mammanomi & livet
Skrivet:
19 augusti
kl. 11:26
Mina känslor börjar sakta försvinna, det lilla som finns kvar är ilska..Vet inte om det är så eller om det är inbillning när jag upplever att människor inte hör på vad jag säger? Jag menar varenda ord av det jag säger, men jag upplever inte att jag hörs..
När ska allt ta slut? Ja,jag kanske bara skulle börja om? Men det är ju inget man gör över natten, för att kunna göra det krävs handlingar som jag drar mig för, det kryper i kroppen när jag tänker tanken på va det innebär & vilka jag måste prata med, & förklara för.. Där inser jag hur jävla feg jag är.. Min rädsla kommer hålla mig kvar i det jag är..
Hur mycket mitt hjärta än säger HOPPA så kommer mitt lilla huvud hålla mig kvar.... Jag har ingen där nere som tar emot mig om det skulle gå åt helvete, för att hoppa är en satans risk...
"NOMI"
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/mammanomi/entry/jag_v%C3%A5gar_inte_hoppa
Kommentarer:
Skriv en kommentar:
