Älskade, älskade, fina, vackra och underbara Challe...
Sitter här på tidiga morgontimmen och känner hur saknaden knyter ihop mitt bröst till intet..
Så saknad som du är går i ord inte på någor vis att skriva. En minnesannopns i tidningen eller några blommor på din viloplats är så lite. Min längtan efter dig är så stor att rymden känns fjuttig i jämförelse med den. Den är en miljondels bråkdel av hur verkligheten och sanningen är. Du var och är den sanna kärleken och lyckan i livet, Du och dina syskon.
Har varit ute med vänner ikväll. De ville på inget sätt att jag skulle sitta hemma och vara ledsen. Vi tog tåget in till stan och åt gott. Försenat både dit och hem. Jag har frusit ikväll så att jag tror jag aldrig förut varit så kall. Brorsan hämtade oss vid tåget och körde hem oss till K som tur var. Tårna var som isklumpar och kinderna lika så. På menyn stod kortspel och trevligt sällskap. Det har jag haft också. Men när timmam slog över tolv och jag insåg att det hemska datumet 31 januari var kommen, gick luften ur mig. Jag ville bara hem. En taxi kom och jag är åter hemma. Med tankar.
Jag och pappa satt i soffan och tittade på tv. Ambulans, först på olycksplats, minns jag att programmet hette. I myskläder väntade vi på dig och att få gå och sova. Men du kom aldrig hem igen.... Minns det som i dag, fast det gått tre år nu. Hur vi åkte in till akuten utan strumpor och bh...
Älskade Charlie, vilka tankar och planer du hade... Framtiden låg ljus framför dig. Positiv och med sådan livsglädje gick du genom livet. Kärleken spred du med en rättspatos utan dess like. Ibland ville jag få dig att mjukna inför omöjliga mål men du vek inte en tum... Orättvisa fanns inte utan att ändra den. Vi älskar och saknar dig, Challe... Längtar och vet att du bara är "lite död". Så måste det ju vara. Senast i förrgår kväll kände både jag och Daniel din doft här när vi skulle gå och lägga oss. Vi vet att du är här och busar. Klart du är...
Aldrigheten är värst. Nu finns mina tankar den 11 juni. Den dag då brorsans tjej och din kusin tar studenten. Då du skulle tagit studenten. Har tagit semester då. Hur blir den dagen..? Saknad och undran...
Jag hoppas du är bland de andra underbart vackra änglarna i himmelriket. Där ingen sorg och saknad bor, Ingen sjukdom och orättvisa finns. Där bara lycka och kärlek finns med värme och glädje.
En dag ska vi åter vara tillsammans. Ta en plats åt mig, Charlie.
Älskar dig i all evighet.
Puss och kram
Mamma
Postat i: Sorg och saknad Permalink Kommentarer [8]
Aj din smärta bränner genom skärmen. Vill bara hålla om dig och gråta med dig. Har tänt ett tidigt morgonljus för Challe här som kommer brinna hela dagen. Kraaaam
Skrivet av Sofie den 31 januari, 2010 kl. 07:24 #
Här brinner också ljuset för Charlie idag.
Ska även tända ett ljus på bloggen för honom och till dig.
Skickar styrkekramar...
Skrivet av Gunilla den 31 januari, 2010 kl. 10:47 #
På min blogg har jag tänt ljus för Charlie, många varma styrkekramar till dig och de dina.......
Skrivet av hjördis den 31 januari, 2010 kl. 12:34 #
Lotta
kärleken till din Charlie lyser i varje ord du skriver. Så vackert och så oändligt sorgligt. Tre år har gått av förlorad tid tillsammans, tid som aldrig går att få igen.
Jag låter ljusen brinna för din Charlie här hemma bredvid min Johannas.
Varm kram från Karin - Johannas mamma
Skrivet av Karin den 31 januari, 2010 kl. 12:47 #
LOTTA
Det finns inga ord som kan förklar hur det är att mista sitt barn. Hur kan tiden fortsätta att gå det är något man inte förstå.
Mångar Kramar till er från Kicki i Nybro <3
Skrivet av Kicki Karlsson den 31 januari, 2010 kl. 17:11 #
Även här brinner ljuset för Charlie, samt för andra nära och kära som lämnat oss i oändlig sorg och saknad.
Tänker på er.
Kram
Skrivet av Bitte den 31 januari, 2010 kl. 17:14 #
Har precis kommit hem från kyrkogården.
Tände ett ljus, och tankarna for iväg...
tänkte på alla våra änglabarn...
Sitter och läser och det knyter ihop i mitt bröst, kan känna av sorgen...
Kram
Skrivet av Leena den 31 januari, 2010 kl. 17:28 #
Miste min mamma nyligen och hon sa alltid att förlusten av ett barn är det värsta. Beklagar djupt er sorg..Kram
Skrivet av Jeanette den 07 december, 2011 kl. 19:32 #