är det mänskligt att vara så trött som jag är idag? är det bara jag som blir matt av allt man måste göra? och varför måste man förklara sig för sin omgivning, eller öh.. är det bara jag som tror att jag måste det? helt förvirrad idag.. imorgon är en ny dag, tänker jag och känner mig lite lättad! samtidigt som jag vet att imorgon kommer se ut ungefär som idag.. haha! fast säkert mycket bättre. livet är ju fullt av överaskningar. vill ju så gärna räcka till till allt och lite till, istället fär inget o ännu mindre.. inte lätt alls.. skulle nästan dra ner till EM festen bara för att bryta vardagen lite, var inne igår o kikade på deras barngrejor med min son, han gillade allt han såg.. men jag ville bara hem för det var så himla varmt, huvudet snurrade i 40 knop.. en dag för stranden inte för stan, sånt man lär sig av. då dök en bra ide upp att på kvällen är det nog svalare :o) kanske skulle man nattsudda, o jag som aldrig e ute! vad spännande.. skrattar.. får se får se.. får ju skaffa barnvakt först sedan ett samla ihop ett gäng kompisar som oxå kan slå följe, att glida själv i stan e ju jäkligt trist. bara jag inte vart så himla trött skulle detta vara sköjs sköjs.. när kommer tröttheten släppa? några år av trötthet sa de på rehab (kul?!), bara tanken att ha några sådana här år till får mig att jubla av glädjeyra, eller neeeee!!.. nu får det faen räcka! allt har sin charm.. bara att bita i det sura äpplet o vila en stund då då.. zzzz.. till nästa gång.

Livet har blivit ytterst komplicerat sedan olyckan, den minsta sak kräver så mycket mer kraft. Tröttheten är förödande. Jag hade en plan en dröm, att jag skulle kunna använda hösten till att träna upp min fysik igen, dock förstår jag nu att min kropp inte alls är redo att arbeta mer än vad den gör nu.

Jag känner att jag absolut måste lyssna till dessa signaler, annars slår det tillbaka på mig det vet jag. Dock hade det varit så skönt att känna att jag var på väg någonstans, att jag kunde påverka. Känslan av maktlöshet och ovisshet är övergripande.

Det har inte gått så lång tid säger de, jag tycker att det gått en evighet. Försöker vara positiv, fast jag faller igenom allt för ofta, allt för ofta.