Skrattade gott åt den lilla notisen som stod i dagstidningen om förskolläraren som önskade att barnen hade oprickiga och icke-randiga kläder på sig när de kom till hennes jobb på grund av att hennes migrän blev värre av mönster flimrade framför ögonen. Föräldrarna blev upprörda över att de var tvungna att anpassa sina barns klädsel för en sådan sak. Tänk om de kunde lägga den arga energin på något annat?

Det är väl bra om allergiska barn och vuxna slipper till exempel hästkläder och rökluktande människor i sin närhet DÅ anpassar man självklart.

Min morsa är kul, det är väl andra gången hon slänger på luren i örat på mig för att det händer något på jobbet som är viktigare. Nu skulle hon ut och leka agent och spana i buskarna med sin kollega. De hade sett ett par killar slänga en väska i buskarna på gångvägen nedanför. När den inte kom tillräckligt långt in gjorde de om det sedan stack de därifrån. Morsan och kollegan kom dit och tog väskan och kanske skulle de inte ha ringt polisen innan de gick ner...

I väskan fanns nämligen inget annat en ett  där det visade vad väskägaren köpt på Sparköp; avokado, jordgubbar, mellanmjölk, grädde, gräddglass, kvisttomater, nektariner. Skrev ni upp det nu? 

I den stora cykelväskan låg det en liten väska till från Biltema och

tre

När polisen kom så vart de bara trötta på alla cykeltjuvar i Frölunda och inget kunde de göra möjligtvis annat än att ta reda på kvitto- och väskägaren. Mer spännande än så blev det alltså inte. Så nu sitter Mor Agent med en cykelväska att ha i bilen på sitt kontor. 

Den här gången var det inte Fröken Göteborg herself som stal showen från någon annans fest, det gjorde några andra människor utan vanlig, himla hyfs. Har folk slutat att hyfsas längre? Låt personerna som har festen, glänsa eller få vara i fokus för en stund, ta inte över deras dag, hur svårt kan det vara?

Ett gäng som kände varandra från innan ville uppenbarligen inte heller lära känna några andra heller. De stod i ring, öppnade inte upp för att hälsa på någon som kom, de vrålade högt, avbröt och hade egna hejaramsor och sånger mitt i allt, som ingen förstod något av. De hade kul, så kul att alla andra på festen inte kunde ha så kul. En efter en gick hem och även vi till slut. Pinsamt! Fröken Göteborgs släkt är underbart öppna och trevliga, heja dem!

Fröken Göteborg hade gjort ett bildspel på sitt eget liv eftersom ingen annan väntades ha gjort det över henne, som hon sa. Hon satt och höll seriös låda, med lite lite självdistans men ändå helt seriöst, i över en halvtimme - samtidigt som hon visade bilder på sig själv.

Det var skönt att ha Leffe att skylla på den här gången, skönt att måsta gå hem tidigt för att han ska upp och jobba tidigt.  

Anti-raggningsknep. Igår när Ellen och jag satt inne på NK var det en knepig kille som satte sig bredvid. Jag la märke till honom tidigt medan Ellen var lyckligt ovetande om hans grymtande kommentarer om oss, om folk som gick förbi. En donna var han särskilt intresserad av. Hon var rikligt uppumpad i både byst och läppar, hade höga platåskor, minimal kjol, blonderat hår. När hon med samma sällskap passerade vårt fönster igen vände han sig till oss i raggningsrepliken; -Tycker ni också att hon är snygg?

Mitt svar svar gjorde att han förstod att han störde vår konversation med sin blotta närvaro, men han fick gärna titta vidare på vad han ville alldeles själv. Om han var speciellt imponerad av onaturella människor så var vi nog ingenting för honom. 

Nu ska jag leverera smycken till några av mina kunder och passa på att hälsa på en härlig kollega som jag aldrig varit hos förut.

Det är många på jobbet som säljer saker extra på fritiden, säger ju en hel del om löneläget i kommunen jag arbetar, vi ligger lägst i hela västsverige. Jag var hemma hos en kollega som hade en påstridig översäljare hemma som prackade på sina varor och klart gillar man det man själv valt att sälja men påprackande säljare som inte känner in - går fetbort och nu blir det så att vi aldrig mer tänker handla av henne, där missar hon 6000 kronor om året - sorry!

