Lis-Liv

i vintras levde jag fortfarande i tron att döden var svaret på allt. den tron har jag haft så länge jag kan minnas. livet var lixom nån lång sträcka av kaos, tills döden blev en befriare. o ända sen jag var riktigt liten har jag trott att det var för egen hand jag skulle falla. det har varit min enda verklighet, jag har aldrig aldrig velat leva. aldrig trott att det skulle gå att leva.

men nu.

jag ser livet med lite andra ögon. ljuset är annorlunda. visst har jag dagar av ångest, o veckor av dåligt mående, men det finns en gnista mitt i allt. en gnista som håller hoppet vid liv, håller vilja o livet i sig vid liv. jag börjar skolan om en vecka. det har varit så obegripligt, så konstigt, så omöjligt att se det som nåt riktigt. men nu när det närmar sig blir jag mer o mer säker på att det här är rätt. rätt väg till Livet. om ett år kanske jag börjar på KY i falun. om tre år kanske jag är färdig behandlingsassistent. o om x antal år kanske jag kan starta nån form av företag eller vara ute o föreläsa, eller bjuda in ungdomar med trasiga själar till inspiration o kärlek i lägerform... ja, det är drömmar. men det är drömmarna som håller oss vid liv. drömmar kan ändras, men så här är det just nu.

jag VILL så mycket. en helt ny känsla. jag har aldrig velat saker, inte på riktigt. jag har låtsats saker för att det förväntas av en. men jag har själv aldrig velat saker. men det gör jag nu.

att välja livet. det känns stort. jag trodde aldrig att jag skulle välja livet så. o jag är beredd på bakslag, med min diagnos måste man vara det. men jag har fått styrfart. förhoppningsvis tappar jag inte bort mig i mörkret när det kommer, så som jag alltid gjort förut. det här känns ovant. att vilja leva. att vilja få ut nåt av mitt eget liv, något som inte handlar om döden. att vilja växa, lära mig, utvecklas. att en dag kunna se tillbaka o känna att, ja, det här var mitt liv o det var bra. att en dag kunna arbeta med det jag vill.

jag är ingen familjemänniska tror jag. andra bildar familj o ser det som livets mening. en dag kanske jag oxå ser det så. men meningen i mitt liv är att finnas nära ungdomar som behöver MIG. mitt jobb kommer att vara min största glädjekälla, för det kommer att vara det jag VILL. det kommer säkerligen oxå att vara min största sorg, för jag kommer att möta så mycket mörker, så många som lixom jag bara ser döden i varje stund. jag vill finnas med dem tills de inser att livet är DERAS o att man kan förändra ALLT. jag vill jag vill jag vill. jag vet inte exakt hur min framtid kommer bli. ingen kan veta hur ens framtid kommer bli. men jag vet vad jag vill o jag ska sträva därefter.

för livet är så mycket mer!!!

"idag är början på resten av ditt liv" skrev någon. det är så SANT.