madame-frustation
Tjej 48 år från Malmö

Tankar, funderingar och lärdomar

« maj 2013
tiontofr
  
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
  
       
Idag
Kategorier

Sidvisningar idag: 10


RSS
Min hälsa sviker mig igen...
16 augusti kl. 02:36

Mitt hälsotillstånd skrämmer mig lite för tillfället, än om jag förstår mer än någosin varför jag mår och känner som jag gör, med alla symtomer och "konstigheter".


Men det är inte lätt att vara stark och förnuftig efter så många års kämpande, och nu med vetskapen att man hade "rätt" från början är svår att hantera...


Speciellt efter att försöka komma ur detta "spindelnätslager" och svullnader som bildats under huden, kristalliserande, siliconliknande vätska, oljig, klibbigt, allt man försökt göra för att bli av med det.


När man nu äntligen har kommit så här långt, och faktiskt förstå att hela jag varit instängd, på riktigt och inte i fantasin, eller någon inbillad sjukdom, är faktiskt riktigt skrämmande....samtidigt är jag glad, men det känns underligt att få nomal känsel i kroppen igen...


Vad som händer med mig, vet jag inte säkert, det verkar som det ämne jag har och haft i kroppen sprider sig via kärl och lymfvägen, liknande bindvävssjukdom, gör att kroppens organ blir i obalans, och trycket gör att jag blir yr, och får extra mycket huvudvärk och smärta i nerverna i kroppen...funderar varför man inte undersökt eller tagit prover på detta med bindväven, om man nu inte "tror" på morgellons eller annat...


Usch vad jag blir trött på allt... är fullkomligt slut efter att hållt på att försöka göra mig hörd och bli tagen på allvar om vad som händer mig...blir nästan apatisk, men kämpar att hålla mig fokus på vad som händer med alla framsteg jag gjort. 


Riktigt märkligt är det med upplevelserna som jag hade för 4-5 år sedan, beter sig nästan likadant idag, vilket jag inte upplevt på många år, samma sak när det gäller syn, smak, lukt och hörsel, väldigt känslig för vissa signaler, toner, och andra ljud som kan bli genomträngande, även med olika ljuseffekter. Verkar som alla ens sinnen blir påverkade på olika vis...så har det varit i mitt fall...


Ändå börjar jag verkligen undra vad i helsike är det som jag har i min kropp, kanske ni undrar varför jag nämner Morgellons, är allt som kroppen drabbas med som andra lidande, har likadana upplevelser och symtomer av, såren, håravfall, alla dessa konstiga fibrer, silkesaktiga trådar man kan dra ut eller som finns på huden, liknar en liten dammtuss ibland mm


Varför Chemtrails, mycket för att yttre miljöfaktor påverkar mig och särskilt i början när allt runtomkring drog till sig extra mycket damm, svartmetalliska smuts, oljigt på väggar, och inredning, och hälsan förstås, likt morgellons, allergi, yrsel, huvudvärk, förvirring och glömska..och mycket mer, allergi och vad man diskuterar med kemikalier mm


Varför Mindcontrol, oj...oj...här skulle man kunna skriva en deckare;)...men även här har det mycket med ens hälsa som ex migrän, yrsel, hjärta, domningar,svullnader, förvirring, glömsk,mm, och framför allt,med vad jag brukar säga, om alla konstigheterna som händer, och sker oförklarligt omkring sig, Ibland känner man sig nästan som över spirituell och synsk.., och skulle jag kunna berätta mer om det här området, om vad som kan hända med en, och vad som hände då jag förlorade mitt företag,och alla oförklarliga saker som hände då, men kanske även ni hade börjat tro jag är/var galen och fantiserade ihop historier..


Jag själv har mina egna teorier och spekulationer om vad jag blivit utsatt av, men har inget riktigt svar, därför är dessa område de som liknar min egen berättelse närmast...vi får väl se vad framtiden utvisar, och hur som helst finns där många forskningar kring dessa ämnen som leder till en samhörighet....En sak är säker, det är mycket vi inte får reda på vad som sker och händer med vår Värld, med miljön, naturen, oss människor och mer...och många blundar helst för sanningen eller inte vill höra...och då händer mer och mer...och mer....


Eftersom jag alltid varit väldigt ärlig och spontan med vad jag säger,  insåg jag inte när jag började bli sjuk, och allt mer ofattbara saker började ske, att inte så många människor är mottagna för att höra det som både är sant och hemskt, och kanske verkar omöjligt.  Det tog mig några år att förstå att man trodde jag blivit utslagen totalt, och att jag "säkert snart skulle bli frisk" eller slutade tänka på "min sjukdom"


Själv tycker jag nog, att innan allt det här hände, det var då man borde sagt att jag var lite "crazy", för det var jag speciellt med min adhd, som gjorde att jag alltid hade något pågång och brydde mig om alla andra...hur som helst  lyckades jag trots detta bygga upp mitt företag och min dröm till verklighet, och det är något man aldrig kan ta ifrån mig...


