lovehurts666s blogg

Det var inte igår precis som jag skrev något här. Bor ju i en liten stuga nu och det är ju verkligen si och så med hur internet fungerar här. Ibland går det, men oftast inte. Behöver jag säga att jag har fått abstinens av att inte skriva?

Har upptäckt något märkligt med Passagen precis idag. Sambon är registrerad som inloggad på ett datum i förra veckan, med tillhörande klockslag. Men kan man tänka sig? När jag frågade honom när han sist varit inloggad (med tanke på att internet inte funkar hos oss), så svarar han att han inte minns, men det var väldigt länge sedan. Jag sa som det var att det är inte länge sedan det var förra veckan. Men han förnekar. Likt förbannat står det som det står på honom. Han var här förra veckan, enligt Passagen. Jo,jo. Numera går ingen säker. Vem som helst kan vara inloggad fast dom inte är det...Hmm...märkligt. Men jag är ju en typisk teknisk idiot. En dator eller en site kan tydligen logga in folk hur som helst bara så där ändå.....

Mycket har hänt sedan jag var här sist i alla fall. Men det ska jag inte tråka ut er med just nu. Vill bara visa ett livstecken och samtidigt skicka en stor kram till er alla som brukar läsa min blogg. Jag har inte glömt er. Jag har bara inte varit här.......

Har varit hos kuratorn igen. Den här gången funkade det bättre mellan oss. Hon har hunnit gå igenom med min läkare vad som har hänt inom familjen och även insett att min kropp har reagerat negativt på all jobbig stress. Det har ju varit lite mycket om man säger så. Kroppen reagerar ju när man är dålig på att stanna upp. Enda fördelen är väl att man blir väldans smal då. Jag har ju alltid dragits med en retfull övervikt till min korta längd. Och jag bara hatar att banta. Men sånt behöver man inte bry sig i nu. Att banta menar jag. Jag äter som en häst av det mesta. Och fortsätter att gå ner i vikt. Kläderna ser roliga och opassande ut numera. Vet inte vad det rör sig om i kilo. Jag äger ingen våg. Men snart ryms hela familjen i mina brallor.......

Tog en sväng till skogen när jag kom hem. Det var riktigt skönt. Det blåste inte så mycket när man kommit in en bit bland träden. Jag som är en urtypisk asfaltsmänniska har tillbringat timmar bland tallar, granar, mossa och stenar. Livrädd är jag för skogen. Eller rättare sagt för djuren som finns där. Särskilt älgar då. Har fått för mig att dom är livsfarliga. Dom är ju så äclkigt stora. Och fula. Ormar är också något som jag förmodligen bara dör av om jag stöter på någon. Har en grym reptilfobi. Klarar inte av att se dom på bild ens. Har ingen aning om var denna fobi kommer ifrån, men den finns där. Hur som helst var det härligt där i skogen, det måste jag erkänna. Men just nu känner jag mig en aning djupfryst. Så det var skönt att komma in i värmen igen......

Ny dag. Det är lite kyligt ute. Morgonrundan med taxen var inte behaglig. Dottern har kommit iväg till skolan och Mannen till studion. Själv ska jag träffa en kurator idag. Har lite funderingar gällande hur man förhåller sig på bästa sätt till dottern när hon kommer in i svackor. Sedan ska jag vara lite kreativ idag, har jag tänkt. Ska göra kransar till All Helgona. Har gjort stommarna nu på morgonen. Ska ut i skogen och fixa lite tillbehör i form av grankvistar och något annat fint. Fördelen med att göra kransar själv är ju att dom inte ser ut som alla andra som man kan köpa. Min pojke och min mormor var så speciella, så dom ska inte hedras med några massproducerade kransar. Jag gjorde egna ljus förut. Mina ljus till dom är dekorerade med bilder och text. Det känns viktigt för mig att visa att dom verkligen finns i ljust minne bevarade. Jag hoppas och tror att kransarna blir fina....

Dottern kom hem med en stor påse nybakade kanelbullar. Hon ringde och beställde kaffe till bullarna. Det var mycket gott kan jag säga. Dom har bakat på "matlaget" idag. Att baka är inte något som jag gillar. Hela köket blir ju jättestökigt när man håller på. Fast gott är det ju med hembakat.......

