vad M sa om att det blir så slätt och svart och vitt det man skriver, utan nyanser och en annan bloggare som sa att det var väl ingen som ville läsa om bara elände....
Mycket som jag inte berättar är när jag i bilen sitter och sjunger alla schlagers med flickorna som kan alla texter, vad vi skrattar då vi flörtar i backspegeln, hur mycket jag tycker om "Christine" den alldeles störda Elaine från Seinfeldt som har en egen serie, hur jäkla skönt det är med en dusch, allt hockeysnack med minstingen som gör en utvisad och tacklad, hur det ser ut i vår säng på morgonen med alla djur och barn men som jag njuter av, inte så ofta skryter jag över mina barn det finns verkligen orsaker till att kunna göra det, stora fina orsaker. Eller som nu uppkrupen i soffan, lite förkyld, ont i bröstet och med en aningens ögonfluss a la Sammibacill men med två av de små tätt intill kollandes på barnprogram innan maten...Det är att leva det är livet.
Livet innehåller ju både och, ljus, skugga och mörker. Att klara nyanserna att se mörkret och våga befinna sig där är att leva lika mycket som att skratta och vara förbannat glad hela tiden.
Här kommer det att handla om "klokord" och mantran för den som vill och har förmåga att förstå.
"Det goda segrar alltid till sist"
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [0]