Lis-Liv

har tagit en paus. inte varit i skolan på en vecka. jag höll på att gå in i väggen. efter bara ett par veckor... jag tycker verkligen det är kul i skolan, o jag vill så mycket. men när allt snurrar på i allt högre takt så tar det till slut stopp. har inte alls mått bra. vill så gärna att det ska funka, vill vara normal o vanlig. vad nu det är?? vad jag menar är att jag så gärna vill vara frisk, o klara normala saker. som att vara i skolan, när ajg faktiskt tycker att det ÄR roligt... men jag har varit av banan så länge o att börja på 100% nu är alldeles för stort. jag inser det nu. blind för vad verkligheten säger har jag i glädje över att få chansen kastat mig in i skolvärlden.o det tog stopp.

nu har jag efter en vecka hemma förlikat mig med det. ska tillsammans med boendestöd prata med läraren o se om jag kan ta bort ämnen. för jag vill inte hoppa av. tror det är viktigt att ändå vara kvar,inte ge upp. men att trappa ner till min personliga takt för tillfället, är nog en god ide´.

i fredags var jag på gävle sjukhus. de sövde mig för att fixa en rotfyllning o dra ut en del av en tand som blev kvar när de fösökta dra ut den i höstas. jag är ju så infernaliskt rädd för tandläkare o alla som försöker sig på att gräva i min mun. får panikattacker o hyperventilerar o har mig. så de beslutade att skona mig från det. ingreppet gick bra. däremot var jag lite svårväckt... låg o yrade i flera timmar efteråt. fick tydligen en panikattack närjag precis hade vaknat, den minns jag inte ens. nu är det iaf över.

till veckan ska jag nog till valbo o köpa mig en ny dator. ha kommit över en del pengar (skänker ett stort tack till er som fixat det!) o tänkte passa på.

skissar oxå på den nya tatueringen. den ska bli så bra som möjligt, jag vet precis hur jag vill ha den. har sett fram emot att tatuera mig igen sen jag gjorde de andra för sådär fem år sen. o den här blir speciell. har under många många år velat göra en som ett minne av mina systrar. nu ska det bli av!! o jag vet att det finns många moraltanter därute som har åsikter om både att göra en tatuering, o att göra den som ett minne av moa o siri. men bespara mig era kommentarer tack. det här är mitt val, o det känns 110% rätt...! ja, jag HAR tänkt på det, jag VET att det är permanent, o jag VET att jag kommer uppskatta att ha den. en tatuering är inget överilat projekt, det är genomtänkt - iaf för mig. båda mina andra tatueringar står för saker, o de växer i betydelse för varje dag. de finns där o ger kraft o styrka. jag trivs med dem. så.

nä, nu ska jag diska. boendestöd ringde för en stund sen o påminde mig. utan dem vet jag inte hur det skulle gå här hemma. jag SER lixom inte när deet behövs göras saker...märkligt det där...

puss!

jag darrar.

hela jag känner det. darrar inför livet. jag vibrerar. inför det levande.

känner mig inte helt stabil. tvärtom.

skolan är kul. faktiskt. men det är såå jobbigt. att ta sig upp. klara att sätta sig o åka buss. att vara där när ångesten dunkar inuti. att le o låtsas att allt är ok. att stå ut en hel dag o veta att det blir lika imorron... komma hem o vara totalt slut efter dagen. det tar på krafterna. mycket.

vet inte hur det här ska gå. känner mig väldigt kluven till hur det ska bli. är det värt att vara så ångestfylld o trött? är det värt det?

i veckan hände oxå nåt jobbigt. min mormors karl dog. han var visserligen 95 år, och det gick väldigt fort, men det känns. mycket. väldigt mycket.

allt detta påverkar mig. igår hamnade jag på psykmottagningen med gråt o panikångest. fick prata med L-G o det lugnade sig en aning. han skjutsade sen ner mig till Navet.

o jag darrar.