Så väntar jag igen. Mannen har inte slutat jobba ännu. Han hade en lite sen tatueringskund denna dag. Men jag tror att dom är färdiga snart. Vi ska handla lite när han är på hemgång. Mat måste man ju ha, så man inte faller ur på något vis. Ska unna mig något slags godis också tror jag. Blev helt sugen på choklad efter meditationen igår. Konstigt, för egentligen gillar jag inte choklad något vidare. Men alltid efter en bra meditation blir jag så vansinnigt sugen på något sött. Och törstig. Fast då är det vanligt vatten som gäller.........

Väntar på att dottern ska komma hem från skolan. Hon trivs bra där hon nu går. Hon har fått en hel del nya vänner och mentorerna är superbra. Sånt är så värdefullt. Hon är lite gladare oftast numera. Har hört henne sjunga en trall till och med vid några tillfällen. Det inger en hopp trots allt.....

Av städning har det blivit...inget. Borde verkligen ta tag i det, men jag orkar liksom inte. Kanske blir det gjort lite senare. Jag blir nog av med datorn när dottern kommer hem. Använder hennes dator ju. Mannen har en dator i studion, vilket är ett måste med tanke på alla tatueringsbilder. Vi har en dator till, men just nu funkar inte nätverkskortet i den stora datorn. Så jag norpar dotterns när hon är borta. Har tvättat i alla fall. Alltid något.....

Fick en otroligt vacker ros av Mannen för flera månader sedan. Fick stränga order att jag skulle komma ihåg att vattna den varje dag. Hade tur och fick påminnelser av min vän M här på bloggen. Jag är hopplös när det gäller att komma ihåg att vattna. Kan ta död även på plastblommor jag. Nåväl. Jag lyckades klara rosen i alla fall. Den fick följa med hit när vi flyttade. Numera finns den ute i rabatten. Den blommade till för häromdagen. Fantastiskt. Nu ska den få vila över hösten och vintern och jag hoppas så att den kommer igen till nästa sommar.....

Har fastnat vid datorn. Vet inte riktigt hur det har gått till. Känner mig bara så tung i det bakre partiet. Jag får väl skylla på att det verkligen är så väldigt länge sedan jag satt vid en dator. Har lite att ta igen känns det som. Är ju ensam hemma nu. Dottren är i skolan och Mannen jobbar. Jag borde ta mig i kragen och städa. Damma, dammsuga och torka golv. Det är en vecka sedan sist. Det blir så otroligt skräpigt när djuren springer ut och in. Kan inte leva så jag. Jag är nog rätt pedantisk. Jag gillar ordning och reda och när allt är dammfritt och fräscht. Helst ska det lukta gott också...

Även tvättkorgen i detta hus muterar sig över en natt.  Men här har jag tvättmaskin inne. Jag slipper tvättstugan och alla dessa trappor. Yes, äntligen! Här kan jag tvätta precis när jag vill, slipper passa tider. Det är ju bara helt otroligt. Så nog har jag att göra alltid. Om jag vill. Eller om jag kommer loss....

Skulle ju ta upp bloggandet igen tänkte jag. Men just nu har jag en rejäl idé-torka märker jag. Eller kallas det för skrivkramp? Det är inget vidare väder ute. Regnar och är lite kallt. Taxen blev fort färdig när vi var ute. Inte ens hon uppskattar hösten när den är som idag......

Min ömma moder ringde. Och hon kan ju konsten att reta upp en till vansinne. Hon hade ju hört att dottern haft ett återfall. Och nu ville hon minsann veta allt, typ när det hände och hur mycket det var och varför hon skurit sig igen. Men framförallt ville hon veta varför jag inte sagt något till henne om det hela. Men vad finns det att säga till en människa som absolut inte förstår någonting av det här? Jag har ju inga svar att ge. Jag vet inte varför någon mår så dåligt att han/hon väljer att skada sig själv. Inte ens dottern vet ju varför det blir så här. Alltså, vi vet vad som format dottern naturligtvis. Men ingen av oss vet varför det aldrig vänder riktigt. Vi vet inte när hon kommer att börja må bra igen. Och min mor är ju inte den mest psykologiska människan här i världen. Min mor är av åsikten att jag ska skita i dottern. Min mor menar att dottern ska få skära sig hur mycket hon vill, att det är inget att bry sig om. Men så funkar ju inte jag. Jag bryr mig om. Jag vill att min dotter ska kunna sluta med det här. Varje dag är en kamp. Varje dag som går och hon inte skär sig är en seger. Det är ett litet, litet steg mot framtiden.....

