Nästan overkligt hur både månader och år, som "försvinner" och rusar iväg, ofta undrar jag vad jag har gjort i alla dessa år....det hemska är att jag igentligen bara haft en sak i huvudet, och det har varit med att förtvivlat försöka läka mig, och kunna bli såpass frisk för att kunna förklara att detta faktiskt sker på riktigt...och guuuuud vad många år det tagit, både med att hitta tillbaks till mig själv, för att kunna berätta utan att låta "galen"..allt läkande, osv..

.Bara att  försöka  hinna ifatt  till "verkligheten" , på de mest otroliga och tänkbara  sätten, för att bli bättre, har inte varit det lättaste, och själv förstå vad som händer, med allt vad det har inneburit, idag hade det blivit en bra Science fictionfilm fast på riktigt  

Självforskat på sig själv,och hittat på alla möjliga sätt för att hitta svar eller bot, samt fått kontakt med människor runt om i Världen som är liksinnade pch drabbade.Börjat studera via internet i olika ämnen som kringrör ämnen och all mystik med detta, och om vad som sker händer med mig och min kropp. olika sorters fakta och, lösningar, studier, forskningar mm...samma sak år efter år....samma symtomer i olika stadier, återkom som i en ond cirkel, tragedier, förlust efter förluster, flytt efter flytt, all smärta man uthärdat, frustration, förtvivlan, desperat, ensamhet..tills jag började förstå och ta min egen "forskning" på allvar...

Morgellons, Mindcontrol, förgiftning, eller vad man nu kan ha utsatt och gjort med mig... kanske det ursprungliga svaret förblir i ovisshet, men en sak är jag säker på, att en kombination och mix av annat ligger närmare tillhands, varför jag drabbades så hårt...vi lever ju inte precis i en hälsosam Värld idag, och min bakgrund både i arbete och alla historier som lett till misstanke av Varför just jag....med facit i handen, är det nog många orsaker varför jag drabbats så hårt och har nog hjälpt till att  både förvärra, och därmed förvirra både mig själv. Villket inte har gjort det lätt för utomstående och de som varit involverade, sjukvård, läkare mfl att inte vilja förstå, utreda eller lyssna på det som verkar vara overkligt för dem..Morgellons, Mindcontrol, Kemikalier, Chemtrails, Gmo, vacciner, och så mycket mer kan var uppkom till vad som sker, men inte många vet...

Jag har inte upplevt något riktigt "roligt", kom jag på häromdagen...inte ens varit på restaurang eller liknande, inte ens firat traditionella högtider, eller ens få uppleva känslan av gemenskap... knappt sett en hel film på tv, inte ens kunnat läsa en bok under dessa år...hm jag fattar knappt det själv, nu när jag har kunnat göra småsaker inom hemmet, som jag inte kunnat eller gjort  dessa år.... Hade därför en av dessa "verklighets"  upplevelser när jag tittade på en del filmer med min yngsta son för någon månad sedan, jätte mysigt...likaså när min äldsta son och flickvännen varit på besök, (som  han förvisso också varit åren tidigare), men sista besöken hade vi både pratstunder, myspys, åt middag tillsamman, och filmkväll..

Bara att få kunna passa upp sina barn och göra något som alla gör, äta middag i lugn o ro, vilket inte vi har gjort på flera år, ibland har jag inte ens kunnat laga middag eller ens prata med dem, om jag mått riktigt dåligt, bara min närvaro har funnits där..nästan ofattbart när jag ser tillbaks hur vi kom ifrån allt som kan vara en "normal vardag" inga kalas, ingen jul...usch...Måtte jag aldrig falla tillbaks...men nu har jag kännt att min mentala hälsa har varit bra såpass länge att jag vågar skriva det åtminstone  ....men känslan av att komma på dessa små saker är otroligt positivt och framför allt att jag äntligen kunnat bli Mamma igen för mina söner...

Men nu så....vågar knappt skriva det heller...har jag känt att verkligheten börjar bli ett med mig, och stora förändringar börjar ske...mycket märklig känsla i positiv anda...men jag har fortfarande mycket att ta mig igenom, likaså med min hälsa och självläkandet...men jag är på G...

Har inte skrivit på många månader, inte för jag har "grävt ner mig" eller hamnat i depression, utan istället har jag verkligen kämpat med mina "tokiga saker" för att bli bättre, och med att få fler svar och fakta, kring allt detta jag går och har gått igenom...samtidigt som jag måste sköta allt det dagliga,  precis som alla andra, det man har i sin vardag, dock i hemmet, med städ, tvätt, matlagning, handla, promenader med min älskade hund, och alla små problem som uppkommer och ställer till det....

En evig press och stress med ekonomin, som blir att mer pressad för varje år, och nu när jag inte ens har något att sälja längre, det lilla jag hade kvar i värde, efter förlusten med företaget, gick förlorat, vid alla flyttningar och det jag kunnat sälja har varit desperata utvägar för att kunna överleva, utifrån alla olika händelser som hänt genom åren.

Det man tidigare nästan tyckte var självklart, småsaker som vad som behövs i hemmet, eller  att ha mat i kylskåpet, toapapper!!! eller med att kunna betala sina räkningar varje månad.. osv..idag är inget en självklarhet, inte ens toapappret!! ....minsta lilla som går fel eller kostar extra, blir det konsekvenser av, och så har det varit sedan alltihop började..först trodde jag att det var tillfälligheten som gjorde att allt gick fel, och missförståelse mm...nu vet jag bättre... men det har kostat mig mycket, både tid, kraft och pengar och massa onödiga förklaringar som jag ändå inte kunnat stoppa eller förhindra...

Nu är det inte bara pengarna och sakerna som är borta, utan också min hälsa som gör det omöjligt i nuläget att kunna börja arbeta, utsikterna svåra men med många ideer... och det stressar mig oerhört att hela tiden bekymra mig hur jag ska ha råd, att köpa hem mat, och annat man behöver i hemmet, samt att inte kunna läka mig rätt, när jag nu väl har svaret och vet hur...

Dessutom tar allt dubbelt så långt tid, till och med dagar för att kunna få gjort dom enklaste vardags sysslorna mm..Jag har alltid varit den som kunnat göra flera saker samtidigt och arbetat snabbt....och nu orkar jag knappt bära eller ens lyfta stekjärnet ibland..men detta är bagatell i det hela, ibland får man acceptera när man har en sjuk kropp, och får rätta sig efter den, det finns de människor som hamnar i olyckor och som inte kan göra något alls själv...

Men det svåra är nog för många av oss som blivit sjuka eller drabbad av något, och som är vana att kunna utföra och göra saker själva...att  både lära sig ett nytt sätt att leva på, men också kunna acceptera allt som man kunnat och gjort tidigare men inte längre kan..än hur mycket man vill..men faktiskt inte kan.., det är då man också ser vem som finns där, som också förstår och kan acceptera förändringen, samt de som är  villig att hjälpa varandra i situationer man inte kan själv eller har förmågan att kunna eller utföra...

Hursom helst går det dock framåt, jag har även intensivt börjat forska vad som händer i hårrötterna, och har nog hittat svaret varför mitt hår inte har växt ut, om bara någon av alla dessa läkare som studerat och träffat mig, plockat ut lite hår, från min botten, eller var som helst...hade dom ivarje fall fått ett svar att det inte stod rätt till...blir så arrrrrrgggg...helt otroligt att man inte gjort detta, utan anklagat mig eller trott på grund av mina journaler att jag varit i ett stadie, liknande scizofreni?!!,dysmofobi, depression, inbillning, trikotillomani, sistnämnda såg jag för någon månad sedan, i min gamla journal (2008) vilket betyder att man drar ut sitt eget hår, ögonfransar mm..Ironiskt nog för mig som har arbetat med hud och kosmetik i 24 år, med att bli anklagad att ha gjort mina sår själv, samt dragit av mig håret, och när det inte växte ut...vilket det i alla hår har sett ut som det ska göra, pågrund av den tjocka biofilm/hinnan som legat över hårsäckarna och porerna, har man sagt att jag rakar mig, ibland såg jag helknasig ut, lät det växa i nästan ett hår, för ca 3 år sedan för att bevisa..hm...att jag inte rakade det, utan det svarta hår/fibrer?! bara växte på vissa ställen och för övrigt såg det ut som det var rakat..fick dock hudkliniken 2011 att skriva in i journalen att hon såg i förstoring att jag inte rakat mig, men dock ej mer hjälp än att ha överbevisat att det var som jag beskrivit...inte ens undersökt varför min hårbotten varit allt från klibbig, klistrig, oljig mm...vilket gjorde att det kändes som huvudet kokade ibland, och migrän anfallen var täta, veckovis ibland, kändes som "sista stunden var kommen" vid dessa migränattacker...har fortfarande en del migrän, men ljusår ifrån att likna de som jag hade i ett par år...(2007-2009)..och när jag får dessa idag, tycker jag det är jobbigt och blir sängliggande....kan knappt föreställa mig hur det var, mer än minnen som väcks till liv emellanåt, av vissa händelser, Tack Gode Gud, med att jag faktiskt lever idag när jag väl tänker tillbaks...

Det jag börjar ifrågasätta nu eftersom vi är inne på  2013, och jag fortfarande inte har fått tillbaks mitt hår, och har fortfarande liknande symtomer, förutom såren (de är väldigt få idag) och skulle kunna berätta samma sak idag, som då....hur kan en hudläkare, eller sjukhuset (hudkliniken) sätta denna diagnos utan ens uträtt mig, om det verkligenskulle vara så att jag på riktigt drog av mig mitt hår?!...är inte detta märkligt?!  det var inte inom psykitrin jag var inlagd detta år...och hur mycket av dessa uttalade symtomer man givit mig 2008 från sjukhuset har haft betydelse genom åren och alla läkare som ignorerat mig, ej heller velat analyser mina hårstrå eller tagit blodprover utöver det vanliga, trots jag åtskilliga gånger bett om detta...

Hur som helst läker jag mig vidare på den naturliga vägen, och med mina hjältars hjälp,  Anders Sultan som trodde på min historia redan, bara det var en befrielse...slutet av 2009, och introducerade mig med Ion-silvervatten och msm, och ems krämen som  visade sig vara perfekt min hud med gamla sår,mm .. Vid denna tidpunkt var jag fortfarande väldigt dålig, och inte kapabel till mycket medn sökte mig framåt och fann Morgellonsgruppen... påsåvis fick jag kontakt med andra morgellons drabbade....men orkade inte så mycket då och var inte på internet särskilt ofta, dessutom visste jag inte ens hur knappt facebook funkade, än mindre att man kunde prata på skype....Tänk vad jag hunnit lära mig mycket sedan 2011...då blev det en vändning, och kanske också för att jag fick lugn och ro, kring mitt boende, dom andra åren fick jag flytta varje år...sedan 2007...och det vet nog alla som flyttat eller flyttar vad det innebär, även om man är frisk..

Efter jag varit i en radiointervju med Roxy Lopez  ( www.thetruthdenied.com) för ett år sedan hade jag kontakt med min andra hjälte, Dr Wil Spencer som också hjälpt mycket, och efter att ha användt hans produkter med en kur, jag gjorde i somras, har allting gått framåt Han har både forskat och arbetat med många som har Morgellons och därmed stor erfarenhet kring detta, men också med allvarliga sjukdomar, elkänslighet, allergier, tumör, sköldkörtel, svamp/mögel.. mfl..läs mer på hans hemsida om ni är intresserade....för mig personligen har dom varit effektiva på många område, och märkte stor skillnad när dom var slut,  dessa produkter är bla effektiva att ta bort gifter och metaller som samlas i kroppen, men också mot andra viktiga näringsupptag och  naturliga tillsatser som kroppen behöver, som vi inte får via mat, eller kan bli sjuka av, som ex gmo, chemtrails, morgellons mm  www.bodyelectrician.com 

Min tredje hjälte fick jag kontakt med för några månader sedan, och vi har hunnit med en hel del också...vi testar nu via en homopath droppar som enklast förklaras såsom att det tar bort frekvenser och stöter bort främmande "föremål" ur kroppen som inte ska vara där, samt det vi båda kännt med hänvisning till morgellons, mindcontrol, liknande symtomer, att hjärnan blir klarare, mindre elkänslig, allergisk, och mindre stickningar och "konstigheter" i kroppen...Samt man får bättre skärpa runt omkring, vi båda upplever, mer verklighetskontakt och jag själv känner mer kroppskontakt, känsligheten i huden, som när man tex tar på huden/kroppen, vilket jag inte kännt sedan 2007 kanske ännu längre tillbaks...

