

02 aug kl 20:26, 2009
...men det är så svårt.
mina lungar kniper ihop o andetagen blir konstiga.
mina fötter går på vägar de inte borde.
mina tårar vattnar min torra själ.
o ångesten ångesten ångesten.
den exploderar varje dag, o oftare än så.
jag orkar inte sova, inte le, inte engagera mig.
tröttheten övermannar o hela jag känns...overklig?
jag försöker bara leva, men hela tiden stöter jag på hinder.
vad är det tecken på mitt i allt?
att det inte ska gå att leva?
att man växer av svårigheter?
att man alltid lär sig av felsteg o liv?
jag orkar inte!!!!
imorron går jag till en en vecka på dagvården.
min terapeut kommer på torsdag efter sin semester.
hur ska jag orka ända till på torsdag???
o mina atarax (behovstabletter mot ångest) är slut.
måste fixa nya imorron via dagvården. *inte glömma*
en del säger att borderline är som att leva med tredje gradens brännskador i själen.
jag intygar härmed att det är sant.
hejsan - jag känner inte dig, men hittade din blogg, tycker du skriver bra, och hoppas du orkar kämpa!
jag har lösenordskyddad blogg,
om du vill läsa kan du maila mig :)
Skrivet av Nathalie den 03 augusti, 2009 kl. 12:27 #
tack... det värmer att få kommentarer som denna...=)
jag läser gärna din blogg, men hittar ingen meljl, hoppas du ser det här o vill ge mig adressen../L
Skrivet av lis den 03 augusti, 2009 kl. 14:54 #