Lis-Liv

har tagit en paus. inte varit i skolan på en vecka. jag höll på att gå in i väggen. efter bara ett par veckor... jag tycker verkligen det är kul i skolan, o jag vill så mycket. men när allt snurrar på i allt högre takt så tar det till slut stopp. har inte alls mått bra. vill så gärna att det ska funka, vill vara normal o vanlig. vad nu det är?? vad jag menar är att jag så gärna vill vara frisk, o klara normala saker. som att vara i skolan, när ajg faktiskt tycker att det ÄR roligt... men jag har varit av banan så länge o att börja på 100% nu är alldeles för stort. jag inser det nu. blind för vad verkligheten säger har jag i glädje över att få chansen kastat mig in i skolvärlden.o det tog stopp.

nu har jag efter en vecka hemma förlikat mig med det. ska tillsammans med boendestöd prata med läraren o se om jag kan ta bort ämnen. för jag vill inte hoppa av. tror det är viktigt att ändå vara kvar,inte ge upp. men att trappa ner till min personliga takt för tillfället, är nog en god ide´.

i fredags var jag på gävle sjukhus. de sövde mig för att fixa en rotfyllning o dra ut en del av en tand som blev kvar när de fösökta dra ut den i höstas. jag är ju så infernaliskt rädd för tandläkare o alla som försöker sig på att gräva i min mun. får panikattacker o hyperventilerar o har mig. så de beslutade att skona mig från det. ingreppet gick bra. däremot var jag lite svårväckt... låg o yrade i flera timmar efteråt. fick tydligen en panikattack närjag precis hade vaknat, den minns jag inte ens. nu är det iaf över.

till veckan ska jag nog till valbo o köpa mig en ny dator. ha kommit över en del pengar (skänker ett stort tack till er som fixat det!) o tänkte passa på.

skissar oxå på den nya tatueringen. den ska bli så bra som möjligt, jag vet precis hur jag vill ha den. har sett fram emot att tatuera mig igen sen jag gjorde de andra för sådär fem år sen. o den här blir speciell. har under många många år velat göra en som ett minne av mina systrar. nu ska det bli av!! o jag vet att det finns många moraltanter därute som har åsikter om både att göra en tatuering, o att göra den som ett minne av moa o siri. men bespara mig era kommentarer tack. det här är mitt val, o det känns 110% rätt...! ja, jag HAR tänkt på det, jag VET att det är permanent, o jag VET att jag kommer uppskatta att ha den. en tatuering är inget överilat projekt, det är genomtänkt - iaf för mig. båda mina andra tatueringar står för saker, o de växer i betydelse för varje dag. de finns där o ger kraft o styrka. jag trivs med dem. så.

nä, nu ska jag diska. boendestöd ringde för en stund sen o påminde mig. utan dem vet jag inte hur det skulle gå här hemma. jag SER lixom inte när deet behövs göras saker...märkligt det där...

puss!