Det är faktiskt en mycket märklig känslig...att känna sig normal, (börjar förstå hur det kan kännas att "komma tillbaks" och börja om efter svåra olyckor, när kroppen inte fungerar)..att bara kunna känna såsom vanliga, små till stora krämpor och smärtor, mer som en normal smärta...samtidigt kommer det upp mycket konstiga fibrer/hår mm...vilket visar att kroppen inte vill ha dom där längre,tja...detta är vad jag hoppas att jag kan få berätta vidare om...när tiden visar lite mer...men hittills har dessa små droppar visat framsteg både vad som händer i kroppen och vad man via mikroskop kan se positiva förändringar med....men nu har jag ont i nacke och kropp efter långt skrivande man är ju lite klen, trots allt)

Lång story...men det var ett tag sedan, tack för att du orkat ta dig tid att läsa...om du kommit såhär långt

Ska försöka att kortfatta mig bättre och besöka min blogg lite oftare

Love Peace and Understanding 

 ...Lite uppdatering sen sist....om det nu funkar...med min data

Samma gamla visa när det gäller min hälsa, upp och ner med alla symtomer som tidigare, med migrän, allergier, överkänslighet, smärta i kroppen osv..

Känns som det börjar bli väldigt tjatigt att behöva beklaga sig om och om igen...är verkligen trött på att ha det så här..men det är som det är...men jag försöker bara hitta de rätta knepen och de utvägar man kan lindra, för att få ett någorlunda humant liv. 

Mitt "spindelnät" börjar jag få loss ordentligt, men snacka om vilket projekt det är, både när det gäller tålamod och hålla psyket stabilt, för det är hel galet vad jag behöver göra, men intalar mig hela tiden med att, när jag ser framstegen än om det är små,och när jag börjar få normal känsel i huden, och faktiskt börjar känna igen mig själv, att jag har väl inget annat val, än att projektera som jag gör, när jag nu funnit "vägen" och vet lite mer....

Låter säker helgalet, och det är det...blir nästan själv, galen över vad som finns därunder, och vetskapen att i så många år...smärtat mig så..  och exakt där jag såg dom första "konstiga" håren 2007, och på de ställle som jag började reagera, få sår mm,

Är också den vägen som jag förklarade redan då med svullna körtlar, och allt annat, som hände var längs lymfvägen genom hela kroppen, topp till tå..

Det är också dessa ställen som jag nu reagerar eller jag får ut märkligheter, ur huden, och blir lite oljig mm, "en hel del ilska kommer fram",  eftersom när jag redan då påpekade detta fr 2007, vilket man då, sa det var fettknutor, pms, klimaterier, mm, vid hudkliniken uttryckte läkarna 2008, efter jag försökt berätta och beklagade mig,  att huvudet kändes som det kokade och bildade vätskesamlingar och att det kändes som om håret växte under hudlagret... vilket man förklarade mig deprimerad och att inget kunde bildas under huden, när jag beskrev att deras plåster eller kortisonsalvor stannade kvar under huden..  

(men såklart deras åsikt var ju att jag gjort såren själv och dragit av mig håret..grrrrrr).men nu.har det ju visat sig att det visst kan göra, och då vill dom inte ens titta eller utreda vidare, det jag kan bevisa??

Kanske detta orsakat all ödem och vätskesamlingar som jag har och haft, med allt som samlats under hudytan, något år kände jag mig som en michelin gubbe så svullen var jag...kändes som mina muskler och skellet höll på att smulas sönder den tiden..

När man tittar med förstoringsglas ser det ut som mina egna kroppshår/fjun, och hår har virats in i huden..och håller nu på att släppas loss...men det "svarta" är likt en lång tråd som, kanske, enligt min egen teori,  bildats som ett onaturligt blodkärl mellan där det blev sår.., och binder ihop detta "märkliga "som leder genom kroppen. och ställer till det.

För man ser just det "svarta" komma upp ur huden, eller framträder vägen som jag beskrivit tidigare, kanske, liknande en bindvävsinflammation, eftersom porerna täpps till, och har inte var synliga under många år. och längs lymfvägen ....

Kanske detta också berodde varför jag var så oljig i huden, längs dessa ställen och bildar den plastiga huden,  det nästan knastrar, gnisslar, ger metalliska ljudeffekter i öron likt olika radiovågor, även i nacken sprakar det till ibland, särskilt när det dragit ihop sig under natten, och hinnan bildas på nytt...

Ibland blir jag nästan bubblig i huden på vissa delar av kroppen, huvud mm, särskilt när jag får ut dessa främmande hår, "släpper" det och man känner hur det lättar till...hm..en hel vetenskap...är också överkänsklig med allt elektriskt, kyl,frys, data, tv, lampor, särskilt rör, osv.. och små partiklar i luften, damm..mm

Mest utsatt, är ansikte, kring ögonen, huvudbotten, ibland känns som den kokar, men också örat, tinningar, halsen, nacken,brösten, osv..På vissa ställen uppkom likt  en  brännskada på huden(inifrån och ut),  allergiska reaktion, speciellt blev dessa reaktioner när jag gjorde kuren som rensar ut gifter och metaller, allt som stoppar den naturliga blodtillförseln, lymfvägen, och blodcirkulationen.

Det var lite om mitt "projekt" spindelnät...förstår att det inte kan vara lätt, att förstå vad jag försöker berätta, men filmen med bilder jag lagt ut på youtube, kanske förklarar det bätte, kan tyvärr inte länka...men kolla under Morgellons, Nanoteknologi mm...... eller kanske under marie palac, så hittar ni mig, har varit med i några radioshower och pratat lite, med min swengelska

Något som förvånar mig verkligen, när jag inte trott att man bryr sig om "lilla mig" och min historia, är när jag såg att 20 000 besökare har besökt youtube, när jag blev intervjuad av Roxy Lopez i hennes radioprogram...

Speciellt  när jag vet att man i Sverige knappt hört talas om Morgellons...hade kanske inte tänkt att jag skulle visa upp mig för hela Världen, att jag faktiskt lämnar ut mig själv såhär...men när nu åren har hunnit gå och faktiskt ser hur jag och många andra lätt hamnar utanför och glöms bort när man drabbas av det overkliga,  

Och hur svårt det är att komma tillbaka, då känns det som jag har gjort rätt, både för mig själv och andra som är lidande i ovanliga sjukdomar eller drabbats av det overkliga....hm...kanske därför mina konton är hackade och datan krånglar för jämnan...suck, suck...

Men när jag ser dessa siffror, tänker jag att mitt budskap kanske ändå kommer fram en dag  

Jag har också hunnit med att försöka göra mig hörd, både på Sydsvenskan, Kvällsposten, Expressen, Uppdrag granskning, fått ihop med med social, och psykiatri med ombud, kontaktat olika föreningar som värnar om människan i samhället...men tyvärr är jag så dålig i kroppen vilket hindrar mig med mycket, och blir lätt okoncentrad och tankspridd...vill så mycket men...Vi får väl se om någon av ovanstående hör av sig, verkar som journalister inte vill skriva om den bittra sanningen om vad som kan hända med människor, som ofrivilligt hamnat utanför samhället, och inte längre har möjlighet att tillföra som tidigare...

Var rädda om er

LOVE PEACE AND UNDERSTANDING 

 Blir nästan förskräckt över all upptäckt jag hunnit med att göra, under tiden jag varit sjuk och tvingats gå igenom, med bla åkommor o sjukdom, socialt, myndigheter, sjukvård, och allt annat, med att förstå hur jag ruinerat mig totalt, och hur jag nu ska kunna få råd med allt till ett överlevande med detta och till mitt tillfrisknande.

Att man så lätt plötsligt blir betydelselös, och ens ord värdesätts inte på samma som tidigare, såklart inte med de som känner mig, men överlag ser jag hur stora förändringarna gentemot mig har blivit, sedan jag förlorade allt och blev sjuk...lustigt blir det med alla historier om mig själv jag hunnit höra, som har varit långt ifrån sanningen, och med det faktum att det är först nu jag berättar så gott som allt....är det nästan ingen som vet vilka år jag i min ensamhet fick uppleva på alla olika sätt och händelser.

Spelar inte så stor roll för mig själv idag, men det som gör mig så för förtvivlad, är att jag ser hur enkelt man får människor att ge upp, och blir lämnade till sitt eget öde, också hur enkelt att få människor att tro dom är psykiskt sjuka och inte hjälper dem, på ett sätt som skulle få många, säkert kunna bli friskare snabbare och få tillbaks sitt liv,

Istället matas dom med medicinering och överetalar dem att det är för deras eget bästa....fler o fler människor lider istället utan igentligen inte förstå vad som händer, och vågar inte berätta deras sanning,  blir avtrubbade och går in i en zombievärld, och tappar sig själv...

Min egen förtvivlan är att jag måste gå igenom det jag gör, och veta att jag kan både göra mig friskare och förklara vad som händer, vilket är ganska logiskt nu när man vet, än om allt är så overkligt, tänker varje dag

"så här ska man inte kunna göra, som ex att dra och plocka bort spindelnäts liknande trådar i huden, jag skulle vara alldeles sårig i hela huvudbotten om jag gjort likadant med min hud, innan jag blev sjuk...den otroliga hinna som bildas och antagligen gör denna kemiska reaktion i huden, täpper porer, stryper kärl, blir kristalliserande, klippig osv....Bara vetskapen att när jag från början 5-6 år sedan förklarade exakt samma sak, som idag, och veta hur jag i olika faser blev sämre, och sämre , hur paniken var när jag sa på sjukhuset, det är något som täpper igen mitt ansikte, hals och huvud, som jag kvävs....och se vad som hänt....

Helt jäkla otroligt att man skulle kunna dö pågrund av att man avivsar, människors rop på hjälp, och tar ansvaret med att säga, "du inbillar dig", erkänn att du är depremerad osv....när något fruktansvärt sker med ens kropp och organ, som varit så svårt att förklara tidigare....blir så förbannad, över att man kan göra så här, utan ens försökt att titta närmare eller hjälpa....tänk om jag givit upp, när det varit som jobbigast, och inte gjort dessa "galna försök med att lindra"...men alla är inte lika starka, eller envisa och våga berätta, andra orkar inte alls...  

Jag själv är helt slutför tillfället , både i nerver och kropp efter så många års kämpande, och allt jäkla "pillande" men jag har heller ej varit, så närvarande, igenkännandet av mitt yttre, och medveten som jag blivit detta året.

För efter min "sanering" av allt det som funnits och betett sig likt sensorer och elektriska spröt, vilket har både stört min mentala hälsa, och ödem i kroppen, men också min hudstruktur och beröringskänslor,  

Och nu när man har fakta och vet vilka hjälpande produkter till bättringsväg, samt  hur viktig kosten och allt annat betyder, då har man inte ekonomisk möjlighet, att behandla sig eller få hjälp.

.Helt jäkla OTROLIGT...herregud, man visste väl inte hur man skulle kunna bota andra sjukdomar tidigare, om man inte prövade sig fram, gör utredning och undersöker, och all forskning, vilket såklart man även gör och har gjort, med allt detta som drabbar oss, fast då i tysthet och säkert konspirationer på många plan....

Publiceras något är det bara när tekniken, eller framtaget svar är till fördel, för då kan man berätta hur bra, och fantastiska resultat av "det/den"  kan vara, och allt med hur man kan göra och utveckla, övervaka, mm med ex microchips och implantat  av olika slag...endast för att hjälpa människor och utvecklingen, och vilka fördelar, bla, bla....så lätt människor blir imponerade över teknologins utveckling och alla häftiga datasaker,

Men jag tror att det inte är ofta man tänker, hur allt detta kom till innan det når marknaden eller media...ej heller hur, detta blev framtaget och utav vad, vem, mm, man allt forskar fram, eller konsekvenser, bara ögonblickets händelse eller när  man får introduktion av allt, sen om det kan vara av stulna och försvunna handlingar som kommit i fel händer, eller människor som tvingats vara forskningsobjekt, med eller omedvetet, alla djurförsök..osv, osv..

.Kusligt, skrämmande och med tanke på med allt vad som händer i Världen på alla område där det finns levande varelser, blir jag rädd ialla fall...ändå är jag en av dom, som omedvetet drabbats av något, och lever i detta h-lvete.... alla vet nog om mycket av det här, om inget annat ser man nästan i varje film eller serie, vad som kan hända, men tror att det bara kan hända på film.....tja...det trodde man säkert när man såg på film ala James Bond mm för 20 år sedan, och se hur utvecklingen är idag!