det här går inte.

jag är för labil för mig själv.

tror jag behöver gå till Navet ett tag. ska nog inte vara ensam.

det blir lätt för mycket tankar då.

nu har det gått ett par veckor sen sist jag skrev...

jag mår inte lika akut dåligt som sist, även om de mörka tankarna o känslorna ännu smyger runt mitt hjärta.

har börjat skolan. har varit - o är - så fruktansvärd rädd att inte klara av det. att misslyckas, hoppa av, bryta ihop.

o jag bröt ihop. igår på matten. alla negativa tankar o svarta minnen dök på. jag har aldrig riktigt fattat matte. har haft hemskt svårt för det, haft stödmatte o verkligen kämpat till mig betygen på gymnasiet. A-kursen klarade jag mest på ... tja, tur. typ. B-kursen fick jag IG i. nu blev jag satt i B-matten, eftersom det är den jag måste läsa upp. men jag kan inte. ska försöka få till att byta enr mig till A-matten. det är ju faktiskt 12 år sen jag läste den sist... o det var med nöd o näppe jag klarade den.

jag hamnade i lärarrummet i ett par timmar efter att jag brutit ihop. kände bara hur allt kastades över mig. alla lärare som sagt att jag är oduglig på matte, alla klasskompisar som inte velat vara i min grupp för att jag inget kan. minnena blev för starka. o talen jag skulle göra igår de bara växte o tog över allt - o jag kunde inte lösa dem. en del lyckades jag med uteslutningsmetoden gissa mig till, o det var mest tur att det blev rätt. en del kunde jag på nåt konstigt sätt. men paniken över att faktiskt sitta o räkna blev för mycket. + att hela veckans alla tankar, farhågor o trötthet anföll. det blev för mycket

i övrigt har det gått över förväntan. i lektionsväg. i social väg går det väl inte så jättebra. jag är svår att lära känna, iaf i början, men även senare. vågar inte lita på att nån VILL vara kompis med mig. o ingen verkar heller vilja lära känna mig. det är tur att tjejerna från Hel Som Människa i höstas oxå går Allmän nu...

jag har psykologi A, det blir nog kul tror jag. o svenksa B verkar oxå bli bra, ska välja en bok att läsa i vår till den. i engelskan hamnade jag i C-klassen, ska skriva en uppsats. troligtvis blir min om tonåringar; utveckling, relationer, känslor osv. då jag jobbat en ehl del med tonåringar o även vill jobba med dem senare oxå. sen har vi Tema, 5 timmar i veckan. det kan handla om lite vad som helst. just nu jobbar vi om 1900-talets Sverige. jag vil få konsten som mitt område. de räknade upp alla ämnen för grupperna; jordbruket, industrin, familjen, kyrkan, kulturen, krigsmakten osv. min grupp fick på sin lott at skriva om kulturen. ett steg närmare mitt mål att skriva om konsten. sen skulle gruppen dela upp arbetet mellan sig. vi sklle ha med teater, litteratur, dans, musik, o konst. o jag fick konsten! ibland blir det väldans bra alltihop...=)

på katekumenatet, samtalsgruppen i kyrkan jag är med på, ska tillsammans med konfirmanderna göra en korsvägs-utställning. en sorts resa där man passerar tavlor med motiv från jesu väg från pilatus till uppståndelsen. vi ska alltså måla alla de 15 (?) bilderna o hänga upp i kyrkan. det blir jättespännande att få göra!

imorron ska vi från Hel Som Människa till Gävle o hälsa på en tjej i klassen. det blir kul att träffa alla de gobitarna igen!

see ya!

jag spårar ur, hela jag känner det. jag spårar ur.

känner paniken, ångesten, de-där-tankarna-man-inte ska/får/vill-känna-men-som-ändå-finns, ledan, rädslan, allt strama åt. kväva. äta. dränka.