Liseberg har infört en ny regel i spelhuset. Om Leffe, eller din man, går in med mina pengar eller dina och växlar till sig marker för exempelvis en hundring så får Leffe som tog mina pengar och gav till croupiern INTE ge mig hälften av markerna! Är det här en genusdiskriminering eller bara nästa sätt för Liseberg att krama ur besökarna på fler stackars pengar. De har ju för övrigt satt igen alla spel där man inte ens kan vinna något så att även de nu kostar 10 kronor och inte 5 kronor som första dagarna då jag var där inne.

Leffe och jag är helt säkra på att det är anställda som går omkring med storvinsterna under armen och lämnar in dessa innan de lämnar landskapet Liseberg. Det går inte att vinna på varuhjulen, men vi har i alla fall varandra.

Fint att mina vänner har svarat på sms idag (ironi), inte bara den enda som läser min blogg - det finns fler som är usla på det.

Eftersom jag tycker det är härligt med fina syftningsfel låter jag mitt förra inlägg stå kvar som det är. Det lät ju som om jag inte ens var på bröllop med min egen sambo, men det var jag ju. Jag hade ju till och med fått honom att matcha slipsen med min klänning. Sedan visade det sig att inte ens brudgummen hade slips på sitt eget bröllop, när man själv gifter sig då får man göra som man vill =) Även om bruden visst inte tycker om mig och placerat mig därefter så sökte jag så småningom upp väldigt trevliga människor.

Jag trodde det var kutym att stänga av mobilen på bröllop, även om det är fotboll - Sverige mot Danmark eller var det boxning det tyckte inte min bordskavaljer som pratade och ringde och ringdes upp mitt under tal och annat. När sedan alla barnen gått och lagt sig med barnvakten kändes det ganska ensamt att sitta kvar där i hörnet och titta in i väggen med en oempatisk idiot. Jag försökte placera om mig själv några gånger och fick några nya kontakter under kvällen =)

En kommentar väckte härligt skratt då filmen från svensexan visades och "offret" haha himself  hade klätts upp i bara lite sådär lagom fula kläder så att man inte riktigt skulle veta om han var killen med den dåliga smaken eller bara jävligt hipp. Det var bara det att den som valt kläderna inte var särskilt klädintresserad så det blev av misstag mer hippt än menat. I alla fall så stod hela gänget samlat och höll på med något då en lustigkurre som brukar säga betydligt grövre saker frågade om HELA gänget hade fått "bad taste-kläder" från Myrorna och kanske såg det ut så med Hippa Myrkillen ändå...

Jag tror förövrigt att en sjöhäst kan vara en bra partner för mig om Leffe skulle tröttna.    

Stannade kvar på jobbet för att jobba ifrån mig lite av högen som bara växer. Fem timmar efter att schemat sagt att jag skulle gå hem hade jag tänkt springa till bilen efter att ha hämtat sista orienteringsutskriften. Då såg jag att det var rök utanför fönstret borta i andra änden av byggnaden. Det brann rejält i en papperskorg. Jag hade hört röster utanför i några timmar, några ungdomar var och spelade basket på skolgården. Nu fick jag titta med lång hals för att se dem igen. Förstås efter jag hämtade hinkvis med vatten för att släcka elden.

Jag studerade ungdomarna en bra stund, de hade jätteroligt. En sprang plötsligt fram och ställde sig och pinkade stolt på dörr och fönster. Sedan hoppade de upp på taket och var på väg fram med tändstickorna igen för att tända eld på taket men ångrade sig. Nästa lek blev att dra ner byxorna och moona inför förbipasserande trafik. Först trodde jag att kissa på skolgården inte räckte...

Och där stod de alla fyra med byxorna nere när jag kom ut. Och inte förrän jag var tillräckligt nära för att läsa av registreringsnumret på åkdonet de hade med sig så såg de mig och skämdes så de nästan dog. För de trodde de varit själva med sina roliga lekar. Jag kände igen dem och sa att det hade varit roligare att träffa på sina gamla elever under trevligare omständigheter och mer påklädda, sedan gick jag bara och funderade på vad som gick snett på de där 7 åren.  

På gymmet där jag tränar är det mobilfritt av trivselskäl, för alla! Kanon, perfekt, excellento, superskönt! Idag efter min date med Pirre stack jag till gymmet och där svansade Cecilia Ehrling

omkring med näsan i vädret och en mobiltelefon i örat i minst en kvart pladdrandes efter att ha danstränat med glada Annika Sjöö, TobbeTrollkarls danspartner.