Men det är  väl lättast att stoppa huvudet i sanden, och säga att männskorna som försöker berätta eller bevisa, att dom är sjuka, eller andra förklaringar man till sin åsikt.... tills man den dagen som jag själv, råkar ut för det som verkar ofattbart och overkligt,, inte kan vara tysta längre, ej heller accepterar vad som händer utan förklaring eller omvårdnad, eller ens hjälp att överleva en vardag, ....

Och försöker man berätta du kanske råkat ut för något expriment eller blivit förgiftad, då blir du psykförklarad och otrovärd,  har schizofreni, eller annat man kan förklara bort med,  och låter dessa människor få klara sig själv, och stå ut med allt overkligt som sker med oss...vissa kanske blir mer eller mindre idiotförklarad av omgivningen, och isolerar sig och tappar sitt människovärde...  

Dessutom blir man överkänslig och hälsan blir dålig med olika åkommor, och då har vi ytterligare faktorer som spelar in i välmåendet, ex GMO, Chemtrails, Mindcontrol, mediciner, elektricitet, och allt annat vi blir lidande av i vår miljö....inte konstigt vilken dominoeffekt det blir och hälsan allt sämre....i

Och jag som skulle skriva lite kul idag av helgens händelser, men efter att plötsligt bli kräksjuk i morse, är dock bättre nu...blev jag insnurrad i detta inlägg....får skriva lite kuligt imorgon istället

Ta vara på er, ät nyttigt, silvervatten, msm, är några små tips som kan vara bra till det mesta, bikarbonat o äppelcidervinäger, havssalt, pepparmyntsolja mm o chlorella, för alla metaller o gifter vi får i oss...Lite av dagens spontana tips....själv har jag slut på allt, snyft...

LOVE PEACE AND UNDERSTANDING

Mitt hälsotillstånd skrämmer mig lite för tillfället, än om jag förstår mer än någosin varför jag mår och känner som jag gör, med alla symtomer och "konstigheter".

Men det är inte lätt att vara stark och förnuftig efter så många års kämpande, och nu med vetskapen att man hade "rätt" från början är svår att hantera...

Speciellt efter att försöka komma ur detta "spindelnätslager" och svullnader som bildats under huden, kristalliserande, siliconliknande vätska, oljig, klibbigt, allt man försökt göra för att bli av med det.

När man nu äntligen har kommit så här långt, och faktiskt förstå att hela jag varit instängd, på riktigt och inte i fantasin, eller någon inbillad sjukdom, är faktiskt riktigt skrämmande....samtidigt är jag glad, men det känns underligt att få nomal känsel i kroppen igen...

Vad som händer med mig, vet jag inte säkert, det verkar som det ämne jag har och haft i kroppen sprider sig via kärl och lymfvägen, liknande bindvävssjukdom, gör att kroppens organ blir i obalans, och trycket gör att jag blir yr, och får extra mycket huvudvärk och smärta i nerverna i kroppen...funderar varför man inte undersökt eller tagit prover på detta med bindväven, om man nu inte "tror" på morgellons eller annat...

Usch vad jag blir trött på allt... är fullkomligt slut efter att hållt på att försöka göra mig hörd och bli tagen på allvar om vad som händer mig...blir nästan apatisk, men kämpar att hålla mig fokus på vad som händer med alla framsteg jag gjort. 

Riktigt märkligt är det med upplevelserna som jag hade för 4-5 år sedan, beter sig nästan likadant idag, vilket jag inte upplevt på många år, samma sak när det gäller syn, smak, lukt och hörsel, väldigt känslig för vissa signaler, toner, och andra ljud som kan bli genomträngande, även med olika ljuseffekter. Verkar som alla ens sinnen blir påverkade på olika vis...så har det varit i mitt fall...

Ändå börjar jag verkligen undra vad i helsike är det som jag har i min kropp, kanske ni undrar varför jag nämner Morgellons, är allt som kroppen drabbas med som andra lidande, har likadana upplevelser och symtomer av, såren, håravfall, alla dessa konstiga fibrer, silkesaktiga trådar man kan dra ut eller som finns på huden, liknar en liten dammtuss ibland mm

Varför Chemtrails, mycket för att yttre miljöfaktor påverkar mig och särskilt i början när allt runtomkring drog till sig extra mycket damm, svartmetalliska smuts, oljigt på väggar, och inredning, och hälsan förstås, likt morgellons, allergi, yrsel, huvudvärk, förvirring och glömska..och mycket mer, allergi och vad man diskuterar med kemikalier mm

Varför Mindcontrol, oj...oj...här skulle man kunna skriva en deckare...men även här har det mycket med ens hälsa som ex migrän, yrsel, hjärta, domningar,svullnader, förvirring, glömsk,mm, och framför allt,med vad jag brukar säga, om alla konstigheterna som händer, och sker oförklarligt omkring sig, Ibland känner man sig nästan som över spirituell och synsk.., och skulle jag kunna berätta mer om det här området, om vad som kan hända med en, och vad som hände då jag förlorade mitt företag,och alla oförklarliga saker som hände då, men kanske även ni hade börjat tro jag är/var galen och fantiserade ihop historier..

Jag själv har mina egna teorier och spekulationer om vad jag blivit utsatt av, men har inget riktigt svar, därför är dessa område de som liknar min egen berättelse närmast...vi får väl se vad framtiden utvisar, och hur som helst finns där många forskningar kring dessa ämnen som leder till en samhörighet....En sak är säker, det är mycket vi inte får reda på vad som sker och händer med vår Värld, med miljön, naturen, oss människor och mer...och många blundar helst för sanningen eller inte vill höra...och då händer mer och mer...och mer....

Eftersom jag alltid varit väldigt ärlig och spontan med vad jag säger,  insåg jag inte när jag började bli sjuk, och allt mer ofattbara saker började ske, att inte så många människor är mottagna för att höra det som både är sant och hemskt, och kanske verkar omöjligt.  Det tog mig några år att förstå att man trodde jag blivit utslagen totalt, och att jag "säkert snart skulle bli frisk" eller slutade tänka på "min sjukdom"

Själv tycker jag nog, att innan allt det här hände, det var då man borde sagt att jag var lite "crazy", för det var jag speciellt med min adhd, som gjorde att jag alltid hade något pågång och brydde mig om alla andra...hur som helst  lyckades jag trots detta bygga upp mitt företag och min dröm till verklighet, och det är något man aldrig kan ta ifrån mig...

Men man tog ifrån mig all mänsklig rätt, till försök att hjälpa mig när jag frustrerat bad om det, allt till bättringsväg och för att bli betrodd...att det skulle ta så många år för att få fram sanningen, och vad detta har kostat mig, ska bli intressant och se om någon tar sitt ansvar och erkänner, troligen inte....

Som jag sagt tidigare det är och framför allt har varit, detta perfekt vapnet att utplåna människors liv med psykisk tortyr, som ingen ser....och lämnar kvar något som blir svårt att bevisa vems fel eller hur, var och varför detta har skett....

Idag mår jag fortfarande dåligt efter migränen och känner mig konstigt yr, det svichar och gnistrar i huvudet, eller kanske är det öronen, tja...detta är bara en känsla jag försöker beskriva, men jag är ändå så glad över att jag tvingade mig att orka, göra ett besök hos min vän i hans affär, har saknat honom jättemycket då vi har alltid varit nära vänner. Idag räddade han mig genom att överleva några dagar till ekonomiskt, men framför allt är jag lycklig att vi träffas igen, eftersom det har hunnit gå några år och jag så ofta varit påväg, men... , fniss...fast så har det alltid varit under våra 25 år som vänner...

Mycket är mitt fel att jag förlorat kontakten med så många av mina vänner och familj, när jag har fått hantera mycket ensam, och det inte funnits plats eller tid att träffa någon, eller kunna fungera normalt socialt.

 Men jag önskar ingen att få gå igenom det här helv-tet ensam, för det är jobbigt för omgivningen, och jag lider så för mina söner som tvingats vara med och uppleva allt, och se vad som hände med mig under åren, hur jag tvingades försöka överleva på alla olika sätt, usch....jag nästan gråter vid tanken....man ville bara gömma sig  och därför blev det nog så att jag tillslut isolerade och faktiskt förlorade mig själv ett par år...

Känner mig redo för återförening med de som vill träffa mig, och respekterar att jag är en ny Marie, och kan inte umgås och vara social som tidigare eller helst skulle vilja, men en dag så.... och med äkta vänskap, spelar inte åren någon roll...det är ju så i livet, man vet aldrig vad som kan hända, och ibland sker saker och ting på de mest oväntande sätt i handling och händelser, man inte hade trott...det gäller bara ha en förståelse och öppenhet för det ovanliga...

Tyvärr orkar man inte så mycket, idag känns det som jag gjort en maraton runda, hela kroppen ömmar,  och då har jag faktiskt inte gjort någonting mer än, promenaderna med Kenzo, mitt lyckliga besök, varit på apoteket, och varit på gården med min kära granne o hundarna, måste tillägga hur rörd jag blir över min grannes omtänksamhet, fick lite gryta till kvällsmat  

Det finns en del underbara människor som delar med sig till mig, och jag är så tacksam,  inget jag förväntat mig, glädjer mig oerhört och faktiskt håller mig vid liv...pratade med min älskade ängel Malin idag, hon är så gullig och ringer mig fortfarande efter alla dessa år, trots det gått år sen hon och Robin gjorde slut...ler lite och tänker egoistiskt, hur gärna jag ville bli svärmor till denna ljuvliga tjej  

Därför blir jag så irriterad över att inte orka med att göra så mycket och hela tiden ha någon åkomma i kroppen, för att inse, även det som faktiskt mig glad och lycklig, orkar jag inte....men jag ska kämpa vidare...fortsätta vara positiv....tänka på alla framsteg...och uppskatta...lära mig vad jag kan och inte kan...en dag i taget...tja...jag har en hel dröse av ideer vad jag vill göra  och ska göra, när jag kan...men jag måste lära mig...långsamt...

Får hoppas att det vänder och dagarna blir lite bättre igen....på något sätt, känner jag större hopp och tron på en förbättring till skillnad sen tidigare...mitt inre säger mig någonting...men något förvirrar mina tankar...så tålamod

Take care alla kära besökare

LOVE PEACE AND UNDERSTANDING

 Har haft några dagars attack med upplevelser som man tidigare trodde att man hallucinerade eller inte förstod att vissa saker kan ske utan några svar eller logik, och det spelar ingen roll längre vad man förklarar eller försöker bevisa, det sker och händer ändå.

Fick migränanfall, ovanpå allt, så jag har varit utslagen några dagar, men har fortfarande skarp huvudvärk och okoncentration, känns som man är bakfull, eller druckit en flaska vin, å det har jag inte gjort...nu har jag bara råd att dricka vatten några veckor, men försöker vända det till positivt att vatten är bra för kroppen...

Jag dricker inte kaffe och knappt te heller, och har varken grönsaker eller frukt som jag brukar blanda med vatten, för att göra det både nyttigt och smakrikt, Jag haaaaaatar att vara så här fattig, och hela tiden sjuk med någon åkomma, är så obeskrivligt trött på att ha det så här, att inte kunna göra något vettigt på grund av min situation och hälsa....

Det är fruktansvärt påfrestande och stressande med ekonomin varje månad, och oroa sig för mat, min hund, och allt man behöver i hemmet, och vad som jag vet kan göra mig friskare, men inte ha råd,

Trodde aldrig man kunde hamna i en sådan här sårbar situation när man är så maktlös, över sin situation och inte ens kunna göra något, och faktan som inte går att undvika längre att förstå, att jag verkligen inte kan överleva ekonomiskt månad efter månad, tror hela tiden att jag ska bli bättre, och nog fanken händer det något .... i dagens läge 0 kr på kontot och i börsen, man blir ju så nedslagen... och veta att man inte får utbetalning från d 27:e, vet faktiskt inte hur jag ska klara resten av månaden....suck, suck...

Obeskrivligt, overkligt och ofattbart har jag nästan lyckats att komma ur "spindelnätet", helt jäkla otroligt att inse att man faktiskt varit instängd med lager på lager av hårliknande fjun och strån, under denna hinna, som man nu försöker skrapa sig loss från.....blir så upprörd när jag förstår hur galet det är vad jag måste göra, och dessutom veta att jag försökt komma loss från detta i över 4 år, och inte fattat, att jag faktiskt gjorde rätt från början, men inte vågade försöka mer, efter sjukhustiden...och därefter blev så mycket sämre att jag glömde hur det började...hur som helst börjar jag komma loss, men det är obehagligt...

Måste sova nu...klockan blev för mycket idag med, och huvudet dunkar och synen blir allt suddigare...

Var rädda om er

LOVE PEACE AND UNDERSTANDING 

 Mitt humör pendlar kraftigt upp och ner, känslomässigt på alla plan, ena stunden känner jag mig positiv över alla framsteg, och över hur långt jag, med små steg framåt, har jag trots allt blivit bättre och fått klarhet med vad som händer, och vill dela med mig allt, blir ideerna många....men nästa timme dalar jag ner, blir rastlös och okoncentrerad och känner mig liten och ensam, blir lätt irriterad och förbannad, att jag måste tvingas till att göra allt detta och vara isolerad i mitt envisa sätt till självläkande, vilket ibland går mig på nerverna och är svårt att hantera...

Alla framsteg man gör, som leder till bättringsvägar med hälsan, huden, huvudet/hår, är man först jätteglad och positiv, men när man inser att man måste fortsätta och stegen framåt är små, med dessa knasigheter man går tillväga för att bli bättre, och all tid man måste lägga, utan utrymme för ett socialt liv, blir man lätt lamslagen igen. Det krävs tålamod och försöka tänka på varje litet steg som sker till bättringsväg, små saker som man nästan glömt bort, vad som är normalt...

Sitta med ett förstoringsglas, rätt ljus, spegel, känna sig fram på de ställen man inte ser och vara försiktig, samtidigt intaga sina olika produkter för hälsan, baden, spraya och försöka hålla rent omkring sig, sprayande på kroppen och i luften, med ihop mixade igrendienser som hjälper mig om jag har mycket reaktioner med yttre faktorer...(det är då man tänker bla på chemtrails)...men sen alla elektriska saker som tv, datan, kylskåp, rörlampor, microvåg mm reagerar jag också på olika sätt, nu när jag skriver, bränner det i mina handleder, dock ett litet ex, som säkert drabbar många.

Ibland känner jag mig som en galen idiot, som sitter här och gör dessa saker som jag inte ens i min fantasi trott man skulle kunna göra, men jag kommer aldrig glömma de åren jag varit instängd i detta "spindelnät" en upplevelse liknande som om man har en plast påse över huvudet med små hål, all den smärta och obehag...aldrig vill jag känna de åren igen..

Då får jag hellre bli idiotförklarad, tills jag själv ser och känner att det inte blir bättre längre, eller nya framsteg, får hoppas på, att jag träffar någon som vill hjälpa till inom sjukvården en vacker dag eller kanske en forskare som är intresserad över detta underliga som sker i huden, och otroligt nog bildats i hud och kropp. Men jag är glad för jag varit envis och tillslut vågat exprimenterat med vad jag faktiskt så skedde och försökte göra något åt i början...samt gjort min egen efterforskning med allt, annar hade jag kanske inte ens levt idag...fast jag är så trött på det....

Det här är inget liv att tvingas att isolera sig på grund av eget självläkande, när man inget hellre vill, kunna göra annat och få ha några dagar man mår lite bättre, kunna arbeta lite,  träffa vänner, ägna sig mer åt min hund, en hobby eller kanske börja skriva min bok

Nu är det både ensamt och väldigt dyrt att leva så här och med en ständig oro, hur man ska klara sig för varje månad, med mat, botmedel och oväntande kostnader, min hund är jag mest orolig för, att något ska hända eller inte ha mat till honom, vilket är både stressande och påfrestande när man inte kan arbeta,

Ibland känner jag mig så ensam i detta kämpande, och bortglömd, men förstår att alla har sina liv som går vidare med familj, barn, arbete och sina egna problem, och åren blir till en vana med att jag är "sjuk"

För mig har 5 år stått still, förutom alla problem som tillkommer hela tiden...nja...fast det här året tycker jag har varit positivare och händelsrikare... vet ju själv, hur mitt liv såg ut tidigare, lika många år som allt stått still, hände det så mycket för mig med alla händelser, människor omkring mig, arbete, vänner och annat..

Jag hade nog inte heller förstått att någons liv kunde stå still under så många år. ..det är svårt för någon annan att förstå en situation som denna, att vi inte har något val mer än göra det vi kan och att kämpa vidare, och det är ingens fel att jag måste vara ensam... (hm...jo läkarnas och samhället får jag nog lägga en del skuld på

Guuuud vad jag läääääängtar i obeskrivliga ord, tills den dagen kommer, då jag blir friare och kan få bättre dagar till annat.

Fast jag träffar och besöker mina vänner ibland, om dom hämtar mig...och så har jag mina hundvänner som man träffar och grannarna är bra Så jag har trots min isolering träffat många nya underbara människor, tack vare min lilla vovvis, åh vad jag älskar min lilla "medicinhund", utan honom hade jag aldrig fixat detta, han håller koll på mig

En av mina grannar med hund har blivit en fin vän, vi har våra gårdsträffar och långa hundpromenader, vilket gör att det blir lättare att umgås när man har nära att gå hem, och våra hundar måste ju ut....men kuligt är det att snacka lite minnen, gemensamma intresse med mat, djur, och annat... men det är tur man har telefon och internet att hålla kontakt med liksinnade människor i min situation, och såklart med mina nära och kära vänner..

Efter kvällspromenaden, blev vi alla trötta och konstaterade att luften inte var normal, konstigt tryck, och himlen var märklig, trodde först att det skulle ösregna, då det såg mörkt ut, sen skiftade den i rosa, lila, till att molnen var grå, mycket märkligt....tung huvudvärk, och lätt allergi...vilken konstigt väder vi haft denna sommar...

Jobbigare blir det när man känner att huden spricker upp, känns som jag lagt ansiktsmask som stelnat i pannan och ansiktet, nästan lite plastig känsla, förhoppningvis fjällar jag bort detta. då jag känner jag kan "skrapa" loss en del, under hudlagret....fått en del små sår vid ögonbrynen igen, och halsen vid struphuvudet,  men det har legat mycket av vätska, svullnader, ödem...suck detta får bli natti, natti avslut

Take care

LOVE PEACE AND UNDERSTANDING 

 Ännu en fredag och jag gör det jag brukar 7 dagar i veckan, försöka komma ut ur mitt jäkla spindelnät, och allt annat jag måste göra, och ännu jävligare känns det nu, när man faktiskt både ser och förstår vad man måste göra, för att åtminstone bli fri från detta...

Helknasigt låter det säkert och hade man sett mitt tillvägagång sätt hade jag väl blivit inspärrad, men jag tycker de som inte försökt göra något åt att hjälpa mig, med detta som jag faktiskt sätt och upplevt sedan jag långsamt blev nästan kvävd av detta overkliga...

Hade inte varit så förbannad om man under alla dessa år, bara gjort ett försök att utreda eller se efter vad jag berättade, ex prövat en kontraströntgen i kärlen, undersökt lymfan, undersökt hinnan som legat och täppt igen porerna år efter år, all vätska jag samlat på mig under vissa år, blodprover, för gifter och metaller, analyserat hår och hårsäckarna, följt upp streptokockerna jag fick 2008, allergiprovernas svar på de ämnen jag reagerade..

Och jag har många fler förslag...men ånej...det har varit bättre för sjukvården att titta i journalerna och förklarat mig utmattad och inbillning...heereeguud vad arg jag blir....och det här med att ha dragit av mig håret, och gjort såren....jag blir så aaaaarrrrggg...

Det är jättejobbigt att vara så mentalt klar över vad som hänt, och vad jag själv behövt utsätta mig för, och inte kunnat göra något mer än det...att idag veta vad jag gått igenom och vad jag kan bevisa med olika saker...men det har tagit mig 4 år att få svaret på detta elände, som så många människor måste uthärda och dessutom bli psykförklarade, inte konstigt att många inte orkar och tar sitt liv....det gör mig ännu argare...

Men min ilska är hanteringsbar och jag vet att det inte leder till något att bli bitter eller titta för mycket tillbaka, "tänk om man kunde sagt det till kronofogden och alla jag är i skuld till",

Nu ska jag bara försöka att hitta ett sätt att bli fri från det sista, åtminstone i huvud, nacke och ansikte, det har varit väldigt enerverande och irriterande att känna detta "spindelnät" hela tiden som trycker och irriterar, ja du förstår själv, om du fått spindelnät i ansiktet, man vill bara få bort det, och det är vad jag försökt de sista åren....suck...Jag vill så gärna få en ide om hur jag ska kunna sprida min kunskap om detta, och hjälpa andra, särskilt när jag börjar förstå att man kan förhindra mycket om man bara vet om det, men om läkarna skickar alla till psykiatrin, blir det inte lätt, och varför ska människor behöva förlora så mycket, ekonomi, socialt, familj, och så mycket mer för att man blivit utsatt av något som inte är lätt att förklara eller hitta diagnos på.

Blir också väldigt rädd över folks nonchalans trots allt som händer, när jag nu lärt mig så mycket om vad det innebär med Morgellons, Chemtrailsfarorna, Mindcontrol, och så mycket mer, allt detta hade jag nog inte heller varit informerad om eller kanske ens brytt mig på det sätt, jag gör idag, när jag själv är utsatt och ej vet ifrån vad...

Men om man bara tänker hur man knappt reagerar över när någon blivit skjuten eller utsatt för något när man läser tidnigen, ser på tv eller hör sin vän berätta, ej heller över att det faktiskt är dödsfall kring alla man känner i sin närhet, så ledsamt, och när man under åren stött på så många människor som är sjuka och hamnat åt sidan, blir jag så ledsen över att människan blivit så apatiska i sina liv....

Och med tanke på hur Världen, ekonomin, väderkatastrofer, terroism, våldet som ökar grovt, är ju hela Världen upp och ner i ett okontrollerat skede.. jag börjar också se, att även i de grupper i dessa olika ämnen, och jag gästar ibland, att även där verkar det ibland vara svårt att hålla ihop och ge respekt tillvarandra, och egoism med att visa upp sig tar över, eller kanske det är människans naturliga instinkt att ta sin chans, för att överleva först och främst själva...ja så hoppas jag det är, för då kan dom bli till andras hjälp därefter....

För mig är detta otroligt när jag ser allt från vanliga "normala" liv, föreningar mm som försöker uppnå samma mål, och alla har sina problem, men ändå har människor så svårt att hålla ihop....funderar mycket varför det är så....Själv vill jag bara "hjälpa hela Världen, djur och natur" men inser hur liten jag är....eller så kanske jag är den som är ovanligt förlåtande och förstående, och trott alla är likadana....nja...

Hur som helst ser jag mycket positivt i allt elände som hänt, såklart inte orättvisan eller felbehandlingarna, men över att jag fått nya vänner över hela Världen, nya människor jag fått kontakt med som jag kanske aldrig annars träffat. Även allt jag lärt mig och fått vetskap över olika saker och område, lärt känna mig själv och hitta mitt inre, nya värderingar och tillvägagångs sätt ibåde handling o tankar, uppskatta saker som jag tidigare tog självklara och så mycket mer, ser jag nu bara till att stå ut lite till, och fortsätta kämpandet, blir jag en bättre människa också, bra va

Såklart är jag inte lika positiv varje dag och förra veckan kändes ångestfull och mitt psyke fick sig en riktigt omgång, det var en av mina jobbigaste veckor psykiskt, som sagt det är nu man kan kalla mig psykiskt dålig efter alla dessa följder som hänt...

Ha en trevlig helg och var rädda om varandra och även dig själv

LOVE PEACE AND UNDERSTANDING 

Förlåt att jag inte uppdaterat mig, men ibland tror jag inte att det är någon som kan vara intresserad av eländet jag lever i, men med allt som händer i vad jag talar om morgellons, mindcontrol, chemtrails, förgiftning och konstiga symtomer är det viktig att informera det som jag själv aldrig trodde skulle hända och vet händer fler och fler...  efter alla års tysthet och isolering förstod jag att det inte var lätt för människor att förstå detta overkliga, när jag väl våga visa och berätta för de som är intresserade, förhoppningsvis kanske jag kan informera andra.