allt anfaller, o någonstans mitt i finns jag. jag fäktar o kämpar för att bli fri, men det går inte.

jag krymper. igen. hur blir det när man aldrig växer, men känner hur man krymper, gång efter annan? försvinnner man till slut?

mötte årets sista timmar med ångest. stark sådan. var fullkomligt panikslagen, så boendestöd kom hit en sväng. men sen var hon tvungen att gå, o jag var fast i mig själv igen.

sen har det bara gått neråt. idag tog det två timmar att ta sig ur sängen o en timme att ta sig ut o gå till navet. jag orkade helt enkelt inte. alla krafter var som bortblåsta.

igår orkade jag inte mer. kapitulerade inför mig själv, o nu skäms jag. att jag kunde sänka mig så lågt igen. det går visserligen allt längre tid mellan de gånger då skadande är med i bilden, men det gör att när jag väl gör det, känner jag mig allt hemskare.

jag fattar inte hur man gör!! jag kan inte...

boendestöd peppade mig att ringa jouren. jag kunde inte. ville inte. orkade inte. jag orkade inte tanken på att åka in o bli inlagd. eller tanken på att åka in o inte bli inlagd...

imorron blir det till att försöka ringa terapeuten... för det här går inte...

men jag är seg. det vet de flesta. jag är seg. o kan nog rida ut den här stormen oxå...

så är jag hemma efter en julhelg i värmland. mycket trevligt, god mat, härligt sällskap, mycket snö. o julklappar. ja är fortfarande barnsligt förtjust i hela julklappsgrejen, även om ajg änskar att det nog skulole tonas ner. det är så mycket annat som är viktigt under julen, ja, under alla dagar. men att leta på presenter till alla man ska träffa, det älskar jag. det blir mycket paket att frakta till värmland, o det blir oftast lika mycket att släpa tillbaka, för jag får ju oxå en del klappar.

i år fick jag: gåstavar, mobil, sjal, strumpor, ukulelestämmare, charadspel, bakduk + muffinsformar, choklad, minneskortläsare, bok av lars lerin, gästtofflor, bad-gel, pengar.

o jag fick må bra det mesta av tiden. gick undan en kväll för det blev för mycket i mitt bröst. tröttheten o ångesten anföll o det blev bara kaos. men resten av tiden orkade jag, det känns bra! lyrican o nozinanen är verkligen rätt mediciner för mig. är så glad att de funkar, att jag funkar. det är så många år sen. även om känslorna o tankarna finns kvar så plågar de mig inte så längre. det är skönt. det ger en tid o plats till att leva, inte bara vara.

imorron slutar älskade heléne, min boendestödjare. jag är så ledsen för det. så ledsen... jobbigt är det, när personer som betytt nåt o gjort skillnad, försvinner så ur ens vardag.

nu ska jag ta ett bad, det var kallt att vara ute o gå idag, behöver tina lita...=)

jag har köpt en cool mössa! i ett års tid har jag letat mönster till en typ av mössa, utan att hitta nåt. tänkte mig otroligt nog sticka en för att vara säker på att få en. den här sortens mössa är lite ovanlig, se. men nu behöver jag - tack o lov - inte sticka nån! hittade en å högbo vintermarknad nämligen! o i rätt grän färg oxå! *glad*

idag har vi gjort änglar på bilden. varsin fin skyddsängel o ta hem nu när skolan lider mot sitt slut. jag har ångest! vill inte sluta. trivs så fantastiskt bra o känner att mindfulness, stresshantering, attitydförändring, eget ansvar, mm mm, måste få rotas än mer i mig. men på fredag är det dax att skiljas åt, att packa ner pärmen o säka sig hem till ensamheten...=(

förra veckan fick jag reda på att en kompis dött i en olycka. det tog hårt. dels var det en chock att få veta, sen saknar jag honom trots att jag inte kände honom så jätteväl, o tycker det är hemskt. men jag tänker oxå på andra dödsfall i min närhet. det var varit en hel del genom åren. o jag tänker på min egen existens, som alltid sätts i gungning när sånt här händer. =(

vi hade julshow förra veckan. jag kanske har skrivit det redan... men det är värt att upprepas... =) jag läste tre dikter o fick mycket respons på dem. känns bra. att mina ord kan beröra. att mina ord kan få människor att känna. att det jag skriver kan slå en ton i en sal full av människor som lyssnar på min röst, mina ord o meningar. det var mäktigt... =)

imorron är det jullunch i skolan. det blir mumma det!