Dottern har tagit upp sitt ridintresse igen i alla fall. Två dagar i veckan är hon på ett stort ridcenter ett par mil härifrån. Hästarna har ju varit hennes liv sedan hon var 4 år. Under hennes svarta period har hon inte varit i närheten av en häst ens. Så visst hoppas jag mycket på att hennes kärlek till hästarna ska hjälpa henne att må bättre. Livet återvänder väl så sakta igen. Även för dottern. Men vi är inte hjälpta av människor med en massa rädslor och fördomar. Inte ens läkare eller psykologer kan ju förklara vad som styr människor som skadar sig själva. Hur ska då vi kunna förklara? Visst, vi lever med det, men vi vet ju inte riktigt varför. Jag skiter i vad min mor tycker. Jag tänker finnas här precis som jag alltid gjort. Och en dag ska min dotter komma till mig och säga till INNAN hon skär sig, istället för som nu, efteråt....

Det var mer än länge sedan jag bloggade nu. Har saknat det vill jag lova. Men tiden har inte velat räcka till. Jag vet att det är en usel ursäkt, men det är sant.....

Vi har hunnit flytta. Det är en dryg månad sedan som flyttlasset gick. Så nu är jag plötsligt sambo. Och det känns precis hur bra som helst. Jag, som skulle vara singel i resten av mitt liv. Där ser man hur saker och ting kan förändras. Det är fint här där vi nu bor. Det är ju inte helt fel att bo i hus igen. Har faktiskt saknat det lite. Men det är ju inte huset som varit avgörande för flytten, utan Mannen. Att det blev hus på kuppen är ju bara ett stort plus i kanten......

En som trivs förträffligt här är den senila gamla taxen. Tomten är ju hur stor som helst, så här kan hon springa lös. Just det, springa. Hon har knappt gått i sakta promenadfart det senaste året. Jag har släpat min envisa tax runt kvarteret där vi bodde. Hon har verkligen inte velat någonting. Men nu hoppar hon, studsar och springer som en värsta skållad iller. Visst, hon orkar inte i timmar, men korta stunder i alla fall. Det är en ren fröjd att se henne. Även katten har anpassat sig bra. Här kan hon ju gå ut och in som hon vill. Vi har ju bott lite taskigt till innan för att hon ska kunna gå ut.......

Dottern förändras sakta men säkert också. Även hon trivs här. Hon har färgat om sitt hår. Hon är inte kolsvart längre. Nu har hon ett sprakande rött hår med mörka slingor i. Borta är allt det svarta sminket som täckte halva hennes ansikte förut. Hon är riktigt söt att se på numera. Hon har börjat gymnasiet på en helt ny skola med nya mentorer och nya klasskamrater. Vilket har påverkat henne mycket positivt. Hon har ändrat sin klädstil. Hon är mera färgglad även i den. Men om hon är frisk vete tusan. Hon skar sig illa och mycket för bara två veckor sedan. Man kan nog kalla det för ett återfall. Hon vet inte varför hon gjorde så eller vad som utlöste det. Fast man får antagligen vara nöjd med det lilla här i livet. Hon har inte skurit sig på hela sommarlovet, även om ångesten har varit svår och stark mellan varven......

Tja, livet rullar på. Det är ju precis som det ska vara. Jag har börjat meditera i grupp igen. Vilket är mycket bra för kropp och själ. Det är ju ett utmärkt sätt att skaffa ny energi på. Dessutom går man ju in i sitt innersta och kan på så sätt förhoppningsvis bli lite lugnare i sig självt och kanske kan man fatta klokare beslut i en del frågor.........

Nu är det bara kort tid kvar tills vi ska bo och leva tillsammans "på riktigt", under samma tak. Jag ser fram emot det. Jag älskar dig så mycket, så djupt. Jag både hoppas och tror att vi får det bra ihop....

Vi har varsin tung ryggsäck med oss. Varsin ryggsäck som har präglat oss starkt, var och en på sitt sätt. Men jag tror ändå att vi fixar det. Det känns så....

