lovehurts666s blogg

Skulle ju ta upp bloggandet igen tänkte jag. Men just nu har jag en rejäl idé-torka märker jag. Eller kallas det för skrivkramp? Det är inget vidare väder ute. Regnar och är lite kallt. Taxen blev fort färdig när vi var ute. Inte ens hon uppskattar hösten när den är som idag......

Min ömma moder ringde. Och hon kan ju konsten att reta upp en till vansinne. Hon hade ju hört att dottern haft ett återfall. Och nu ville hon minsann veta allt, typ när det hände och hur mycket det var och varför hon skurit sig igen. Men framförallt ville hon veta varför jag inte sagt något till henne om det hela. Men vad finns det att säga till en människa som absolut inte förstår någonting av det här? Jag har ju inga svar att ge. Jag vet inte varför någon mår så dåligt att han/hon väljer att skada sig själv. Inte ens dottern vet ju varför det blir så här. Alltså, vi vet vad som format dottern naturligtvis. Men ingen av oss vet varför det aldrig vänder riktigt. Vi vet inte när hon kommer att börja må bra igen. Och min mor är ju inte den mest psykologiska människan här i världen. Min mor är av åsikten att jag ska skita i dottern. Min mor menar att dottern ska få skära sig hur mycket hon vill, att det är inget att bry sig om. Men så funkar ju inte jag. Jag bryr mig om. Jag vill att min dotter ska kunna sluta med det här. Varje dag är en kamp. Varje dag som går och hon inte skär sig är en seger. Det är ett litet, litet steg mot framtiden.....

Dottern har tagit upp sitt ridintresse igen i alla fall. Två dagar i veckan är hon på ett stort ridcenter ett par mil härifrån. Hästarna har ju varit hennes liv sedan hon var 4 år. Under hennes svarta period har hon inte varit i närheten av en häst ens. Så visst hoppas jag mycket på att hennes kärlek till hästarna ska hjälpa henne att må bättre. Livet återvänder väl så sakta igen. Även för dottern. Men vi är inte hjälpta av människor med en massa rädslor och fördomar. Inte ens läkare eller psykologer kan ju förklara vad som styr människor som skadar sig själva. Hur ska då vi kunna förklara? Visst, vi lever med det, men vi vet ju inte riktigt varför. Jag skiter i vad min mor tycker. Jag tänker finnas här precis som jag alltid gjort. Och en dag ska min dotter komma till mig och säga till INNAN hon skär sig, istället för som nu, efteråt....