ikväll har jag varit duktig o slagit in alla julklappar. har bara en enda kvar att skaffa. hmm, undrar vad det ska bli...? blir som vanligt en redig väska som ska fraktas tvärs över landet... jag älskar att fundera ut julklappar, pyssla med att tänka igenom till var o en. det distraherar mig på ett bra sätt, o distraktion är viktigt för personer med borderline. det får en att vara fokuserad på nåt annat än de ständiga destruktiva tankarna...

men nu ska jag sänka volymen på roger pontare, han sjunger julsånger för full hals på cd-spelaren. krypa ner med en god bok, en eller två katter, nån clementin o bara mysa. =)

ängeln förresten, är gjord av en diskborste.

jag är antagen til allmän linje, västerbergs folkhögskola i vår!! känns så bra, när jag redan har foten inne genom kursen jag går nu. ett steg vidare lixom.

visst det är jättejobbigt att sluta hel som männsika-kursen, men nu blir det lite av en förlängning, särskilt som vi är 6-7 st från klassen som ska gå allmän...=)

imorron ska jag lite tidigare till skolan; ska på genrep inför showtime-09 på skolan på onsdag. jag ska läsa tre egna dikter. skojskoj.

o på fredag är det luciafirande i skolan. det blir oxå kul.

ännu kulare är att på lördag ska vi hem till en i klassen, o sen gå ut. fast jag skippar nog det där sista. men att få tillbringa tid med min underbara klass tackar man inte nej till....=)

i skolan idag har jag jobbat med en handlingsplan. hur man gär för att förändra sitt liv i den riktining man vill, vad man bör tänka på. o vad som behövs för att man ska må bra. viktigt, men svårt.

nu ska jag lägga mig o läsa. kan inte fatta att jag kan läsa böcker, det var länge sen. när jag är i svackor läser jag inget, kan inte koncentrare mig  o minnas. lite meningslöst o läsa då. men nu, på bara två veckor har ajg plöjt eragon, o den äldste o är nu inne på brisingr. väntar med spänning på att paolinis fjärde bok ska komma ut. älskar fantasy, o de här är till o med snäppet bättre än belgarion- o mallorea-serierna.

gonatt!

nu var det ett tag sen. men här är jag! det har hänt en del sen sist...

för det första har jag sökt till Allmän linje på Västerberg, skolan där jag går nu. jag var hos en studievägledare på CVL (komvux) o kollade deras kurser lite. eftersom jag har en diagnos kunde jag få studiestöd i form av hjälplärare om krafterna skulle tryta. det kändes bra. men sen när hon härde att jag redan går på folkhögskola, föreslog hon att jag skulle söka där istället. visserligen har ajg det mesta i betygväg från gymnasiet, men socialt behöver jag vara i en klass med lugnt studietempo. jag mådde väldigt dåligt under gymnasieåren. försöker jag minnas saker eller går igenom papper från den tiden. är det som att allt är borta. jag ahr glömt. o den våren jag fick min första medicin, den är helt borta. minns inget. vet att jag somande på lektionstid massor av gånger, men själv minns jag inget... det är lite läskigt hur en tid kan försvinna så ur ens medvetande... så att läsa det igen skulle enbart vara till fördel för mig. ångesten är ännu o ofta stor. jag tror ändå den minskat, ja, jag VET att den har det. hela jag känner det. livet rör sig i mitt bröst, det var det många år sen jag kände... Lyrica motar bort ångesten, o Nozinan låter mig sova på nätterna. det är en helt ny värld som öppnar sig för mig. är med på ett helt annat sätt... men pga av den ångest som ännu bor i mig, som ännu anfaller titt som tätt, så behöver jag vara där ajg redan fått in foten, slippa komma till en ny plats, vara bland lärare o kompisar som redan känner mig. vara där jag har möjligen att inte orka när det blir som värst. vara där studietakten mer passar min rytm. o där ajg är trygg. trygghet är viktigt. så, imorron ska ajg prata med allmän-lärarna. får se vad de vill säga. hoppas hoppas hoppas att jag kommer in!!!!! håll tummarna för mig...

