M-a-ll-as Dagbok

 Glad Påsk! 

Bild: Ove Andersson och Maria Holm

Mosters lilla prinsessa, sötaste påskkycklingen någonsin. Tänk att man kan vara så liten...

 Lilla Liten

"Idag är det ingen vanlig dag, för idag är det Emils födelsedag, HURRA, HURRA, HURRA!"

Torsdagen den 15 Mars, På en Tisdag för 7 år sedan låg vi uppe på BB, nyblivna förstagångsföräldrar. Skräckslagna över vårt nytillskott skulle jag vilja påstå. Hur gör man med en 2815 g "tung" bebis? Och aningens trötta. Dessutom var det en sjuhelsikes snöstorm utanför fönstret, årets största. 7 år känns som en sekunds andetag  och samtidigt som ett annat liv. Med en aningen tuff inledning på ett nytt föräldraskap lugnade livet ner sig efter några månader och ingenting blev sig någonsin likt, bara bättre. Vad gjorde vi innan vi fick barn? Älskade, älskade unge. Vår lilla prins, skolkille till hösten. Älskar dig stjärnstopps mycket!

 Mosters lilla trollunge! 

Kylan håller i sig, men trotsallt några grader varmare än föregående vecka. Den sista av mina tredagars ledighet är inne, å det känns faktiskt riktigt bra. Har fått välbehövliga timmar med sömn och inte gjort mer än träffat släkt och vänner. Energin är tillbaka. Jag har i år testat att äta D-vitamin tillskott sen i början av December, för att se om det kan råda bot på trötthet och nedstämdhet som för min del är obligatoriskt förekommande så fort vintern tenderar att stanna lite väl länge, i mitt tycke. Jag kan inte säga att det är just D-vitaminet som hjälpt, men jag känner mig betydligt piggare på dagarna och även om deppigheten står runt hörnet titt som tätt så kommer den inte riktigt över tröskeln. Med andra ord: inget mirakel, men jag känner mig lite mer som mitt "sommarjag" trots 10 minusgrader. Och det känns... bra! Nu vill jag bara att snön ska försvinna och temperaturen ska öka några grader så jag kan byta ut promenader mot joggingturer istället, vår med andra ord. 

Idag är det dags för Kiropraktortid nr 2. Återstår att se vad det kan föra med sig. De eländiga kristallerna i örat vill inte riktigt hoppa på plats och det är besvärligt att inte kunna böja huvudet bakåt/framåt eller lägga mig i sängen på rygg eller vänster sida. Inte för att kiropraktorn kan hjälpa mig med den saken, men misstänker att det inte lär underlätta besöket när jag måste åka karusell samtidigt. Tålamod....

Nu ska jag ta med mig lilla hjärtat och bege oss iväg på en shoppingtur, mest till min stora lycka gissar jag på.   

Finaste 

 Efter X antal månader fungerar återigen min bilduppladdning! Tjoooohooo! Tyvärr har jag ingen spännande bild att bjuda på, men ni får nöja er med den här "testbilden":

Saga hos mormors ögonläkare (viskar):

- Mamma, när jag blir stor ska jag bli läkare....

Jag:- Jasså.

Saga: - Ja, vad ska du bli när du blir stor mamma?

Ja du Sagan, det kan man fråga sig.... ;-)

Kommer ni ihåg såna garnbollar man gör med en rund papperskiva och garnnystan? Jag avverkade förmodligen halva mammas garnförråd som liten. Jag har nu satt mina små barn i sysselsättning med att tillverka varsin boll, det tycks ta lite tid, men det e bra, då är de sysselsatta. Tyvärr är väl kanske Emils tålamod ca 150 % bättre än Sagas, så jag gissar på att Sagas aldrig kommer bli klar... (hon planerar dessutom att ge den till tomten, så hon har ju ett tag på sig.. ;-)) Däremot kommer de förmodligen invadera halva släkten med frågor om överblivna garnnystan, då deras egen mamma har ganska stor garnbrist i sina gömmor... Vi börjar med gammelmormor, sedvanliga Söndagssysslan: mot Mariefred!

