

30 jan kl 17:41, 2010
jag darrar.
hela jag känner det. darrar inför livet. jag vibrerar. inför det levande.
känner mig inte helt stabil. tvärtom.
skolan är kul. faktiskt. men det är såå jobbigt. att ta sig upp. klara att sätta sig o åka buss. att vara där när ångesten dunkar inuti. att le o låtsas att allt är ok. att stå ut en hel dag o veta att det blir lika imorron... komma hem o vara totalt slut efter dagen. det tar på krafterna. mycket.
vet inte hur det här ska gå. känner mig väldigt kluven till hur det ska bli. är det värt att vara så ångestfylld o trött? är det värt det?
i veckan hände oxå nåt jobbigt. min mormors karl dog. han var visserligen 95 år, och det gick väldigt fort, men det känns. mycket. väldigt mycket.
allt detta påverkar mig. igår hamnade jag på psykmottagningen med gråt o panikångest. fick prata med L-G o det lugnade sig en aning. han skjutsade sen ner mig till Navet.
o jag darrar.
det här går inte.
jag är för labil för mig själv.
tror jag behöver gå till Navet ett tag. ska nog inte vara ensam.
det blir lätt för mycket tankar då.