Förändring....
14 juni kl. 09:32
Dedikeras, M, T och O som med stor kamp återtagit sin hälsa och givit mig 
sån kraft med sina berättelser
Hur ofta förvånas jag inte av det faktumet att förändring, 
även bättre sådana är besvärliga, ej önskvärda eller tom direkt hotfulla.....
Hur människor som behöver göra saker/förändringar i sitt liv för att kunna leva 
och andas. 
Hur människor omkring märker detta att personen mår bättre, 
har det bättre och är glad över det tills dess att de märker att den 
nyfunna bättre måendet drabbar deras relation.....
 
Tex kanske personen säger nej till att göra någonting den alltid gjort, 
kanske bidrar personen med mindre "hjälp"...... personen kanske tom säger 
att jag accepterar inte det här, jag vill inte vara med om det ska vara så här
eller tex detta är det jag vill göra, det här är en del av dem som också ingår i mitt liv nu..
DÅ är inte förändringen bra för dem andra.
Att personen blir bättre var bra, det hyllades...Men när det drabbar andra 
med förändring så respekteras det inte längre, inte ens efter en lång invänjningstid
.... Hur mycket kärlek är det?
 
Ofta är det så det händer, när människor tar skilda vägar i livet......Det är själva 
händelsen...
Men orsaken är brist på Respekt och Kärlek....


Postat i: Alla  Permalink   Kommentarer [4]  
 
Kommentarer:

Det är väl alltid så att ens egen förändring inte ses med blida ögon av andra. För när man förändras så förändras ju även relationen till dom personerna?

Skrivet av maria på 14 juni, 2008 kl. 10:10 #

Maria: det kan vara så, i min kompis fall var det ok med förändringen för maken tills dess hon ville flytta verksamheten hem. Över lycklig att hon mådde så bra men när förändringen som krävde att hon skulle ha verksamheten hemma, hon hade inte råd med hyra i början, när det inkräktade på honom då sa han stopp...Även de närmaste reagerar så utan kärlek och respekt...

Skrivet av Anna på 14 juni, 2008 kl. 15:34 #

kopierade över kommentarerna hade dubbla inläögg som inte gick att ta bort tidigare...

Skrivet av Anna den 14 juni, 2008 kl. 15:56 #

Det var samma inlägg förutom dedikationen...

Skrivet av Anna den 14 juni, 2008 kl. 17:03 #

Det är svårt det där...och jag tror att oftast är det personen som förändrats,den som egentligen behöver mest hjälp och stöd som tar på sig "skulden" som försöker göra och vara som förr,trots att det inte går...bara för att allt ska bli som det var. Men det funkar inte...då får man rensa bort och gå vidare utan dem som inte förstår.
Det är ledsamt och sorgligt,men nödvändigt.

Stor kram från mig *ler*

Är lite förvirrad för tillfället,vet inte riktigt var jag har dig...jo dig men inte din bloggplats...än är du här än där och jag försöker snurra efter :)

Skrivet av M. den 16 juni, 2008 kl. 22:33 #

M: Jag tror du snurrar bra, men annars säg till.. KRAM

Skrivet av Anna den 17 juni, 2008 kl. 11:45 #

Skriv en kommentar:

Kommentarer är avstängda för detta inlägg