Vi åkte till stockholm för att gå på hälsomässan, det gjorde vi, men påväg hem hamnade vi av oförklarlig anledning (pga ett ögonblicksbeslut) på IKEA. Hem kom vi, annnningens fattigare och med en tavla i stl XXL intryckt i bagage/baksäte. Tack och lov var Emil hos mormor, annars hade vi fått tagit barn eller tavla på taket. Jag blev kär, så fort jag såg den uppsatt på väggen i ett "skyltningsrum". Den "lyste" av mysighetskänsla. Vi som inte skulle ha något. Men så stog den där, en enda, i sin ensamhet och bara ropade efter mig att få bli hemtagen till vårt vardagsrum. Så den fick följa med. Nu sitter den här, i vårt vardagsrum och passar in alldeles ypperligt bra.

Och om bildfunktionen hade fungerat så kunde ni ha fått sett ett smakprov på mitt nya "fynd".

Saga är tvärsäker på att det ska snöa idag. M och V:s pappa har sagt det envisas hon. Igår kväll efter en hel del prat om snö eller inte den 22/10:

Saga:- Mamma, kan jag få en morot att med ut imorgon?

Jag:- Vad ska du med en morot till Saga?

Saga:- Jag ska ha den som näsa till snögubben jag ska bygga imorgon.

Jag:- Men Saga jag tror inte det kommer snöa imorgon...

Saga:- Det ska det VISST DET! För V och M:s pappa säger det!

Jag:- Men Saga hur ska han kunna veta det?

Saga:- Vi får väl se!!

Ps. Envisheten kommer heeeeelt från pappa ;-) Ds.

För en vecka sedan vi låg vid poolen, väntan på att det skulle bli kväll och avfärd till flygplatsen. Ikväll bär det av till jobbet för kvällspass, får nöja mig med att titta på bilder och drömma lite.

Tor påstår att han har det största beviset för att jag inte är ens den minsta lilla gnutta adlig i blodet. Detta baserar han på att jag lyckades sova en hel natt i sängen på en stor skruv, utan att märka det. Tillskillnad då från "prinsessan på ärten" som kände en ärta genom en sjuhelsikes massa madrasser och på så sätt kunde bevisa sin adliga härkomst... Men det står jag för, hellre medelsvensson utan sömnproblem än konstant trött prinsessa! (eller beror det på att jag är en medelsvensson med två småbarn som bidrar till sömnproblem så att jag förmodligen skulle kunna sova i en skruvfabrik om jag bara var tvungen...?).

Då var vi hemma  igen, från årets utlandsresa. Helt klart något jag mer än gärna skulle kunna vänja mig vid att upprepa varje år. Tror inte resten av familjen skulle gråta floder över det heller, inte ens Tor. Vi har haft en mycket avkopplande och trevlig semester, precis vad vi fyra behövde. Att få tillbringa tid tillsammans, på en neutral plats där det inte finns några tvätthögar, diskberg, oklippta gräsmattor eller rum som liknar bombnedslag. Vi har helt enkelt haft semester. 

Jag inser att min klädstil ändrat sig lite halvt omedvetet den senaste tiden... Jag har börjat belägra det som är bekvämt för stunden att ta sig till och från jobbet i, eller för att slappa i en hemmadag. Det är inte riktigt jag, men jag har inte orkat något annat... Har aldrig varit och kommer aldrig bli nån som måste fixa iordning sig för att gå utanför dörren, men lite uppklädd emellanåt brukar jag väl försöka slå till med. Det har inträffat högst 3 ggr den senaste månaden. Dags för ändring. Dags att rota längst in i garderoben för att få fram lite variation. Bort med mjukisbyxorna och munktröjorna. Jag kanske åtminstone kan försöka se ut som jag fått mer än 4 timmars sömn varje natt den senaste månaden? Livet känns alltid liiite lättare om man känner sig lite finare ;-) Kanske till och med kan slå till på att införskaffa någon ny hösttröja?