M-a-ll-as Dagbok

Utan specifik anledning väljer jag att avsluta den här bloggen, den känns som ett avslutat kapitel trots några år på nacken nu. Kanske återupptar jag en ny nån gång, nånannanstans. Tiden får utvisa. Ha det gott alla!

Varför går lediga dagar så fort? Förstår inte vart tiden tar vägen just när man har en enda ledig dag. Har ärligt tala lite jobbångest ikväll.... Kväll imorgon och dag Måndag, mardrömsplanerat från min sida, TROTS ledig Lördag. Kväll dag är alltid lika med extrem trötthet, men Söndag - Måndag på det, är sju resor värre. 

    Har gjort stan och marknaden med barnen idag, alla hittade det de ville ha = alla glada. Saga är överlycklig över en önskad "Monsters High" docka hon önskat sig länge och nu fick införskaffa för marknadspengar från farmor och Lasse, Emil lika stormförtjust han över ett spel till sitt playstation. Jag själv införskaffade ett gäng strumpor och Tor nöjde sig med en kokosboll, tur vi alla har olika "begär" helt enkelt! ;-) Misstänker att lillsnorpan är påväg att bli förkyld, bara att hoppas att det inte bryter ut.. Hon känns lite hängig och inatt var jag uppe 5 ggr och "nattade" om henne, det händer inte varje natt, tack och lov! Hoppas på mer sömn inatt så jag orkar ta mig igenom två arbetspass åtminstone! Eventuellt hinner vi med lite karusellåkande innan också. Fortsatt trevlig helg på er!

Tiden fullkomligt rusar iväg, känns lite klyschigt, men jag förstår verkligen inte vart dagarna tar vägen! Snart marknadshelg i vår lilla stad. Jobbar dock på Söndag så det blir en korthelg, jag har klämt in mitt sjunde obligatoriska helgpass. Eftersom Tor också jobbar så är det hel ok, då blir inte helgen lika lång. Det är det jobbigaste med att jobba båda två, är att vi ses för sällan... Även om vi förmodligen ses betydligt mer än många andra så känns det tomt efter att ha tillbringat så mycket tid som vi har gjort tillsammans med studier och föräldraledighet. Jag känner mig inte riktigt hel utan darling... Jobb, och mera jobb, händer inte så värst mycket mer just för tillfället, och just nu känns det helt ok.

Höll på att slå ihjäl mig imorse när jag skulle möta upp min samåkare och ginade i skogen kl 6 på morgonen. Det var inte så mörkt sist jag gick där. Inte så halt eller regnigt heller.... Nu är det verkligen höst. Antal soltimmar/dag minskar hastigt... D-vitamin boostandet är i full gång. Men likförbaskat är jag ruskigt trött. Hur ska vi orka med en lång och kall vinter?

   Gör vårt bästa för att förgylla tillvaron med tända ljus och "roliga" inredningsprylar som piffar upp vardagen och skänker lite värme. Har haft Tove och barnen här på spontanmiddag ikväll, de är de bästa middagarna. Den trion förgyller vår tillvaro och ger lite extra livsglädje efter långa, mörka dagar! :-)

   Köksplaneringen är i full gång. Vår tanke var att vänta framåt våren, men jag börjar tvivla på att Tor kan hålla sig borta så länge från att börja. Nu har vi en plan som båda gillar, en plan som känns realistisk och rolig. Det kommer leda till en köksplanering vi båda önskar. Men det innebär ju dock en hel del jobb framöver... Dock känns det som vi är påväg åt rätt håll nu. Det KOMMER bli bra, även om det tar lite tid.

Nu ska jag njuta av att vara solokvist en stund innan det är dags att krypa ner under duntäcket = kärlek.

Äntligen ledig helg!! Gud nåde den som väcker mig imorgon bitti, need I say more?

Den här arbetsdagen är en av de som går till "historien" sett ur arbetsbelastningssynpunkt. Phuuuu... Trodde den aldrig skulle ta slut och dessutom fick jag jobba över till kl 15.50. Hann knappt med att äta och har suttit ner högst 20 min på hela dagen inkl dokumenteringstid. Hua hua... Hade dessutom två stackars studenter med mig som fick hänga på bäst de kunde.

   Kom hem, ville helst av allt slänga mig på soffan. Skulle behöva rensa tankarna. Då ser maken min till att laga mat och puscha ut mig på ett springpass. Orkade knappt 2,5 km men fick köra slut på kroppen, slippa tänka, andas frisk luft och insupa nya krafter. Det kan behövas, för imorgon väntas ännu ett arbetspass, med förmodat samma galenskaper.. Lediga helgen är efterlängtad, ruggigt efterlängtad.

26 September. Ägnar kvällen åt att få morgondagens löning att vända på kontot när alla räkningar ska betalas. Får vara "rik" en liten stund ialla fall. Har idag lyckats med en bedrift på jobbet att skicka hem en patient utan sin rullstol och dessutom TAPPA bort rullstolen när patienten väl åkt... Får väl dra av en rullstol på mitt lönekonto nu kan jag tänka mig! Herregud vilken virrpanna jag är ibland... Jaja, det som inte dödar det härdar.