Vi har levt likadant men vi har också levt helt olika liv. Jag vet att du vid något tillfälle har tvivlat på mina könslor för dig. Det är något du aldrig någonsin behöver göra. Det jag känner för dig är så unikt. Jag är ju inte en sån där människa som låter känslorna styra annars. Helt enkelt för att jag inte brukar känna. Lite förälskad har jag varit någon gång. Men ingen förälskelse har växt till kärlek. Det är väl därför jag aldrig kunnat eller velat slå mig till ro med någon. Inte så där i längden. Man ska inte utnyttja eller leka med andras känslor. Därför har det alltid slutat likadant. När min förälskelse svalnat har jag vandrat vidare i livet....

Med dig är det så annorlunda. Jag kan inte ta på det, inte sätta ord på det. Men du kom in i mitt liv högst oväntat och på ett helt oväntat sätt dessutom. Jag vet inte vad det är med dig men du har vänt upp och ner på hela mitt kontrollerade, svala liv. Vi hade inte träffats så många gånger innan jag var hopplöst fast för dig. Det handlar inte om så ytliga saker som utseendet. Fast du är den snyggaste och charmigaste Mannen jag någonsin mött. Du är så bedövande vacker och så har du "det där". Vilket jag inte är den enda kvinnan som tycker. Kvinnor flockas ju runt dig. Utseendet är ju det första man ser av en annan människa. En del av din charm är att du ändå är så totalt omedveten om all uppståndelse du skapar runt dig och din person...

Jag har ju dessutom fått lära känna dig som människa. Din helt underbara personlighet har ju trollbundit mig totalt. Vi tycker lika om mycket, vilket naturligtvis underlättar. Ibland är vi inte helt överens om något. Så är det ju här i livet, för att man är olika trots allt. Du har ett mer utåtagerande sätt än jag. Jag har också ett hett temperament egentligen, men jag har aldrig känt behov av att släppa lös det ihop med dig. Någonstans känner jag mig så lugn och trygg med dig. Det är unikt....

Att ha dig som vän och partner är så helt otroligt fint. Du är ju också min älskare. Vilket är en fantastisk gåva. Jag bara älskar dina händer, dina läppar, ja hela dig. Du är helt enastående. Du är allt en kvinna vill ha och behöver. Du ger allt. Det finns ingen som du. Att älska med dig är så stort och njutningsfullt. Det går inte att beskriva.....

Jag ser verkligen fram emot att vi snart är tillsammans helt och fullt, Sida vid sida. Jag var lite rädd i början för hur det skulle kännas och bli för oss. Jag. den tuffa BDSM-tjejen, skulle ju förändra hela mitt liv, ändra en hel livsstil. Dessutom har jag ju aldrig förr flyttat hem till någon annan. Men nu är jag inte rädd mer. Min kärlek till dig är verkligen så stark. Jag längtar efter dig och tänker på dig hela tiden när vi inte är tillsammans. Saknar dig. Vill ha dig. Jag älskar dig så otroligt mycket. Jo, jag tror att vi får det bra. Kärlek kan förändra en människa. Jag trodde inte det innan jag träffade dig. Jag trodde kärlek var klart överskattat. Men nu vet jag. Jag älskar dig, Mannen. Du är den bästa som hänt mig.....

Har inte varit hemma mycket idag. Det har varit tandläkarbesök i annan stad med dottern. Och då tar det tid. Men vi har haft trevligt tillsammans, det ska medges. Passade på att gå ut och käka också, när det bara var vi två. Det är ju en del av charmen när ungarna växer. Man kan göra mer och mer "vuxensaker" ihop. Hon har haft ett par bra dagar nu igen. Det är stort. Det är megastort. Idag har hon också skrattat och skojat mycket. Vilket känns så otroligt bra. Det är såna här dagar som ger hopp och ny kraft att hon en dag ska bli helt frisk igen.....

Mannen och sonen jobbar på. Mötte dom som hastigast när vi kom hem. Dom fick in en kvällsgaddning, så dom blir väl borta några timmar till kan jag tro. Imorgon åker dottern till sin pappa på några dagar. Hon tar med sig kusin E, så hon kommer att ha sällskap. Då passar jag på att följa med Mannen på speedway igen. Så får vi lite tid ihop också eller hur man nu ska se på saken. Han jobbar ju med starten, men vi kan ses i pausen, före och efter. Bättre än ingenting. Det är mycket nu. Tiden rusar iväg.......

