M-a-ll-as Dagbok

Jag känner mig taggad. Kan inte riktigt sätta fingret på vad, men något gör att även om jobbdagarna skulle kunna  ta kål på vilken amazonmänniska som helst, så känner jag att min kropp just nu är stark. Den jobbar med mig, inte emot mig. Det känns underbart. Jag tror skarpt att det är fel på vår våg för enligt den ska jag ha gått ner 6 kg på 13 dagar, vilket borde vara fysiskt omöjligt. Tor däremot står kvar på samma vikt med samma våg, vilket borde stämma. Det jag vill komma fram till är att det egentligen kvittar. Siffrorna på vågen betyder för mig inte mer än ett riktmärke om att hålla mig på någorlunda samma vikt så jag inte sticker iväg för mycket uppåt, för det mår jag inte bra av varken fysiskt eller psykiskt. Det känns inte som - 6 kg och jag tycker defintivt inte att det syns någonstanns, men det kvittar. Byxorna sitter lite lösare, jag känner mig mycket piggare, starkare och redo för höstmörker. Nöjd.

   Det enda jag inte är nöjd med är att orken till mina springpass minskar av neddragna kolhydrater. Inte så att jag inte kan springa, för det är inga som helsta problem. Men jag blir tröttare, snabbare. Dock känns det som att det inte gör så mycket. Jag tränar bara för min egen skull och huvudsaken är att jag får ut något av träningen och ändå känner att det går bättre och bättre de flesta gångerna. Det gör det. Dock känns 5 km låååångt borta just nu, men jag hoppas komma tillbaka dit i vår. Mitt knä känns hyfsat och blir inte sämre av springandet, snarare bättre, även om det knakar och har sig.

Här är jag nu. Återstår att se var jag är om några månader. Förhoppningsvis ännu starkare!

Att springa i 23 grader kan jag INTE rekommendera. Mitt mål var 5 km. Efter 1 km ville jag lägga mig ner på marken och gråta, alternativt kräkas. Det blev 4 km varvat jogging och gående. Kom hem och kunde vridas ur som en sur disktrasa. Inte likt mig... Men lite motion blev det ialla fall, dock blir jag missnöjd när det inte går som jag vill. Nya tag nästa gång. Imorgon hinns ingen springtur med, men på Måndag ser jag fram emot en. Hoppas dock på att vädret är lite mer barmhärtigt mot mig i bara en timme, 14-15 grader och sen kan det slå om igen och bli 25 ;-) Dessutom tror jag att jag ska satsa stenhårt på att vätskeladda under dagen, det e grejen som gör pricken över i:et.

Damn va bra jag är! Lycklig som få har jag nu avslutat ett 4 km pass, med en tidsförbättring på ca 30 sek/km. Jag kunde helt enkelt inte bestämma mig för om jag skulle springa längre eller fortare så jag körde på både och, sålänge det ändå kändes ok! Total LYCKA! Kroppen är fantastisk på att fixa saker när man utmanar sig själv. Jag tror inte att 5 km till september är något större problem och det känns riktigt, riktigt bra. Trodde jag aldrig i början av året. Är för tillfället oerhört stolt över mig själv och det jag lyckats åstadkomma på ca 1,5 månad. Även omd et i andras ögon är en ganska liten bedrift.  Jag har tagit mig ur orkeslöshetshjulet och in i ett träningsberoende som ger energi, jag har lyckats igen. *Klappar mig själv på axeln* *Wiiihoo* 

Jag har två alternativ angående min "löpträning" just nu. 1: öka farten, 2: öka längden. Klassiska bekymmer kanske. Konditionen har på något underligt sätt förbättrats enormt mot när jag startade (trodde jag var ett hopplöst fall) och jag känner att jag har bra mycket mer att ge efter ett avslutat springpass på 3 km. Dags att höja ribban. Därav tänkte jag ge mig på intervallträning. Testade ett pass i förra veckan på 3 km, riktigt, riktigt kul men i slutänden blev det inga förbättringar avseende sluttid eller springhastighet. Det blev bara så att jag fick sänka farten på de lågintensiva sträckorna för att kunna öka takten på de högintensiva, men utmaningen sporrar till att ge järnet lite, lite till för varje distans. Så efter 3 ofrivilligt träningsfria dagar kör jag hårt idag igen, klurar bara på hur jag ska göra... Har några timmar på mig att ladda upp så jag ska nog lösa saken. 