Men man tog ifrån mig all mänsklig rätt, till försök att hjälpa mig när jag frustrerat bad om det, allt till bättringsväg och för att bli betrodd...att det skulle ta så många år för att få fram sanningen, och vad detta har kostat mig, ska bli intressant och se om någon tar sitt ansvar och erkänner, troligen inte....


Som jag sagt tidigare det är och framför allt har varit, detta perfekt vapnet att utplåna människors liv med psykisk tortyr, som ingen ser....och lämnar kvar något som blir svårt att bevisa vems fel eller hur, var och varför detta har skett....


Idag mår jag fortfarande dåligt efter migränen och känner mig konstigt yr, det svichar och gnistrar i huvudet, eller kanske är det öronen, tja...detta är bara en känsla jag försöker beskriva, men jag är ändå så glad över att jag tvingade mig att orka, göra ett besök hos min vän i hans affär, har saknat honom jättemycket då vi har alltid varit nära vänner. Idag räddade han mig genom att överleva några dagar till ekonomiskt, men framför allt är jag lycklig att vi träffas igen, eftersom det har hunnit gå några år och jag så ofta varit påväg, men... , fniss...fast så har det alltid varit under våra 25 år som vänner...


Mycket är mitt fel att jag förlorat kontakten med så många av mina vänner och familj, när jag har fått hantera mycket ensam, och det inte funnits plats eller tid att träffa någon, eller kunna fungera normalt socialt.


 Men jag önskar ingen att få gå igenom det här helv-tet ensam, för det är jobbigt för omgivningen, och jag lider så för mina söner som tvingats vara med och uppleva allt, och se vad som hände med mig under åren, hur jag tvingades försöka överleva på alla olika sätt, usch....jag nästan gråter vid tanken....man ville bara gömma sig  och därför blev det nog så att jag tillslut isolerade och faktiskt förlorade mig själv ett par år...


Känner mig redo för återförening med de som vill träffa mig, och respekterar att jag är en ny Marie, och kan inte umgås och vara social som tidigare eller helst skulle vilja, men en dag så.... och med äkta vänskap, spelar inte åren någon roll...det är ju så i livet, man vet aldrig vad som kan hända, och ibland sker saker och ting på de mest oväntande sätt i handling och händelser, man inte hade trott...det gäller bara ha en förståelse och öppenhet för det ovanliga...


Tyvärr orkar man inte så mycket, idag känns det som jag gjort en maraton runda, hela kroppen ömmar,  och då har jag faktiskt inte gjort någonting mer än, promenaderna med Kenzo, mitt lyckliga besök, varit på apoteket, och varit på gården med min kära granne o hundarna, måste tillägga hur rörd jag blir över min grannes omtänksamhet, fick lite gryta till kvällsmat;)  


Det finns en del underbara människor som delar med sig till mig, och jag är så tacksam,  inget jag förväntat mig, glädjer mig oerhört och faktiskt håller mig vid liv...pratade med min älskade ängel Malin idag, hon är så gullig och ringer mig fortfarande efter alla dessa år, trots det gått år sen hon och Robin gjorde slut...ler lite och tänker egoistiskt, hur gärna jag ville bli svärmor till denna ljuvliga tjej;)  


Därför blir jag så irriterad över att inte orka med att göra så mycket och hela tiden ha någon åkomma i kroppen, för att inse, även det som faktiskt mig glad och lycklig, orkar jag inte....men jag ska kämpa vidare...fortsätta vara positiv....tänka på alla framsteg...och uppskatta...lära mig vad jag kan och inte kan...en dag i taget...tja...jag har en hel dröse av ideer vad jag vill göra  och ska göra, när jag kan...men jag måste lära mig...långsamt...


Får hoppas att det vänder och dagarna blir lite bättre igen....på något sätt, känner jag större hopp och tron på en förbättring till skillnad sen tidigare...mitt inre säger mig någonting...men något förvirrar mina tankar...så tålamod;)


 


Take care alla kära besökare:)


LOVE PEACE AND UNDERSTANDING


 



Postat i: Blandat  Permalink   Kommentarer [0]  
 
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/madame-frustation/entry/min_h%C3%A4lsa_sviker_mig_igen
Kommentarer:

Skriv en kommentar:

Namn:
E-post:
URL:

Din kommentar:

HTML Syntax: INTE tillåten