sen strejkar jag från Navet. är så fruktansvärt arg o lessen. det är en gubbe där som ALLTID gormar o skriker o tjatar o ältar om hemska saker. död o straff, hat o hemskheter förespråkar han vilt. jag har stått ut i 1 1/2 år, jag gör det inte längre. jag skrev ett brev till personalen, att jag inte pallar mer. o sen i fredags har jag vägrat gå dit annat än när jag ska hämta medicinerna. idag tog de upp det på ett möte. får se om det blir nåt bättre. håller mig nog undan ett tag till iaf...

har beställt biljetter till o från värmland i jul. för se vilka man får träffa o vilka som håller till på annat håll...

har skaffat mig en ukulele. det kanske jag har skrivit om. den är klurig att stämma, men det funkar att öva ackord iaf... kul är det. jag spelade gitarr i 3-4 år när jag var liten. slutade när jag var 14. DET var svårt. o tråkigt. vi var 4 i min klass som spelade. jag o 3 killar, som alltid fick spela ackord - jag fick lära mig melodierna. varje år sa lärarna att NÄSTA år då får du lära dig ackord. jag kan fortfarand einte ett enda ackord... ukulelen är lite lättare. o bra mycket roligare, man blir GLAD av den!

jag går i världens BÄSTA samtalsgrupp i svenska kyrkan. en ärlig o öppen grupp. tycer mycket om de andra. vi har mycket liknande värderingar, o det stärker en hel del. är så glad att ha blivit meddragen dit...=)

vi ska ha "showtime" i skolan om två veckor. har anmält mig med en dikt. spännande!!!!

att det börjar lia mot kursens slut känner hela gruppen. ingen av oss vill sluta... kmmer verkligen att sakna att träffa de härliga, galna, djupa männsikorna. det har vuxit band emellan oss. kommer de att hålla även när kursen är slut? hoppas det...

nu ska jag gosa med Simson o Ikaros lite, de ligger redan i sängen o tror det är dax att sova...

igår var jag på klassträff här i viken. vi åt gott, vissa drack hejdlöst, o vi pratade o skrattade massor. det var riktigt kul. kom hem vid 12 o var jättetrött. så länge var det länge sen jag var ute. skojskoj.

min kusin har blivit farsa!!!!!! grattis ludde, o jossan!!! =)

jag har varit hos tandläkaren, hos en sjuksköterska (?) om min vikt o motion - fick stavgång på recept. o shoppat lite - fick lite pengar från göranssonska fonden för att jag går i skolan. träffat min fritidskompis lite grann.

var hos mamma o robert förra veckan med terapeuten för att prata lite, det gick ganska ok. lyckades inte säga det jag ville, men tyckte ändå det gick rätt bra. de gör såna här besök, terapeuterna, i min terapi.

nu är jag ledig två dar. ska arbeta lite på egen hand hemma, med att formulera min egen affirmation o börja skissa på en "skattkarta" - ett stort collage över mitt liv o mina mål o visioner o önskningar.

nu ska jag spela biljard.

