Jag har en saknad i mitt hjärta. Ett stort hål som aldrig mera kommer att kunna fyllas. Jag saknad min älskade Charlie varenda eviga sekund. I går var det 3 år och 3 månader sedan jag sist såg honom. Kramade, pussade och hörde hans underbara skratt och röst. Jag vet att han var en lycklig kille med mycket kärlek i sitt hjärta till oss, hans familj, och till så många andra..
Det är det som får mig att fortsätta min vandring i livet. Det och Robins och Daniels gränslösa kärlek till mig. Och de ger så mycket glädje till mitt liv. Och Charlies kärlek lever vidare. Min kärlek delar jag så gott jag kan till alla mina barn. Och även till min bonusdotter Sandra och hennes barn. Det är ni som får mig att vandra vidare. Dag för dag, minut för minut, sekund för sekund...
Mitt liv är hämtad från en dålig såpopera känns det som. Det är aldrig lugnt och ideligen händer något som får mig att trilla tillbaka. Men jag är en kämpe. Jag fajtas och sakta tar jag ett steg framåt trots allt..
Har nu tagit emot lite hjälp utifrån. Känner att jag inte orkar fajtas hela tiden. Måste tänka på mig själv. Få ett nytt liv. Något att bygga på. Det är svårt. Någon försöker stoppa det hela tiden, tyvärr. Känner hur Charlie puffar mig framåt lite grand. Min dåliga självkänsla gör mig stundtals så svag. Men jag försöker bygga upp den och tro mera på mig själv. Jag lyckas ju fixa det mesta ändå. Det är mycket att lära sig i sin nyskilda situation. Men jag växer med uppgiften...Och jag har många som stöttar mig. Inte minst min älskade familj...
Idag tar jag inte längre något för givet. Inte mina barn, min familj eller mina vänner. Alla är vi till låns. Försöker göra mitt hem till en fristad för de jag älskar. Men harmoni och trygghet. Inte helt lätt när det raseras av någon annan så lätt..
I morgon ska vi fira Daniel här. Jag hoppas, hoppas att det ska gå bra. Att han ska få en fin dag bland de han älskar. Men jag är inte trygg i den tanken ändå... Jag är aldrig trygg längre...Men absolut inte rädd. Det som sker det sker. Livet är en resa som jag inte har förmågan att styra över.
Läste idag Annas blogg om livet här och nu. Anna som dog i mars i cancer. Hennes man har skrivit en underbart fin och vacker barnbok till deras dotter Thilda 2 år. Så att hon kanske bättre ska förstå varför mamma blev sjuk och åkte till himlen. Sagan om den trasiga mamman. Blev så otroligt rörd över hur vackert han skildrar döden och sjukdomen. Boken är jag övertygad om att kommer att hjälpa andra barn som måste uppleva detta hemska. Jag hoppas verkligen den blir tryckt och utgiven.
Jag vet att även andra kämpar och går vidare på jorden. Mer än jag.
Postat i: Sorg och saknad Permalink Kommentarer [3]
Kära Du, jag önskar så att jag på något sätt skulle kunna vara dig till hjälp. Du skriver så fint. Jag tycker det är bra att du söker hjälp som du skrev. Glad att du har dina barns kärlek.
Hoppas så att du kanna känna dig trygg i den.
Förstår att din nyta situation är jobbig tillsammans med allt annat. Du har livserfarenheter som andra inte har och du växer
i din uppgift i livet. Det hoppas jag och så känner jag att du gör.
Kram
av hjärtat
Margaretha
Skrivet av Margaretha den 01 maj, 2010 kl. 22:35 #
Lotta, bra att du tar hjälp utifrån, det behövs nån helt opartisk och oberoende som kan hjälpa en att reda ut saker och ting som finns inom en. Själv har jag periodvis fått gå och prata av mig hos en kurator, när det blir för mycket. Mitt liv blev en kort tid oxå en riktigt dålig såpopera, men jag kan trösta dig med att när man tagit sig igenom det som är struligt och jobbigt så blir man starkare, självkänslan kommer växa oxå. Jag kämpar fortfarande med min självkänsla, men idag har jag en ny kärlek som ger mig trygghet. Skönt att du har stöd runt dig, det är guld värt.
Jag har ingen aning om vad du går igenom självklart, men däremot så kände jag ju Charlie, han gick ju i samma klass som min Sofie. Kram /Marie
Skrivet av Marie den 02 maj, 2010 kl. 10:52 #
<3 Vi älskar dej och finns här alltid <3
Skrivet av Sandra den 02 maj, 2010 kl. 12:06 #