Psykopater kan vara riktigt trevliga och medgörliga under vissa förutsättningar - när de själva mår bra, inte känner sig ifrågasatta, då inga krav ställs på dem att engagera sig emotionellt i ett sammanhang. Vi måste komma ihåg att en psykopat är att betrakta som en handikappad person - det handlar om ett funktionshinder i hjärnan, precis som vilket annat handikapp som helst.

Ett handikapp i form av ett förlorat ben eller en arm har vi förståelse för. Eftersom en förbindelselänk fattas i hjärnan mellan amygdala (ett känslocenter) och den del som bidrar till logiskt tänkande kan man aldrig kräva av en psykopat att "ställa upp på en vuxen människas sätt att fungera".

(Kommentar Livsljus: vill du läsa mer om Amygdala, läs denna länk, slut kommentar).

http://cns.sahlgrenska.gu.se/goude/nsd/structure_6

Men social påverkan i en positiv livsmiljö kan göra att de med åren "fogar" sig i vissa beteendemönster. Psykopater skadar både sig själva och andra och de kan vara fruktansvärt svåra att leva med eller vara i beroendeställning till.

Känner de sig ifrågasatta går de genast till angrepp, då spelar det ingen som helst roll var sanningen finns. De bär ofta på känslor av otillräcklighet och mindrevärde, vilket leder till att de ljuger om och förgyller sin egen verklighet.

De saknar rätt känsla för begrepp som liv och död. Normalt har vi respekt för döden och för livet naturligtvis.

Den som tycker synd om en psykopat betraktas som naiv och okunnig. Men man kan inte ställa samma krav på psykopater som på andra vuxna individer, krav som de är oförmögna att leva upp till. Gör man det blir allt fel och psykopaten hamnar i känslokaos och i olika våldssituationer. Den som mist sitt ben kan lära sig att gå med protes, men i psykopatens fall finns inga proteser att ta till. I stort sett fungerar de som barn med outvecklad hjärna. Man kunde ha hoppats de skulle få chansen till ett innehållsrikt liv och även bli omtyckta.

Men vad tjänar det till att förkasta Lars Noréns agerande? Han är påläst på teaterområdet, är en utmärkt regissör och ville göra något bra för "pojkar på glid" - en positiv och god tanke som kanske kunde ha lett till ett slags utveckling både för honom och för dessa pojkar. Men Norén visste inte vilka slags människor han hade att göra med.

Det här känner professor Sten Levander mycket väl till och det han säger är att man måste lära sig handskas med psykopater på ett sätt som gör att de inte ställer till skada för sig själva och andra i samhället.

En på tio som föds till världen sägs bära på psykopatiska drag, men de har ingen etikett i pannan som visar att de bär på dessa anlag. Den som har många begåvningar och en välutvecklad förmåga att tänka logiskt, men saknar den viktigaste, förmågan att känna empati; handlar helt känslokallt, oftast för egen vinnings skull.

Gun Blomquist
Täby