Bästa bloggläsare!

Nu har jag flyttat och börjat komma i ordning i det nya formatet, men där ligger fortfarande lite flyttlådor och oreda kvar, hoppas ni har överseende med detta.

Min nya adress är:   swale.blogspot.com

Välkomna förbi på en kopp kaffe, och om ni är sugna på lite snicksnack får ni gärna sätta er en stund i kommentar-rummen. De hoppas jag ska bli fulla av debattsuget folk.

Adjö!

Inleder morgonen med att återigen läsa igenom artikeln på aftonbladet. Min semiotiska ådra börjar bli varm känner jag. Jag börjar bli farlig.

Aaarg...

Den där texten avslöjar så sjukt äckligt jävla dålig uppfattning om kvinnor. Den levererar en undertext med en degraderande syn på hela kvinnosläktet och bekräftar en hierarkisk världsordning där kvinnan är underordnad mannen, bara med den här meningen:

Tidigare var den typiske bloggaren en man som skrev om politik eller något fritidsintresse, som fiske och veteranbilar.
Nu dominerar kvinnorna fullständigt. Och kvinnor tänker på andra saker än politik och fiske.

Självfallet är det här en fördummande framställning av kvinnor.

Sug på ordet "kvinnorNA" (kvinnor som separerade från bloggnormen; "de angriper oss liksom".)

"Tidigare smuttade män lite whiskey ibland. Nu vill även kvinnorna vara med och häller i sig en massa öl."

typ

Hela artikeln är generaliserande och ger närmast skenet av kvinnor som flockdjur som äntligen får lite självförtroende av att fortsätta skriva "småflicksdagbok".

Nu är det ju såklart så att artikeln skapats av någon på aftonbladet, (någon med fladdrande näsborrar; många klick på aftonbladet igår) och man kan inte enbart hänga ut Passagens produktchef för den här primitiva vinklingen av kvinnliga bloggare. Men sug på det här citatet bara. Det är sanslöst.

- Bloggen har blivit kvinnors verktyg att boosta sitt ego. Kanske för att den är den självklara fortsättningen på småflickors dagböcker, säger Andreas Aspegren, produktchef för Passagen.

Sug på den ett par gånger, försök att stanna upp och läs mellan raderna här. Vad får ni för betydelse? Vad vill han säga?

Här drar Aspegren alltså en koppling mellan "småflickors dagboks-skrivande" och vuxna kvinnors sätt att uttrycka sig på sina bloggar. Han menar dessutom på att det är en "självklar fortsättning" för att de ska kunna "boosta sitt ego".

Vem är han att avgöra?

Och vari ligger logiken, mellan huvudsats och bisats? Vad är det som är så självklart här? "Boosta sitt ego för att det är en fortsättning på småflicksdagb... blabla... jag fattar inte, förklara tack!

Texten avslöjar en underliggande mening där Aspegren har en förnedrande syn på kvinnor och förlöjligar deras användande av bloggverktyget. Texten förmedlar uppfattningen om att kvinnor inte är tillräckligt bra för att skriva om "fiske och politik" och bekräftar istället en oerhört tröttsam stereotypisk bild av kvinnor med slaviskt bekräftelsebehov.

Det är inget nytt att kvinnor bloggar. Och det är inget nytt att kvinnor bloggar om sex och relationer, liksom att män gör det. Kolla bara på knullbloggen och porrbloggen och allt annat jävla skit som män kört i gång i bloggväg. Och det finns till och med kvinnor som bloggar om annat än sex. Ja faktiskt!

Jag blir så trött...

... jag saknar ord.

Men du tycks ju ha gott om dem. Det måtte du väl ändå ha? Du har ju övningen inne... som läst samtliga av passagens 5000 bloggar. 

Hur skulle du annars kunna häva ur dig det barska faktum att ungefär hälften av samtliga kvinnliga skribenter (2/3 av 5000, enligt er utsago) bloggar om sex och relationer?

Menar du förresten att männen alltså inte gör detta?

Nä, just det... fiske var det ja.

Jag har inte lyckats hitta en enda sådan blogg.

Däremot så har jag inte kunnat undvika att ta en titt på exempelvis "Wolfram", då han har legat i topp ett bra tag på listan. Han skriver ju rena mjukporren, Andreas! Hur kan du ha missat honom?

Ack, om denna värld kunne befrias från mansgrisar. Vi kvinnor tål en mera värdig representation och jag tror inte att det skadar attityden och den jämställda känslan i samhället heller.

Här är artikeln på Aftonbladet, där Andreas Aspegren förmedlar sin bild av passagens kvinnliga skribenter.

Mycket nöje!

Passagen Blogg har utvecklats till en pulserande sex-soppa där spermierna desperat söker ta sig upp till toppen genom att fläka ut sin sexualitet och prata kontakt-annonser. Själv har jag blott blottat rumpan några gånger, helt ofarligt och ganska estetiskt tilltalande.

Men inte tänker jag då fortsätta vara med... om det nu är så här Passagen tänker behandla sina användare; att helt hänsynslöst publicera delar av folks bloggar på Aftonbladet... Jag saknar ord för denna verknad. Tror de att de äger bloggarna eller?

Även om textmassorna som produceras här inte på något sätt är upphovsrättskyddade egentligen är det ändå en slags våldtäkt man blir utsatt för. Verkligen omoraliskt!

Men så går det när girigheten efter pengar får styra. Passagen har feta fladdrande näsborrar efter att hitta fler som kan "klicka" fram deras enormt växande inkomster.

Jag väljer att hoppa av tåget! Min personliga PR kommer hädanefter att utspela sig på min nya blogg: swale.blogspot.com! Jag ska bara slipa lite på den, sen är ni välkomna att bokmärka Svala om ni vill.