färgar håret. samma röda färg som jag haft det senaste halvåret. trivs bra med den. var oxå o klippte mig idag. det behävdes. kändes som jag hade en pälsmössa... jag har väldigt tjockt hår nämligen. både bra o mindre bra... men nu är det precis som jag vill ha det iaf!

drömde om blod inatt. monster o vampyrer o rädsla o skräck. o vaknade o kände den där längtan efter att förstöra, skada, såra... att få se o känna det röda. o jag blir så arg o ledsen för det. att jag fortfarande känner den där längtan. att jag aldrig kan bli fri. visst, det har hänt o ska hända mycket de här veckorna, mycket svåra saker. o då blir jag mer sårbar. men ajg kämpar! för jag VILL inte. inte följa inre demoner o yttre stress. vill inte fastna nånstans däri igen. sen början på mars har jag bara skadat mig en gång, jag vill inte mer. det måste vara nog nån gång. man kan inte leva så som jag gjort. det går inte, för det är att vara i gränslandet hela tiden, o att alltid svepas med av destruktiva känslor o lyssna till röster som inte finns, det knuffar, drar, lockar mig närmre o närmre Gränsen. o jag vill LEVA. nu kan jag säga orden. jag vill leva. så jag gör allt för att hålla mig upprätt. allt för att hålla mig vaken o med. för det måste vara värt att finnas. annars skulle allt allt allt vara meningslöst. jag är så ledsen för hur mitt liv sett ut. jag kan knappt minnas en tid då jag mådde bra (har jag nånsin gjort det?) men jag försöker se framåt, o vill skapa min framtid, en fin framtid. livet är mitt. jag tänker inte förspilla det för alla demoner, aldrig!

jag vill så mycket...

men just nu är det rött hår som gäller. =)

tröttheten sprider sig i mitt bröst. vibrerar där under huden. tröttheten som visst beror på tabletter, men oxå en trötthet inför livet. jag är trött, känner mig gammal. en längtan vaknar i mig. jag vet inte vad den längtar till men den finns där. sliter o drar i mig. o jag blir allt tröttare...

annars är jag piggare än fär några veckor sen. nozinanen har gjort underverk, även om jag blir tröttare av den på dagarna. men det gör inget, så länge jag får sova...

svenska kyrkan röstade FÖR på frågan om homovigslar. det känns underbart. lika för alla, det är så jag alltid sett det.

min boendestödjare ska sluta...=( kommunen drar in o eftersom hon var sist in blir hon först ut. känns... för jäkligt. hon betyder oerhört mycket för mig. jag är helt förstörd. gråter mycket sen jag fick reda å. fick dessutom reda på det i förbifarten, av en annan i personalen. det kändes. livet är bra orättvist, hottar man nån som man vågar lita på o tycka om, så ryker den. o jag orkar inte fler uppbrott...

ska till narkostandläkare o dietist o massör nästa vecka. många blandade känslor inför det... o min terapeut o jag ska ut o åka på fredag. det är det ännu mer känslor inför. är livrädd, men vil mer än nåt annat... berättar mer en annan gång...

nu sk jag ut o kolla tvätten.

hej!! det är ett tag sen jag skrev här. när jag har velat skriva har inte bloggen varit lika tillmötesgående, o när jag inte orkat skriva är den så snäll så... men nu kommer ett litet inlägg iaf.

det primära de senaste veckorna har varit min sömn, eller snarare brist på sömn... til slut var jag så trött att jag trodde jag skulle dö. eller åtminstone svimma. så jag blev skickad till psykjouren i gävle. igen. men de hade totalt fullbelagt så trots att jag sa att jag var labilare än på väldigt väldigt länge, att jag var så trött att jag höll på att spy, att jag var sårbar o att tankar på skador inte var långt borta, så skickade läkaren hem mig. med ännu en medicin. nozinan har jag provat förr o jag var inte så begeistrad över att få den igen. jag blir så väldigt trött av den. jag bara föll ihop i en liten hög där i väntrummet o grätgrätgrät för att jag var så trött o för att de inte lät mig komma in o sova. menmen, hem kom jag, mitt i natten. o med nozinanen kunde jag sova! hela helgen vilade jag o sov djupt under nätterna. o det har fortsatt!! visst blir jag trött av dem, men det är det värt. jag var inte i skolan mån o ons, o på tis kom jag försent. men lärarna vet o förstår, o säger att det viktigaste är min sömn för tillfället. det känns skönt att ha deras stöd.

