Min kropp är fylld av rädsla, det är en kraftig & mäktig känsla, & den tänker jag omvandla till "ilska", kanske är fel ord att använda, styrka & kraft kanske är bättre.. En styrka lika mäktig som enorm rädsla..

Min styrka är större än vad jag tror, jag måste bara hitta tron på mig själv.. Tron på att jag är en bra människa, en bra mamma, en bra syster & en bra vän..

Pratade precis med mina troll, dom har det bra & dom vet att jag alltid finns för dom.. Just nu kanske inte rent fysiskt, men i tankarna & i våra hjärtan..

Jag kan ge dom ett telefonsamtal fyllt med kärlek & värme... & helgen, vår helg omfamnar jag dom med så enormt mycket kärlek & allt handlar om dom & jag ger allt för att vinna tillbaka deras tillit..

Jag har kommit ganska långt på min resa, men jag vet att jag har lång väg kvar..

Jag hoppas att jag vid slutstationen kommer mötas av mina barn & få se glädje i deras ögon, & att jag kan se min familj & mina nära möta mig med stolthet i blicken..

Jag har ett mål med resan jag gör, & det är att visa att jag med hjälp av min styrka kan  förändrar mitt liv.. En förändrig som kommer ge mig & barnen en enkel vardag fylld med kärlek & trygghet!!

Jag kommer sitta där en dag, tillsammans med mina barn & bara njuta av känslan i min kroppen, en känsla av trygghet..Tack vare ett fantastisk stöd från människor som tror på mig...

Dessa tankar ger mig styrka att fortsätta, &  att jag är omgiven av fina människor som fortfarande tror på mig trots mina brister & dåliga val..

Finns det kanske en mening med allt som händer oss?

Är det så att saker händer för att få oss att vakna upp och tänka om? Eller är det jag som håller på att bli tokig?

Ibland ska ni veta så sätter jag mig ner & så undrar jag hur jag hamnde här? Jag har inte fått något bra svar än..Jag vet bara att jag har hamnat fel & måste härifrån...

Jag är någon & denna någon är en mamma, en syster, en vän, en arbetskamrat & en människa & hon ska vara där hon betyder allt det där...

"NOMI"