Det här var ju verkligen "love at first" för mig. Vilken tavla. Inte så lite oskyldig köttbit som flickan står på. Tack Gud för Mark Ryden.

Min och Lisette Fagone´s film "Bara Bröst" ska gå på LADYFEST! Där vi även kommer att närvara för att prata lite om tankarna bakom den.

"Bara Bröst" är en poetisk skildring skapad för fria associationer till bröst som fenomen. I filmen möter vi brösten som huvudkaraktärer i olika vardagliga situationer, samtidigt som en manlig poet reflekterar kring de mytomspunna körtlarna.

 Ur Bara Bröst (2005)

Jag har fått höra att alla människor njuter av sadistiska inslag i tillvaron. När vi vill hämnas är ett exempel. Jag betraktar mig själv som en snällis, men jag har svårt för människor som vill komma åt mig utan minsta respekt. Då kan det se ut så här, som alldeles nyss, när nån mystisk Michael tog kontakt med mig på Skype. Ja, jag är vass. Men allt annat är ju bara pointless. Och det visade ju sig att han var en slemmig en. Vilket man kunde ana redan vid hans tredje replik. Om inte direkt vid den första. Ganska intetsägande. Patetiskt suktande. Han hade säkert stånd också. Så, då tar man i med hårdhandskarna... om inte annat så för njutningens skull.

[12:05:14] michael skriver: hej
[12:07:07] Svala Georgsdottir skriver: hej hej
[12:07:17] michael skriver: hur mår du då
[12:08:05] Svala Georgsdottir skriver: bra tack själv
[12:08:20] michael skriver: jo det går..vad gör du då
[12:08:37] Svala Georgsdottir skriver: försöker komma på varför du skriver till mig och varför du skriver så idiotiskt jävla tråkgit
[12:09:01] michael skriver: vill du slippa mig då
[12:09:15] Svala Georgsdottir skriver: om du inte har något att komma med så gärna
[12:09:23] michael skriver: luder
[12:09:29] Svala Georgsdottir skriver: psykopat

Nu vet jag varför jag blev så knasig.

Jag fick ju hela tiden göra saker mot min vilja när jag var liten.

Hela tiden vänta. Hela tiden förstå. Hela tiden sätta en vuxen i första rummet. Hela tiden förlåta. Kanske inte händelserna i sig. Utan min bestulna vilja. Min förtryckta rätt att bara få vara. Och säga ifrån.

Ett enträget minne vill bli dokumenterat. Det poppar liksom upp hela tiden.

- "okej då"

Det var mest bara det att jag hade ett "moment of truth" när jag satt på toaletten på flygplanet, på väg till Stockholm, och kom på att jag faktiskt satt på en toalett flera kilometer högt uppe i luften. I en plåt-kropp. Som tryckte sig framåt i 800 km/h. Där uppe. När jag skulle spola.

Det skakade så väldans mycket.

Det blev bara så påtagligt liksom.

Jag kunde känna det fysiska avståndet mellan mig och jordkroppen. Jag fick upplevelsen av att hänga löst i luften,

Det är faktiskt väldigt tufft att kissa när man förflyttar sig i 800 km/h, ett par km ovan jord... i en plåtkropp.

Jag vet att jag är lite toa-fixerad. Vad kan det bero på? Någon som är freudiansk av sig nog att våga sig på en förklaring?

Nu har Björk reggat sig på myspace som vilken annan människa som helst. Men fråga mig inte vad hon kallar sig där, jag vill ha henne lite för mig själv... innan hon blir upptäckt.

Åh åh

hå...

En video. Right up to date.

Förväntansfull på flygplatsen.

Den här bilden gör mig varm att titta på. Jag känner mig redan hemma. Och ja, vilken trappa va? När jag kommit en bra bit ner blev jag lite rastlös och plockade då upp kameran.

På T-banan 

... där jag kommer att stiga av för att gå till mitt nya jobb. Japp, gott folk. Det ser ut som att jag fått jobbet. Behövs bara lite samtal till, innan allting spikas.

Vasastan

Färgglad fasad i området som jag vill hitta bostad i. Hur ska jag göra nu. Det är (och jag citerar) "12 - 17 års kö till första hands kontrakt". Jag undrar verkligen, alltså verkligen... om det är någon som faktiskt väntar så länge. Det får bli bostadsrätt så fort det bara går.

Reflektion

Min stund med Strindberg i stan, och en slags uppgörelse med mitt ex, som ju har Strindberg i blodet. (Ja faktiskt) Han bär på en dålig kvinnosyn i generna.

På upptäcktspromenad

Vilka spännande parker det finns i Stockholm.

STRIX

I ett litet rum hittar man hjärtat, dit alla sladdar och elektroder leder till. Pulsen i nätverket, som sträcker sig ända bort till en satellit i London för att därefter ta sig till era tv-apparater. Det var tufft att titta på.

Stockholm!

Du ska bli min stad!

Jetzt fahre Ich nach dem huvfudstadt, ja.

Tänk.

Om ni tycker om mig kan ni väl skicka en positiv tanke åt mitt håll. Och hålla nån tumme eller ett annat valfritt finger eller så.

Kära medresenärer

Jag är ärad av att bli så klickad idag.

Trots töntiga inlägg.

300 klick är ett nytt rekord.

Jag kan bara sitta här och gapa och hoppas att ni tycker om det ni läser här.

Själv är jag inte riktigt nöjd. Det finns andra väldigt läsbara bloggar just nu i listan till höger. Eff är en efterlängtad nykomling som just börjat blogga. Och Johan har kittlat magen idag.

Läs och njut!

ajl bi back.