Får man posta en bok anonymt till en människa, för hennes egen skull...? Om man försökt i tio år att få människa i nya skor, på ny bana till nya lite ljusare tankar så kanske man borde ge upp eller så kan man kanske skicka boken "Att leva ett liv - inte vinna ett krig". Bitterfittan  skulle annars ligga nära till hands men vore alltför drastiskt att skicka och barn har hon valt bort, så det skulle vara opassande dessutom.

Jag kan bara tycka synd om henne över att hon tycker att varje dag, varje jobb, varje människomöte är en struggle, a pain in the ass. Om man inte passar sig och kniper igen med vad man tycker, jag gör det numera - ofta, men inte alltid. De gånger jag inte gör de slutar i total katastrof och helvete.

Man kan inte som farsan min komma ihop sig med Gud och alla människor utan att stanna upp och reflektera över vad det är som händer och varför. Eller kan kan man ju.

På väg till dejt med Greta för första gången på väldigt länge.

Jag tänkte få med henne ner till Finalen på modeshowen i Nordstan först, får se hur det går. Hon har slutat intressera sig för mode och kläder sedan hon blev med kille så det kan gå- inte alls.

Nu ser jag min blogg med bara JÄTTEBOKSTÄVER som om jag skrev en text för halvblinda bloggläsare. Det är definitivt något fel på Leffes dator.

Igår hade jag en trevlig kväll och idag får jag och mitt huvud lida, men det var det värt.

Min f.d. sambo försöker bestämma när och hur jag får avboka våra fikadejter precis som hans nya gjorde så länge hon fick reda på att vi fortfarande sågs. Nu får hon inte längre veta det så nu har han bestämt hur jag får kontakta honom och jag bryr mig knappast om att lyda honom, varför skulle jag det??? Vill HAN springa bakom ryggen på henne så är det upp till honom, det är ju bara löjligt eftersom vi har nada och ingenting att dölja.

Kontakta inte mig per mail igen! Så stod det i ett mail som jag fick som svar igår. I mailet meddelade jag bara honom att jag inte dyker upp på stället vi bestämt eftersom jag inte kan då, vilket väl var rätt hyggligt!? Då mailsvarade jag honom igen och skrev att nu fick det vara slut på träffar tills han slutade springa bakom hans svartsjuka tjejs rygg och tills de slutade bestämma hur och när jag får kontakta folk. De får gärna leva som de gör men blanda inte mig i den sörjan tack!

Det är skönt att göra sig av med knasiga ryggsäckar, de är bara tunga och dumma!

Det kom ett sms alldeles nyss från vännen Mia som jag var hemma hos i onsdags kväll. Deras lille katt hade blivit överkörd och den som de varit så glad för.

Mannen fick ju plötsligt för sig att han skulle leva själv och lämna henne med de tre tonårsbarnen. Katten blev lite av en "livlina" i mörkret för de alla. Nu finns den charmiga, busiga rödtotten inte mer på jorden utan är uppe i katthimlen som en liten ny stjärna som Whaeva brukar säga. Jag min blödiga gråter med dem och räknar inte med att Mia kommer med imorgon på uppvisningen utan är hemma med barnen. 

I sms:et jag fick står det att min chef just gjort sönder min dusch?! Idrottsläraren får alltså gå hem smutsig imorgon, men idag sticker hon ren hem till en vän.

Frågan är vad chefen gjorde med duschen...?

Jag tycker det är bättre när folk som ska hälsa på mig kommer strax efter hellre än före, skriv upp det om du ska hälsa på mig. Jag kanske inte ens är hemma. Har jag öppet hus mellan 15 och 18 så är jag hemma mellan 15 och 18 och efter men kanske inte innan =)

Fem i tre ringde som vanligt Greta och undrade var jag var. Jag sa att jag köpte färskt bröd till henne. Hon borde känna mig vid det här laget, efter tio år kommer man inte hem för tidigt till mig.

Är det inte riktigt trevligt av mig att följas åt upp i trappuppgången med gästerna, haha.

Nytt försök och chans nummer två får hon imorgon. Jag ger mig sjutton på att hon inte ens då dyker upp, fast hon bjudit in sig själv och sin morsa.

Jag har avböjt en annan träff, jag har skjutit fram en släktträff, jag har fixat käk och städat till det lite så de slipper gå så mjukt på golvet.

Najs träff på Järntorget med den gamla klasskamraten som jag kanske borde sluta kalla honom vid det här laget nu, kanske mer skulle kalla honom en vanlig vän. Mycket snack blir det och Leffe var så välkommen men han tycker jag ska leka själv med mina polare, jag tycker han är löjlig, som inte passar på att haka på ibland.

Tappade navkapsel nummer två vilket var dumt med vita byxor på med tanke på hur rena mina händer blev när jag skulle fixa till det.