen ge sig till känna.