en annan bra sak apropå mediciner är att jag fått ta bort ett par av dem. o i längden ska oxå fler tas bort. det känns helt underbart. har ätit piller så många år. o jag ville inte ens börja från första början, o har alltid varit väldigt misstänksam när nya mediciner tagits upp. jag har tom träffat läkare som sagt att jag aldrig kommer bli kvitt mediciner. men det ska jag allt visa dem att jag visst kan!! jag tänker inte vara en kroniker, ett hopplöst fall eller nån som sjukpensioneras innan tretti. jag VILL mer. jag vill ha livet, leva, vara levande. så det så.

puckoläkaren från avdelningen är fortfarande avstängd. han gick bärsärkagång med hot o misshandel på akuten o blev oxå dömd. det har stått mkt om det i tidningarna här. men cheferna vill inte uttala sig om ifall han kommer få behålla sin legitimation, eller om ahn kommer bli avstängd osv. detta har skapat oro, ångest o kaos hos mig. jag har aldrig trivts med honom. ingen har fått mig att må så dåligt som han. vet inte varför. han är bara obehaglig, o fick mig att be på mina bara knän att inte skriva ut mig för jag visste att jag skulle göra mig nåt om ajg kom hem. men han har sparkat ut mig varenda gång. o jag ahr kommit tillbaka med sår o stygn, med s-tankar o s-planer. jag mår så dåligt över att nte veta om han kommer tillbka elelr inte. egentligen tror jag inte att han kommer att få vara kvar, men innan jag vet, så oroar jag mig mega-mkt.

min terapeut har ordnat en tid hos en kvinna på sjukhuset som kanske låter mig gå hos henne o hon hjälper mig gå ner i vikt. för det här går inte längre. jag har alltid velat gå ner, inte av estetiska skäl utan av medicinska. men allt som hänt; brännskador, ätstörningar, o kriser av olika slag har fått mig att gå upp mer o mer. o ajg ahr aldrig orkat ta tag i det. det har varit så mkt annat som behövts redas ut o ordnas upp, självskadebeteende, stabilitet mm. men nu känner jag att jag måste ta tag i det. hål tummarna för mig!

i skolan rullar det på. vi har börjat med mindfulness o det känns bra. har ju använt det i flera år genom dbt:n (terapin) o det känns som att jag behöver förtsätta med det. lära sig att vara här o nu, att vara medvetet närvarande i stunden, att lära sig acceptera mm. sånt alla människor behöver ha.

samtalsgrupp i kyrkan i tisdags. vi pratade om våra liv, vad som hänt - som "milstolpar" av bra o dåliga saker, o diskuterade huruvida vi känt att gud varit med under resans gång. många bra saker kom upp. vi är en grupp som nog känner oss rätt lika med var vi står. o det är en grupp o ett sammanhang med högt i tak, o det behöver jag verkligen efter mkt som hänt inom kyrkans väggar tidigare.

