Lis-Liv

hej!! det är ett tag sen jag skrev här. när jag har velat skriva har inte bloggen varit lika tillmötesgående, o när jag inte orkat skriva är den så snäll så... men nu kommer ett litet inlägg iaf.

det primära de senaste veckorna har varit min sömn, eller snarare brist på sömn... til slut var jag så trött att jag trodde jag skulle dö. eller åtminstone svimma. så jag blev skickad till psykjouren i gävle. igen. men de hade totalt fullbelagt så trots att jag sa att jag var labilare än på väldigt väldigt länge, att jag var så trött att jag höll på att spy, att jag var sårbar o att tankar på skador inte var långt borta, så skickade läkaren hem mig. med ännu en medicin. nozinan har jag provat förr o jag var inte så begeistrad över att få den igen. jag blir så väldigt trött av den. jag bara föll ihop i en liten hög där i väntrummet o grätgrätgrät för att jag var så trött o för att de inte lät mig komma in o sova. menmen, hem kom jag, mitt i natten. o med nozinanen kunde jag sova! hela helgen vilade jag o sov djupt under nätterna. o det har fortsatt!! visst blir jag trött av dem, men det är det värt. jag var inte i skolan mån o ons, o på tis kom jag försent. men lärarna vet o förstår, o säger att det viktigaste är min sömn för tillfället. det känns skönt att ha deras stöd.

en annan bra sak apropå mediciner är att jag fått ta bort ett par av dem. o i längden ska oxå fler tas bort. det känns helt underbart. har ätit piller så många år. o jag ville inte ens börja från första början, o har alltid varit väldigt misstänksam när nya mediciner tagits upp. jag har tom träffat läkare som sagt att jag aldrig kommer bli kvitt mediciner. men det ska jag allt visa dem att jag visst kan!! jag tänker inte vara en kroniker, ett hopplöst fall eller nån som sjukpensioneras innan tretti. jag VILL mer. jag vill ha livet, leva, vara levande. så det så.

puckoläkaren från avdelningen är fortfarande avstängd. han gick bärsärkagång med hot o misshandel på akuten o blev oxå dömd. det har stått mkt om det i tidningarna här. men cheferna vill inte uttala sig om ifall han kommer få behålla sin legitimation, eller om ahn kommer bli avstängd osv. detta har skapat oro, ångest o kaos hos mig. jag har aldrig trivts med honom. ingen har fått mig att må så dåligt som han. vet inte varför. han är bara obehaglig, o fick mig att be på mina bara knän att inte skriva ut mig för jag visste att jag skulle göra mig nåt om ajg kom hem. men han har sparkat ut mig varenda gång. o jag ahr kommit tillbaka med sår o stygn, med s-tankar o s-planer. jag mår så dåligt över att nte veta om han kommer tillbka elelr inte. egentligen tror jag inte att han kommer att få vara kvar, men innan jag vet, så oroar jag mig mega-mkt.

min terapeut har ordnat en tid hos en kvinna på sjukhuset som kanske låter mig gå hos henne o hon hjälper mig gå ner i vikt. för det här går inte längre. jag har alltid velat gå ner, inte av estetiska skäl utan av medicinska. men allt som hänt; brännskador, ätstörningar, o kriser av olika slag har fått mig att gå upp mer o mer. o ajg ahr aldrig orkat ta tag i det. det har varit så mkt annat som behövts redas ut o ordnas upp, självskadebeteende, stabilitet mm. men nu känner jag att jag måste ta tag i det. hål tummarna för mig!

i skolan rullar det på. vi har börjat med mindfulness o det känns bra. har ju använt det i flera år genom dbt:n (terapin) o det känns som att jag behöver förtsätta med det. lära sig att vara här o nu, att vara medvetet närvarande i stunden, att lära sig acceptera mm. sånt alla människor behöver ha.

samtalsgrupp i kyrkan i tisdags. vi pratade om våra liv, vad som hänt - som "milstolpar" av bra o dåliga saker, o diskuterade huruvida vi känt att gud varit med under resans gång. många bra saker kom upp. vi är en grupp som nog känner oss rätt lika med var vi står. o det är en grupp o ett sammanhang med högt i tak, o det behöver jag verkligen efter mkt som hänt inom kyrkans väggar tidigare.

några tjejer i skolan, från en annan klass, ska starta improvisationsteater nån dag i veckan. jag är på!! såklart, jag älskar att apa mig o arbeta med att vara i olika roller. kravlöst, roligt. nåt sånt behöver jag oxå. det var längesen jag höll på med teater. som tonåring var jag med i små pärlor, ett teatersällskap i kristinehamn där jag är uppväxt. det var väldigt kul! o sen när jag flyttade till ockelbo o blev ungdomsledare så hade jag en teatergrupp för barn upp till 13. helt underbar grupp!!!! men sen har jag inte hållit på. förrän nu, om det blir nåt. vi måste ju ragga folk! så - går du på västerbergs o vill prova lite improvisationsteater - kom till oss!!!!!!!!!!! =)