Man vet aldrig hur morgon dagen blir.. Jag håller mina tummar på att min kille kliver upp och orka ta sig till skolan.. Han visade nu ikväll att han ville men att något tar emot..

Jag önskar så mycket nu att jag hade en bok där det stod hur jag ska bemöta vissa saker..Hur mycke våga jag pressa & tjata? 

Är så rädd att det bli fel...

Mitt största motstånd i det här är MIN rädsla, en rädsla om vad som är rätt & vad som är fel..

Han sover nu & somnade med orden att det skulle bli en bra dag i morgon..Han vill så gärna & så mycket, jag kan se det där inne någonstans..

JAg tänker gå & lägga mig med samma ord i mitt huvud : IMORGON BLI EN BRA DAG;) 

Godnatt

"NOMI"

Han har idag bara legat i sin säng:( 

När jag ser honom & går in till honom blir jag så arg!! Varför får jag ingen hjälp?? Jag verkligen känner hur jag skriker efter den..

Varför gör läkarna, mydigheterna ingenting? Ser dom inte det jag ser?? 

Och alla dessa frågor jag har, alla beslut jag måste tänka över.. & detta utan pappan..

Vart tog han vägen? Hur kan man välja att blunda och försvinna när ens son faller? 

Jag hade behövt han som ett stöd brevid mig.. Men jag måste vara klar i mitt lilla huvud & försöka sotera bort sånt som gör mig arg & ledsen..

Jag lider oehört mycket av beslutångst & går i terapi för de, eller det är en sak av många! 

Men nu måste jag ta mitt förnuft till fånga & fatta beslut som jag tror bli bäst för min son.. Det hänger på mig,,

Jag tänker vara stark för hans skull, jag ska ge han allt jag kan,finns för han,älska han & få han att le;) 

Men får inte glömma mina två andra grbbar som jag har... Mina fina juveler som gör mitt liv värt att leva<3

HA EN FIN KVÄLL

"NOMI" 

 Efter en heldag är han utmattad:( Han gick med en gnutta glädje till sin skola i går & stannade hela dagen vilken kändes väldigt bra i mitt hjärta.. Resultatet av att han verkligen försökte & gjorde blev total utmattning för honom..

Han somnade helt utslagen tidigt igår hade ingen kraft till något, & har inte varken fysisk eller psykisk ork att se verkligheten idag...

Hur kan jag hjälpa han? Förstår ju att han inte alls vill detta, & jag lider av att se en kille endast 14 år gammal bli så totalt utmattad av social kontakt, något han inte ska behöva uppleva!! 

Jag blir så ledsen & arg på min maktlöshet!!

Jag önskar jag kunde ta över hans känsla & mående så han slapp ha den...

Jag vill inget hellre en att han ska vara en glad tonåring med livssglädje så bara barn kan ha!! 

"NOMI"

 Long time mo see:) 

Har haft fullt upp i mitt arbete med mig själv.. Är en bra bit på väg & finner stunder då jag känner hopp om ett lyckligt liv..

Vägen jag har vandrat har varit tuff & lärorik..  

Men jag få kämpa för att hålla mig uppe då jag har en son som är på botten där jag en gång va.. Nu är det jag som är hans styrka & måste få upp honom dit jag är..

Det är en kamp som är helt främmande för mig, men jag ska klara de.. Jag ska få han att le igen!! 

Men med kärlek, förståelse & närvaro tro jag att jag kommer få se han skratta igen..Mitt första mål är att han ska finna någon liten mening med livet att han ska tycka om sig själv för den underbara människa han är!! 

Denna låten tillägnar  till han<3 

 http://www.youtube.com/watch?v=4b6Fb5sno3c

 Va ett bra tag sen jag skrev här..

Har hänt ganska mycket på kort tid.. Det har varit en kamp, en berg odal bana..

Men resultatet av allt jobb jag har gått igenom är fantastiskt bra..Jag är oerhört nöjd med vad jag har åstakommit !!

Man få vara stolt över sig själv va?? Jag tycker att jag har kommit så låmgt i min kamp att jag någonstans kan klappa mig själv på axlen och säga: "bra jobbat"..

Men hadew aldrig klarat det utan människorna i min omgivning..Så tack till mina riktiga vänner & min underbara familj<3

Men kampen är inte över men jag har ett mål och jag är nära:) 

Min styrka som jag har byggt upp inom mig hjälper mig över dom hindrena jag har kvar.. Och jag vet att jag fixa det med..

Jag hoppas att jag snart kan luta mig bakåt i livet och bara få njuta av min rättighet...

Dags att ta tag i middagen och förbereda för en lugn och skön fredags kväll med mina barn..