Jag har inte mått vidare bra denna sommaren, trots detta är jag bättre på andra plan, och har gjort stora framsteg med allt som händer i kroppen, och teorier kring detta, tyvärr har jag inget svar var det hela började och hur, men spekulerar kring detta...och svaret är nära, men är dock svårt att bevisa, huvudsaken är att jag blir bättre.

Jag har gjort en avgiftnings kur (tar bort gifter o metaller i kroppen), med produkter från Dr Wil Spencer naturopath, forskare i biologi, natur mm, bla med kemisk förgiftning, djur, bin och natur, har haft kontakt med honom sedan förra året, vilket kändes förtroendefullt när jag påbörjade kuren. Helt fantastiska produkter och har verkligen gjort nytta, än om jag reagerat kraftigt på olika vis, vilket jag förväntade. www.bodyelectrician.com

Svaren över vad som händer i kroppen blir ännu klarare och tydligare med vad som sker, samtidigt väldigt skrämmande då man verkligen förstår vad som finns i den och orsakar alla dessa besvär, smärta, allergiska reaktioner mm, och vetskapen att jag faktiskt varit instängd i huden, med denna konstiga hinna, och spindelnäts effekten i huden på mig finns och måste tas bort, jäkla jobb...fattar knappt vad jag måste göra, så overkligt är det.

Tyvärr har jag inte haft råd med silvervatten och mitt msm,www. ion-silver.com, särkilt i behov av krämen, då dessa hade varit perfekt kombination, när sår och andra reaktioner uppstår då kroppen stöter ut en hel del som inte ska vara där, saknar verkligen dessa produkter, och det är inte klokt att man inte ens har råd att läka sig för att vara en tillgång i samhälle som dock ej försöker hjälpa mig på traven, lite ironiskt när man tänker efter vad alla dessa år har kostat, med att kämpa och betala, själva ett sätt att hitta svar, råd, fakta, hjälpmedel, osv..och nu har jag inget kvar att sälja ens, knappt råd att äta dagligen...helt ofattbart för mig...men så är sanningen..

De ställen där jag varit extra svullen m vätska, och oljig, där har huden reagerat med nästan liknande en brännskada, precis som jag upplevt bekräftar detta att man har en kemisk obalans i kroppen som inte är normal, därav jag var så oljig och klippig i huden, samt svagt glittrig, innan allt bröt ut för 5 år sedan.

Läskigt är att identiskt som allt började med alla olika perioder, återkommer jag nu fast baklänges, mycket hade jag glömt, hur det kunde vara och hända, vilket är en obehaglig påminnelse...försöker tänka hela tiden, än om jag inte blir botad, vet jag vad som händer och varje litet steg som jag närmar mig en normal hud och känsla vid beröring är positiv...Lika obehagligt det varit när man blivit instäng i kropp och hud, är det faktiskt ganska jobbigt att börja se och känna sig normal i utseende och när man tar i huden, små saker, men den som varit förlamad eller kännt bedövnings domningar förstår nog vad jag menar.

Jag borde känna mig gladare, men är så utmattad efter alla år, att hålla på efter konstens alla påhitt, till ett bättre läkande, det man trott sig vara inbillning, tur är att jag inte givit upp, när jag ser vilka framsteg jag gjort, men det har tagit mig många timmars pillande, skrapande, badande, baddande, och intagande av mina örter, heltids arbete utan dess like....samtidigt fått lära mig lyssna på kroppen, vad den orkar med, vad som gör mig sämre, vad jag får allergi och reaktioner av osv...

Allt detta för att försöka kunna få ett liv, som är värdigt att leva och kunna hålla ut, det är många som är sjuka och lider, och jag tror det viktiga är att inte bli ett offer för sig själv, eller ge upp att försöka hitta ett sätt att leva på, fast det är ju det som är det stora problemet för oss som är sjuka och hamnat utanför, man glöms bort, och får bara goda råd om att "allt blir bättre om du börjar arbeta", men för sjutton, det hade man väl försökt, ivarjefall jag, om man bara kunnat, eller varit social och gjort saker. Jag tror ingen frivilligt vill leva ett liv som sjuk, med allt vad det innebär, och känna sig värdelös, fattig och leka doktor själv, om det fanns andra val...eller möjligheter, men detta samhälle och deras riktlinjer och normer verkar bara vara bra för vissa kategorier av människor....skamligt att behöva se hur många människor som drabbas av detta på grund av att dom blivit sjuka och andra tragedier.

Mycket har hänt, så nu ska jag försöka orka med att skriva lite oftare, vad som händer omkring mig, morgellons, mindcontrol mm. Har också gjort en liten film i foton, jag tagit på mig och hur det ser ut, inget vackert, men..så ni vet vad jag pratar om, ang fibrer, spindelnät mm, är kass på det här med att lägga in länkar, men gör ett försök annars ligger det på youtube under morgellons,nanoteknologi mm, eller kolla marie palac 

Mina pågar är fortfarande Kos och jag saknar dom mycket, men det är bättre att dom slipper se eländet när jag mitt uppe i kurerande Min hund Kenzo är vid min sida, och hade aldrig fixat allt detta, utan denna lilla älskade varelse

www.youtube.com/watch?v=y07IPXTyT8M&feature=youtu.be

Ta vara på er alla kära besökare 

LOVE PEACE AND UNDERSTANDING 

Har knappt ork till att skriva...känner mig så oerhört ensam och övergiven...efter så många års kamp med något man haft så svårt att förklara och veta vad som igentligen hände, men idag, ha både bevis och så många svar, men då vill ingen lyssna eller se vad man synligt kan bevisa, det man blivit utsatt av, det som verkade oförklarligt, men samtidigt får forskare och annan vetenskap eloge, över hur man kan ha uppfunnit dom mest otroliga sakerna, via nanoteknologi mm

´Men vi som blivit sjuka eller utsatta, blir tystade med vår isolering, förlorat våra liv, och ingen bryr sig...och berättar man, blir man ifrågasatt eller förklarad som galen eller har inbillningar...men man ifrågasätter inte allt vi människor blir utsatta av, och de som gör det, är oftast de som blivit drabbade....andra lever vidare med tron att inget ska hända...

Under de här åren jag varit sjuk och utsatt för det mest otroliga, ser man dock för varje år att det blir mer sjukdomar, mer incidenter som tillslut kommer fram...tänkte senast idag, när jag såg på tv att vi blivit drabbade i Skåne av staffelykocker...sorry..säkert felstavat...att det blir bara mer och mer av bakterier och virus, som vi drabbas av och man inte riktigt vet varifrån...alla allergier och småkrämpor alla blir drabbade av återkommande..

Det jag inte kan få in i mitt huvud, tänker på det dagligen, speciellt nu när jag är mig själv igen...bara det skrämmer mig..när jag tänker tillbaka på hur allt började...först småsjuk, den förvirring och yrsel jag drabbades av, såren och kraftiga allergier, migräner och så mycket mer konstiga saker som jag idag förstår, varför man kanske inte trodde mig....allt är så overkligt idag...Vill poängtera med stora bokstäver...att det är inte alls som att kunna jämföra när man är deprimerad eller utbränd, eller smärta som man "normalt" kan uppleva...därför förstår jag ännu mer hur svårt det är och kommer bli att återberätta denna historia...allt är verkligen onaturligt...

Mina tankar surrar och humöret svajjar upp och ner...så här vilsen har jag inte kännt mig dom andra åren, då jag trots allt levt under stor stress och press med allt, och en smärta jag inte ens idag kan beskriva, eftersom jag känner fortfarande av hur ont det kan göra och migrän anfallen jag hade förra veckan, var jätte jobbiga....men tänker jag tillbaka några år...finns inget att jämföra med hur det var då....fattar inte att jag lever faktiskt...

Frågan är bara nu....hur ska jag kunna få den hjälp för att fortsätta kunna kämpa...när jag nu vet vad som händer...år efter år...det spelar ingen roll hur mycket psykiatrin hjälper till....det är inte i huvudet eller känslorna som styr...det är den förbannade kroppen och alla reaktioner och åkommor man får, utav det minsta lilla man gör eller försöker göra...herregud...det man förr kunde göra på några timmar tar mig veckor nu, om jag överhuvudtaget kan göra det jag tänkt mig...småsaker som tvätta, handla, laga mat, städa..helt vanliga syssolsättningar som man måste göra oavsett om man jobbar eller är sjuk...är så jäkla trött på att ha det så här...

Skrev så mycket mer...men som vanligt är det inte bara min kropp som "flippar" med mig, så även datorn..och allt försvann igen....Saknar mina pojkar och kanske är jag extra känslig nu...känner mig ensam utan min lilla familj..men jag har min älskade hund, som jag dock också är orolig för..då han inte heller varit bra...vill gå till vetrinären men utan pengar blir jag tvungen att vänta någon dag till...kanske han mår dåligt för jag...eller saknar sonen...

En sak är säker under alla dessa år...har jag i varje fall fått uthålligheten och tålamodet med att försöka lösa problem och hitta utvägar...men efter jag fått sälja allt, och lever under minimum..blir jag lite frustrerad över att jag inte kan bli frisk eller att kunna göra något enkelt arbete åtminstone...nu är jag lycklig över att det finns vänner som verkligen försöker hjälpa mig med mat och överlevnad...hade aldrig klarat mig annars...finns inte ord hur tacksam jag är...innan kännde jag mig både värdelös, som en loser, skamsen och skämdes över att jag hamnat i denna ofattbara situation...men idag inser jag; tack o lov att jag fått bli mig själv igen...så ser jag ingen skamsenhet eller att jag skulle vara värdelös på grund av att jag ofrivilligt blivit utsatt och sjuk...jag är inte ensam om detta..det är bara så tragiskt och sorgligt..

Önskar bara att man kunde få lite mer hjälp av samhället för att kunna läka sig och få ett värdigt liv...för orken ska kunna få en att kämpa vidare, så länge man faktiskt inte kan jobba eller lämna sitt hem...bara det är ett ensamt och fängslande liv...

Tänkte jag skulle lägga in lite bilder så ni fick en förklaring av allt det onaturliga, morgellons, chemtrails, förgiftning, gmo, mindcontrol mm jag pratar om...så ni förstår att det inte är en "inbillning"...jag vet ju...men har fattat att detta är inget lätt att förklara ju mer år som går...fattar ju knappt själv att detta har hänt och händer...men det gick inte att lägga in...så jag får pröva nästa gång...Var rädda om er och glöm inte att den minsta hjälp kan vara betydelsefull för den som är utsatt av något

LOVE PEACE AND UNDERSTANDING

Tragiskt är att man kan bli utsatt av så mycket genom vår miljö, vacciner, maten, chemtrails, mm på så  många olika sätt, utan ens veta att vi vet om det eller förstår innebörden av vad som kan hända...

Kanske inte jag heller hade gjort det, om inte detta drabbat mig...jag var godtrogen mot samhället och sjukvården, och inte tillräckligt informerad vad som händer runt omkring mig och hela Världen...är detta mitt straff eller en riktigt "wake up call" som heter duga!!?

Börjar förstå att Sverige är ganska ovetande om Morgellons och inte många har hört talas om det, eller ens varit i kontakt med någon...men kanske är det så att morgellons, som jag idag säger för att ha ett namn, "nanochemmind poision med högsta nanoteknologi"...   igentligen inte någon sjukdom som man från början trodde utan i Morgellons ligger många sjukdomar och åkommor med onaturliga inslag..här hemma tittar vi på internet sidorna och plötsligt tror sig en del veta...och kanske inte sett det i verkligheten eller förstått vad det är...Medan USA  tycker man nästan det är tjatigt, för "alla" har väl hört talas om Morgellons!!?.

Nu är mer frågan från vad, varför och botmedel, teorier och spekulationer kretsar mycket från vilken grupp som tror på sin teori..chemtrails, mindcontrol, gmo, bioweapon, svampinfektioner,mögel, borrelia, cosmetic, inplantat med nanoteknologi, nanofibrer,elkänslighet, vacciner... min efterforskning visar att alla dessa områden hör samman på ett eller annat sätt.... Chemtrails teorin vaknar mer och mer och därmed folket över hela Världen...Vi blir faktiskt mer och mer sjuka var du än bor trots i vilket Land det är....skrämmande...samma åkommor...symtomer...mm

Det har tagit mig så många år att överhuvudtaget förstå och få fakta information och en massa annat på köpet..och på såvis har jag lärt mig att sortera vad som är viktigt, fakta, forskat som en tok med mig själv, vilket sannerligen inte varit lätt och därför tagit mig många frustrerade år och nästan tappat mig själv med detta som verkade oförklarligt...