Insåg precis att jag räknat fel, det är inte 7 sek förbättring/km utan 40 sek/km förbättring, hahaha, jag är ju bäst! (ok, kanske inte på mattematik dock ;-)).

Tänk att man kan bli så glad av så lite: 7 sek förbättring i snitt/km på mina springturer på 1 vecka. Inte mycket, men ett steg framåt! :-D Idag kändes dessutom springturen som en ren fröjd hela vägen, bortsett från 50 m när jag hade extremt håll i höger sidan. Trodde för en vecka sedan att jag aldrig jag skulle fixa 3,5 km utan att behöva stanna mer än det lilla. Gör det hela lite roligare att se resultat, framförallt på uthålligheten. Det är vår och helt underbart att springa i naturen! Vitsippor och ljusgröna knoppar på alla träd, kan man bli annat än upprymd av lycka över naturens växling? Känner mig snudd på euforisk....  

Imorgon väntar kvällsjobb vilket jag ser fram emot. Hade en riktigt bra första "tillbaka på jobbet dag" igår, alla är helt underbart omtänksamma och snälla. Välkomnades av många kramar och "välkommen tillbaka, du är saknad" hälsningar, jag älskar mitt jobb, även om det ibland stressat mig till brytningsgränsen. Vissa personers ord betyder extra mycket och jag fick flera sådana samtal igår, det värmer ända in i själen. Tillsammans är vi alla oslagbara! :-)

För att mota bort latmasken i mig själv begav jag mig ut på en joggingtur på kvällskvisten, med min nya app till mobilen (för 6 månader sen hade jag inte ens en aning om vad en "app" var för någonting!). Å jäklar anamma vad envis jag kan vara när det gäller att tävla mot mig själv! Jag kunde ju inte stanna och riskera att förlora tid, så av ren envishet tog jag mig runt rundan på nästan 3,5 km utan att stanna mer än 10 m på sluttampen. Ok, 3,5 km är INGENTING, jag vet. Men för mig och min första seriösa springrunda så är det ett stort framsteg från att kliva upp ur soffan igen. Hade en snitttid på ca 7,15 min/km. Det är bara att sikta in sig på en förbättring, innan sommaren kanske jag kan klå Tors dryga 5 min/km ;-) Drömma kan man ju ialla fall! Kom hem och blev hunsad till ett crossfitpass på 20 min av min kära make, ska det göras, kan det lika gärna göras ordentligt så att säga. Däcka i soffan nu känns välförtjänt faktiskt!

Är INTE nöjd med dagens träningspass! Känns som jag åkt karusell och nu vill den inte stanna. Vet inte hur jag tänkte när jag planerade in ett träningspass med vajsing på kristallerna i örat? Sålänge vi stog upp gick det väl hyfsat, men lagom när mitt huvud snurrat klart vid golvläge hade alla andra gjort klart övningen, höll dessutom på att kräkas på tjejen bredvid mig. Herrejisses. Så jag vet inte om jag ska kalla det karsuelltur eller träning ikväll? Lär väl oavsett få träningsvärk om jag känner min stela kropp rätt, måste verkligen unna den lite mer varierad rörelse lite oftare....  

Full av endorfiner och en träningsvärk "from hell"! Resultatet av kvällens träningspass. Det där med koordinationsförmåga är och kommer förmodligen förbli en av mina svagaste sidor, men va tusan gör det när man har kul??! Jag måste vara en fröjd för gudarna att titta på, men det bjuder jag på. När man ska "skaka" bysten skakar varenda befintlig kroppsdel UTOM just det som ska skaka, men man tycks få träningsvärk av det också ;-) Tackar passets ledare för inspirationen, hennes glädje är så smittsam så jag struntar fullkomligt i om jag ser ut som en clown för roligt är det. Siktar in mig på nästa pass nästa vecka igen. Nån rörelse ska man väl kunna få att sitta rätt på ett halvår? 