Ska uppdatera oftare och en dag kanske jag öppna upp allt och berätta min historia..Har inte kommit så långt än så jag känner att jag kan blotta mig än, men det kommer..

Ha en underbar helg<3

"NOMI" 

 och tysnaden är ett faktum..

Ensamheten har nu infunnit sig... & tankarna smyger sig sakta på, blev det en bra vecka? 

Avskedet då dom åker blir aldrig något bra... Kan aldrig känna att jag säger hejdå med ett gott samvete. Det är samma känsla varje gång.. Ett dåligt samvete att jag inte gjorde tillräckligt..Att jag inte han vara den mamma jag vill vara..

Kan man reparera en skadad själ? kan man få tillbaka en känsla man har förlorat? 

Tänk om jag alltid kommer få leva i ständig oro, total förvirring och olidlig ångest?  Hur ska jag då kunna bli den människa, den mamma jag vill vara? 

Kanske kan jag lära mig att leva med det, kanske kan jag lära mig att hantera det.. Men hur ska jag lyckas lära mig att leva utan min glädje känsla? Den är ju inte där.. Den där känslan man kan ha om hur lycklig och glad man är.. Den har jag någonstans förlorat..

Och ensamheten hur hantera jag den, hur ska jag förvalta den på ett bra sätt.. Att göra något bra av egentiden..

jag måste sluta gräva min grop nu, jag är låmgt nere och är rädd att det inte finns någon botten i det svarta hålet..

För jag har ett mål.. jag har en vilja & vet precis hur jag ska klara det här men har inte riktigt kommit på hur jag ska ta mig ur hålet...

Men mitt mål är min styrka...

"NOMI" 

 Natten va lång.. smärtan och full av frågor och tankar.. JAg uppskattar orden från människor som säger att det kommer lösa sig det kommer bli bra.. Dom har säkert rätt, men jag har dessa nätter så svårt att tro på dom orden.

Hade ett samtal men en vän på datorn inatt.. Ingen nära vän men en bekant men som kom mig nämre denna natt.. Han fick mig att känna mig mindre ensam och fick mig att inse att jag inte är ensam.. Jag tackar för det samtalet och för att du tog dig tid trots den sena timmen..

Min styrka är mina barn & dom behöver mig & jag ska göra allt för att dom ska få en trygg och stabil vardag..

Jag undrar vad en deprission är? Vad är det som gör att vissa människor får den..Är det dom svaga människorna? Eller är det dom som har varit så starka i så många år & levt med ett hårt skal och sen kommer det en dag då skalen får en spricka och allt faller samman..

Jag har aldrig i hela mitt liv tagit ett eget beslut, jag har haft en vilja men för det aldrig tagit ett beslut.. Och nu står jag här & måste ta alla beslut själv.. Detta kan låta som en små sak, men för mig är det en stor rädsla..Tänk om mina beslut inte blir bra? Jag har alltid velat va jag vill men aldrig vetat vem jag är..

Så nu ska jag ta beslut och hitta mig själv samtidigt som jag ska ha styrkan att vara förebild och en bra mamma för mina barn..

Det finns en tid i mitt liv då min vilja va så stark då jag faktiskt tog vissa beslut, den tiden har påverkat min framtid mer än jag nog kan förstå..

Det finnss saker som jag gjort som ingen verkligen ingen vet något om.. Skulle en del av min skam kanske försvinna om jag fick ur mig det? eller skulle de få mig att väcka känslor jag jobbat hårt för att gömma långt låmgt inne i mig? 

Jag är inte som alla andra jag vill inte vara som alla andra.. Jag har levt ett liv där jag va någon som man skulle va för att passa in i just de facket.. 

Jag vill aldrig mer leva i det facket.. jag vill bara vara jag.. Kommer jag bli respekterad då? Jag vill bara bli omtyckt för den människa jag är, inte perfekt inte men en människa med mycket känslor och en trasig själ...

Men jag ska laga den.. jag ska finna en ro och jag ska en dag finna glädjen att jag är jag och jag är en fantastisk mamma och en stolt mamma till 3 helt underbara grabbar<3 

"NOMI" 

 Har väl egentligen inte sådär jätte mycket att skriva nu heller..

Livet far upp och ner.. Har perioder då jag känner en styrka som gör mig stolt... Men den kan ett ögonblick förvandlas till en förtvivlan som jag inte kan hantera..

I stunden då jag skriver desssa rader är det förtvivlan som har tagit över min känsla.. Tårarna rinner och paniken sstiger över hur jag ska klara av allt..

