Så sitter man här skall förbereda sig för att jobba i dag och imorgon. Det är grått ute och regnet har kommit inatt. Utifrån mitt förra inlägg så ja det stämde, borta väck är han. Nu är nog nog, orkar inte att umgås med människor som är så ostabila i sitt humör, det har jag nog i min vardag. Att inte få vara mig för att någon kan bli sur det är inte något jag orkar men klart en förklaring hade jag gärna viljat haft men det vågar han inte. Så faktiskt inser jag att kanske jag inte har dem sociala antennerna som skall till för att få vänskap. Så är frågan ...... i detta har jag ingen aning vad som skall förbättras på, jag är alltid villig att gå in mig själv för att förändra det som kan förändras på men här har jag ingen aning. För är jag så annorlunda att det liksom inte spelar någon roll om hur jag förändrar mig det är ändå ingen som vill vara min vän? Jag är över fyrtio år, ensam, svårt att få vänner, medan jag i mitt yrke, min proffessionella karriär absolut inte har några problem, där människor runt mig ser min personlighet, köper den, och humor inte minst att få engagera och motivera andra går väldig fint. För så många människor jag nu försökt att bli känt med har alla dem fel? Så varför skall man vara mera ledig, ha en fritid när man inte har någon att dela den med? Jag försöker igen att hitta mig själv i det jag saknar, att acceptera och att lära mig att njuta livet som det är - ensam. Fick en sms av min väninna hon som har hittat sig en pojkvän, det är över två månader sedan sist men så har jag heller inte haft behovet, så kanske där den största hållhaken är jag har inte lust att umgås min gamla vänner av flera orsaker, är jag mottaglig för nya vänner? Vill jag ha nya vänner? Men jag vill ju inte sitta här i min ensamhet i all evighet, att hitta kärleken har jag förstått kommer inte till att hända mig, men vänner skulle jag önska mig. Så nej nu har jag klagat nog, dags att sätta igång, packa, äta frukost. Ha en fin midsommar, kram