Därför blir jag förbannad istället när jag ser hur jag påfrestat min kropp och utsatt mig för det som faktiskt varit riktigt skadligt för mig....med tanke på hur jag har varit...så finns det nog allt en Gud, och framför allt mina änglar som hållt mig i liv, när jag nästan givit upp..

Och jag ilsknar till när jag till exempel ser vad som hände efter gårdagen, då jag för första gången på flera år träffade människor i grupp...var i skolan för min adhd, det var jätteintressant och roligt med att träffa ett gäng "prataglada" människor som upplever samma saker som jag gjort i mitt liv, fast detta har inget med morgellons att göra, (mer än att de personer med adhd-diagnos får det besvärligare på många plan, då det redan är ganska mycket som händer i hjärnan utan vara drabbad av annat, som ex morgellons.)

Varför jag ilsknar till är därför efter 2 timmar att vara upptagen med något jag tycker är kul....klarade inte kroppen av, smärtan började sprida sig redan på väg hem och allergi reaktioner redan under mötet och idag har jag knappt kunna gå ut med min hund, för nerver låg ikläm i rygg och svank...Jag blir så jäkla trött på att ha någon åkomma för varje vecka, och aldrig veta hur man ska må från dag till dag...trött på att helg efter helg, år efter år, vara i min ensamhet och inte kunna ha något val, mer än att göra det som måste göras så jag kan bli bättre, för att ingen har tagit mig på allvar eller försökt att hjälpa, tror man verkligen att man väljer ett sådant liv frivilligt i så många år.., 

Jag tänker tillbaka på varje gång när någon säger till mig, läkare etc....du är upptagen med din "sjukdom" och "tänker för mycket" eller du blir bättre om du kommer ut några timmar i sociala livet", tror man att jag inte vill?! eller försöker, "vem fanken väljer bort sina nära och kära, tänker på de tillfällen när jag inte ens kunnat gå till dop, uppvaktningar som är viktiga för mig, begravningar, inte ens kunnat ta mig till sjukhuset för jag varit för dålig.. (förlåt allt svärande men det måste helt enkelt ut..)  Vad i helsike....f---n vem skulle vilja sitta fast med sig själv och bunden till hemmet om det fanns möjlighet och psykiskt inte ha några problem att möta människor...Inte jag ivarjefall.

För varje dag som går och trots allt som studsar runt i min kropp, dom mest märkliga fibrerna jag börjar få bort ur hårbotten, allergier mm så har jag inte på de sista 5-6 åren fått uppleva mig själv, sinnena, beröring, lukter mm

Som att vakna från i ett medvetande koma tillstånd...mycket märklig känsla..

Är också väldigt förvåndad över människors reaktioner och agerande inte ens en kommentar?!...lika mycket som jag glädjer mig att de jag minst väntat hör av sig och uttrycker på olika sätt sin empati och vilja med att ge hjälp, samt alla främmande människor som plötsligt försöker hjälpa och stötta mig, medan många som faktiskt sett mig från början...vilket jag har stor förståelse att man kanske trodde jag blivit knäpp eller nåt....men nu...när jag befinner mig som lägst ner i samhället och fortfarande sjuk.... knappt har råd med "inget alls helt enkelt"...."ber sonen att spara på toapappret" guuuud vad det är jobbigt, att veta om man ens har möjlighet att kunna äta ibland...helt ofattbart för mig....och då har jag varit fattig tidigare i mitt liv--trodde jag då....men detta är ju skamligt sjukt, jäkla byråkrati samhälle med riktlinjer och normer som är för alla, fast det inte är så....att man kan få leva så här i Sverige...när man inte frivilligt hamnat eller gjort något olagligt..."bara blivit sjuk med något som ingen vill göra något åt" Bara "titta på" medan någon lider och istället försöka banka in huvudet att man har problem med depression eller psyket...Ja...jag har problem med den sk psykiska biten med adhd och bara det är jobbigt...men det botar eller hjälper inget mot detta jag är utsatt för....

Efter dagens samtal med min Dr vän från USA som berättade om så många patienter han träffat i samma situation som mig, men även deras hem, som han själv uttryckte det, man trodde knappt själv det var sant som han såg, om man inte tog sig tid att titta efter och undersöka vad det "konstiga" var...vilket jag försökte förklara till dem i min närhet, samt miljönämnden 2007-2008, mfl från de besök man gjorde hos mig i vår lägenhet, som var riktigt utsatt, istället blev jag idiot förklarad där också och var "psykiskt stressad"  trots dom inte hade sett eller kunde förklara vissa saker som de oliga fläckarna, mögelspår, svartglittrigt här och var mm, och jag sårig och började bli rejält tunnhårig den tiden,

"tänk dig själv om du är,tex allergisk mot getingar, och plötsligt befann dig kring ca 10.000 surrande otäckingar..". hur skulle du då reagera....allt sådant "ploppar" upp i skallen på mig, ju mer jag ser hur allt hänger ihop och det logiska i vad jag blivit utsatt för..Men nu har jag hunnit förlora precis allt och kan inte ens arbeta...när Dr Wil säger att dom har en del produkter som hjälper och hjälp många att bli friska...men det kostar en del att skicka från USA, och verkligen läka sig efter de man kan...i hem, miljö mm...han skulle försöka hjälpa mig så gott han kunde, men halva USA, njaaa nästan börjar bli sjuka...

Kan ingen starta en donation till mig...det hade jag gjort...därför är jag så förbaskad på att jag knappt kan göra något själv....och då blir det frustation inte som tidigare när man inte visste något allls...utan att veta att man kan göra något och inga pengar finns kvar...hatar att vara så utfattig, och påsåvis hjälplös med att skapa det jag annars kunnat göra...

Så om inte ni vill bli ännu ett expriment, kanske ni ska ha koll på hur himlen ser ut..och studera skillnaderna hur våra moln kan variera,,ganska intressant men skrämmande när man faktiskt vet skillnaden...eller tänka på vad vacciner kan göra, maten vi äter, för mycket sockerintag,mm,  skulle kunna predika  så mycket mer av allt jag hittills hunnit lära mig, för att ni ALDRIG ska behöva hamna där jag befinner eller har befunnit mig, i så många år utan hjälp... det är inte "bara", att man blir sjuk, som blir ett stort problem, utan även en mängd andra problem som uppstår...Mitt hjärta kan inte låta mig vara tyst om detta...skriver inte för att "tycka synd om mig"... vill bara varna vad som kan hända...och vet man inget...ja....så här många år tog det för mig att bli upplyst!!....Var rädda om er <3

LOVE PEACE AND UNDERSTANDING <3

Man brukar säga "kärt barn har många namn", det har nog också den tysthet om sådana saker som kan göra livet till ett helvete för människor och förklaras bort som tokig eller annat.....

Inte blir det konstigt då att de personer som inte är tokiga eller har någon psykisk sjukdom vill veta svaret och vad som händer med det som verkar otroligt även för personen....

Och som sagt jag är en av dom personer, som inte längre kan acceptera att man bara nonchalerar och inte ens hjälper mig, man glöms bort och "soppas under mattan" tills man en dag efter alla års lidande, själv gör att man inte står ut med att leva med den overkliga verklighetn som händer en, och nästan börjat acceptera sitt lidande och med försöken till att läka sig själv.

Som tur väl har man nog varit för sjuk och svag tidigare för att se det klart, och har i så många år vänt ut och in på mig själv, med försök att skydda sig mot det man inte vetat mot vad..läka sig...och helt enkelt bara hållt sig vid liv...lite skrämmande när jag ser hur mitt liv har varit i så många år..med min förtvivlan och viljan att försöka göra mig frisk, utan att veta mot vad...varje dag i alla dessa år, sedan 2008 har jag tänkt...om jag bara kan bevisa så man ser att det är något fel med mig...och hur jag ska gå tillväga...till att nästan ge upp...tappa hoppet...få framsteg..alla dessa försök att förklara mig..

Men nu har jag tagit mig modet, genom en slump i mitt sökande om Morgellons, som lett mig vidare till Gmo, chemtrails, nanoteknologi, forskning, mindcontrol mm...och efter en del år och tålamodig försökt lära mig och se vad som verkar seriöst och vad man kan tro på, mina egna projekt, och expriment samt kontakten med andra människor som varit drabbade och som forskar i detta eller är aktiva med att sprida information och hjälpa andra människor, vilket jag tillslut själv har börjat förstå och framför allt se vad som hänt och händer i min kropp, att faktan kring detta talar sanning och då är inte jag den person som tidigare letade efter svar på internet eller inbillade mig lätt...

Plötsligt blir allt så klart, samtidigt som det är skrämmande när man inser att detta som hänt mig, är inte det lättaste att hantera, då botmedel inte finns ännu, och det jag kan bota mig med har jag ingen ekonomi till, får nästan panik när jag vet hur jag kan underlätta det för mig...och inte ens kunna ha pengar att köpa det man behöver eller få bidrag till...och dessutom vill man låtsas att det inte existerar, vilket jag inte bryr mig...det är Jag som lever i detta och vill inget hellre få ett liv igen...därför kämpar jag och hur tokigt det än kan låta eller vara, så är det endast jag själv som har gjort att jag är såpass frisk som jag är idag...men vem vet...det kan gå neråt...och då är det lätt att ge upp. Min vän som förlorade sin son, för att hon blev förklarad av rätten att hon var psykiskt sjuk, när hon beskrev morgellons och mindcontrol...fast hon var en bra Mamma och tog hand om sin son väl utan problem!!??

Inte konstigt att folk tar sina liv, vilket jag börjar bli rädd att hon ska göra...eller inte vågar säga hur det är, då blir man tvångsinlagd, eller isolerad...inte förrän man gått igenom dom värsta åren och förstår själv vågar man säga något och plötsligt tror man på människan...då har man hunnit förlora allt, till och med sig själv...så beskriver nästan alla som jag har läst och haft kontakt med, som har varit drabbad av det ena eller andra i många år...Det är ju inte klokt...herregud så lätt att få en människa psykförklarad eller bort från samhället...och dessutom hantera att vara sjuk samtidigt få uppleva det mest ofattbara sakerna ensamma..och till slut bli psykiskt sjuk och utblottad???!!

Därför ställde jag upp i en radioshow i USA då jag blev tillfrågad av en kvinna Roxy.Lopez som arbetar aktiv med dessa ämnen och undersökningar...la till och med upp det på min facebook, hjääälp...vad har jag nu gjort tänkte jag först, men faktum är att så djävlig ser jag ut och hemskare har det varit, varför dölja den bittra sanningen ensam...det hjälper ingen...kanske på så vis kan jag hjälpa andra och själv bli hjälpt att komma vidare...lägger även ut länken till youtube här...till mina kära besökare, kanske det är till hjälp att förstå vad jag pratar så mycket om i min blogg

Är urkass på det här med länkar och data...om jag nu inte lyckas ge er länken via youtube, kan ni söka på "morgellons the big lie..alt marie palac...så nu har jag lämnat ut mig här med...fråga mig gärna om det verkar konstigt eller annat...min engelska på intervjun är under all kritik, med min svengelska, det var 03.00 på morgonen

http://www.youtube.com/watch?v=Hv5s-nwvDCc&feature=share

LOVE PEACE AND UNDERSTANDING 

Ps! Glömde att önska Glad Påsk tidigare och nu är den över...suck, men alla dagar är lika för mig dessa år så man har inte så bra koll....men jag fick påskägg med mat av en underbar väninna som tyckte jag skulle fira påsk..så lycklig jag blev och så gott det var...får leva på detta påskminne

Det börjar nästan kännas så efter alla dessa år och äntligen fått rättsida, vad som igentligen sker med mig...men vad hjälper det...när de som kan hjälpa och inget gör, när man överlevt det värsta helvete som jag hoppas aldrig få vara med om igen...

Blir jag chockad över att inse hur lätt man kan bli osynlig och bortglömd i samhället, och hur lätt det är för de personer som har makten, att titta på klockan och säga " ja tyvärr...åh så synd...du kanske skulle si eller så....du måste ta kontakt med den och den...och nu har jag inte mer tid för dig" och alla dessa besök jag hunnit göra och varit så foglig och dålig att jag inte ens kunnat reagera hur jag skickats hit och dit...inser jag idag!!!?? vad har man gjort för mig igentligen....går alltid hem oavsett från vilket besök, och gjort det enda jag kunnat, göra mig så frisk som möjligt på egen hand...fan det är ju igentligen inte klokt...