Idag har jag spikat en bakhelg nu i helgen i det Anderssonska hemmet. Nu skall det förberedas inför kommande kalasande. Maken min blir ju hela 35 år snart... Vart tar åren vägen? Kanske dags att byta ut honom till nån yngre i "min egen ålder" ;-)

Kanske borde hoppas i säng så jag orkar med morgondagens tidiga uppvaknande. Nu är det dessutom mörkt på morgonen vilket gör att det känns som jag kliver upp mitt i natten, gissar på att det inte heller blir det enklaste att få upp knoddarna ur deras skönhetssömn...

Äntligen, efter att ha flängt runt halva södermanland i jakt på en klänning till vår födelsedagsfest hittade jag en idag, på REA för 50 kr, på vår "lokala" klädettan. Aningen otippat måste jag säga! Men bra blir det hoppas jag. Imorgon vankas jobb igen. Måste säga att jag är mer än nöjd efter förra veckans prestation på mat och motionsfronten. Blev inte träning som jag hoppats på, men vågen visade -3 kg i Måndags. Det är jag riktigt, riktigt nöjd med! Även om mycket är vätska. Så nu står jag på +/- noll från innan i våras. Nöjd. Bara att kämpa vidare. Känns som vi kommit in i ett vardagslunk, behöver något roligt att se fram emot som ligger närmare fram i framtiden än November. Vi får se...

Jobbhelg påbörjad. Kvällsjobb vankas i dagarna två. Helt ok, först två sovmornar följt av ledig mån och tis. Har haft sämre jobbhelger ;-) Bara att hoppas att sörmlänningarna håller sig någorlunda friska så vi får en någorlunda jobbhelg med lagom stressnivå. Det tycks dock inte kunna växa på träd...

   Hösten är här, på fullaste allvar. Tända ljus och mysande i soffan har stått på kvällens agenda. Emil är hos mormor i helgen igen så jag och Sagan har tjejmys härhemma. Hösten är min absoluta favorit årstid. Jag älskar att få kura upp mig i soffan med tända ljus, en kopp te och en bra bok medans regn och blåst viner utanför fönstret. Det är livskvalitet! Löven som skiftar färg och sätter eld på naturens grönska, luften som blir renare och lättare att andas. Det blev en springtur på kvällskvisten, istället för soffhäng som kändes betydligt behagligare efter en arbetsdag. En eloge till mig själv för att latheten inte fick välja. Nu tycker jag helt klart jag är värd att få krypa upp i soffan.

Hur dum får man bli?? 4 dagar med minimala mängder kolhydrater, följt av ett kalas med fikabröd. Jag åt inte mycket, men uppenbarligen räckte det för att må illa och få magknip.. Att sen ställa sig och skura Emils skor efter att han trampat i bajs av något slag gjorde inte illamåendet det allra minsta bättre. Huu... Det enda positiva är att jag är inte det minsta sugen på att fuska igen snart! Nu håller jag mig till minimala mängder kolhydrater ett tag till. Det håller sötsuget borta! Jag var ju inte ens sugen, men vanan och ögonen ville ha... I-landsproblem, jag vet.

Jobbhelg vankas. Inbjudningskorten till årets 30 X 2 års fest á la halloween är postade och klara. Nu är det planering på högsta nivå som väntar! Å va kul vi ska ha! :-D Bara att hoppas att vi får några gäster nu ;-)

Hösten har gjort intåg i vår lilla stad. Kyligare mornar, mörkare kvällar och svalare luft trots sol. Det här är min favorittid, har alltid varit. Snart börjar löven byta om till färgglad höstdräkt innan de lämnar jordelivet och gör rum för vinter och kyla. Där tar det stopp. Vinter och kyla är jag ingen storfantast av, det är synd att hösten är så kort... Hösten bjuder på både det ena och det andra. Bland annat två födelsedagsfiranden eftersom Tor fyller 35 år och jag 30 år. Krutet läggs dock på min och Oves gemensamma 30 årsfest som planerats för i flera år nu. Det blir en hel del planerande, fixande och funderande. Men kul ska det bli!

Jag kan välja att stå kvar och trampa på samma ställe, eller gå vidare och göra något åt saken. Ingen mening att stå kvar och blicka bakåt åt det som varit. Framtiden är det ändra jag kan ändra på, så nu är det dags. Har tagit mig flertal månader att bygga upp min psykiska hälsa igen, nu är det dags att plocka bort skygglapparna och öppna ögonen. Nu jäklar ska konditionen hamna på återuppbyggnad och de kilon som smygit sig på som bieffekt av psykiskt välmående puts väck. Men, jag vidhåller fortsatt att det för mig är värt varenda gram om det är priset jag får betala för att få må bra. Att slippa domningar, stickningar, sömnproblem, andningsbesvär, ångest osv. är något jag utan att tveka skulle kunna offra att lägga på några kilon för. Det fysiska välmåendet som det innebär att slippa detta är värt mer än allt annat, jag har bara inte insett det förens jag står här och har ridit ut stormen. Det här är jag, jag mår bra och ser framåt.