Undra om ni kan förstå skammen, skulden, och känslan över att man nog är den mest värdelösa mamma som mina så underbara barn har lyckats få...Dom är värda en mamma som kange dom den kärlek dom faktiskt behöver...Jag älskar dom över allt annat, skulle kunna ge hela mitt liv för dom, men min förmåga att visa det finns inte.. Hur går det ihop?

Har jag försstört deras trygghet som ett barn behöver, men tanke på min psykiska obalans, har det påverkat dom som människor? 

Hur kan jag ge dom en trygghet då jag inte fixa vardagen själv? Att inte kunna fokusera eller har förmågan att kunna få en dag att flyta på utan alla dessa hinder.. Att inte kunna planera hur dagen ska bli och se till så att barnen gör det som skas göras.. GLÖMSKAN , FÖRVIRRINGEN det är ett hinder i min vardag just nu och vare sig jag vill eller inte så påverkas min underverk av detta också..

Får ofta höra att jag ska glömma det som varit och försöka tänka framåt, hur ska jag kunna radera saker som har satt sig så hårt i min själ?  Kan man bara glömma dom eller måste man "jobba" bort dom..

Det finns människor i min omgivning som stöttar mig, finns för mig men som jag upplever inte riktigt vill se sanningen.. Detta får mig att känna skamfylld, annorlunda, knäpp..  Men kan jag egentligen göra nåt åt det.. Jag har ju inte valt det själv,, Finns väl ingen människa i världen som gör valet att leva med en trasig själ? 

Jag kan bara vara jag, detta är jag. detta är mina känslor detta är min verklighet vare sig ni vill eller inte...

Men styrkan och beslutet gällande mina barn är så mycket starkare än min trasiga själ, så mycket starkare än min rädsla för ensamheten för ovissheten inför framtiden..

Att ständigt leva med en känsla av otällräcklighet och dåligt samvete sliter och bryter ner mig bit för bit.. 

Men jag vill att ni som känner mig jag gör så gott jag kan, jag har mål jag har en tanke men det tar tid och det kommer finnas dagar jag låter känslan ta över förståndet.. Men kan då bara be er jag är bara en människa i ett känslomässigt kaos och mitt starkaste mål är att sakta men säkert att tar mig ur det..

Och min personlighet kommer att finnas där jag kommer alltid vara jag...

"nomi"

 Men framförallt hur ska jag orka med morgondagen? 

Min sömnlöshet denna natten är inte så mycket tankarnas fel, det är en fruktansvär inflammation i tandköttet.. Vet ni att det som till största del gör mig sömnlös nu är min rädsla för hur det ska se ut i morgon när jag vaknar..Tro jag att det blir mindre svullet om jag är vaken? 

Men tack vare somnlösheten över min onda mun, kommer automatiskt tankarna...

Idag fick jag ta del av en människas tankar ( en människa som står mig mycket nära) & dom gjorde mig så ont...Jag blev ledsen långt in i själen...Varför har jag inte sett detta? Varför har jag inte förstått? 

Vi människor är bra på att spela teater.. Det är på gott & ont.. Det finns en risk att man spelar en roll i pjäsen som man glömmer att ta sig ur.. När man sen kommer på sig själv med att det bara va en pjäs & att man bara spelade en roll då kanske det är försent.. Då kanske man har hunnit glömma vem man va innan man tog på sig rollen..

Men tänker lägga hela mitt hjärta i denna lilla människans tankar & finnas, stötta & förstå...

Alltså jag kommer nog aldrig förstå mig på livet egentligen, eller saker som händer i livet allt det sorgliga man måste ta sig igenom..

Men jag blir starkare & starkare för varje dag som går... Det är mycket som händer och mycket som förändras..

Men vet ni en sak... Jag kan ibland känna en viss stolthet över det jag nu gör...och det finns tre helt underbara barn som jag kan tacka för att jag kämpar<3

Godnatt

"NOMI"

har än så länge inte gjort sig påmind idag..Men vi får väl se om jag har tur hela dagen...Får nog erkänna att det känns ikroppen idag att jag nog överdoserade värktabletterna igår;) Men va gör  man inte för att få sova..

Idag vankas det jobb:) Ser jag framemot.. Har kvällpasset idag.

Det svarta molnet som jag så tungt hade över mig i går har lättat lite, kan någonstans känna att det ger mig en viss motivation att kämpa ännu mer och kämpa för att få precis det jag är värd..

Om allt slutar som jag vill kommer jag att bli världens lyckligaste:)

Som sagt ju mer motstånd desto mer vilja får jag.. Tros den ångest som gnager i mig hela tiden så fungerar min vardag över förväntan bra.. Det är tyngre vissa dagar men man tar sig igenom även dom..

Jag har turen som har så mycket fantastiska människor runt mig som tror på mig...