Känns ganska jobbigt med att veta hur jag kämpat "halvdöende" emellan åt, fått flytta osv, och dessutom har man inte trott på mig, och nu...när man börjar förstå att det faktiskt är något fel...jja.....hur lätt är det att få någon att tro på vad jag fått göra och utstå med dessa åren..och alla människor som kommit och gått, och samma historia om och om igen..Jag blir för tillfälligt helt vansinnig över att jag ska ha kommit så långt i min forskning kring morgellons och mina åkommor, att om jag inte sitter var förbannade dag och löser upp detta som jag kallar "spindelnät" och har en logisk förklaring varför kroppen reagerat som den gjort...vet jag också att jag inte skulle vara så bra som jag är, men trots detta har jag en bit kvar....dom "jävlarna" har grott i mig i många år, och tagit död på mycket från mina egna celler och näringsupptag...åh...jag var så nära i början med att göra helt rätt, trots det såg tokigt ut och ett pillande...men som sagt var...efter man anklagade mig på sjukhuset att jag själv gjort såren och dragit av mig håret...lät jag det vara något år..och det blev värre..och värre...och jag förstod ingenting just då...

Nä, Morgellons är ingen sjukdom, det är ett rent äkta helvete som kan bryta ut, med av andra konstigheter som förgiftar oss...det är så många människor som lider utav morgellons, chemtrailsförgiftningar som gör folk sjuka, mindcontrol, men det är så främmande för de som inte hört talas om detta eller orkat ta sig tid att läsa lite...

Morgellons är jag säker på att sjukhuset vet mer om....för nu när jag besökte hudkliniken efter 4.5 år sedan jag låg där i Lund, hade hon inga svar eller motsägningar, mer än att dom inte kunde hjälpa mig, jag försökte med att tala om vad jag gjorde själv, och kanske dom var intresserade av att analysera dessa konstiga hår, visade foto, då hon svarade mig "oj har du plockat ut alla dom och är dom så långa" och titta på min "rakade skalle", jag visade och hon sa själv att hon såg att jag inte rakade mitt hår..hm....fattar dom då inte efter 4 år att det är något fel, när det faktiskt ser ut som det kommer....hon såg och kände även den här hinnan, som jag förkarar som spindelnät, vilket man inte ser med blotta ögat..."jodå hon kände skillnaden"...men försökta min son...kan ni inte hjälpa min Mamma, jag har sett hur dålig hon har varit dessa år, eller var hon ska vända sig?

"Njae...vi jobbar ju med huden...och du har inga sår nu?..."näh för om jag får några, förklarade jag, vet jag hur jag ska sköta dom"....efter mycket diskuterande fram och tillbaka, är mycket förvånad att jag kunde hålla mig så lugn...men jag har nog givit upp för länge sedan, med att tro jag får någon hjälp, förutom den hjälp jag får av andra som fattar att detta existerar och vågar titta åtminstone...hur fanken kan dom säga att vi inbillar oss eller är psykiskt sjuka, när man kan plocka ut hår som inte ska finnas i huden eller hårbotten, mm och inte ens undersöker om det kan vara sant?

Hur som helst upprepade jag detta är otroligt...jag är inte psykiskt sjuk med något av det dom trodde för 4 år sedan,, dom anklagade mig för någonting jag inte gjort och har samma besvär idag..men ändå kan dom inte göra något, mer än hänvisning till psykofarmaka med smärtstillande, vilket jag frågade om det hjälpte mot min allergiska reaktioner mot allt...nej det gjorde det inte...men vad f----n ska jag då äta det för. jag har min adhd medicin, det räcker...Jag frågade henne också vad hon skulle gjort om detta hade drabbat henne nu, och vart hon skulle vända sig....men det blev inget vettigt svar, mer än att hon förstod hur jobbigt jag haft det....aaaaaa..jobbigt...sen jag var där sist, har jag "bara" förlorat allt jag äger och hade, på grund av detta.....B

Blir ännu mer förbannad, ska kanske skriva att jag är arg på ett bra vis...börjar få fram mitt rätta jag. och det här är faktiskt inte rättvist att bli behandlad på detta vis jag och andra blivit alla dessa år....för att sitta utblottad idag och fortfarande dålig...och mest arg blir jag när jag ser och hör hur många som drabbas och blir sjuka på alla möjliga konstiga vis...Igår fick jag ett mail, där min vän blivit förklarad psykiskt sjuk och inte fick träffa sitt barn...men ända sade rätten, att hon var en bra mamma och tog hand om pojken på bästa sätt...igår gav hon nästan upp, men efter långt samtal, hoppas jag hon får en liten vändning...det är väldigt lätt i en period av detta vi utsätts av...då man ger upp och orkar inte mer...och jag tror varken hon eller jag är de personerna som skulle haft en sådan tanke om man hade varit normalt sjuk...tyvärr är det både folk som har dött av detta och som tagit sina liv, i min morgellonsgroup är det till och med en minnessida...men ändå vill man ifrågasätta....

Jag blir så ledsen och arg att man kan få behandla människors trovärdighet på detta sätt, och det är så många som gått igenom samma saker som mig och min vän....inte nog med att man är dålig, man måste lägga så mycket onödig tid att bevisa och förklara att man faktiskt inte är galen eller hittar på...för att tillslut tappa allt och en tid även sig själv....så lätt man kan göra något som inte kan ångras....det tänker tydligen inte så många på....

Det här är ingen vanlig sjukdom eller depression eller något annat man kan jämföra med, det går helt enkelt inte att förklara om man inte varit drabbad eller vill veta och titta på hur det faktiskt är...

Lite kuligt får jag avsluta med, hade min grannvän på besök en eftermiddag, hon var så snäll och hjälpte mig med datan, fast vi bor så nära har vintern nog gjort att vi inte setts på länge...ett annat överaskande besök fick jag när det ringde på dörren och min barndomsvän P stod utanför, tjohosaaan...vad glad jag blev, vi bestämde att det inte fick gå ytterligare 10 år till...

Tja...det blev långt det här....Take care alla besökare

LOVE PEACE AND UNDERSTANDING <3

Ännu fler upptäckter med vad som händer med mig, dock blir det hela inte mycket lättare, då jag börjar förstå att när alla likt mig själv blivit drabbade av liknande, har svårt att komma nästa steg...då man tydligen inte vill höra att sådana här "konstigheter" som morgellons, chemtrails, mindcontrol, gmo, mm har samhörigheter och vi blir allt fler som berättar identiska historier vad som händer med oss..

Börjar min såkallat förvandling tillbaka till mig själv igen...tjoho, jag börjar känna igen mig, när jag titta mig i spegeln, dock utan hår, so what....efter att inte haft sina egna ansiktsdrag och annat på flera år...är håret det minsta bekymmer, snart börjar jag få min egen känsel och huvudbotten tillbaka....men vilket jobb, snacka om galet att behöva ta sig ur ett "spindelnät" du inte ser utan förstoringsglas...det hade aldrig jag trott jag skulle haft tålamod till att ta bort, blir istället galen över varje framsteg jag ser och känner, att man inte fattar vad som pågår med mig....

Inte nog med allt jobb med sig själv och knappt tid till annat, då man försöker hålla sig jour med datan, får jag problem, som min liksinnade drabbade, med att bli hackad på skype, och facebook, mm, mail och inlägg som inte kommer fram, otroligt för mig att fatta att detta faktiskt händer och har hänt så många gånger, när man då sagt till mig, "du inbillar dig", nojjig, eller slumpen...hm...en slump kan det väl inte vara, när jag vet vad som hänt och händer mig, nu har det nästan blivit en vana efter alla åren, men fruktansvärt irriterande, grrrrr...

Och om vi nu skulle sprida så mycket man ändå inte tror på....varför försöka hindra det?! varför hitta på en sådan inbillning, speciellt när datan och internet blivit vår kontakt med omvärlden, när inte andra orkar med att lyssna och se sk-ten man går igenom.....

Hur som helst får man förståelse för det hela mycket mer, och det lilla man kan göra är bättre än hur det var för några år sedan och åren tidigare då man inte alls fattade vad som hänt....med denna erfarenhet vill jag dela med mig så mycket jag kan....för den känslan då jag verkligen kände mig övergiven och förstod att man inte trodde på vad jag gick igenom, är frustrerande bara att tänka tanken...har aldrig känt mig eller varit så ensam som då...

Det är ju så mycket enklare att försöka kämpa med något när man vet lite mer, och framför allt har stöd och kan få råd av andra...pratade med min väninna idag i Belgien, vi diskuterade och berättade lite om våra fibrer och elektriska vågor mm, då vi skrattade och sa....det här är inte klokt, vi sitter här och diskuterar som vilken ä vanlig sjukdom som helst...men det vi fightas mot är att försöka få människor som inte har varit utsatta, förstå att man inte är galen...vilket dom försöker göra henne till, för att hon inte ska få se sin son...hopplöst frustrerande..

Samtidigt vet jag av egen erfarenhet och alla "historier" kring mig, hur lätt det är att få en människa bli sedd som psykiskt sjuk,  kan inte låta bli att även skratta till, lätt ironiskt av hur man diskuterar allt från att jag tog droger, inte kunde sköta mitt företag, blivit galen, involverat mig självmant med folk, jag normalt skulle undvikit, och så mycket mer....konstig nog efter alla dessa år och allt vad jag fått gå igenom....är det väldigt få av dessa människor som frågat mig, om hur allt har gått till, och vad som hänt eller ens hur jag mår och klarar mig...

Tänker ofta i dagens läge, då jag hör skvaller än idag....fniss...lite spännande i mitt annars händelselösa liv...tänk om alla dessa människor som tror sig känna mig eller diskuterar mig, mitt liv, företaget som jag hade...tänk om dessa hade bara sponsrat med lite hjälp istället...guuuud vad jag hade kunnat göra mig friskare fortare....

Därför är jag så tacksam och lycklig som när jag pratar med min syster och andra vänner, för de människor som jag verkligen vet är mina vänner och bryr sig, samt alla nya vänner jag hunnit få sista året....främmande människor som försöker förstå och hjälpa, trots det blir över datan....

Hade besök av en vän häromdagen, han kom med lite läsk och en jättegod fisksoppa, (som hans snälla Mamma, hade gjort), min vän M har under alla dessa åren varit en av de, som försökt hålla kontakten, trots jag själv varit så dålig och inte orkat ta kontakt med någon.  Min kära väninna S som har fullt upp själv och jobbigt med sitt, överaskade mig med en liten peng som var välbehövlig då allt med mat och tillbehör i hemmet, tar slut hela tiden....och käraste C kom också med lite från skafferiet och kylskåpet som kompletterade några middagar till mig och sonen....då är jag som lyckligast när jag får lite hjälp till sådant man normalt skulle skämmas att berätta, att man faktiskt har det så kritiskt som normalt är självklart, att kunna äta för dagen..Puss och tack till er alla <3

Det är också nu i livet, jag själv förstår hur lite kan betyda så oerhört mycket när man verkligen får se hur illa det kan bli....jag har alltid varit generös när jag haft och delat med mig, men så mycket mer nytta och bättre hjälp jag kunde gjort om jag vetat att det kan vara så svårt att överleva ekonomiskt i Sverige när man är sjuk....längtar så fruktansvärt efter den dag, jag kan vara såpass frisk, och kunna försörja mig, även om det bara är lite...

Inte konstigt att folk blir sjuka, just av oro för pengar till räkningar och mat....ser bara på de vänner som är ensamstående, och jobbar full tid...inte ens dom får det att gå ihop...

Blir nästan lite orolig för vänner och människor omkring mig, när jag ser och hinnner tänka en hel del, att det är faktiskt inte många människor som mår bra....och det enda jag tänker på, är att komma ur mitt spindelnät, då kommer allt bli så mycket bättre och har tusen ideer....men det är väl så att det inte är förrän man är djupt nere i oavsett vad....som man "vaknar" upp och inser värderingar  och vad livet kan erbjuda på ett annat sätt....

Jag tänker ofta....tänk om jag uppskattat livet lite mer, varvat ner och tagit hand om mig själv och mina barn bättre, när jag hade chans, istället för att stressa och arbeta ihjäl mig, samt med att prioritera fel människor och saker, och aldrig hann tänka till, för alla "måsten", till vilken nytta???? Tja kanske en jäkla massa erfarenhet fick jag på alla sätt och vis, positivt som negativt...