Jobbkväll väntas ikväll efter en ruskigt skön 4 dagarsledighet. Vardagsvila, välbehövlig. Har hunnit med en massa trevligheter plus storstäd och höststäd på altanen. Sånt jag inte riktigt orkat ta mig för på åtminstone 1 år, det känns så skönt! Livet leker och jag njuter i fulla drag. 

Tor är däckad, jag halvt nere. Jag planerar att försöka hålla näsan ovanför vattenytan och jobba så länge det bara går. Förmiddagarna är helt ok, eftermiddag och kväll känns det som att en ångvält passerat över mig, vänt, backat och kört över en vända till... Just nu LÄNGTAR jag efter min kära säng och mitt underbara duntäcke. Tor blir hemma från jobbet vilket innebär att han lämnar barnen senare imorgon, tack och lov! Då behöver jag inte tvinga upp dem i ottan och stressa till dagis, skola och jobb. Nu vill vi bara bli friska och krya i familjen Andersson! På Söndag är ett inplanerat besök på Kolmården, duger inte att gå runt och snörvla tills dess, ne nu jäklar e det dags att bli friska igen!

   Det mest sura är träningen som blir inställd denna vecka... Jag som laddat som bara den i 2 veckors tid. Nästa vecka hinner jag inte då det är föräldramöte och konsert i Globen på schemat, kan ju ialla fall hoppas på en springtur eller två.

En vecka sedan jag sist plitade ner några rader här, var tar tiden vägen??? En lång arbetsvecka skulle man kunna sammanfatta det hela med. Dock en BRA arbetsvecka. Jag blir fortfarande förundrad över att i stort sett varje arbetspass innebär nya lärdomar på ett eller annat sätt, jag har ändå varit här i 1,5 år nu och fortfarande innebär varje arbetsdag något nytt i lärdomsbanken.

   Stressen sedan i våras ligger i perifern och pyr men jag har lyckats mota iväg den till 100 % hitills, det kanske dock ändrar sig i höst. För att ta tag i den biten och se till att mota bort alla demoner som vill tränga fram är det träning som står på schemat! Löpningen är återupptagen sedan ca 3 veckor nu, men nästa vecka tänker jag införa ytterligare lite träning med pass. Jag har inte ORKAT ta mig för det på länge, något enstaka puls/styrkapass nån gång i halvåret kommer man inte långt med. Samtidigt så behöver man den extra kicken som träningen ger för att hålla samma kurs i livet. Ser fram emot höstens utmaningar!

Ikväll väntar sista arbetspasset för denna vecka. Nice.

Har haft en alldeles föträffligt trevlig helg, trots jobb. Namngivningsfest för världens sötaste systerdotter följt av en hel massa helgmys med 2 tonåringar. Hade väl aldrig kunnat föreställa mig att det skulle kunna vara så mysigt att få sitta vid frukostbordet och prata "vuxenprat". Dessutom är de gudomligt rara och gulliga, hoppas de beslutar sig för att komma hit fler gånger! Barnen saknade dem efter 10 min när de åkt hem. Dock behöver de nog vila upp sig lite efter att ha haft två småttingar i hasorna 24/7.

   Två lediga dagar innan det är dags för jobb på sjuka huset igen. En är redan över. Imorgon måste det tas tag i tvätt och städ av hemmet. Skulle dessutom behöva kolla över barnens vinterkläder och se vad som måste införskaffas. Största kruxet är att jag inte har en susning om vart alla vinterkläder är efter flytten... Spännande!

Jag är fullkomligt slutkörd efter 3 arbetsdagar. Antar att det är ovanan, främst över de tidiga mornarna. Det känns tufft att gå från uppstigning 9-9.30 till 5.25 i en tvärhand. 3 dagpass har tagit musten ur mig, men bara fysiskt, för psykiskt känns det helt ok. Jag känner mig starkare än på länge. Ork, självkänsla och stresståligheten har återvänt. Jag har inte stressat upp mig en enda gång. Kan inte påstå att det är ett dugg lugnare än innan jag blev sjukskriven, men jag är en annan person, jag har skaffat mig en sköld och lite mer skinn på näsan. Jag stressar inte upp mig över sådant jag inte kan rå över och jag låter mig själv lämna över till nästa arbetspass utan att känna dåligt samvete över saken.

    Kvällen har tillbringats i gott sällskap med "fiskfest" hos Mia och Ove. Mycket trevligt och gott, men jag är så fruktansvärt trött så jag och barnen gick hem "tidigt", Emil ska dessutom till skolan imorgon så han behöver sova. Idag var första skoldagen med upprop som snälla Mia följde med på eftersom jag och Tor jobbade. Det gick galant och en spänd kille väntar och längtar efter sin första hemläxa, får väl se om det låter lika muntert om ett par år ;-)

Tror det är dags att stupa i säng så jag orkar hasa mig upp imorgon. I helgen väntas nattgäster, jobb och namngivningsfest. Bäst att passa på att få all sömn som är möjligt innan dess!