Jade
Skrivet:
5 februari
kl. 20:50
...hur lång tid kan det ta för en bakpotatis att bli färdig i ugnen???
Nu har jag väntat i en timme o fyrtiofem minuter.... *hungrig*
Skrivet:
5 februari
kl. 19:58
Denna kompletta glasservis från 60-talet hittade jag på second hand idag. Pris: 75 kronor...
Skrivet:
1 februari
kl. 11:00
...har det varit sen förra veckan. Dags att ta tag i det igen! Men vem vill ut o motionera i minus 20? :(
Snöat har det gjort inatt igen. Hoppas skidspåret är ordninggjort tills i em. så jag kan ta några varv.
Igår hade vi sinnesrogudstjänst, den blev nog rätt bra tror jag. Även om jag själv kände mig rätt uppe i varv pga kurs hela helgen så hoppas jag att vi lyckades förmedla lite frid till de som kom. Denna text skrev jag till gårdagen:
”Det är i sprickorna ljuset kommer in”
Ibland kanske vår fasad måste krackelera? Den kanske måste det för att vi ska hitta in under ytan. In under ytan på både hos oss själva och andra. För vad betyder egentligen ytan när det svajar i livet?
Att släppa taget kan göra oss livrädda. Att falla utan skyddsnät eller livlinor. Finns det någon botten? Och om det finns någon, hur är det där, på botten av det mörka hålet?
Ibland kanske man måste falla hela vägen ner. Innan man kan börja klättra uppåt igen, mot ljuset. Att tappa taget och falla kan göra väldigt ont. Vi ligger där mörbultade med skrapade knän.
Men det kanske inte måste göra så ont? Kanske finns det någon som fångar oss i sina starka armar? Som håller oss hårt tills allt stillnar. Som stöttar oss när vi letar efter fotfäste. Som håller oss i handen när vi pånytt tar våra första stapplande steg.
En kärleksfull Gud som förlåter det som varit och ger oss chansen att börja om på nytt.
Om vi öppnar oss för Honom och låter ljuset komma in.
