M-a-ll-as Dagbok

Vilken dag... Har inte känt mig på topp, eller snarare sagt ganska låg måste jag säga. Besök hos pappa förgyllde dock tillvaron lite. Det blir några tunga dagar framför oss, men sen hoppas jag på bättring. Analysering och funderingar.... Jag har kommit fram till exakt dag som hela den här cirkusen började, till sommaren för 2 år sen. Ingen mening att älta och fundera, det kan bara gå mot bättre tider?

Jag har satt upp 2 mål för de kommande två veckorna. Minska kraven på mig själv och umgås mer med barnen på deras nivå. Är trött på att vara trött och grinig, att aldrig orka göra något med barnen, att aldrig orka ta tag i hemmet, att inte orka laga mat. Det finns mer långsiktiga mål där jag måste arbeta med mig själv på djupare plan, men det här är en början. Jag står ju ialla fall på benen och är glad för att jag fortfarande orkar skratta genom tårar när jag gråter. Allt är inte nattsvart, det är "bara" lite dimmigt. Solen finns där bland molnen, måste bara ge den tid att titta fram igen.

Inte helt oväntat kanske, men helt oönskat är jag nu sjukskriven i 2 veckor till att börja med... En helt sömnlös natt som inleddes med att jag kom hem efter stressig jobbkväll och kräktes pga stressen blev droppen som fick bägaren att rinna över. Jag har ett längre tag tänk att jag kanske behöver hjälp att ta mig ur den här onda spiralen av inre stress som byggts upp i snart ett år, men har inte riktigt kommit iväg. För när det känns riktigt eländigt så kommer det ett par bra dagar och allt känns "bra" igen. Men så hamnar jag där igen. Sålänge jag är på jobbet går det att hålla fasaden uppe och tränga bort allt det jobbiga, men i bilen påväg hem börjas det och sen får Tor och barnen ta "smällen". Hög tid att vända det här nu, lite försent till och med... Det jobbigaste är skuldkänslorna; av att inte vara på jobbet, att förlora massor av pengar, av att må dåligt av "fel orsak"... Jag vill vara jag, vill vara glad och inte ha ångest hela tiden...

Inatt har jag sovit som en utslagen i 13 timmar. Däckade efter ett bad kl 19 och vaknade inte förens inatt nån gång. Troligtvis väbehövligt, men jag känner mig fortfarande sjukligt trött. Orkar inte riktigt ta tag i dagen... Väntar dessutom besök här hemma imorgon så det finns en del att stå i, men det får nog vänta ett tag till... 

Påsklov för Mileman, det borde vara vår nu men utanför fönstret vräker snön ner. Liknar lite mer jul än påsk kanske man kan säga.