Min äldsta son har gjort det till "surprise" sista gångerna då han kommer på besök, oväntat ringde det på dörren idag, och där stod min älskade påg...men han försvann ganska snabbt då vännerna väntade, men imorgon träffas vi igen...så lite kul har det varit idag...och så var det strålande sol och kvällen gav en mysig promenad med Kenzo, än om han fick lite ont i rumpan....en underbar stjärnhimmel att blicka upp på, och tänka på mina änglar som också bor där Saknar er så mycket...Mormor, Farmor och Kim och alla ni andra...<3

Var rädda om er

LOVE PEACE AND UNDERSTANDING <3 <3 <3

Oj..idag har det hänt för första gången på flera månader att jag kom in på min blogg...hm...försöker med lite text förnyelse...tja vi får väl se om det fortsätter att funka...fniss...ibland är jag lite ironisk över allt som händer omkring mig, vilket har blivit en hel del....

Fakta med all vetenskap och information som jag fått sista månaderna, börjar jag undra om det inte är alla de som försökt "galen" förklara mig, om det inte är de som är "blinda" eller de blivit utsatta av någon förnekelse med tron på att "allt blir bra, om man inte bryr sig" eller tror att det inte kan hända dom...

Men galen kan man börja bli och smått deprimerad när man vet idag, när man började gå till läkaren, är det samma som idag, alla mina försök att förhindra allt, och kunna rädda mitt företag, min envishet med att utsätta mig med alla saker, både med min fysiska hälsa och de otroliga sakerna som hände omkring mig.

Idag 5 år senare och 4 år i rent helvete som jag nog aldrig kan förklara, inte ens jag själv fattar vad som hänt....som om jag befunnit mig i någon annans kropp och varit brevid  beskådat allt elände som i en science fiction film...jobbigaste biten är att minnen från vissa saker, som hänt mig har börjat bli väldigt klara, och jag förstår verkligen hur allvarligt det har varit med allt som hände.

Pratar lite i gåtor men jag kan garantera att det inte är lätt att "vakna" upp, och med känslan att vara ett med mig själv i denna skruttiga kropp som blivit kvar, är livrädd att hamna "utanför" mig själv igen.

När jag pratar om att vara utanför sig själv, menar jag bokstavligen att man sett sig själv utan att kunna ta makten över sitt jag, blir skräckslagen över att säga detta, önskar jag hade varit deprimerad eller så utslagen att jag inte fattade vad som hände mig under vissa år.

Kanske på grund av vetskapen med att "förlora" sig själv med en oförklarlig upplevelse, är jag trots allt lycklig över att kommit så här långt och fått ett övertag trots att jag långt ifrån är frisk, har nog inte varit så här dålig sista åren, som jag är nu, varje vecka är det något nytt, är det inte magen, ryggen, elkänslighet till max, allergi av det mesta, huvudvärk och migrän, magen och tarmarna ömmar och bär sig underligt åt, osv...inbillar mig att det är sista utrensningen och rester av gifterna som varit och är i min kropp,som blir värre innan man blir bättre....

Det värsta är faktiskt att jag är så fattig som jag aldrig kunnat ana man skulle kunna bli här i Sverige, så onödig oro går till att försöka få ihop det som varit självklart tidigare, mat mm, mest arg blir jag att jag inte kan läka mig med det som jag vet hade hjälpt mig, och att inte någon läkare har kunnat försöka hjälpa mer än med att ge mig råd, som jag ändå inte har råd med ekonomiskt..inte ens medicinering som hjälper mig, vill dom inte skriva ut, hm...rädda för jag ska bli beroende!!?

Om jag inte är beronde av droger, tabletter eller alkohol efter dessa jävliga år, borde dom inte fatta vilket psyke jag faktiskt har med att överleva på naturlig väg..fast jag har nog blivit "treokärring", då jag har så förbaskat ont och jobbigt tryck i huvudet varje dag, försöker överleva med att "en dag så..."

Väntar fortfarande på en tid från hudkliniken, remissen skickades i november!!!?? snacka om att dom inte vill ha mig där, och särskilt när dom får veta att jag läst mina journaler 2007. 2008 då jag beskriver exakt det som sker med mig idag....skillnade är att idag kan man inte skylla på deprission eller utbrändhet, mina psykiska problem jag har idag är de jag fått av alla problem som uppkommit för att man inte utredde mig...utan trodde jag inbillade mig...

Glad och lycklig blir jag av alla nya vänner och människor jag mött genom "eländet" via nätet, människor som bryr sig och jag blir lika förvånad som jag blev besviken i början av människor, att det faktiskt finns människor som tänker och vill mig väl.

Detta ger mig hopp och stärker min kamp i allt det här, för man behöver verkligen stöd och uppmuntran för att klara av allt, vad som innebär med morgellons och alla sammankopplingar till chemtrails, mindcontrol, vacciner, gmo, elkänslighet, och så mycket mer vi kan bli förgiftade av, på denna jord....

Min väninna i Belgien genomgår ett riktigt helvete nu, frustrerat och hopplöst ser jag mig sjäv för 3 år sedan, och mitt hjärta gråter för henne...precis allt rasar för henne och hon blir bara sämre...känslan blir väldigt stark när jag ser hur hjälplösare hon blir för varje månad, precis om en repris av mig själv...och jag kan inte göra något...f-----n, jag inser verkligen hur mycket vi "sjuka" måste ha de friskare människorna som kan göra något och hjälpa med det vi inte har möjlighet pgr av hälsan och det som sker...

Därför försöker jag blotta mina känslor och den skam man hamnat i, då jag önskar att ingen människa ska hamna i detta overkliga. Till och med hennes familj tror hon är scizofren, och hon fightas dagligen för att kunna träffa hennes lilla son, det är INTE rätt att man blir behandlad som galen för att man inte kan förklara  att man blivit utsatt för något som inte har en vettig förklaring, men massor av teorier, som tystas ner...

LOVE PEACE AND UNDERSTANDING

Sanningen är vad vi alla igentligen vill ha....fast då kanske det bara ska vara det som är bra att höra eller gynnar sig själv...

Själv har jag alltid varit en sanningsökare och för rättvisa, vilket inte har gjort livet lätt för mig, har fått ofta höra att vill man inte höra sanningen ringer man inte mig...för oavsett vad, så kan inte jag låta bli att vara rättvis och säga vad jag har för åsikt, dock behöver den inte alltid vara rätt, utan jag utgår från vad jag vet och kan, tills jag lär mig eventuellt annat. Dock har jag blivit ödmjukare med åren, och sprider inte min "sanning" omkring mig för att jag tror jag ska kunna rädda hela Världen, eller till de som inte är intresserade av att höra den.

Förstår samtidigt hur naiv, utan att vara "blå ögd", jag tidigare har varit, när jag faktiskt trott att man tror på vad jag säger, eller ger människor en chans för att kunna förstå, speciellt efter alla dessa år i mitt helvete, som jag verkligen förstår att det är inte många som kommer tro, den verkliga historia över vad som hänt med allt genom åren. Kanske blir det så ännu en gång, när jag väl börjar berätta mer och mer, att man tror jag blivit "galen" igen.

För galen skulle vem som helst kunna bli, speciellt sista tiden när jag verkligen börjar förstå mysteriet med mitt "spindelnät", och hur invirad jag faktiskt har varit i hår, som inte syns. mitt ansikte har varit demolerat, knappt kännt igen mina svullna ögon och huden i kroppen varit vriden som i en exorcist film, Förstår ännu mer sambandet varför det sticket och bränner i huden, varför man blivit svullen och fått dålig blodcirkulation, hur alla lager med små fina silkeshår, och genomgående svarta strån som man får känlsan av att en tråd snurrat om hela mig,  Tilltäppta porer som blivit kristalliserande i huden, kanske därför det "knastrat" så, men att man även ser de metalliska stråna är lite läskigt, särkilt när man känner metallsmaken , vilket jag gjorde väldigt mycket i början, vilken jäkla skit man blivit utsatt för.....och min stora fråga börjar bli mer och mer VARFÖR och ifrån VAR.

Tänk att det skulle ha tagit mig 5 år nästan att hitta så mycket fakta om allt skit som händer i Världen och vad vi människor kan drabbas av, och min stora förtvivlan och förvåning är att ingen pratar om denna sanning...då menar jag inte bara min, utan med allt vad vi människor utsetts för och igentligen inte vet med vad, då vi förlitar oss på media och vårt land, men när inte ens media tar upp saker som har en självklar sanning, då man verkar vara rädd för följderna..

Läser väldigt mycket om Morgellons, chemtrails, mindcontrol, vacciner, mm, och börjar se både med mig själv och för andra drabbade, hur många likheter, samt hur bara på något år att det har blivit så många fler människor som söker sanningen om vad som drabbat dom, kanske precis som jag själv, har man i många år fått acceptera, blivit en förlorad själ, som ingen bryr sig om, utan tror att det "där" går över, "tänk på annat", gå ut och motionera", njut av livet" osv

Men, ursäkta; hur fanken ska man kunna göra något åt sitt liv, när man är instängd på ett sätt som påverkar kroppen och inte sitter i huvudet, och det som är i huvudet, ska man också hantera, samtidigt ska man se allt man byggt upp genom sitt liv rasa, förlora allt man haft, försöka överleva med pengar som inte finns, probemen som uppstår byggs på.. och man har ingen utväg att kunna bli friskare för att ens kunna arbeta för att lösa problemen osv...

Alla dessa problem hade inte behövt bli om man varit mottaglig från början då jag eller om någon annan drabbas av det okända, om man blev betrodd från början och fick hjälp så att allt inte hade behövt gå förlorat, ibland finns där inga svar eller sjukdomar vid namn, kan man väl försöka acceptera, men att man inte ska kunna få hjälp med försöka utreda eller hjälpa till på annat sätt, har jag väldigt svårt att förstå.,

Om ni bara visste hur mycket jag vill komma ur mitt skal nu.....känner mig redo att visa världen vad som kan hända och verkligen händer med att blivit drabbad av något jag inte önskar någon...det är både overkligt, obekripligt och en mardröm man aldrig vet när man ska vakna upp från den...Efter många års isolering har jag gjort det lätt för samhället att ta hand om mig själv i ett omänskligt tillstånd, snacka om mänsklig tortyr, för man trodde väldigt mycket om sig själv, under olika åren...att man vara den ensam, värdelös, inget livsvärde för andra, oduglig, till besvär och jobbig inför andra..och livet kändes många gånger inte värt att fortsätta leva för, smärtan var outhärdlig några år och så mycket mer...tackar Gud för att jag har haft mina barn och min hund för att när det varit som värst, vilja leva vidare....

Skriver dessa sorliga rader, då jag är ganska upprörd, nu när jag verkligen både har fakta och kontakt med så många människor som lider, utan att något görs...önskar bara jag kunde bli såpass frisk för att kunna ta mig ur hemmet och göra lite nytta...hade precis en dunder förkylning, guuud vad ömklig jag kände mig, samtidigt jätteglad för att det var ett friskhets tecken för mig att få lov att vara sjuk på riktigt....helsjukt hörs nog detta, men så känns det...aldrig har jag varit nöjd med att vara förkyld som jag är nu....och på köpet så förstår alla när man säger att man är dålig..."ja, usch ja, det hörs ju...

Det blivit inte så mycket vettigt skrivet ikväll, när jag ÄNTLIGEN kommer in på min blogg, här på passagen...det är faktiskt inte kul att det ska vara klydd varje gång när jag väl ska försöka göra lite vettigt skriveri och så går det inte...Men var rädda om er alla och glöm inte att ta hand om varandra med ömsesidig respekt

pS. Blir väldigt glad över de personer jag kommit i kontakt med, som kämpar hårt för vårt samhälle och försöker informera människor, fick besök av en tjej som aktivt arbetar med bla chemtrails, jätte trevlig besök och är oerhört tacksam för de personer som aktiverar sig, trots att dom själva är sjuka eller upptagna med arbete, för vi som inte kan göra det lika aktivt när man är hindrad i sitt tillstånd. kramizar till alla er som jobbar hårt för att hjälpa, och tänker på framtiden och våra barn... skickar med en länk (om jag nu lyckas) med lite av hur det kan se ut vad som finns under min hud, som man får ut...mitt sk "spindelnät", kanske det har med denna videos teori, tja det vet jag inte i dagens läge....men likt är det.....www.youtube.com/watch2v=uSqZbEijk

LOVE PEACE AND UNDERSTANDING <3 <3 <3