några tjejer i skolan, från en annan klass, ska starta improvisationsteater nån dag i veckan. jag är på!! såklart, jag älskar att apa mig o arbeta med att vara i olika roller. kravlöst, roligt. nåt sånt behöver jag oxå. det var längesen jag höll på med teater. som tonåring var jag med i små pärlor, ett teatersällskap i kristinehamn där jag är uppväxt. det var väldigt kul! o sen när jag flyttade till ockelbo o blev ungdomsledare så hade jag en teatergrupp för barn upp till 13. helt underbar grupp!!!! men sen har jag inte hållit på. förrän nu, om det blir nåt. vi måste ju ragga folk! så - går du på västerbergs o vill prova lite improvisationsteater - kom till oss!!!!!!!!!!! =)

jag sover dåligt sen en tid tillbaka. sämre än vanligt alltså, jag har ju nästan aldrig en bra sömn. igår var jag så trött i skolan att läraren skickade hem mig för att sova/vila. hon sa att jag kunde ta en dag hemma idag o komma ikapp mig själv lite. det var nog bra. har haft en härlig dag där jag bara gjort vad jag velat. sovit länge (somnade iofs vid fem i morse så det blev inte så m+nga timmar ändå), varit på verkstan o kikat, vilat, träffat sara, ( ....=)....), slötittat på tv. nu känner jag mig rätt pigg i jämförelse med igår... o imorron ska ajg ta mig till skolan igen. pigg som en mört (nja, kanske inte)...

annars är det sådär. oroar mig för lite jobbiga möten framöver. men det är tid kvar. så jag SKA inte oroa mig. men det är svårt att låta bli.

ska oxå till sjukhuset om en månad o röntga tänder o prata med en tandläkare. ska kanske få laga mina tänder under narkos pga tandläkarskräcken. får se hur det går.

'c eriksson solo' i helgen var störtkul. skrattade oavbrutet i 2 1/2 timme, o en hel del efteråt med. jag säger bara "den barmhärtige samurajen", "vi måste slå ihjäl joel", "fan, va du är omogen". =D

jag försöker fylla tomheten inuti. med vad som helst för tillfälllet. det går inte så bra. det ekar inuti. ekar. o det gör ont att veta att jag fortfarande är så fast i allt som varat så länge.

på folkets hus ikväll!!! hjärnan bakom galenskaparna/after shaves framgångar, claes himself, kommer hit - o jag ska gå!! en liten dröm som går i uppfyllelse. bara älskar hans humor o utstrålning. har sett fram emot det här länge, nu är det dax. =)

Lyrican, min nya medicin, funkar bra, tycker jag själv o det är väl det som räknas. känner inte den där plågande ihållande ångesten. visst mår jag fortfarande dåligt, riktigt dåligt tillomed, o ångesttoppar finns. men just det att vara med på ett helt annat sätt, att inte ständigt ha ångesten brusande i öronen.. det är härligt!!!

jag är utskriven efter två dygn på psyk-avdelning. spårade ur i söndags o de övertalade mig till slut att åka in, min boendestödjare o en sjuksköterska på avdelningen. jag åkte in o slapp åka till akuten, de tag ahnd om mig på psykjouren istället. tack för det.

läkaren var jättegullig, men jag kunde knappt svara på hennes frågor. jag bara skakade o ångesten var så hög att jag trodde jag skulle sprängas inifrån.

de fick mig att gå med på att bli inlagd, fast jag egentligen inte ville. det är ju ingen drömtillvaro att vara på avdelning direkt. skrikande, ångestfyllda, arga, ledsna, konstiga patienter, personal som inte hinner se en, en egen ångest som bara växer. men jag brukar iallafall sova bättre där än hemma, o det gjorde jag den här gången oxå o det är väl det plusset som finns. jag får landa lite efter lång tid då jag sovit o vaknat om vartannat.

fick oxå en ny medicin, Lyrica, o redan igår kände jag effekten av den. ett lugn som lixom rörde sig igenom hela mig. visst mår jag fortfarande dåligt, men ångesten är inte lika intensiv. skönt.

men nu är jag iaf hemma igen. var till skolan o hade qi gong i morse. det var skönt som vanligt, ävenom jag fick anstränga mig för att andas, fikusera o göra övningarna. sen skulle vi gå stavgång, en lång promenad. men den skippade jag, är så slut psykiskt att kroppen inte heller hänger med.

nu tror jag att jag ska traska till Navet o se vad de gör där.