Tisdag, inte vilken Tisdag som helst! Idag ska träningen återupptas! I sällskap av en mycket gammal (inte åldersmässigt, men vänskapsmässigt ;-)) vän bege mig på det första träningspasset sen nån gång förra våren? Hu, vill inte ens tänka på hur länge sen sist det var som valkarna fick sig en omgång. Promenader och joggning i all ära, men de går inte ens att jämföra med adrenalinkicken jag får på puls/styrkapass (mest beroende på den suveränt peppande ledaren skulle jag gissa på?). Jag älskar att jogga/springa, men just nu är inte riktigt väglaget att leka med och för att inte riskera diverse frakturer får det räcka med promenader. Så jag läääängtar efter att få köra slut på kroppen! Måste bara ta mig ur middagens paltkoma en stund först....

Träffade en kompis nere på stan idag när vi var på julgransplundring, hon informerade om att mina favoritgympaledare på passen jag gick på för något år sen nu börjat leda zumbapass, tjooooohooooo för det också! På tiden! Dock har jag en känsla av att jag inte lär vara ensam om den tanken, men testa ska vi. Förmodligen med minst 50 personer till, nackdelen med nyårslöftare ;-) Mina stackars axlar är upprörda av träningsbrist och misshandlande felställningar på jobbet, jag måste få bukt på det hela innan jag blir helt invalidiserad. Just nu är ipren och linnement min enda räddning för att slippa konstant huvudvärk och yrsel. Så kan jag inte ha det. Dags att slänga ut granen så gåbandet kan ta plats igen, då finns inga ursäkter.  

Den lilla snö vi blev tilldelade igår var som väntat borta imorse. Planerna på pulkaåkning idag gick därmed i stöpet. Så istället fick det bli en långpromenad för mig och Saga när Emil gick till en kompis. Herrejisses va illa min kondition blivit, eller kanske mycket berodde på hel vinterklädsmundering och barnvagn, men likförbaskat kändes det illa. Införkaffade idag ett par vindbyxor för joggingturer ute såhärårs, gåband till trots föredrar jag frisk luft och gåbandet får för min del bli ett komplement. Det är nog mest Tor som står för dte mesta användandet annars. Men all träning som blir av, är bra träning så det som helt enkelt finns tid för är helt klart bäst, oavsett vad det är. Nu ska här bättras på flåset! En ledig dag kvar innan jag kör ett arbetsmaraton igen, till helgen väntas ledighet tillsammans med darling, vår första gemensamma helt lediga dag (ok nyårafton, men den räknas knappt) sedan innan jul, DET ser jag fram emot!  

Idag har vi gått och blivit med gåband! Vi har letat efter ett löpband, men efter månader av letande har Tor gett med sig och gått med på att skaffa ett gåband istället. Jag är hitills mycket nöjd, men har ju bara provat den 5 min. Dock måste vi av utrymesskäl skicka tillbaka motionscykeln till dess rätta ägare. Inte för att den inte används, men vi får helt enkelt inte plats. Dock försökte ägaren till bandet sälja huset de bodde i också, men jag vet inte om det kändes som rätt ställe för oss att bo på ;-) Kanske inte kan köpa ett hus för att få plats med träningsmaskinerna? Däremot kan inget vara substitut för promenader och jogging utomhus, men det här är en anledning att inte kunna stanna inne pga dåligt väder. Dessutom har jag skaffat mig en sporre och ett mål, ska dit innan nyår, så då kan jag behöva lite extra motion för att trimma figuren ;-)

För att spinna vidare på föregående inlägg så blidde det en springtur. Satsa på toppform till 30 år? Just nu är det relativt illa på motionsfronten, så det kan bara gå åt rätt håll! Får väl vara tacksam för att faktiskt vara i bättre fysisk form idag än när jag var 20 år. Vi letar just nu efter ett löpband för att kunna fortsätta springa i vinter, ett gåband känns som att backa för Tor då han redan springer 4-5 ggr i veckan. Vi tänkte ta oss an en gemensam utmaning till att springa någon form av lopp tillsammans nästa år. Bara att kämpa på, framåt, bli bättre.

1:a September, årets första höstmånad. Det märks. Jag vet inte om jag kan säga att jag är redo för hösten, men det känns inte som att det stör mig att den är på intågande. Dagens springtur innebar klart förbättrade resultat då jag orkade springa nästan hela vägen utan att stanna, vilket jag mest tror berodde på att luften var svalare och mer behaglig för lungorna att ta in. Men jag föredrar helt klart att springa när jag slipper svettas en massa och knappt får luft pga. värmen, lagom är bäst. Så jag får väl se det som att September förhoppningsvis blir en bra springmånad. Imorgon är det tillbaka till jobbet som gäller, kvällspass.