Farväl min älskade vän.

Jag saknar dig så mycket...

...en fin tur över ängarna idag. Kanske vår sista tillsammans.

Fast det är fruktansvärt tungt just nu så känns vetskapen om att han både får börja och sluta sitt liv tillsammans med mig som något fint. Det sista jag gör för honom av kärlek.

...på jobbet efter 2 v semester *megasuck*  Det känns som jag inte har vare sig tid eller lust att sitta här... Men det är inte så länge kvar nu!

Den 22:e augusti (på min födelsedag) börjar jag på mitt nya jobb! .

Jag är helt fokuserad på min kuse just nu. Vill bara rida och träna... För en vecka sedan flyttade jag honom till ett nytt stall med ridhus, ridbana, jättefina kuperade ridvägar i underbar natur (reservat där också...) Ska ta lite bilder från hästryggen framöver. Spolspilta där man kan skura av hästen ordentligt osv. Det känns hur lyxigt som helst! Så nu ...

Det tar knappt tio min med bil till stallet.

Om två veckor är det dressyrtävling, nu börjar jag ångra mig lite och inte känna mig så laddad längre... Jag kommer bli nervös och helt paralyserad förmodligen. Vilket faktiskt är skitlöjligt!!! Både jag och hästen kan faktiskt om vi skärper oss!!!

Vi ska i alla fall hinna rida för instruktör en gång innan tävlingen så hon får kolla in formen.

Livet är kul... trots "återfallet" häromkvällen...

...eftermiddag...

Jag gick upp före fem i morse. *gäsp* Tungt när man inte är van.

Jag och älsklingskillen har varit på Hovslagarskolan och fått hans fötter "ompysslade". Han är så bra att ha med sig ut, är 100% cool. Han stegade bara in  på Djursjukhuset som han aldrig gjort annat. Jag ställde in honom i en box och där stod han helt ensam och smaskade hö.

Tre timmar senare kom jag och hämtade honom. Då stod han helt lugnt och kikade i ett av deras uppbindningsbås. Men han var lite stökig på vägen hem i transporten, tyckte antagligen att han varit snäll tillräckligt länge då...

När jag kom hem var jag tvungen att vila en stund, eller ok, blev några timmar... Kände mig extremt seg när jag släpade mig ur sängen. Men älsklingskillen på två ben ringde så jag blev lite piggare när vi pratat en stund.

...fredag! Nice!!!

Jag har ju utmanat mina rädslor det senaste året och drivit dem på flykten.

I morgon är det dags för möta ytterligare en. Jag ska åka på hoppträning med min häst.

Jag har inte hoppat på flera år och blivit väldigt feg. Egentligen tycker jag det är roligt och jag har både tränat och tävlat mycket när jag var yngre.

Så i morgon gäller det... Då är det dags igen! Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. :-)

I dag har min häst tävlat dressyr. Han var duktig.

Dessutom är han världens finaste...

I går kväll var vi iväg med kusen på "kvällshoppning"

Han skötte sig exemplariskt! Två felfria rundor igen.

Finaste hästen i hela startfältet var han!!!

På allvar alltså... även om jag förstås är partisk!

Läste att en del känner sig som om de vore överkörda av en ångvält idag... låter tungt...

Jag mår riktigt bra i alla fall. Igår kväll sprang jag FEM kilometer!!! Det längsta jag någonsin sprungit. Och det var så skönt!!! Jag känner mig stark och lätt i kroppen när jag springer. Jag har förmodligen kommit över en mental spärr.

I kväll blir det ridning. Jag har tom lyckats lura med mig dottern och rida en av ponnyerna!

På torsdag ska lill-killen åka på clearround-hoppning. Det ska bli spännande! Han gick ju två felfria rundor för några veckor sedan. Och i början av november ska han vara med på dressyrtävling för första gången i sitt liv. Det ska bli ännu mer spännande!

Jaja... kanske dags att jobba lite...