Lis-Liv

känner mig så off. ledsen.liten. ensam.

tårarna bränner bakom ögonlocken, men jag orkar inte, vill inte släppa fram dem. det kommer föda så mycket mer känslor o tankar, o det är jag inte säker på att ajg fixar just nu.

paniken stegrar inuti. hela världen känns förvriden, i mitt synfält ÄR den förvriden. jag akn inte stå upprätt. sjunker ihop i sängen eller vid datorn, nu vid datorn som synes.

ångest kallas det, det som äter mig. det som gnager på mitt hjärta, o gäör andetagen svåra astt ta. det som gär luften full av gift o som trasar sönder själen.

jag ville verkligen. skolan. den fanns som ett slut i tunneln, den tunneln som varit där hela mittliv, den ajg trevat mig framigenom. nånstans där i skolan fanns mitt ljus.

men nu... jag tvekar så. är livrädd, o då menar ajg verkligen livrädd.

o som det känns nu kommer jag aldrig att komma fri. aldirg at bli frisk från allt detta mörker. varför skulle det bli bättre nu? det har alltid blivit värre. hela mittliv har jag sett mörkret äta sig närmre mina näthinnor. min själ har darrat, ojag ahr känt kylan när jag andats.

i mer än 20 år har helvetet krupit i min närhet, eller om det är jag som krupit nära det. man orkar inte leva så, men det är så jag levat.

vem finns att ta emot mig om jag faller? vem orkar ha mig i sin närhet?

var finns en plats för mig, ett ställe där jag finner tryghet, ro?

var kan jag andas... leva, tro o älska?

jag har aldrig nånsin funnit ens nåt litet att bygga det på. ingen gång under det här livet. jag är gammal, känner mig så otroligt gammal o trött på att söka. "mitt hår har vitnat till skörd", så skrev jag en gång. då var ajg bara 17 år. nu över 10 år senare, kanjag ingét annat än hålla med, fortsätta hålla med. inget har ändrats till det bättre. jag är kvar i det destruktiva livet, precis som ajg altid varit.

jag vil ge up. hela mitt väsen skriker efter att ge upp.

men jag gör det nte...

jag vet inte hur det komemr gå, jag vet inte hur jag ska orka. men jag ger inte upp. inte än.

det finns saker man måste bevisa för sig själv innan man ger upp, o där är jag inte än.

så fly alla demoner. lämna mig ifred!

jag ska börja skolan. jag ska vänja mig vid att leva ett "normalt" liv. jag ska.

men jag är rädd...