Ha en fin dag

"NOMI"

Natten har jag tillbringat i tvättstugan & sysselsatt mig med att skura golv.. Fy för magsjukan..men inget man kan stoppa..Konstigt vilken ork man har trota att det är mitt i natten & man bara har sovit i drygt en timme..

Nu är det lugnt här hemma & dom ligger i sina sänger..Håller tummarna stenhårt & hoppas att jag klarar mig..

Ska jobba i morgon & det är ett måste..

Idag tror jag att jag har en liten känsla av att jag vill städa resten av huset med.. Undra hur länge den känslan håller i sig?

Igår hade jag en bra dag tills framåt eftermiddagen då ett stort svart moln bara kom över mig..Ett moön fyllt av ilska och sorg.. Ett tvivel på mig själv svepte över mig och jag hade en tanke om att släppa allt..

Men har en god människa runt mig som reser mig.. Är det min egen lilla ängel som besegra denna så onda djävul på min axel? Vad hon än är så är jag glad att hon finns..

Det är lätt att bara se det jävliga i vissa situationer & glömma se det bra.. Jag är nog inte ensam om att måla upp fan på väggen tror jag..jag tror det är lätt hänt i stundens hetta..

Dags att göra något av dagen..

"NOMI" 

 Det blev en tidig morgon..Möte på skolan, Blev lättare än va jag trodde.. Alla va inte närvarande vilket gör att klumpen i min magen bli mindre & jag får ha egna synpunkter..

I eftermiddag är det dags för ett annat möte men dom närvarande på det är bara jag.. Så det är aldrig lika tungt och ångest framkallande, men det är på sitt sätt en energi tjuv..

Igår kom mina troll:) Det gick smidigt & allt va som vanligt..

¨Härlig morgon med många väckarklockor och mycket tjat om att gå upp & klä på sig och borstning av tänder:) 

Vill också tacka för all hjälp jag fick i morse.. Det betyder mycket..

Har inte funderat va jag ska göra av timmarna jag har här hemma nu innan jag ska iväg igen..Kanske skulle förvalta dom väl.. Och då ingår inte datorn:) Men det är så lätt att fastna där i den lilla fantasi världen.. Det är avkoppling eller är det en ursäkt för att slippa göra det där tråkiga som tillhör vardagslivet som att tvätta & städa?

En kopp kaffe & fundera på vad jag ska sysselsätta mig med står i allafall först på schemat..

Ha en fin dag..

"NOMI" 

 Kommer mina juveler:)

Och en fullspäckad vecka väntar.. Det är så underbart med liv och rörelse.. Jag är inte den typen som uppskattar ensamheten..

Har 2 dagars jobb denna veckan, jag tror det ska gå bra..Sen har jag 5 dagar tillsammans med det som betyder mest..

ska försöka att vara den mamma dom förtjänar.. Jag ska försöka lägga mina tankar inne i skåpet denna veckan..

Får plocka fram dom nästa vecka helt enkelt..

Nu ska jag fixa det sista innan dom rusar in genom ytterdörren..

Ha en fin söndag kväll..

"NOMI" 

 Visste knappt va det va för dag i dag när jag vaknade..Log i sängen hela dagen igår och somnade till och från..Så när jag vaknade idag insåg jag att en hel dag va borta..

Men idag kommer mina trollungar:) Det är en intensiv vecka jag/vi har framför oss.. Men har lovat mig själv att inte stressa upp för mycket utan istället försöka njuta av veckan tillsammans..

Har ett måste som hänger över mig idag tyvärr.. Har en sak som måste göras som jag har skjutit framför mig..Inget allvarligt eller speciellt egentligen, men något som tar tid och som jag inte har motivition att ta tag i.. Men det ger mig ångest så varför gör jag det inte bara istället? Tampas jag hellre med ångesten än att ta tag i det tråkig? 

Men ska nu göra ett försök och ta tag och ta tillvara på dagen..

Ha en fortsatt fin dag

"NOMI"

 Borde vara trött.. men nej..Det kommer väl sen då kanske..

Har inga planer för dagen.. skulle åkt i väg och utträttat lite ärenden men som det känns nu kommer det inte hända..

Men vi får se va dagen ger..Hur kroppen och huvudet fungera idag..

Efter endast 3 timmars sömn är ju oförskämt pigg.. Eller är det överaktiv jag är..Fattar jag inte att jag är trött??Ja den säger väl ifrån en dag..Jag tycks ju inte själv ha förmågan att fatta!! 

Men kan säga att tankarna är många och förvirrade idag..Ska försöka sätta mig och skriva lite..Hoppas det kan hjälpa lite..

Ha en fortsatt fin dag

"NOMI"