Så länge sedan jag skrev något här i bloggen. Fem månader har gått sedan sist och livet känns än mera overkligt... Bilden på Jens så vacker bär jag med mig i mitt hjärta. En man jag älskade i 23 år. Mannen som blev pappa till våra tre underbara barn. Tre fina pojkar... Så mycket kärlek som drev oss framåt i livet.
För fyra år sedan omkom vår mellanprins Charlie i en förbannad mopedolycka. Sorgen åt upp oss inifrån och ut. Att sörja ett älskat barn är obarmhärtigt. Så hemskt att jag inte i ord kan beskriva vad sorg och saknad gör mot en. Så overkligt....
Man sörjer olika. Allas sorg är unik. Ingens är den andra lik. Du kan bli stark på många vis, men också så otroligt svag på annat sätt. Sorgen drev oss på olika håll. Vi sörjde olika. Sorgen satte djupa spår som aldrig kan lagas. Det är inte mänskligt att förlora sitt barn. Inte på något vis..
För ett och ett halvt år sedan separerade vi. Kärleken fanns kvar men vi sörjde på olika sätt. Jag kunde inte acceptera hur Jens hanterade sitt liv. I maj i fjol var vi skilda. Efter nästan 23 års äktenskap.
Allt som stod i min makt gjorde jag. Sa att jag skulle göra allt innan jag gav upp. Så jäkla mycket som tydligen ska till för att samhället ska hjälpa till. Barnen led, jag led och Jens led.. Så besviken jag känner mig på allt idag.. De skulle veta hur vi skrek efter hjälp men ingen fick...
Fredagenden 28 januari ramlade Jens på en isfläck. Slog bakhuvudet i så illa så att det blev en massiv blödning mellan skallen och hjärnan. Vi var i Lund på lördagen och söndagen. Satt och pussade och kramade honom. Pratade med honom och bad om ett mirakel...
Söndagen den 30 januari somnade han in... Tillsammans med oss alla..
Dagen efter var det fyra år sedan vi miste Charlie. Så overkligt...
De är begravda samma dag. Den 9:e februari.... Hur kan det vara så här???
Barnen har nu mist även sin pappa. Sorgen är så stor... Ibland undrar jag vad livet går ut på?
Sov Gott lilla Jens. Nu har din själ fått ro och du är tillsammans med Charlie...
En dag ska vi åter mötas och bli en hel familj igen...
Postat i: Sorg och saknad Permalink Kommentarer [12]
Jens är så fin och ser så levande ut på bilden. Det är så jag vill minnas honom.
Det är ett starkt skrivet inlägg från dig Lotta och jag sitter med tåren i ögat. Så mycket som vi har tänkt på er de senaste veckorna.
Såklart att ni så småningom är tillsammans igen som en hel familj. De väntar på er där borta...
KRAM till dig min vän och snart vi jag kunna ge dig en stor kram på riktigt.
Skrivet av Gunilla den 21 februari, 2011 kl. 22:42 #
Lotta, jag läste din blogg så ofta förut och blev först glad när jag såg ett nytt inlägg från dig. Men nu känner jag mig mållös och kan inte tro att så mycket kan hända samma familj. Många många tankar till er! Kram Ylva
Skrivet av Ylva den 22 februari, 2011 kl. 00:09 #
SÅ fin bild på Jens...så som vi alla ska minnas honom.
Tyvärr blev så mycket fel för honom och er.
Jag pratade med honom samma fredag olyckan hände.
Han var så nere och "borta" av allt.
Varför skulle detta hända?? Är livet bestämt sen förr? SÅ nära er Charlies dag. Man undrar så varför hela tiden.
Men Lotta så fint du skriver och jag kan bara tänka på dig och pojkarna. Hoppas alla våra tankar känns hem till er, vi är så många som lider med er.
FINNS ju inga ord i sånt här som kan trösta, jag vet. Man måste bara vidare i livet...kämpa på. Charlie och Jens skulle vilja att ni får det så bra ni kan och lite till.
Massa kramar till dig Lotta / Catarina
Skrivet av Catarina den 22 februari, 2011 kl. 13:09 #
Mina tankar är hos er. All min styrka till dej!
Skrivet av Simons mamma, Gunilla den 22 februari, 2011 kl. 20:43 #
j, ord känns futtiga när jag läser detta.
Min vän vilken svår olycka, vilken svår sorg för er som älskade honom.
Det finns så många varför vi inte får svar på.
Olyckor händer och vem som drabbas vet vi inte.Jag hoppas att du trots allt haft nära och kära släkt och vänner vid din sida.
Det går inte att läsa det du skriver utan att beröras djupt.
Mitt hjärta vill sända över till ditt, mitt varmaste deltagande i det du nu går igenom.
Önskar jag kunde vara till hjälp!Kram
Skrivet av Margaretha den 23 februari, 2011 kl. 17:29 #
Jag har bar futtiga ord att komma med, jag känner ingen av er men miste min son genom självmord nyligen och jag läste ditt inlägg och rördes till tårar. Ja man måste fundera ibland, vad går livet ut på? Jag sänder styrkekramar till dig och de dina. Bästa hälsningar Tove
Skrivet av Tove Birkeland Brandt den 23 februari, 2011 kl. 17:36 #
Ofattbart vad du har gått igenom och går igenom, vännen <3
Jag tänker på dig och dina nära och kära.
Kramar
Skrivet av Leena den 23 februari, 2011 kl. 22:47 #
Hej Lotta, såg att du hälsat på mig.
Sände dig en tanke i dag i Gudstjänsten
- alltså en bön upp till Gud för dig och en tanke till dig.
Kram
Skrivet av Margaretha den 27 februari, 2011 kl. 17:19 #
Lotta
så ofattbart, så oerhört tragiskt. Ord blir fattiga när det oerhörda händer. Men vill ändå skriva att jag tänder ett ljus för din Charlie och för Jens bredvid min dotters ljus.
Mina tankar är med er alla.
Varm kram från
Karin - änglamamma till Johanna
Skrivet av Karin den 02 mars, 2011 kl. 20:27 #
Önskar dig en söndag med vila till kropp och själ
Kram
Skrivet av Margaretha den 05 mars, 2011 kl. 22:41 #
Ack, vad kan jag skriva för att beklaga det som hänt er, när det inte låter sig beskrivas i ord? Det känns både overkligt och omänskligt det du och barnen fått vara med om nu. Tiden läker absolut inga sår men den kan få såren att blekna lite. Det går inte att förstå allt som sker i livet, man kan bara acceptera det, leva i nuet och se framåt.
Foto av din man är fantastiskt fint. Man ser att din Charlie är en perfekt bild av er båda.
Tror som du på karma. KRAM
Skrivet av eva-marie den 06 mars, 2011 kl. 00:18 #
Hejsan du liksom sätter ord på så många av mina tankar <3<3 Min man gick bort i en olycka på jobbet, jag pratade med honom 3 kvart innan det hände...så overkligt. Vi har tre tjejer. Vill bara tala om att jag tycker du skriver bra. Stor kram. Susanne.
Skrivet av Susanne Bodin den 17 augusti, 2011 kl. 06:26 #