Var iväg till speedwayen i fredags. Och det tog inte mer än typ 10 minuter innan exet kom farande och slog klorna i mig. Hon passade på när Mannen fixade upp starten. Sån tur var såg han den där markattan och kom snabbt till undsättning. Vilket resulterade i att han var inte vatten värd i exets ögon eftersom han har fräckheten att inte bara vara skild från henne. Han visar sig ute med mig också. Mannen var mycket irriterad på sitt ex. Fast jag tycker att det var bra att Mannen fick se nu med egna ögon hur hon håller på. Exet smyger ju gärna bakvägen för att sedan påstå att hon inget gjort. Hon är en riktigt dum människa. Hon hade dessutom sin nya pojkvän på plats och den stackaren ser ut som ett levande frågetecken när hon bråkar med oss. Stackars honom. ....

Efter speedwayen blev det fest. Japp. Och jag som skulle dricka läskeblask föll för både jäger och cider, så jag väcktes av Ulrik igår morse. Inte bra. Fy tusan. Att man aldrig lär sig. Det blir fel i kroppen av alkohol. Men ibland bara måste jag få fira jag med. Men nu dröjer det länge till nästa gång. Sanna mina ord....

Har hamnat rejält i onåd hos min ömma moder. Jag undrar jag när den kvinnan ska inse och förstå innebörden av att jag är hela 47 år. Jag är ju äldst av tre syskon, men vi är födda tätt, åren efter varandra. Jag är den som hjälper till i tid och otid med allt mäjligt. Jag städar, skurar målning, syr gardiner, följer med och storhandlar, fixar blommorna i trädgården och mycket mer. Mina syskon skulle aldrig göra något sånt. Jag gör inte allt detta för att vara snällare än andra. Inte heller förväntar jag mig mer än tack. Jag gör detta som en ren hämnd. Ja, så är det. Min mor har aldrig gillat mig. Hon har gjort sitt bästa för att förgifta mitt liv sedan jag ut kom. Nej, där överdrev jag lite. Hon har gjort det sedan syster nummer två föddes. Nåväl....

Min mor är fullt medveten hur hon har behandlat mig. Det är ingen tvekan om det. Så min belöning när jag hjälper henne är när hon ojar sig och inte alls förstår varför just jag är så snäll och alltid ställer upp med tanke på hur hon behandlat mig. När dom orden fälls, så visar hon ju trots allt att hon har ett uns av dåligt samvete någonstans......

Men nu ligger jag pissigt till igen. Hon är helt emot att jag och Mannen lever ihop. Hon gillar det inte alls. Han har aldrig gjort henne något illa eller så. Tvärtom. Även han är med dit och hjälper henne. Men det kommer jag att sätta stopp för. Det som felas nu är förmodligen att tanten är livrädd att jag inte ska hinna vara hennes hembiträde längre. Dessutom unnar hon mig inte att vara lycklig. För hon vet förbannat väl vad Mannen betyder för mig. Hon kommer aldrig att tåla mig eller det jag gör. Men nu har jag kommit så långt i mitt liv att jag skiter fullständigt i alla hennes hot. Och hon orkar inte slå eller sparka mig längre. Vilket hon gjorde när hon var yngre, fast jag var vuxen. Hon är en märklig kvinna min mor. Jag antar att det är på grund av hennes uppfostringsmetoder som jag har blivit en sådan mamma som jag är. Jag skulle aldrig komma på idén att bära hand på någon av mina barn. Jag skulle heller aldrig utnyttja dom. Dom är mina barn. En gåva jag har fått. Dom bad inte att få komma till den här världen, det var mitt val. Så det är min skyldighet att finnas här för dom. Nej, fy sjutton för en del föräldrar. Så trött man blir på dom ibland. Vem sa förresten att man måste älska sin mor? Jag gör faktiskt inte det. Jag har aldrig haft anledning till att göra det heller......

Idag börjar speedwaycirkusen. Hoppas vädret blir bättre fram emot kvällen. Samlar kraft och mod nu innan jag ska in i lejonkulan. Just nu känner jag mig stark och trygg. Väl förberedd. Just nu känns det som om ingen av dom kan komma åt mig. Ska nog meditera en stund inför det som komma skall. Att meditera är ett utmärkt sätt att få ny energi och kraft. Jag förstår inte varför en del har så svårt att acceptera en skilsmässa. Är det så att bara för att man varit gift en gång så tillhör man sin före detta fru/man för resten av sitt liv? Som en ägodel? Har man verkligen rätt att hålla benkoll på sitt ex? Har man rätt att tala om för sin före detta fru/man vad man tycker om eventuella nya partner? Jag kan ju inte tycka det. Jag är ju iskall där. Har man valt att skilja sig så får man stå för det och alltså lämna sitt ex ifred. Vad exet gör eller inte gör angår ju ingen annan. Alla har rätt till ett privatliv. Förhoppningsvis kan alla parter gå vidare efter en skilsmässa. Men en del verkar ju ha väldigt svårt för det. Jag vet att det ibland är så att bara den ena parten vill skiljas och då kan jag förstå att det tar tid att komma vidare i livet. Men nu menar jag när båda parter är överens om att skiljas. Vad är då problemet? Ja, man lär grubbla sig gråhårig på det. Några vettiga svar finns förmodligen inte. Fast visst förstår jag dom som faller för Mannen, oavsett det är ett ex eller någon annan. För det folk ser först är utseendet. Och han ser så bra ut. Han har verkligen "det där". Och när man lär känna honom närmare så ser man hans underbara personlighet, hans enorma värme, humor, ja allt det man vill ha hos en man. Nu tillhör ju Mannen den trogna typen, vilket känns så tryggt. Inte för att jag begriper mig på hur han klarar av att motstå alla erbjudanden han får. En del ser riktigt bra ut. Men jag är ju så tacksam för att han gör det. Han älskar mig och jag är helt lugn och trygg med honom. Har aldrig känt mig svartsjuk ihop med honom. Känner mig inte det minsta hotad av någon. Det enda jag har svårt för är när hans före detta familj slår klorna i mig eller dottern och öser skit över oss, fast dom inte känner oss. Det är jobbigt och gör mig förbannad. Men dom får väl lära sig gilla läget. Det är vi nu. Mannen vill leva med mig och jag med honom. Och ikväll är det speedway, som sagt. Kul ska det bli, även om risken finns att det blir tråkigheter efteråt.........

Är helt totalt hopplös jag. Kom på att jag vill samla ihop alla mina bloggvänner igen. Och har drabbats av totalt hjärnsläpp! Jag har glömt bort hur man gör. Det är väl så typiskt mig. Dom som känner mig sedan gammalt vet ju att jag är en teknisk idiot. Men nog trodde jag att jag skulle komma ihåg hur man gör. Men icke. Och för att inte tala om mysteriet bilder. Det hade jag problem med förut också. Inte är det bättre nu. Jag blir så fruktansvärt trött på mig själv. Jag fattar inte varför en del saker inte vill fastna i min skalle. Jag lär leta upp någon som har tid att hjälpa mig. För jag vill ha alla på plats igen. Det är bara så. Min sida är inte komplett annars. Så det är inte det att jag dissar någon. Det är minnet som sviktar. Skam den som ger sig. Tids nog vet jag hur man gör igen.....

Usch, känner mig lite usel efter mitt förra inlägg. Man ska inte säga så där elaka saker om folk som jag gjorde. Det är heller inte likt mig. Jag har humör och temperament, men jag brukar inte vara elak. Jag kan bara försvara mig med att den där människan jag såg är född elak. Vilket hon förmodligen inte kan rå för. Jag har i alla fall väldigt dåligt samvete för det jag skrev. Fast samtidigt så ljög jag inte. Men man behöver ju inte alltid säga sanningen heller. Ibland kan man bara vara tyst. Vilket jag borde ha varit. Jag har ju faktiskt inte med henne att göra längre. Skäms på mig och hårt nyp i örat.....Ska inte göra så mera....

I övrigt så blir jag själv ett tag till. Dottern är ju bortrest. Mannen och sonen jobbar för fullt. Just nu ska dom göra en väldigt stor grej på en kille. Den är så stor att dom kommer att samköra gaddningen. Men det ger klirr i kassan. Själv funderar jag på att fixa naglarna så att dom är fina till helgen. Naturen har begåvat mig med långa naglar i en schysst form. Äkta vara. Jag gillar att fixa naglarna. Vet att det är bara för stunden. När jag jobbar måste jag ju ha korta naglar. Det är ju så inom vården. Men nu är jag  sjukskriven, så då kan man ju dona med dom medans dom är långa. Sedan lär jag traska en sväng till vår numera berömda ICA-butik. Ska inte ha så mycket, men behöver dit i alla fall....